Utbildningsutbud i styrelsen och glad sommar

Den gågnga veckan var hektisk. På torsdagen hanterades flera tunga och viktiga ärenden i universitetsstyrelsen och på fredagen träffade universitets-ledningen utbildningsdepartementet för dialog. Vid båda dessa tillfällen var utbildningsutbudet uppe till diskussion.
I universitetsstyrelsen presenterade jag och budgetchef Per Ragnarsson strategierna för vårt framtida utbildningsutbud. De kriterier som diskuterades i styrelsen och som under början av hösten ska konkretiseras är de som i vår diskuterats i såväl utbildningsstrategiska rådet som ledningsrådet. Det gäller internationalisering, samverkansinslag i utbildnignarna, anställningsbarhet, ”program framför fristående kurser”, ”kurser som är förutsättningar för högre nivå och viktiga för program” och ”kurser på avancerad nivå”.
Styrelsen var noga med att kriterierna ska bli mät- och uppfölningsbara och det är en del av den tidiga höstens jobb. Dessa kriterier kommer inte att påverka fakulteternas ekonomiska ramar i budgeten för 2012, men däremot för 2013 och 2014.

Ett prioriteringsarbete bör såklart dock inledas omgående på fakulteter och institutioner.
I detta sammanhang tycker jag det är viktigt att påminna om dekaners, fakultetsnämnders och prefekters roll som ledare och hur viktigt det är att dessa gör långsiktiga strategier för sina respektive områden. Från central nivå kan och ska det inte pekas ut eller styras exakt vilka kurser eller program som man ska skära i. I vissa fall kan kurser som går tvärs emot de ovan nämnda kriterierna vara av högsta strategiska vikt. Prioriteringsarbetet måste göras av personer nära verksamheten och det är viktigt att komma ihåg att det är just ramar som det beslutas om på central nivå.

Till de ovan nämnda kriterierna ska läggas förändringar som kommer i budgetpropsitionen den 20/9. Där kan vi från departementet vänta oss att vi inte kommer att få räkna av HST för s.k. nollpresterare (studenter som registrerar sig men inte presterar några HPR). En effektivisering i lärarutbildningen har aviserats.

Nu närmar vi oss dock sommar och semester. Det här bli det sista blogginlägget för den här terminen och jag vill avsluta med att önska alla en riktigt skön och glad sommar. Samtidigt vill jag tacka alla som bidragit med så många konstruktiva och intressanta diskussioner och åsikter. Det må vara som kommentarer här, via epost eller när vi setts.
Må vi nu njuta av ledighet, ladda våra batterier och återkomma med fullt engagemang när den sköna sommaren börjar klinga av i stillsam höst,
Anders

Den blomstertid nu kommer…

Graduation 2011 USBE

Graduation 2011 USBE

Examen och festligheter hör årstiden till och examensceremonierna duggar tätt. Den senaste veckan har jag haft förmånen att delta vid tre sådana.

Universitetets vårpromotion i Aula Nordica är en högtidlig tillställning där våra nya doktorer promoveras. Frackar och långkläningar, doktorshattar och lagerkransar. Allvar och glädje och en efterföljande fest där de nyblivna doktorerna också får möjlighet att knyta kontakter med representanter från näringsliv och myndigheter.

Till Designhögskolans ”Design talks” står företag som Nokia, Microsoft ,BMW, Atlas Copco och många andra i kö för att få träffa nyutexaminerade studenter. Stämningen är på topp. Det räcker att komma in genom dörrarna för att känna en härlig atmosfär med en blandning av industri, konstnärskollektiv och en fantastisk dynamik. Här föreläser några av världens främsta designers.

Handelshögskolan fyller Aula Nordica med över tusen personer till en högtidlig och glad examensceremoni där hundratals nya ekonomer får sina diplom. Framgångsrika alumner berättar om vad som hänt sedan de lämnade universitetet. Inspiration och glädje står i fokus!

Vad som är slående i alla dessa tre exempel är de internationella inslagen. Såväl doktorerna vid vårpromotionen, som studenterna vid både Designhögkskolan och Handelshögskolan kommer från världens alla hörn. När klass på klass av internationella studenter vid Handelshögskolan tågar in på Aula Nordicas scen är det också våra framtida ambassadörer världen över och personer som bidragit med att föra in nya perspektiv till vårt universitet som vi applåderar.

Jag tror examensceremonier är en viktig del i våra utbildningar och något vi bör bli bättre på. Nu vet jag att det med jämna rum funnits arbetsgrupper som sett över detta. Många gånger har det handlat om att skapa en gemensam ceremoni för hela universitetet, eller för dem som inte har någon programceremoni. Kanske är det att gapa över lite för mycket. Kanske skulle vi börja med att från central- och fakultetsnivå uppmuntra och stimulera enskilda program- eller högskolors ceremonier för att på sätt sprida goda exempel.

Framförallt handlar det här om ett av stegen i ”hela utbildningsprocessen” och vi ska naturligtvis se detta som en del i en helhet. Vi har precis påbörjat arbetet med detta. Från rekrytering, via mottagande, utbildningsperiod och examen till alumner (som sedan blir våra bästa rekryterare och därmed sluter cirkeln). Detta kommer att bli ett av höstens stora jobb där såväl fakulteter och institutioner som förvaltningsenheter kommer att blandas in.

Men, innan dess ska vi fortsätta att njuta av den glädje och inspiration våra studenter och doktorander bidrar med och önska alla nyblivna alumner lycka till i sina framtida gärningar. Några återkommer till oss och andra hoppas jag minns sin studietid med glädje och känner att de hos oss fått den allra bästa tänkbara bas att stå på när nya utmaningar väntar.

Glad Kristi himmelsfärdshelg,
Anders

 

Doktorer utanför akademin – UMIT

I torsdags invigdes UMIT research labs nya lokaler i Mit-huset. UMIT är en centrumbildning som tilltalar mig. Här samarbetar främst fysiker, matematiker och datavetare, men också informatiker och på sikt nog även ekonomer och andra. Här finns ingen anställd personal, något jag tror underlättar mobilitet och kreativietet. Man behöver bara komma in i lokalerna för att man ska känna en atmosfär som verkligen sprudlar av kreativitet och god forskning.

Det finns såklart många sådana miljöer vid vårt universitet, men vad som kanske särskiljer UMIT åtminstone från de flesta, är den starka kopplingen mot industri, näringsliv och offentliga organisationer utanför universitetet. Detta kopplat med högkvalitativ grund- och nyfikenhetsforskning. En väldigt god mix!

Vad jag kanske gillar mest är dock att den starka kopplingen mellan forskning och samverkan också knyts ihop med utbildning på alla nivåer. UMIT har program för att slussa både studenter på avancerad nivå, doktorander och nydisputerade in i skarpa projekt med industrin. Inte minst tror jag det här kan bli en viktig miljö för att öka antalet disputerade personer utanför universitetsvärlden.

Vill någon riktigt känna en kokande stimulerande miljö, så gör ett besök i Mit-huset och UMIT. Man kan börja med att titta in på www.org.umu.se/umit/english/

Vårt universitets bredd

Rektor besöker under vårterminen universitetets samtliga institutioner. Med på dessa besök följer ibland prorektor och ibland någon av oss tre vicerektorer. Vid besöken träffar vi först institutionsledningen och sedan institutionens hela personal. Det är verkligen tillfredsställande att se vilken entusiasm, vilka utvecklingsplaner och vilken kompetens det finns över hela vårt universitet.

Förra veckan hade jag förmånen att under en och samma dag få delta i besök vid tre vitt skilda institutioner: Ekonomisk historia, Odontologi och Umeå marina forskningscentrum i Norrbyn. Inte minst under en sådan dag blir det vädigt påtagligt vilken bredd, vilka skilda förutsättningar och vilka olika behov vi har vid vårt universitet.

När en av våra större frågor nu är hur vårt framtida utbildningsutbud ska se ut, så är det viktigt att komma ihåg detta. Jag är övertygad om att vårt universitets bredd är viktigt i konkurrensen om de bästa studenterna och dessutom är det en nödvändighet om vi ska hänga med i utvecklingen av framtidens utbildningar. Framtidens utbildningar som jag tror i mycket större grad än idag, kommer att innehålla inslag från flera fakulteter.
Det enklaste vore kanske att säga att vi endast ska prioritera campusförlagda programutbildningar på hög nivå som leder till väldefinierade och högt eftersökta jobb.

Men det är inte så vi ska ha det. Vi ska skapa ett utbildningsutbud som både bejakar alla våra fakulteter och utnyttjar våra resurser på allra bästa sätt för att ge studenterna den högsta tänkbara kvaliteten. Det är komplexiteten och svårigheterna i detta som är vår utmaning, men det är också det som gör vårt arbete så intressant och på sikt kommer att ge Umeå universitet en framskjuten plats!
/Anders
PS. För övrigt har vi för många kurser med för få studenter 🙂

Utbildningsstrategiska rådet

Idag har det utbildningsstrategiska rådet träffats. På rådets möten finns pro- eller vicedekan och utbildningsledare från varje fakultet, kanslichef och rektor för USE samt rektorsrådet Staffan Uvell och Kurt-Allan Andersson med. Rådets möten har alltid präglats av mycket stor öppenhet, aktiva och goda diskussioner och kloka åsikter. Här är det alltid nära mellan glada skratt och intelligenta debattinlägg. För mig är det alltid en fröjd att gå både till och från rådet. Jag tror att utbildningsstrategiska rådet spelar en mycket viktig roll i arbetet med att skapa en ökad förståelse för våra fakulteters olikheter och en ökad samsyn kring vad som är viktigt för universitetet som helhet. Åtminstone hittills har jag sett mycket lite, för att inte säga ingenting, av revirtänkande men väldigt mycket av nyfikenhet för hur andra fakulteter tacklar problem och utvecklingsmöjligheter.

Vid dagens möte beslutades bland annat att den i fjol genomförda studiebarometern ska genomföras vartannat år.  Det var roligt att höra att samtliga fakulteter och även studentkårerna jobbat eller ligger i startgroparna för att jobba med den genomförda barometern och att den därför spelar roll i bland annat fakulteternas kvalitetsarbete. Jag hoppas att barometern också används i alla institutioners kvalitetsarbete.
Hösten 2012 kommer nästa undersökning att äga rum. Upplägget kommer att likna fjolårets på så sätt att fakulteterna ansvarar för utskick och insamling och att sammanställningen genomförs centralt. För att öka svarsfrekvensen ska enkäten genomföras på schemalagd tid. Det kanske viktigaste med den här typen av undersökningar är dock återkopplingen. Studiebarometern kommer att diskuteras i dialoger mellan universitets- och faklutetsledning i början av höstterminen och det är min förhoppning att också fakulteterna har dialoger med sina institutioner kring barometern.

En viktig punkt under dagen var en preesentation av samhällsvetenskapliga fakultetens arbete med ett pedagogiskt meriteringssystem. På presentationen följde en god diskussion. Fakultetsföreträdarna tar nu hem diskussionen till sig så att vi vid nästa möte kan fatta beslut om vi ska gå vidare mot ett universitetsövergripande system. Jag tror på ett sådant system, men jag tror också att det universitetsgemensamma bör vara på en ganska övergripande nivå och att varje fakultet sedan kan anpassa detaljer utifrån sina förutsättningar och kulturer.

Vi hade idag också en fortsatt diskussion kring utbildningsutbudet. Det stora arbetet handlar om hur vårt långsiktiga utbud ska se ut, men primärt måste vi också kunna sätta ramar till fakulteterna i och med takbeloppsproblematiken. Jag tycker vi i rådet haft goda diskussioner och många viktiga inspel har kommit. Det finns en relativt stor enighet om vad som ska prioriteras i första hand och vad som är av lägre prioritet. I slutändan är jag ändå ganska övertygad om att utbildningsrådet inte är det som kan eller ska komma med skarpa förslag till hur vi ska skära i ramarna. Jag tror inte rådet orkar med det. Trots det är det viktigt med våra diskussioner, ty de spelar en stor roll både för framtiden och för universitetsledningens slutliga ställningstagande kring de eknomiska ramarna till respekktiva område.

Nästa gång träffas rådet i början av juni. Kontakta gärna era pro-/vicedekaner eller utbildningsledare om ni vill höra mer om rådets diskussioner eller vill föra in frågor som ni tror är viktiga för rådet. Eller skriv en kommentar här. Jag önskar alla anställda kunde få ha den stora förmånen att delta i denna positiva och kloka församling.

I övrigt hoppas jag alla njuter av värmen och hinner med att njuta av vårt vackra och trevliga campus i riktig vårskrud!
/Anders

PS. Som väl alla har sett, så beslutade igår HSV ge oss examensrätt för yrkeslärarutbildningen. Mycket glädjande! Nu ser vi med spänning fram emot kommande beslut kring lärarutbildningen under juni.

 

Campus Skellefteå

Idag har delar av universitetsledningen med rektor i spetsen besökt Skellefteå kommun och campus Skellefteå för ett möte med kommunledning, personal på campus Skellefteå och ENS personal i Skellefteå. Jag önskar att så många som möjligt skulle få möjlighet att spendera en dag på detta sätt och se ett blomstrande campus och lyssna till människor fyllda av idéer och framtidstankar.

Skellefteå campus huserar ungefär 2000 studenter, vilket sannerligen inte är illa. Större delen av dessa läser vid Luleå tekniska universitet och jag tror att vi faktiskt har en del att lära av Luleå i detta avseende, men vi kan också göra väldigt mycket som är avsevärt bättre än det mesta som görs idag.

Campus Skellefteå är en ypperlig spelplan där vi på många olika sätt skulle kunna samarbeta både med LTU och – framförallt – ett blomstrande och i högsta grad samarbetsvilligt företagande samt en kommun fylld av idéer och vilja.
Till hösten startar i Skellefteå en ny utbildning som ges av Samhällsvetenskapliga fakulteten. Det är ett internationellt rekryterande program i Cross Media Interaction Design (CMID) som ges av institutionen för informatik och i starkt samarbete med det lokala näringslivet.

Jag tror att vi har väldigt mycket att göra kring våra två campus i Örnsköldsvik och Skellefteå. Idag är det tyvärr ofta så att man på institutionsnivå inte ser alla möjligheter dessa campus har att ge och ganska ofta tror jag det på institutioner och även fakulteter upplevs som ett nödvändigt ont att ge utbildningar utanför Umeå. Detta måste vi naturligtvis komma ifrån och vi måste lägga upp vårt utbildningsutbud så att vi verkligen utnyttjar dessa orters styrkor. Det är här CMID är ett sådant lysande exempel. Samarbete med företag som inte finns i Umeå gör att programmet har väldigt många sökande från hela landet och även internationellt. På samma sätt kan vi utnyttja andra styrkor i både Övik och Skellefteå.

Om vi också kring dessa campus försöker se en helhet i det vi sysslar med och inte, som tyvärr så ofta är fallet, driver någon lösryckt kurs här eller ett program som fungerar i ett par år där, då kommer vi att kunna skörda många framgångar.
Jag ska på olika sätt i samtal och diskussioner återkomma till campus Skellefteå och Övik och det kommer att bli viktiga samtalsämnen i alla vår tre centrala strategiska råd, ty det här är två viktiga platser i Umeå universitets framgång.

Tills vidare – ett stort tack till Skellefteå kommun, campus Skellefteå. Och till alla er som har, har haft eller funderar på att starta verksamhet (forskning, utbildning och samverkan) i Skellefteå eller Övik kan jag bara än en gång understryka att det verkligen kommer att löna sig. Bara man ser och gör det på rätt sätt!

Ta gärna en titt på campus Skellefteås hemsida: http://www.campus.skelleftea.se
/Anders

Omfördelning av resurser

Ända sedan vi strax efter sommaren började diskutera utbildningsutbud i allmänhet och takbeloppsproblematiken i synnerhet har det förekommit många olika idéer och argument för hur ramarna till fakulteterna ska skäras ned. En metod, som ganska ofta förs fram, skulle vara att minska ramarna proportionellt, så att alla fakulteter tar lika stort ansvar för den minskning som är nödvändig 2012. Det skulle vara rättvist och det skulle garantera att hela vårt breda universitet också fortsättningsvis kan vara ”lika brett”. ”Det skulle vara väldigt dramatiskt av universitetsledningen att gå in och göra stora omfördelningar mellan fakulteterna”, som någon uttryckte det.

Jag är dock ganska kallsinnig till ”rättviseargumentet” och hoppas att vi inte ska landa där när vi slutligen kommit fram till hur ramarna ska sättas. Vad många inte tänker på är nämligen att ganska ordentliga omfördelningar av resurser och HST mellan fakulteterna har skett i det tysta under ganska lång tid. Detta utan att någon tagit ett aktivt beslut eller att det finns en strategi bakom. Det är ett betydligt sämre sätt att omfördela resurser på tycker jag.

Diagrammen nedan visar vad som hänt med den ekonomiska tilldelningen inom grundutbildningen respektive antalet helårsstudenter, HST,  för varje fakultet den senaste tioårsperioden. Det första diagrammet visar ekonomiska ramar och det andra antalet HST (klicka på diagrammen så förstoras de). De beskriver vilken andel varje fakultet hade i början och slutet av det senaste decenniet.

Vi ser t ex att TekNat år 2000 hade 23 procent av alla HST, medan den fakulteten 2010 endast hade 18%. USE och humanistiska fakulteten har också minskat sina andelar medan Samfak och Medfak ökat andelarna.  Tittar vi på de ekonomiska ramarna, så skulle, om ”rättviseargumentet” hållit över de här åren, USE ha haft ytterligare 80 miljoner i tilldelning år 2010. TekNat skulle ha haft ytterligare 65 miljoner och Samfak och Medfak vardera borde fått mellan 70 och 80 miljoner mindre 2010. Vilken nivå anser vi vara ”rättvis” och den vi skulle utgå från om vi skulle skära proportionellt? 2001 eller 2010?

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: Vi har ett komplext och svårt arbete framför oss. Kortsiktigt för att sätta ramarna inför 2012 års budget och långsiktigt det ack så mycket viktigare och än komplexare arbetet med att formulera strategier för vårt långsiktiga utbildningsutbud.

Innan vi fortsätter med dessa tankeövningar hoppas jag dock att vi alla får njuta av en riktigt skön och glad påsk. En helg och som förhoppningsvis för alla innehåller stunder av avkoppling, kontemplation och energipåfyllnad. Själv ska jag nu genast kasta mig över boken ”Why beauty is truth – a history of symmetry” (finns också i kortversion som pod: http://itunes.apple.com/us/podcast/why-beauty-is-truth-a-short/id253689673) .

Glad påsk!

Pedagogisk meritering

”Ständigt står han i dialog med studenter och kolleger om undervisningens innehåll och upplägg, han är hela tiden öppen för nya initiativ och idéer och beredd att ompröva tidigare upplägg.” Så beskrivs Svante Norrhem i humanistiska fakultetens motivering till fakultetens pedagogiska pris 2011. Är det inte så vi önskar att vi alla som lärare kunde vara? Och är det inte en sådan inställning  både vi som enskilda lärare och institutioner, fakulteter och universitet som helhet måste sträva mot?

Våren närmar sig och därmed fakulteters och studentkårers utseende av pedagogiska pristagare. Att uppmärksamma och premiera goda pedagoger och lärare är mycket viktiga inslag i vår verksamhet. Det är tyvärr på alltför många instituioner och fakulteter som  utbildning och undervisning kommer i andra hand. Här har vi mycket att göra för att åstadkomma miljöer där gränserna mellan forskning, utbildning och samverkan suddas ut mer och mer. Miljöer, där det är en självklarhet för de mest framgångsrika forskarna att undervisa också på kurser på grundläggande nivå, och där det är en självklarhet att de allra bästa pedagogerna också deltar i forskningsprojekt eller samverkansprojekt med företag och myndigheter.

Att premiera och uppmärksamma duktiga pedagoger är något som diskuterats under många år. Jag tror de flesta fakulteter haft formuleringar kring detta på sina handlingsplaner under en följd av år, men nu äntligen känns det som att det börjar röra en del på sig. Humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna är kanske de som kommit längst. Om jag förstått det rätt, så har samfak sneglat på vad man gör vid t.ex. Lunds universitet (se här). Framförallt samfak i Lund, men även Tekniska högskolan där. Humfak diskuterar en annan modell.
Personligen är jag ganska inspirerad av varianter på Lunds tankar. Mycket förenklat och kort uttryckt kan man kanske säga att det är ett slags ”docent-spår” fast för den pedagogiska sidan. Det stimulerar pedagogisk utveckling, individen premieras, men jag tror också att en institution med många ”excellenta lärare” bör premieras. Här vet jag att det finns olika syn på om detta är rätt väg att gå. Definitivt har vi grunder för många goda diskussioner.

Dessa frågor, med utgångspunkt i samfaks arbete, kommer att diskuteras vid utbildningsstrategiska rådets nästa möte den 11 maj. Jag tycker det är viktigt att vi här hittar ett universitetsgemensamt system i stället för att varje fakultet bygger upp sitt eget. Jag tror också det är viktigare att vi någorlunda snart kan besluta om att införa någonting än att vi p.g.a. mindre oenigheter drar på frågan i ytterligare fem år.

Om ni känner starkt för dessa frågor, så passa på att diskutera med er fakultets representanter i utbidlningsstrategiska rådet innan den 11 maj! Eller kommentera här!

/Anders

Lärarutbildning

Under de senaste månaderna har jag från Umeå kommuns högstadieskolor sett exempel på lärare i svenska som inte hört talats om Krig och fred och än mindre vet vem dess författare är. Likaså  historielärare som meddelat klassen att andra världskriget pågick mellan 1949 och 1953. Det får en osökt att tänka på lärarutbildningen. Både kompetenshöjande vidareutbildning (ett område där vi också har mycket att göra) och vår ordinarie lärarutbildning.

Imorgon tisdag genomför Högskoleverket inför beslut om examensrättigheter intervjuer om våra ansökningar för förskollärarutbildningen och ämneslärarutbildningarna i moderna språk (tyska, franska och spanska). Deltar gör representanter från de ämnen som är inblandade samt Björn Åstrand från USE. I fredags hade vi ett ”förmöte” och den trygghetskänsla och säkerhet som alla inblandade lyckades sprida kändes väldigt förtroendeingivande. Vi står sannerligen i ett helt annat läge nu i jämförelse med hur det var inför intervjuerna i höstas och jag kan inte nog understryka vilket fantastiskt jobb alla som är inblandade i lärarutbildningarna – Maria Löfgren och Björn Åstrand i täten – gjort den senaste tiden. Det material som skickades till HSV i mars var verkligen imponerande. Trots det och trots att alla som sett vårt material bara haft positiva lovord att säga, så kommer det naturligtvis för många av oss att kännas lite pirrigt ända fram till beslut fattas i mitten av juni.

Lärarutbildningen har genomgått en både turbulent och omskakande tid de senaste åren. När vi nu kan blicka framåt och den nya utbildningen sätter fart, måste vi också tänka igenom hur vår lärarutbildning ska fungera i framtiden. Programråd är något som de flesta verkar vara överens om att vi måste införa. Nu kommer ju inte bara införandet av programråd att försäkra oss om den bästa tänkbara lärarutbildningen, så hur ska den se ut i sina olika delar för att vi ska få en utbildning som sticker ut ordentligt kvalitetsmässigt, som attraherar de bästa studenterna och som gör att de studenter som genomgått utbildningen är så väl rustade för sin framtida yrkesroll som bara möjligt är?

/Anders

Se även webb-TV om lärarutbildningen:

Vi har många kurser…

Häromdagen så blev jag, liksom flera andra, intervjuad av internrevisor Eva Blomquist. Hon gör på universitetsstyrelsens uppdrag en granskning av hur vårt kursutbud ser ut. Det var ett intressant och givande samtal. Det handlade mycket om näst intill identiska kurser som ges på olika fakulteter och institutioner, kurser med väldigt låg genomströmning, ett spretigt kursutbud som saknar strategiskt tänkande och många andra aspekter. Vi ser fram emot en intressant rapport, som jag tror kan vara ett viktigt bidrag i det fortsatta arbetet med prioriteringar i våra utbildningar.

Jag har ju inte stuckit under stolen med att jag tycker vi på grundnivå har alldeles för många kurser som har väldigt få studenter. Till många av dessa finns det goda förklaringar och ordet samläsning dyker ofta upp. Andra kurser sägs vara nödvändiga för ett ämnes överlevnad. Ibland handlar det nog också om kurser som någon lärare eller forskare själv verkligen brinner för och skulle se som en mindre katastrof om den lades ned. Oavsett hur få studenter som läser den.

Varför ska man då från ledningshåll ge sig på detta? Först och främst så är naturligtvis det viktigaste att vi har ett väl genomtänkt kurs- och utbildningsutbud grundat på strategiska överväganden. Sedan handlar det också om så viktiga saker som arbetsmiljö för våra lärare och ”kontakttid” för våra studenter. Kvaliteten i vår utbildning och våra lärares situation kort och gott. Sedan kan man såklart också säga att varje kurs ger upphov till administrativa kostnader, men det är en inte fullt lika viktig aspekt kan jag tycka, även om detta naturligtvis också bidrar till att studenterna får mindre chans att träffa sina lärare.

Kanske handlar mycket om i hur små enheter vi ser vårt utbildningsutbud och vad vi tycker är viktigt. Kanske är det inte nödvändigt att ge en kurs på grundnivå i plurikomplex analys, för att ta ett exempel. Kanske överlever man och kan bli en duktig matematiker också utan detta och säkerligen överlever också den plurikomplexa analysen utan att behöva ha en särskild del av grundutbildningen. Det kanske är viktigare att vi har ett högkvalitativt brett grundutbud i matematik som gör att man senare kan fylla en viktig funktion på arbetsmarknaden eller gå vidare till avancerad nivå och senare ge sig in i mängd olika forskningsområden – där den plurikomplexa analysen kan vara en möjlighet. Här kan man nog byta ut orden plurikomplex analys och matematik mot nästan vilket specialområde som helst inom någon av våra fyra fakulteter.

På flera institutioner har man såklart ett mycket väl strategiskt genomtänkt kursutbud, men jag tror också det finns en hel del där man kanske skulle behöva tänka lite mer helhet och kanske våga släppa tanken på att det måste se ut som det alltid gjort. Sedan tror jag att våra fakultetsnämnder i allmänhet bör ta ett mycket mer strategiskt ansvar också för kursutbudet och inte bara våra program. Härom råder säkerligen skilda meningar.

Med solen strålande in genom samverksanshusets tak ska jag nu snart ge mig iväg till budgetkommittén för att föredra ett ärende om Umevatoriet. Också det en spännande verksamhet som vi nog kan göra mycket mer av än vi gör idag. Om detta får jag återkomma.

/Anders