Kvalitetssystem

Höst på Campus - dammen

Innan det här inlägget börjar på riktigt, låt mig få poängtera att det här handlar om kvalitetssystem och system för kvalitetssäkring av högre utbildning. Det är viktigt och spelar en stor roll, men trots det vill jag redan nu poängtera att jag personligen tycker det är ännu mycket viktigare att jobba med ”själva kvaliteten” i våra utbildningar och diskutera vad det innebär. Till detta vill jag dock återkomma i nästa blogginlägg.

Så vidare till systemen! I den gångna veckan hade vi, med anledning av ett nytt nationellt system för kvalitetssäkring av högre utbildning, en dialog med den relativt nytillträdda universitetskanslern Harriet Wallberg. Harriet har ju, förutom sitt uppdrag som nytillträdd kansler, också ett personligt regeringsuppdrag att ta fram ett förslag till nytt sådant system. Hennes resultat ska redovisas till regeringen senast den 1 december, men redan om ett par veckor kommer hon på SUHF:s förbundsförsamling att presentera huvuddragen i resultatet. Riktigt var det landar ska vi väl inte spekulera alltför mycket i, men att både departementet, som formulerade uppdraget, och kanslern tagit intryck av SUHF:s förslag och rektorernas samlade styrka i våras, står klart. Utgångspunkterna för Harriets utredning är att

  • Systemet ska vara sammanhållet och innefatta både lärosätenas eget kvalitetssäkringsarbete och de granskningar som UKÄ gör
  • Systemet ska kontrollera att studenterna tillgodogör sig de kunskaper som utbildningen ska ge.
  • Systemet ska vara kvalitetsdrivande och ge lärosätena fortsatta incitament och vägledning att utveckla sina utbildningar
  • Utbildningens användbarhet och förberedelse för arbetslivet ska vara en viktig aspekt i granskningarna. I det arbetet bör företrädare för arbetslivet involveras tydligare.
  • Studenterna ska få en tydligare roll.

Det finns mycket att diskutera kring detta och vid veckans dialog framförde rektor och jag liksom Ester Roos Engstrand och Anders Steinwall från planeringsenheten Umeå universitets syn på vad vi tycker är viktigt att tänka på i utformandet av ett nytt system, vilka speciella förutsättningar vi har och hur vi tror att vi själva kan klara av att sköta stora delar av kvalitetssäkringsarbetet.

Om man för en stund bortser från resultatet om hur ett nytt system kommer att se ut, så är det värt att notera kanslerns inställning till sitt och universitetskanslersämbetets uppdrag och roll. Bara det faktum att landets alla universitets- och högskoleledningar bjuds in till enskilda dialoger för att i en trevlig, konstruktiv och – skulle jag säga – ödmjuk ton diskutera viktiga frågor är högst berömvärt. Lika god dialoganda uppvisades också på ett möte med samtliga universitets- och högskoleledningar för ett par veckor sedan. Fortsätter kanslern och UKÄ på samma linje framöver har vi förhoppningsvis en ny era att se fram emot. En samförståndsera där det verkligen lyssnas till lärosätenas åsikter och synpunkter. Viktigt för oss!

Det är värt att påpeka att Umeå universitet ligger i startgroparna för att lansera ett nytt kvalitetsutvärderingssystem för utbildning på grund- och avancerad nivå. Ett gediget arbete har utförts av en grupp utsedd av utbildningsstrategiska rådet och ledd av samhällsvetenskapliga fakultetens prodekan Ulrika Haake. Systemet är i princip färdigt för att slutdiskuteras i USSR, men innan beslut fattas av rektor, avvaktar vi nu beslut om det nationella systemet för att eventuellt kunna göra justeringar som gör att vårt lokala passar bra ihop med det nationella. Systemet bygger framförallt på att det ska vara kvalitetsdrivande, men ett visstHöst på campus mått av kontroll måste också finnas. Det senaste är kanske det svåraste både i ett lokalt och nationellt system. En viktig förutsättning för det nationella är trots allt att UKÄ ska kunna dra in examensrätter. Om man, vilket vi hoppas, låter de lärosäten som vill och anser sig kunna, sköta kvalitetssäkringen själva – med sina egna system – så måste det finnas ett sätt för UKÄ att dra in examensrätter för utbildningar som inte håller måttet. Frågan om hur det ska utformas, liksom hur frågan om ”utbildningens användbarhet” ska avgöras är nog kanske de svåraste knäckfrågorna. Umeå universitet anser sig i alla fall ha både viljan och förmågan att själva sköta kvalitetskontrollen. Om inte något väldigt oväntat dyker upp i kanslerns slutliga resultat, är väl bäst att tillägga.

Hur vårt eget system kommer att se ut får jag återkomma till vid i ett senare blogginlägg. Det förslag som arbetsgruppen, med stort stöd av UPL (Universitetspedagogik och lärandestöd) och Mona Fjellström, tagit fram ska diskuteras på utbildningsstrategiska rådets internat i november. Att gruppen gjort ett alldeles fantastiskt arbete är dock väldigt tydligt redan nu!

För att ett kvalitetssystem ska fylla någon funktion – och ha något att utvärdera och stimulera – behövs dock ett aktivt och intensivt arbete med utveckling av både våra kurser och program i sig, hela vår utbildningsportfölj, våra pedagogiska metoder, vår utbildningsforskningsanknytning, samverkansinslag, internationalisering och mycket mer! Till detta återkommer jag som sagt i nästa inlägg!

 

 

 

Frågor för utbildningsrådet under 2012

Det var ett tag sedan senaste inlägget. Det beror nu inte på att ingenting händer i universitetsledningen, tvärtom, så har den senaste tiden varit fylld av arbete – inte minst med utvecklingsprogrammet (Umeå universitet 2020), budgetarbete, USE och mycket annat. Som jag skrev i föregående inlägg har vi nu, efter ett drygt års intensiva diskussioner och ordentligt arbete, nått ett första konkret delmål i arbetet med att ställa om vårt utbildningsutbud.

Universitetsstyrelsen fattade beslut om de föreslagna kriterierna och jag skulle vara mycket förvånad om inte de allra flesta som deltagit i diskussionerna under året känner igen sig. Jag läste häromdagen igenom de förslag vi fick från fakultetsnämnderna för ett drygt halvår sedan, och även om formuleringarna är nya, så överensstämmer de nästan till fullo med vad fakulteterna (och därmed, får man hoppas, institutionerna) velat prioritera i framtiden.

Även om vi nu alltså nått ett viktigt delmål, så är det såklart samtidigt så att det är nu det verkliga arbetet påbörjas. Det är nu saker och ting ska konkretiseras i utveckling av nya – och nedläggning av en del gamla – kurser och program. Mycket av det arbetet måste ske på fakultets- och institutitonsnivå. Det utbildningsstrategiska rådet kommer såklart att följa arbetet noga, men vid gårdagens rådsmöte lyfte vi också frågan om vilka stora frågor vi har att jobba med under 2012.

Några frågor som lyftes igår och som ska diskuteras vidare och som nog kommer att hamna i 2012 års verksamhetsplan för rådet var följande (man ska då komma ihåg att vi också noga följer arbetet med internationalisering, samverkansinslag i utbildningarna, forskningsanknytning och den avancerade nivån):

  • Samarbeten över fakultets- och ämnesgränser och generiska färdigheter. Hur hittar vi metoder (ekonomiska eller andra) som premierar och sätter fart på arbetet med detta?
  • Nät-distans-flex och DEC-utbildningen. Vilket stöd behöver fakulteterna och hur får vi igång arbetet med kvalitetsarbetet inom detta?
  • Goda exempel. Rådet anser att en av dess viktigaste uppgifter är att sprida goda exempel mellan fakulteterna. Vi kommer därför att fortsätta och förhoppningsvis utöka vår seminarieverksamhet. I höst har vi anordnat seminarier kring t.ex. HSV-utvärderingarna, IKT-frågor och plagiatkontroll. Såvitt jag förstått mycket uppskattade seminarier.
  • Kvalitetsuppföljningar. Idag görs det kursutvärderingar, studiebarometrar, nybörjarenkäter och en mängd andra viktiga verksamheter för att ta reda på hur studenterna uppfattar våra utbildningar och på vilket sätt vi kan höja kvaliteten i dessa. Vi vet alla hur svårt sådant här är. Det blir för  mycket och det blir för lite, det blir för många återrapporteringar och det önskas mer återrapportering. Rådet har för avsikt att fortsätta under 2012, men också göra en nystart kring hela detta arbete och se det som ett paket. Också här gäller det att våga prioritera och göra saker som leder till förändringar och inte göra saker för att de ska göras. Här finns en mängd goda exempel både hos oss själva och vid andra lärosäten att inspireras av.
  • Uppdragsutbildning. Det här är kanske ett av de största arbeten som ligger framföra oss. Här har vi alla mycket att vinna, men vi måste hitta en organisation som både kan stödja externa parters möjlighet att hitta rätt hos oss och hjälpa våra egna institutioner att hitta ut på ett bra och rätt sätt. Det här är ett exempel där kanske det samverkansstrategiska rådet kommer att vara allra flitigast, men det kommer att ske i samarbete med utbildningsstrategiska rådet. Det är en av många frågor där vi behöver – och vill ha – samarbete mellan de olika råden.
  • Internationalisering. Även om internationalisering nu är ett av de fyra kriterierna och fakulteterna nu säkert sätter igång ett rejält arbete med detta, så är det ett område som jag tror alltid kommer att behöva ett starkt centralt stöd och en stark central sammanhållande funktion.

Nåväl, utbildningsstrategiska rådet kommer i januari att diskutera detta vidare och jag hoppas därefter kunna återkomma med en handlingsplan för 2012 och berätta om de största frågorna som kommer att dominera året. Sedan har vi såklart, som alltid, en mängd andra viktiga frågor att arbeta med. Inte minst HSV:s kvalitetsutvärderingar kommer såklart att också under 2012 uppta en hel del av vår tid.

Julen närmar sig och vi har nu äntligen också fått snö. Jag säger dock inte God jul ännu eftersom jag hoppas kunna återkomma med ett litet inlägg om lärarutbildningen och USE innan lugnet lägger sig över nejden.

/Anders