Interaktiva miljöer

Bild1Alldeles innan jul fattade universitetsstyrelsen beslut om placering och innehåll för Umeå universitets första interaktiva fokusmiljö. Historien bakom det beslutet är både lång och intressant och inget jag ska fokusera på här, men några få ord om historien kan ändå vara på sin plats, även om vi nu framförallt gläds åt att se framåt och fortsätta utvecklingen!

I december 2012 beslutade universitetsstyrelsen att universitetet skulle göra en inledande satsning om 72 mnkr på så kallade interaktiva miljöer. Det absolut viktigaste motivet och målet var och är att öka kvaliteten i den forskning och utbildning som bedrivs vid lärosätet. Att integrera utbildning och forskning och att studenter och forskare vid Umeå universitet med modern teknik på ett naturligt sätt möter experter och forskare från hela världen. Satsningen var tänkt att bli en inledning till något som på (mycket lång) sikt präglar samtliga miljöer vid universitetet. Inledningsvis är den uppdelad i två spår: styrelsen beslutade om att två miljöer skulle skapas som ”interaktiva lärmiljöer” och tre som ”interaktiva fokusmiljöer”. Det fanns två viktiga grundförutsättningar i satsningen: De miljöer som skapades skulle obönhörligen vara vardagsmiljöer och skulle i så stor utsträckning som möjligt samordnas med redan planerade renoveringar och ombyggnationer. Att det handlar om vardagsmiljöer betyder att det här inte är några flashiga uppvisningsmiljöer, miljöer dit man tar sin studentgrupp en gång under en kurs för att visa vilka möjligheter som finns och ”hur man skulle kunna bedriva utbildning” eller en miljö som enbart används för att emellanåt anordna event där forskare och företag träffas, minglar och imponeras av den senaste tekniken. Nej, bland det viktigaste är att det handlar om vårt vardagliga arbete, må vara utbildning, forskning, samverkan eller en blandning av alla eller delar av dessa.

Campus-20141027-DSC_7825Styrelsemötet blev ett av de stormigaste och mer högljudda jag bevistat. Argumenten var många både för och emot. Studentkårernas representanter var de som ivrigast stödde universitetsledningens förslag medan andra grupperingar var starkt negativa. Kanske berodde – jag vill åtminstone gärna tro det – det starka motståndet på att vi inte tillräckligt väl lyckades kommunicera att det handlade just om ”vardagsmijlöer” där forskaren och läraren fick större möjligheter att utveckla eller att göra det de sedan länge velat, men pga av rummets begränsningar inte kunnat, utan en misstanke om att det här var något som universitetsledningen tryckte på verksamheten uppifrån för att ha något att visa upp och skryta om. Oavsett vad orsakerna till motståndet var, så innebar det – trots att ett positivt beslut fattades – en viss fördröjning i det fortsatta arbetet. En förutsättning för att en så stor satsning ska bli bra är att det finns en samsyn på hur miljöerna ska utformas, hur de ska användas och, kanske viktigast av allt, en stark drivkraft hos enskilda lärare, forskare, institutioner och program.

I dag, två år senare, har vi kommit en bra bit på väg. De två lärmiljöerna som valdes ut var samhällsvetarhuset och humanisthuset. I samhällsvetarhuset ska samtliga lärosalar byggas om, något som görs i nära samarbete mellan Lisbeth Lundahls forskningsprojekt ”Rum för lärande”, enheten för universitetspedagogik och lärandestöd, lokalförsörjningsenheten, universitetsservice, samhällsvetenskapliga fakulteten och naturligtvis enskilda lärare och studenter. Huset är stort och den byggnad där flest studenter har sina utbildningar och där trycket på lärosalar är störst, något som betyder att ombyggnation bara kan göras under somrarna. Det kommer att pågå i ungefär sex år och hittills har alltså två somrar använts till ungefär en tredjedel av huset. Samhällsvetarhuset är en av de äldsta byggnaderna på campus, något som sätter gränser för vad som faktiskt går att göra. Till exempel hade man om möjligheten funnits, också här velat göra betydligt mer än vad som nu går åt de informella ytorna utanför lärosalarna. Ytor som i många fall är nog så viktiga för utbildningen som själva lärosalarna.

Vardagsrummet. Humanisthuset

Vardagsrummet. Humanisthuset

Humanisthuset har totalrenoverats och i samband med det gjordes den andra lärmiljön. Här har man på ett bättre sätt kunnat utnyttja ombyggnaden av hela huset och fått ett fantastiskt resultat där själva lärmiljön (definierad utifrån att den finansieras av projektet) och övrig ombyggnation verkligen samspelar. Från att ha varit ett hus dit väldigt få studenter som inte läser humaniora tog sig, är nu inte minst det s.k. ”vardagsrummet” överbefolkat av både lärare och studenter från hela universitetet. Här finns ett fantastiskt klimat för både studier och diskussioner. Den stora öppna ytan i kombination med de intilliggande välutrustade ”grupprummen” och den stora lärmiljösalen har verkligen blivit en succé såväl bland såväl studenter som lärare och forskare.

Även om den fysiska ombyggnationen nu alltså kommit en bit och många tycker det blivit fantastiskt, så återstår det kanske allra viktigaste och framförallt det svåraste. När det gäller lärmiljöerna handlar det om stödet till framförallt lärare, men också studenter. Det handlar till viss del om tekniskt stöd och utbildning, men ack så mycket mer om pedagogiskt stöd, vidareutbildning och modingivande! Ska det bli den vardagsmiljö vi önskar, vill det till att alla lärare törs, kan och vill utnyttja alla möjligheter som finns och där behövs mycket, väl avvägt och bra stöd där en del så sakteliga får prova sig fram, börja våga och se vad som faktiskt går att göra, medan andra (men en mindre del skulle jag tro) redan idag ligger långt fram och behöver mer av expertstöd. Här kommer pedagogiska utvecklare från Universitetspedagogik och lärandestöd att spela stor roll, men långsiktigt tror åtminstone jag att det allra bästa och viktigaste medlet är levande och livfulla pedagogiska diskussioner och samtal lärare emellan på varje institution.

Campus-20141030-DSC_7869Fokusmijöerna då? Här har det inte hunnit hända lika mycket som syns ännu, men under ytan har mycket skett. Sedan i våras har en grupp bestående av prefekter, forskare, hustekniker, studenter och andra från MIT-huset under ledning av arkitekt Ellen Skånberg gjort ett fantastiskt jobb. Utifrån informatiks, datavetenskaps, matematik och matematisk statistiks och UMIT research labs utbildnings- och forskningsverksamheter har man på ett konstruktivt, engagerande och inspirerande sätt enats om var den nya miljön ska placeras och vad dess andliga innehåll ska vara. Precis såsom tanken alltid varit. Det är forskare och lärare i verksamheten som styr innehållet i verksamheten. Men viktigt är det också att andra nivåer och personer hjälper till med att bidra till inspiration och kunskap som kan ge ytterligare höjd, visa på saker som den enskilde forskaren inte har möjlighet att vara insatt i. Att vara professor i matematik eller något annat ämne innebär som bekant inte att man är expert på allting annat här i världen också. Det senaste årets arbete kulminerade så nu i december då en av MIT-husets prefekter, Mikael Wiberg vid informatik, gjorde en strålande dragning i universitetsstyrelsen. En dragning som ledde till att det sista formella hindret (eller stödet om man så vill) var passerat och spaden nu kan sättas i jorden. Visst återstår fortfarande massor, men min förhoppning är att vi i december 2015 kan inviga en ny miljö som påverkar de flesta civilingenjörsutbildningar och utbildningar i informatik, datavetenskap och matematik, men framförallt – som huvudtanken ju var – knyter samman forskning och utbildning och även samarbeten med företag och organisationer för både forskare och studenter.

Intressant blir det också att följa de forskningsprojekt som leds av Lisbeth Lundahl (lärmiljöerna) och Patrik Svensson (fokusmiljöerna). Lisbeths forskargrupp följer nu studentgrupper där en del har sin utbildning i traditionella klassrum med ”traditionell pedagogik” och en del i de nya interaktiva lärmiljöerna. Att få ta del av de resultat man kommer fram till ska bli oerhört spännande och är säkert också det något jag kommer att återkomma till. Tilläggas bör också att hela satsningen på både lär- och fokusmiljöer löpande utvärderas av externa experter.

Campus-20141030-DSC_7877Vi har säkerligen mycket spännande och bra att se fram emot och jag lär säkert återkomma till våra miljöer också i detta forum. Två ytterligare fokusmiljöer ska placeras och innehållsbestämmas. Preliminärt en inom KBC (kemiskt-biologiskt centrum) och en vid den medicinska fakulteten och också om processerna kring dessa finns mycket att berätta, men för den här gången skulle jag vilja avsluta med Mikael Wibergs ord om MIT-miljön efter universitetsstyrelsemötet i december:

Miljön blir ett sätt att synliggöra och möjliggöra ökad integration mellan MIT-husets verksamheter och mellan utbildning och forskning. Det kommer att bli en mötesplats för projekt och gemensamma aktiviteter mellan universitet och omgivande samhälle. Vi ser oerhört positivt på denna satsning, säger Mikael Wiberg, prefekt vid institutionen för informatik vid Umeå universitet och ledamot i referensgruppen.

En god start på den nya terminen önskar jag nu er alla och så hoppas jag att så många som möjligt tar chansen både att undervisa i de nya lärmiljöerna och att flitigt besöka det nya humanisthuset!

Restauranghögskolan vid Umeå universitet

Det finns några dolda pärlor vid Umeå universitet. En del är dolda på ett lite speciellt sätt eftersom nästan alla känner till dem och tycker sig ha mycket god kunskap om dem. En sådan kan jag tänka mig att restauranghögskolan är. Jag skulle tro att så gott som alla hört talas om den, att väldigt många ätit den mest utsökta lunch eller middagen där och att alla tycker det är väldig trevligt med en sådan exotisk miljö vid campus. Vad förmodligen inte alla har särskilt god kunskap om är dock vilken typ av utbildning och annan verksamhet som bedrivs där, vilka framtidsplaner som finns eller vilket omstruktureringsarbete som gjorts under de senaste åren.

Förra veckan hade universitetsstyrelsen det stora nöjet inte bara att äta lunch vid Restauranghögskolan, utan också – vad viktigare var – få en mycket intressant och bra presentation av högskolans verksamhet och framtid. En verksamhet som är ett synnerligen gott exempel på något jag skrev om för ett par veckor sedan – fakultetsövergripande utbildningar. Studenterna vid restauranghögskolan läser åtminstone inom tre olika fakulteter. Kemi, historia, design och företagsekonomi är bara några exempel på vad de möter och brottas med. Samarbete med arkitekthögskolan är kanske inte heller det första man tänker på när man intar en delikat måltid här.

Restauranghögskolan har genomgått ett remarkabelt omstruktureringsarbete de senaste åren, varför jag tror man kan säga att den utbildning som idag ges är någonting tämligen annorlunda mot för hur det såg ut för några år sedan. Att det lyckats såväl och att man nu är inne på, som jag tror, helt rätt spår, beror inte minst på högskolans nya ledning med föreståndare Ute Walter i spetsen, men också på ett gediget förarbete av lärarhögskolans nuvarande vicerektor Jan Mannberg. Allt med starkt stöd från den samhällsvetenskapliga fakulteten, som är värdfakultet. Ett rejält kvalitetslyft har gjorts och än bättre blir det allteftersom de nya planerna implementeras.

Samtidigt finns, som så ofta med fakultetsövergripande utbildningar och lite speciellare typer av verksamhet, en hel del utmaningar. Forskningsöverbyggnaden skulle behöva bli betydligt större. Bristen på finansiering av doktorander och en väl fungerande forskarutbildning gör att denna så viktiga del ännu inte riktigt kommit igång. Lokalfrågor och grundutbildningsekonomi är de kanske mest akuta utmaningarna. Det är inte en slump att Restauranghögskolan är en mycket frekvent gäst i universitetets kursklassificeringskommitté och inte är det helt lätta ärenden att avgöra heller. Hur mycket är design? Hur mycket naturvetenskap? Restauranghšgskolan vid UmeŒ UniversitetHur mycket samhällskunskap eller humaniora? Ofta slutar det, åtminstone i mitt huvud, med ett konstaterande av hur märkligt vårt tilldelningssystem är. Ett klassificeringssystem som bygger på hur universitetsutbildning såg ut och bedrevs för många många decennier sedan. Den diskussionen och kursklassificeringskommitténs arbete är dock en fråga som tarvar ett eget blogginlägg.

Avslutningsvis skulle jag bara vilja tipsa alla som besöker eller är intresserade av restauranghögskolans mat och servering att också höra sig för om och ta reda på lite mer om den lite djupare verksamheten. Den är värd all heder och uppmärksamhet!

Äntligen!

Ja, idag kan vi faktiskt utbrista i ett rungande ”äntligen”! Så länge jag kan minnas, och betydligt längre än det, har man vid Umeå universitet diskuterat hur vi bättre ska kunna höja statusen för våra lärare och goda utbildningsinsatser. Olika typer av premieringssystem och meriteringssystem har diskuterats. Många kloka personer har lagt sina pannor i veck för att hitta sätt att både synliggöra goda utbildningsinsatser och stimulera pedagogisk utveckling. Varje gång under ett, kanske två, decennier något förslag har kommit fram, har det dock på ett eller annat sätt fastnat. Det har säkert berott på många olika saker. Det kan kanske ha handlat om prestige, om olika syn mellan olika fakulteter, om olika syn inom fakulteter på vad som är fint och viktigt och vad som inte är det. En ordentlig vilja på alla nivåer samtidigt har kanske också spelat en stor roll. Egentligen spelar det inte så stor roll och vi har nog inte så mycket att vinna på att försöka reda ut varför ingenting hänt. Inte idag i alla fall, ty idag står vi närmare en lösning än vi någonsin gjort.

Idag har utbildningsstrategiska rådet träffats och en viktig punkt under mötet handlade om det förslag till pedagogiskt meriteringssystem som en av våra arbetsgrupper utarbetat. I rådet finns stor enighet mellan universitetsledningen och samtliga fakulteter. Utkast till förslaget har tidigare också diskuterats t.ex. vid SPA-seminarier anordnade av UPC och i olika forum vid våra fakulteter. Jag bedömer det som att det också där funnits stor enighet om huvuddragen i förslaget. Däremot finns naturligtvis, som alltid, en hel del detaljer att diskutera.

Förslaget kommer nu endera dagen att gå ut på remiss till Lärarhögskolan och fakulteterna, till studentkårer och fackliga organisationer, till UPC och personalenheten. Här förväntar vi oss naturligtvis en hel del synpunkter inte minst på olika detaljer, men tanken är att vi nu, efter remissomgången, ska fatta ett principbeslut om att ett pedagogiskt meriteringssystem ska införas och att vi därefter utarbetar en handläggningsordning där bedömningskriterier och annat preciseras ytterligare. Det är här också viktigt att det universitetsgemensamma systemet samtidigt är just universitetsövergripande och att det lämnar viss tolkningsmån till fakulteter med olika ämnen och tradition. Precis som kriterierna för att utses till docent skiljer sig en aning mellan olika områden.

Närmare än så här tror jag alltså aldrig att vi har stått och jag är ganska övertygad om att vi kan gå in i 2013 med ett nytt, mycket väl genomarbetat och fungerande, pedagogiskt meriteringssystem som dels synliggör duktiga pedagoger, men också – kanske viktigare – stimulerar till utveckling och till att höja kvaliteten i vår utbildning ytterligare. Den som är intresserad bör alltså höra av sig till sitt fakultetskansli eller institutionsledning (lite beroende på hur respektive fakultet avser behandla remissen) för att få se förslaget såsom det ser ut idag. En stor och viktig dag för lärare och studenter vid vårt universitet och för hela vår utbildning! Den som, likt mig, tycker att detta är något positivt och bra bör därför sända en tacksamhetens tanke till ledamöterna, pro-/vice-dekaner och utbildningsledare i utbildningsstrategiska rådet, ty utan dem och utan deras förmåga att fullständigt prestigelöst samarbeta över fakultetsgränserna hade vi säkert kunnat fortsätta i ytterligare ett decenium med att diskutera utan att egentligen komma fram.
/Anders

Den blomstertid nu kommer…

Graduation 2011 USBE

Graduation 2011 USBE

Examen och festligheter hör årstiden till och examensceremonierna duggar tätt. Den senaste veckan har jag haft förmånen att delta vid tre sådana.

Universitetets vårpromotion i Aula Nordica är en högtidlig tillställning där våra nya doktorer promoveras. Frackar och långkläningar, doktorshattar och lagerkransar. Allvar och glädje och en efterföljande fest där de nyblivna doktorerna också får möjlighet att knyta kontakter med representanter från näringsliv och myndigheter.

Till Designhögskolans ”Design talks” står företag som Nokia, Microsoft ,BMW, Atlas Copco och många andra i kö för att få träffa nyutexaminerade studenter. Stämningen är på topp. Det räcker att komma in genom dörrarna för att känna en härlig atmosfär med en blandning av industri, konstnärskollektiv och en fantastisk dynamik. Här föreläser några av världens främsta designers.

Handelshögskolan fyller Aula Nordica med över tusen personer till en högtidlig och glad examensceremoni där hundratals nya ekonomer får sina diplom. Framgångsrika alumner berättar om vad som hänt sedan de lämnade universitetet. Inspiration och glädje står i fokus!

Vad som är slående i alla dessa tre exempel är de internationella inslagen. Såväl doktorerna vid vårpromotionen, som studenterna vid både Designhögkskolan och Handelshögskolan kommer från världens alla hörn. När klass på klass av internationella studenter vid Handelshögskolan tågar in på Aula Nordicas scen är det också våra framtida ambassadörer världen över och personer som bidragit med att föra in nya perspektiv till vårt universitet som vi applåderar.

Jag tror examensceremonier är en viktig del i våra utbildningar och något vi bör bli bättre på. Nu vet jag att det med jämna rum funnits arbetsgrupper som sett över detta. Många gånger har det handlat om att skapa en gemensam ceremoni för hela universitetet, eller för dem som inte har någon programceremoni. Kanske är det att gapa över lite för mycket. Kanske skulle vi börja med att från central- och fakultetsnivå uppmuntra och stimulera enskilda program- eller högskolors ceremonier för att på sätt sprida goda exempel.

Framförallt handlar det här om ett av stegen i ”hela utbildningsprocessen” och vi ska naturligtvis se detta som en del i en helhet. Vi har precis påbörjat arbetet med detta. Från rekrytering, via mottagande, utbildningsperiod och examen till alumner (som sedan blir våra bästa rekryterare och därmed sluter cirkeln). Detta kommer att bli ett av höstens stora jobb där såväl fakulteter och institutioner som förvaltningsenheter kommer att blandas in.

Men, innan dess ska vi fortsätta att njuta av den glädje och inspiration våra studenter och doktorander bidrar med och önska alla nyblivna alumner lycka till i sina framtida gärningar. Några återkommer till oss och andra hoppas jag minns sin studietid med glädje och känner att de hos oss fått den allra bästa tänkbara bas att stå på när nya utmaningar väntar.

Glad Kristi himmelsfärdshelg,
Anders

 

Doktorer utanför akademin – UMIT

I torsdags invigdes UMIT research labs nya lokaler i Mit-huset. UMIT är en centrumbildning som tilltalar mig. Här samarbetar främst fysiker, matematiker och datavetare, men också informatiker och på sikt nog även ekonomer och andra. Här finns ingen anställd personal, något jag tror underlättar mobilitet och kreativietet. Man behöver bara komma in i lokalerna för att man ska känna en atmosfär som verkligen sprudlar av kreativitet och god forskning.

Det finns såklart många sådana miljöer vid vårt universitet, men vad som kanske särskiljer UMIT åtminstone från de flesta, är den starka kopplingen mot industri, näringsliv och offentliga organisationer utanför universitetet. Detta kopplat med högkvalitativ grund- och nyfikenhetsforskning. En väldigt god mix!

Vad jag kanske gillar mest är dock att den starka kopplingen mellan forskning och samverkan också knyts ihop med utbildning på alla nivåer. UMIT har program för att slussa både studenter på avancerad nivå, doktorander och nydisputerade in i skarpa projekt med industrin. Inte minst tror jag det här kan bli en viktig miljö för att öka antalet disputerade personer utanför universitetsvärlden.

Vill någon riktigt känna en kokande stimulerande miljö, så gör ett besök i Mit-huset och UMIT. Man kan börja med att titta in på www.org.umu.se/umit/english/

Studentkårer och doktorander

I många olika grupper, alltifrån de centrala strategiska råden till olika grupperingar på institutionsnivå finns våra studentkårer representerade. Ofta på ett alldeles ypperligt sätt.

I många av dessa grupper är det viktigt att erfarenheter och synpunkter från studenter från såväl grund- och avancerad- som forskarnivå kommer fram. Ganska ofta finns svårigheter med att få doktorandrepresentanter och inte alltför sällan tycker studentkårerna att studenter på grundnivå kan representera också doktoranderna. Jag tror inte det. I en del fall tror jag att detta kommer sig av att våra tre olika kårer inte riktigt kan komma övrens om vilken kår som ska stå för doktoranderepresentationen och vilka för studenter på grund- och avancerad nivå. Kanske vore det dags att diskutera om våra tre studentkårer skulle bilda en gemensam doktorandsektion som kunde representera universitetets doktorander.

/Anders

Ny examensrättsansökan – fri konst

Imorgon fredag kommer Högskoleverket på besök igen. Den här gången gäller det ett platsbesök med anledning av vår ansökan om examensrätt för konstnärlig examen på forskarnivå i fri konst. Igår kväll hade jag och rektor en försittning med dekan och utbildningsledare vid humanistiska fakulteten och än en gång kunde jag konstatera vilken fantastisk och spännande bredd vi har inom vårt universitet. Det är också alltid lärorikt att påminnas om vilka olika förutsättningar och kulturer vi har och hur viktigt det därför är att vi är ödmjuka och förstående inför våra olika särarter. Utan en vilja att förstå varandra har vi mycket svårt att skapa ett universitet, vilket är en nödvändighet för vår framtida framgång.