Indien – en lärosätessatsning

Indien-20141210-DSC_8127I september beslutade rektor att starta projektet ”En Lärosätessatsning på Indien”. Projektet kan sägas vara en konsekvens dels av den i juni fastställda internationaliseringsstrategin, dels av det faktum att Rupali Bhalerao, planeringsenheten, från och med januari 2014 är styrelseordförande för Nordiska centret i Indien, vilket också innebär att dess sekretariat nu är placerat vid Umeå universitet. Indienprojektet leds av Elin Ljungström, international office, och Rupali Bhalerao.

Syftet med projektet är att öka samarbeten med indiska lärosäten, företag och organisationer. Även om själva projektet formellt är ett utbildningsprojekt, så kommer det naturligtvis att handla om att spänna över allt från att öka student- och lärarmobiliteten och stimulera forskningsprojekt till praktik och fältstudier såväl för indier i Sverige som för svenskar i Indien.

I dagarna har projektets första delegationsresa ägt rum. Den första veckan deltog Elin Ljungström, Lennart Johansson (TekNats kansli) och Rupali Bhalerao i flera Indien-20141209-DSC_8081studentmässor och gjorde några lyckade universitetsbesök. I början av den här veckan anslöt Curt Löfgren (folkhälsa), Greg Neeley (psykologi), Per Nilsson (international office), Jessica Grahn-Bergström (kommunikationsenheten) och jag. Då har vi på dagtid besökt flera mycket intressanta universitet och institut och ägnat kvällarna åt alumnträffar arrangerade av Jessica. Ett mycket givande besök på svenska ambassaden och diskussioner med bl.a. ambassadör Harald Sandberg och Andreas Muranyi Scheutz från Tillväxtanalys har också genomförts. Ambassadens inställning och vilja att stödja och hjälpa till var för mig imponerande. Det gäller allt från Vinnovaprojekt (och andra finansiärer) och forsknings- och utvecklingssamarbeten med företag till studentaktiviteter. Vi var rörande överens om vikten av att om vi ska lyckas med långsiktiga samarbeten, så är nyckeln att alla inblandade parter ser vinster och fördelar med dem.

När det gäller lärosätesbesök under den gångna veckan, har jag själv deltagit i besök vid Indien-20141209-DSC_7999SRM i Chennai, Indian Institute of Management (IIM-B) och St Johns medical college i Bangalore och det fantastiska Manipal university i Manipal. Med St Johns har läkarprogrammet sedan flera år tillbaka ett, inte minst av studenterna, mycket uppskattat och såvitt jag förstår väl fungerande samarbete. Till alumnträffen i Bangalore hade vi, förutom våra indiska alumner, också bjudit in de svenska läkarstudenter som just nu läser på St Johns. En fröjd för själen var det att höra hur väl de trivs, vilka erfarenheter de fått och hur uppskattat utbytet är. Här gäller det nu att förlänga och kanske fördjupa och bredda samarbetet till också andra medfak-områden än läkarutbildningen. Viljan från St Johns är stor och inte minst våra studenter önskar inget hellre, då vistelsen vid St Johns tillför så mycket nya perspektiv till deras utbildning. Här gäller det nu nog främst att Umeå universitet visar samma engagemang som St Johns. St Johns imponerade stort på mig och det var inte bara vid ett tillfälle mina tankar flög iväg och jag önskade att jag hade varit yngre, varit läkarstudent och fått spendera en tid vid institutet.

Indien-20141210-DSC_8104

Det besök där jag nog spontant ser de största möjligheterna till ett brett och djupt samarbete är dock Manipal university. Det har ett vackert campus beläget i den lilla kuststaden Manipal, någon timmes bilresa norr om Mangalore på Indiens västkust. Universitet har, varande ett riktigt fullbreddsuniversitet, mycket gemensamt med Umeå universitet. Här, liksom vid övriga besök, delade vi upp oss i mindre grupper för att besöka institutioner och avdelningar utifrån våra olika intressen och bakgrunder. Inte minst Indien-20141211-DSC_8228Manipals arkitektutbildning gjorde ett stort intryck på mig. Den påminner i många drag om arkitektutbildningen i Umeå, med ungefär samma filosofi, vision och arbetssätt. Här borde det finnas goda möjligheter till ett fruktbart samarbete på många olika plan. Ett imponerande ”IKSU” finns här också. Besöket slutade med en diskussion med bl.a. delar av universitetsledningen, där vi var överens om att teckna ett allmänt samarbetsavtal som konkret inleds med studentutbyten så snart som möjligt, men också pekar ut vikten av fördjupade samarbeten såsom lärarutbyten, forskningssamarbeten, gemensamma utbildningar, praktikplatssamarbeten och mycket annat. Detta kan bli mycket bra! Överlag är det intressant och mycket glädjande att vi vid i princip alla lärosäten vi besökt sett ett mycket stort intresse för fördjupade samarbeten inom en mängd områden.

Kvällarna har som sagts ägnats åt alumnträffar. Ett mer systematiskt arbete med internationella alumner inleddes vid Umeå universitet först för ett par år sedan. Vi Indien-20141209-DSC_8087grundade då alumnföreningar i Shanghai och Peking, något som sedan följts av föreningar i Seoul och några europeiska städer. Jessica Bergström-Grahn är vår internationella alumnkoordinator som håller ihop det hela på ett mycket föredömligt sätt. Under den här resan har vi träffat indiska alumner i Chennai, Bangalore och Delhi. Det är alltid så givande att höra deras minnen från sin tid i Umeå, vad de sysslar med nu, deras ofta mycket stora vilja att på något sätt hjälpa till och ge något tillbaka till Umeå och Umeå universitet. De internationella alumnerna är naturligtvis viktiga för framtida studentrekrytering, men betydligt viktigare kommer de att vara som dörröppnare, kontaktförmedlare och samarbetspartners när det gäller allt ifrån praktik och examensarbetes-platser till forsknings- och utvecklingssamarbeten med både företag och lärosäten. Detta arbete är fortfarande i sin linda, men det är en mycket viktig del av vårt internationaliseringsarbete.

Indien-projektet är ett tvåårigt projekt. När det avslutas gäller det att allt som uppnåtts inom projektet arbetats in i ordinarie verksamhet så att det där kan utvecklas vidare. Projektet ska ses som en slags injektion till något mycket långsiktigt.

Min bild är att Indien i många fall kan vara ett betydligt svårare land än många andra att hitta rätt samarbetspartner i. Detta inte minst pga de stora kontraster som finns i landet och den enorma flora av lärosäten på alla tänkbara nivåer. Att då ha projektledarna Indien-20141209-DSC_8083Rupalis och Elins mångåriga erfarenheter av och kunskaper om Indien, deras kontaktnät inom akademi och samhälle i stort och inte minst deras brinnande engagemang och professionalitet sätter oss dock i en mycket bättre position än de flesta andra och gör att det finns näst intill oändliga möjligheter i vårt samarbete med Indien. Om det faktiskt ska bli något hållbart som verkligen tillför något ”på riktigt”, så gäller det dock att det finns ett genuint intresse och engagemang från institutioner och program och att man där börjar smida medan järnet är varmt. När vi nu kommer hem, kommer Curt, Lennart och Greg att kontakta områden som de under resan funnit borde kunna vara intresserade av samarbeten med de lärosäten vi besökt, men jag skulle vilja uppmana prefekter, programansvariga och enskilda forskare/lärare som har ett intresse av att starta, utöka eller fördjupa samarbeten med Indien att också själva skriva en rad, slå en signal eller på annat sätt kontakta Rupali Bhalerao eller Elin Ljungström. Jag är ganska övertygad om att de med stor glädje också skulle kunna besöka t.ex. studierektorsträffar, prefektträffar, personalmöten vid institutioner eller liknande. Just nu finns mycket goda möjligheter till stöd och hjälp och jag hoppas att så många som möjligt tar chansen att öka internationaliseringen och upptäcka ett fantastiskt land!

PS. Naturligtvis kommer det inom kort att skrivas en rapport med fakta och erfarenheter från besökta lärosäten. Den som vill veta mer om Nordiska Centret i Indien kan också med fördel gå in på deras hemsida eller kontakta Rupali.