30 år ERASMUS!

I dagarna firas 30 år med ERASMUS-programmet. För dem som inte vet kan det sägas att ERASMUS, som är en akronym för European Region Action Scheme for the Mobility of University Students, är världens största utbytesprogram. Programmet gör att mer än 200 000 europeiska studenter årligen kan läsa vid ett lärosäte i ett annat europeiskt land. Sverige har inte varit medlem hela tiden utan blev medlem i ERASMUS-familjen först vid EU-inträdet men har likväl påverkats avsevärt.

Från ett svenskt perspektiv kan grunderna av dagens internationella studentmobilitet spåras till svenska präststudenter som på 1600-talet reste till Tyskland för att studera i Martin Luthers fotspår. Och även idag är internationalisering av högre utbildning en viktig målsättning för staten och universitetet.

Umeå universitet är i detta sammanhang ett självklart val för många studenter från Tyskland, Frankrike, Spanien och många andra europeiska länder. Det relativt stora utbudet av kurser på engelska och ett excellent mottagande har inneburit att Umeå universitet regelbundet hamnar i topp på europeiska rankinglistor över populära utbytesuniversitet. Det är naturligtvis roligt och någonting att vara stolt över.

Jag själv kom som utbytesstudent till Umeå från universitetet i Würzburg och just detta universitet har under åren varit en viktig partner också när det gäller ERASMUS-avtalen. Det stora antalet tyska studenter därifrån har bidragit till att Umeå är en välkänd stad i Würzburg och en annan konsekvens är att kommunerna är engagerade i ett vänortssamarbete som omfattar inte minst kulturella utbyten och i år firar 25 år.

Tyvärr är svenska studenternas intresse att läsa utomlands mer begränsat. Här finns det anledning att fundera vad som kan göras för att sätta fart på studenternas intresse. En termin utomlands är en vederhäftig erfarenhet som inte kan ersättas av likvärdiga alternativ. För mig har den varit oerhört stimulerande och avgörande för min akademiska karriär.

Utbytesstudenter bidrar också på plats i Umeå till att ge universitetets svenska studenter internationella utblickar och skapar personliga och professionella nätverk som ofta vara länge. Så klart har detta varit ett skäl för programmets tillkomst: att skapa en europeisk identitet och sammanhållning i Europa. Med hänsyn till Brexit, nationalistiska strömningar och försök att återuppbygga gränser i Europa känns ERASMUS-programmet och idéerna bakom programmet som mer aktuella och viktigare än på länge.

Därför är det angeläget att uppmärksamma ERASMUS-jubileet och arbeta för dess utveckling även i framtiden.

Internationalisering – möjligheter och behov!

Veckan före påsk deltog jag i en delegation som besökte Sydafrika och Botswana. Huvudändamålet med resan var att se till möjligheterna för svenska lärosäten att fördjupa kontakterna med ett antal universitet i de båda länderna. Det var enligt universitetskansler Harriet Wallberg en av de största delegationsresorna i sitt slag med 13 deltagande rektorer, ledningen för UKÄ och STINT, som tillsammans ledde delegationen, samt för Formas, Forte och Svenska Institutet. Under första hälften av resan deltog också statssekreterare Karin Röding.

Det finns en lång tradition av akademiskt samarbete mellan Sydafrika och Sverige och utifrån sampubliceringsmönster så ser vi en fortsatt bredd i forskningssamarbeten mellan universitet i i de båda länderna. Det gäller också Umeå universitet. Det mest utbredda samarbetet har forskare från Umeå universitet med University of the Witwatersrand, men forskningssamarbeten är spridda över ett antal universitet i Sydafrika. Något förvånande är att utbytet inom utbildningsområdet är betydligt mer begränsat, med ett lågt antal studentutbyten i vardera riktningen. Anledningar som våra värdar vid olika universitet angav som hinder för afrikanska studenter att komma på utbyten till svenska lärosäten är inte sällan av ekonomisk art och inte så förvånande, språkliga hinder. Det finns alltså anledning att kommunicera att vi har ett brett utbildningsutbud som ges på engelska och att det är lätt att ta sig fram i det svenska samhället med engelska som språk, men inte minst så finns ett stort behov av ett utbyggt stipendiesystem.

Nuvarande samarbete och utbyte med Botswana är inte oväntat mycket begränsat, men det är ett land som nu satsar stort på utbildning och forskning. Botswana är ett litet, lugnt och demokratiskt land med en befolkning om bara ca 2 miljoner invånare. Man ser nödvändigheten av att gå från ett beroende av gruvdrift, inte minst diamantindustrin, till att växa som en kunskapsnation. Det visade sig i ett stort intresse för vårt besök och möjligheterna för ett ökat samarbete.

Något jag slogs av i möten och diskussioner med olika företrädare för akademin är närheten mellan utbildnings-, forsknings-, samverkans- och innovationsaspekter för dessa länders utveckling och för att möta stora samhällsutmaningar. Det är en närhet som utgår från vardagen och vetskapen om det egna samhällets påverkan av klimatförändringen, fattigdom och den politiska utvecklingen som rör demokrati och människors lika värde och förutsättningar. Veckan före vårt besök präglades av omfattande studentdemonstrationer med fokus på ett antal grundläggande förutsättningar för studenternas vidkommande, men som i hög grad utgår från ett missnöje med och instabilitet i det politiska tillståndet i landet. Vi var därför i förväg förvarnande om att vi kanske inte planenligt skulle kunna besöka alla tilltänkta universitet, då t.ex. universitetet i Pretoria var stängt veckan före vårt besök. Verksamheten återupptogs dock för tiden för vårt besök.

Lena University of Johannesburg

University of Johannesburg

Vårt intensiva program startade med besök på University of Johannesburg, där delegationen först samlade sig inför veckan tillsammans med Ambassadör Anders Hagelberg, följt av olika möten bland annat med NRF (the National Research Foundation). Universitetet i Johannesburg har ett antal studenter som kommer från de allra fattigaste områdena, med de speciella utmaningar som det innebär. Man satsar stort på lärarutbildningen och har också byggt in en skola på campusområdet. Näst på tur stod University of Pretoria, där FNs hållbarhetsmål mycket tydligt lyfts upp på agendan.

 

Lena Your chance to contribute

Lärarutbildningen är nu i fokus och man tryckte på behovet av att jämte utbildning på djupet i olika discipliner, träna, inte minst forskarstuderande, i komplexa frågeställningar. Man utvecklar teknik och pedagogik och talade om ”hybrid teaching and learning” som en ”huge investment”! De tog oss också med på en digital resa ner i gruvan där olika lager på olika nivåer kunde betraktas och tex säkerhet och risker kunde illustreras.  Dagen avslutades med middag under värdskap av rektor för University of Witwatersrand, Adam Habib, som höll en lång och mycket intressant middagspresentation. Adam Habib är mycket aktiv i den nationella debatten i ett antal frågor av stort nationellt intresse och betydelse.

 

Lena Rektor Adam Habib

Rektor Adam Habib


Lena University of Witwatersand

University of Witwatersrand

 

Lena Därefter bar det av till Botswana och Gaborone

Tisdagen inleddes med ett besök på University of Witwatersrand, där de tog oss med på en lite oväntad men intressant tripp, då vi fick ta del av framtidsplaner i en gammal industrifastighet. En av utgångspunkterna för diskussionen var den stora arbetslösheten bland ungdomar. Samtidigt står 6 av världens 10 snabbast växande ekonomier att finna i Afrika! Och man lyfte digitaliseringen som den dominanta teknologin och att digitala hubbar växer fram – det är där det händer! Under besöket poängterades också betydelsen av samarbetet med Umeå universitet inom hälsoområdet och att man välkomnar, inte minst fler post docs inom området från Sverige. Vi fick också ta del av den starka arkeologiforskningen på universitetet.

Därefter bar det av till Botswana och Gaborone!

Lena Flygplan

Jag tror att följande bilder talar lite för sig själva och om University of Botswana och den uppbyggnad som är på gång!

 

Lena University of Botswana

University of Botswana

 

Lena Byggnaden med klockan

Byggnaden med klockan – studentcentrum

 

Lena En annan del av universitetet

En annan del av universitetet!

 

Lena Sportcentrum på campus

Sportcentrum på campus!

 

Lena Sjukhuset på campus

Sjukhuset på campus

 

Lena Bostäder för AT-läkare

Bostäder för AT-läkare!

Under besöket på University of Botswana, som på många sätt imponerade, så inbjöds vi också till fördjupat samarbete på flera områden och i olika former. Bland områden av betydelse för landet som ligger högt på önskelistan är vattenexploatering, klimatförändringen och hälsoområdet, där bland annat antibiotikaanvändningen på den afrikanska kontinenten särskilt nämndes, men också litteratur, kultur och arkeologi.

Under besöket träffade vi också Botswana International University of Science and Technology (BIUST). Efter återresa från Botswana till Sydafrika, så inleddes torsdagen med besök på University of Cape Town, varefter vi fortsatta till Stellenbosch University.

 

Lena Hela svenska delegationen

Hela svenska delegationen tillsammans med några av våra värdar på University of Cape Town.

Många områden av intresse lyftes också som exempel på pågående samarbeten mellan svenska lärosäten och University of Cape Town. Med tanke på utvecklingen inom digital humaniora på Umeå universitet, så noterade jag särskilt hur University of Cape Town bland annat lyfte ”Digital Humanities at UCT”, som exempel på betydelsen av trans-disciplinärt arbete. Dagen avslutades med intressanta diskussioner på Stellenbosch University.

 

Lena Studentdemonstration

Studentdemonstration på University of Cape Town.

 

Lena Wallenberg

Wallenberg Research Center

Fredagen inleddes med en mycket intressant workshop på Stellenbosch Institute for Advanced Studies (STIAS), som är nära lierat med Stellenbosch University. Institutet har en byggnad finansierad av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse (MMW). Det var ett möte mellan den svenska delegationen och rektorer från ett antal Sydafrikanska universitet. Centrala frågeställningar var uppsatta för diskussion på dagens agenda. Man kan lätt utifrån denna diskussion, liksom hela veckans alla besök, möten och diskussioner på 7 universitet i två länder, konstatera att vi har mycket att lära oss av erfarenheter och kunskaper i dessa två länder.  Många andra länder över jordens yta söker kontakt med universitet, inte minst i Sydafrika där det finns starka traditionella universitet och unga snabbväxande, för fördjupade samarbeten. Men vi har fortfarande goda möjligheter att fördjupa våra samarbeten – om vi tar chansen!

En framgångsfaktor, som lyftes i diskussionerna, är en stark interaktion mellan utbildning och forskning. Då detta också är en utgångspunkt för vår egen utveckling vid Umeå universitet, så utgör utbildningens och forskningens ömsesidighet en god grund för utvecklingen av strategiska och starka samarbeten mellan våra lärosäten. Till exempel kan miljöer för intressanta student- och lärarutbyten utvecklas i miljöer där redan starka forskningssamarbeten har utvecklats. Vidare ser man gärna fler utbyten och samarbeten på master och forskarnivå och gärna en ökad möjlighet till joint- eller double degrees. Något som påtalades vid flera tillfällen!

För det personliga vidkommandet så hade jag glädjen att stöta på en av mina tidigare forskarkollegor från Stellenbosch, som samtidigt som oss råkade ha möte just på STIAS! Världen är sannerligen emellanåt liten och kan bjuda på oväntade (och roliga) överraskningar!

Lena Gustafsson

Miljöer för högre utbildning och forskning – Singapore

Singapore-20150928_DSC_2763Under veckan som gått har rektor Lena Gustafsson, vicerektor Marianne Sommarin och jag besökt Singapore och Japan. I Singapore hade vi ett mycket givande tredagarsbesök vid det universitet i världen som kanske utvecklats allra snabbast under de senaste åren: Nanyang Technological University (NTU), där rektor Bertil Andersson (UmU-alumn och tidigare LiU-rektor bl.a.) berättade om sin och universitetets filosofi och arbete bakom framgångarna och såklart tog emot oss på ett fantastiskt trevlig och bra sätt. Marianne och Lena är dessutom sedan många många år goda vänner med Bertil, så lite extra fokus blev det kanske ibland kring Life-science-området. NTU är idag rankat som det trettonde bästa universitetet i världen (QS-ranking).
Singapore-20150930_DSC_2900Vi har under dessa dagar fördjupat vårt sedan tidigare mycket goda samarbete och diskuterat hur vi ytterligare ska utveckla det, inte minst på doktorand- och forskarnivå. Vi kommer säkert att återkomma i flera bloggar och på andra sätt betydligt djupare och bredare om olika delar av det, men nu vill jag bara väldigt kort säga några ord om en av alla saker vi mötte. En sak som verkligen både imponerade och gjorde mig väldigt glad. Något som är slående är nämligen hur detta universitet, varande ett av världens främsta forskningsuniversitet, satsar minst lika mycket på utbildning som forskning och inte minst på samspelet och integrationen mellan utbildning och forskning. Det är ju precis såsom det ska vara och borde egentligen inte ha uppfattats som särskilt märkvärdigt eller som är något specifikt för NTU, utan snarare något som är rätt uttalat för de allra flesta riktigt stora och framgångsrika universiteten i världen, men, som vi tyvärr i Sverige har glidit allt längre och längre ifrån under senare decennier. Tyvärr är det alltför ofta man kan konstatera en stor klyfta mellan grundutbildning och forskning vid svenska universitet. Det tror jag, eller är helt övertygad om, beror  betydligt mer på det system vi har än de lärare och forskare som är aktiva vid våra lärosäten.

Ett intressant område, som för några år sedan skapade en väldig diskussion och debatt vid Umeå universitet, är rummens betydelse för högre utbildning och forskning. Efter mycket om och men beslutade universitetsstyrelsen för ett par år sedan i linje med universitetsledningens förslag att avsätta ca 70 miljoner kronor till att utveckla våra fysiska miljöer på campus. Det handlar främst om två saker.

Singapore-20150930_DSC_2905Det ena är att möjliggöra för våra forskare och lärare att få större möjlighet att använda just den pedagogik som passar bäst för aktuellt moment inom aktuellt område utan att hindras av det fysiska rummets utformning eller de tekniska hjälpmedel som finns till hands. Kort och gott, det är läraren och forskaren som ska avgöra vilken typ av pedagogik som bäst gynnar studenterna och inte de fysiska eller tekniska begränsningarna. För att det ska vara möjligt krävs en stor flexibilitet. Ibland, som vid vissa tillfällen i mitt eget ämne, kan en föreläsning i en vanlig hörsal vara det allra bästa, men desto oftare är det nog andra typer av pedagogik som bäst hjälper studenterna att utvecklas. Det kan handla om allt från flipped classroom, problembaserat lärande, grupphandledning till utomhuspedagogik. Helt beroende på ämne och aktuellt område. Det andra är att skapa miljöer där studenter, lärare, forskare och personer från andra delar av samhället på ett naturligt och bra sätt träffas och arbetar tillsammans.

Att se vad NTU gjort på detta område är både fantastiskt roligt och inspirerande, men på ett sätt också lite deprimerande. Deprimerande därför att det här är så självklart att man avsätter stora pengar för att investera både i lokaler (i precis ”samma tänk” som vi själva nu gör i vår, i jämförelse mycket mycket lilla, 70-miljonerssatsning) och i ny pedagogik. Singapore-20150930_DSC_2912Man kan inte annat än bli lite avundsjuk över att se en så fantastisk uppslutning inte bara från rektor och universitetsledningshåll, utan bland dekaner, fantastiska forskare från såväl life-science som humaniora och lärare inom olika ämnen. Förståelsen för utbildningens betydelse och för att allt som har med utbildning att göra inte kan ske på samma sätt som det gjort de senaste 100 åren är slående!

Dock blir man såklart allra mest både glad och väldigt inspirerad över att se att ett så framgångsrikt universitet som NTU tänker i precis samma banor som vi. Att de sedan har helt andra resurser till sitt förfogande får man såklart komma ihåg, men också vår lilla Singapore-20150929_DSC_2887satsning kan få stor betydelse om den sedan spiller över på framtida renoveringar och investeringar. Som grädden på moset, förstärktes  bilden av att vi är på rätt väg och att vad man gjort på NTU verkligen tilltalar studenterna ytterligare när vi talat med ett par studenter från Handelshögskolan vid Umeå universitet som just nu befinner sig i Singapore. De kommer säkert under vårterminen på olika sätt att dela med sig av sina erfarenheter, men kort uttryckt kan man nog säga att pedagogiken och rummets betydelse vid NTU gjort att de ”tvingas” studera betydligt mer, men också får betydligt mer ut av den tid de spenderar vid universitetet och av sina lärare!

Vi går trots allt mot en mycket ljus framtid vad gäller högre utbildning!

Internationalisering och Fokus

I veckan som gick hade International Office Alumnanordnat den årliga ceremonin för att säga farväl till de utbytesstudenter som den senaste terminen eller året varit vid Umeå universitet och ge en möjlighet för våra egna studenter att träffa och prata med studenter från de länder dit de kommer att åka på utbyte till hösten eller nyligen kommit hem ifrån. Ett väldigt fint ordnat arrangemang. Själva arrangemanget och det arbete international office lagt ned på det, liksom bara åsynen av och mötet med alla dessa studenter från näst intill hela världen imponerade stort på mig. I år tror jag dessutom det var rekord i antalet närvarande studenter.

SkärmklippDet här ska inte bli något långt inlägg om internationalisering. Det har jag skrivit en hel del om tidigare. Egentligen ville jag bara göra lite reklam för en ny sida i vårt ledningsstödssystem Fokus där vi nu kan följa såväl antalet utbytesstudenter och europeiska free-movers som avgiftsstudenter. Här finner man den: https://www.fokus.umu.se/diveport#page=utbildning_internationalisering

Internationalisering i utbildningen handlar om så många olika aspekter, men dess vikt när det gäller universitets och samhällets långsiktiga utveckling kan knappast överdrivas. Ända sedan jag som 19-åring arbetade som tolk i ett antal utbyten mellan grupper av svenska och ukrainska konstnärer och ungdomar har jag brunnit för att genom utbyten av olika slag, särskilt mellan unga människor, öka förståelsen och intresset för varandra för att därigenom komma närmare varandra, förstå varandra och bättre kunna utveckla och utvecklas. Det må handla om kultur, konst, praktisk pedagogik i skola eller högskola, livsstil, traditioner, levnadssätt, syn på ett akademiskt ämne eller nästan vad som helst.

För mig är det den kanske viktigaste anledningen till att vi ska syssla med internationalisering även om det naturligtvis finns många andra också. Genom utbyten och vistelser vid utländska lärosäten får våra studenter och de studenter som kommer till oss inte bara möjligheten att träffa människor från och uppleva en annan kultur och därigenom få en större förståelse för världen, utan också en god möjlighet att se andra sätt Indonesien-20150329-DSC_0248att undervisa och bedriva utbildning i just det ämne det gäller. Hur tar man upp och förklarar gränsvärdesbegreppet vid universitet i Indonesien? Hur har lärarna lagt upp sin undervisning i internationella relationer vid ett sydkoreanskt lärosäte? Och förutom pedagogiken, vad är det inom själva ämnet man trycker på och varför gör man det annorlunda än vid sitt alma mater? Att vara en internationell student är – om studenten har rätt inställning – kanske det allra bästa sättet för att vidga sina vyer både kulturellt, socialt och intellektuellt.

Lika viktigt är det naturligtvis för oss lärare att med jämna mellanrum besöka utländska universitet. Inom vissa ämnesområden är det alldeles självklart. Att bedriva forskning eller utbildning i många av våra ämnen är näst intill omöjligt (om det ska bli bra) om vi inte ständigt umgås med utländska kolleger. Inte alltid tror jag dock att vi samtidigt som vi besöker MGU i Moskva, Stanford i San Fransisco, Princeton i New Jersey, Paris VI i Paris eller något helt annat lärosäte, verkligen tar oss tid att titta på och diskutera också utbildningsfrågor. Alltifrån vilka pedagogiska tankar och tekniker som finns, till rent ämnesinnehåll. Många gör naturligtvis det, men jag tror att många fler skulle kunna göra det också.

Indien-20141210-DSC_8104Detsamma gäller när vi har internationella studenter i våra kurser. Att på någon rast eller efter någon lektion prata lite med dessa, höra vad de tycker om utbildningen och undervisningen här, höra vad som skiljer sig från de sätt utbildningen fungerar hemma hos dem, vad de tycker är bättre här och vad vi skulle kunna ta till oss av det som är bättre hos dem. Också det gör naturligtvis väldigt många av oss, men i dessa tider, när universitetsläraryrket blir alltmer stressat och allt mindre tid finns för så många viktiga saker som inte riktigt går att mäta eller ger ett kortsiktigt tydligt resultat, kanske vi ibland måste försöka oss ta den tiden ändå eftersom det är så viktigt för vår långsiktiga utveckling av utbildningen och universitetet.

Nåväl, det skulle inte bli långt det här utan, som sagt, mer bara ett litet reklaminslag för fokus i allmänhet (www.fokus.umu.se) och för den nya internationaliseringssidan i synnerhet. Robert Axebro vid planeringsenheten har här gjort ett fint arbete!

Indien – en lärosätessatsning

Indien-20141210-DSC_8127I september beslutade rektor att starta projektet ”En Lärosätessatsning på Indien”. Projektet kan sägas vara en konsekvens dels av den i juni fastställda internationaliseringsstrategin, dels av det faktum att Rupali Bhalerao, planeringsenheten, från och med januari 2014 är styrelseordförande för Nordiska centret i Indien, vilket också innebär att dess sekretariat nu är placerat vid Umeå universitet. Indienprojektet leds av Elin Ljungström, international office, och Rupali Bhalerao.

Syftet med projektet är att öka samarbeten med indiska lärosäten, företag och organisationer. Även om själva projektet formellt är ett utbildningsprojekt, så kommer det naturligtvis att handla om att spänna över allt från att öka student- och lärarmobiliteten och stimulera forskningsprojekt till praktik och fältstudier såväl för indier i Sverige som för svenskar i Indien.

I dagarna har projektets första delegationsresa ägt rum. Den första veckan deltog Elin Ljungström, Lennart Johansson (TekNats kansli) och Rupali Bhalerao i flera Indien-20141209-DSC_8081studentmässor och gjorde några lyckade universitetsbesök. I början av den här veckan anslöt Curt Löfgren (folkhälsa), Greg Neeley (psykologi), Per Nilsson (international office), Jessica Grahn-Bergström (kommunikationsenheten) och jag. Då har vi på dagtid besökt flera mycket intressanta universitet och institut och ägnat kvällarna åt alumnträffar arrangerade av Jessica. Ett mycket givande besök på svenska ambassaden och diskussioner med bl.a. ambassadör Harald Sandberg och Andreas Muranyi Scheutz från Tillväxtanalys har också genomförts. Ambassadens inställning och vilja att stödja och hjälpa till var för mig imponerande. Det gäller allt från Vinnovaprojekt (och andra finansiärer) och forsknings- och utvecklingssamarbeten med företag till studentaktiviteter. Vi var rörande överens om vikten av att om vi ska lyckas med långsiktiga samarbeten, så är nyckeln att alla inblandade parter ser vinster och fördelar med dem.

När det gäller lärosätesbesök under den gångna veckan, har jag själv deltagit i besök vid Indien-20141209-DSC_7999SRM i Chennai, Indian Institute of Management (IIM-B) och St Johns medical college i Bangalore och det fantastiska Manipal university i Manipal. Med St Johns har läkarprogrammet sedan flera år tillbaka ett, inte minst av studenterna, mycket uppskattat och såvitt jag förstår väl fungerande samarbete. Till alumnträffen i Bangalore hade vi, förutom våra indiska alumner, också bjudit in de svenska läkarstudenter som just nu läser på St Johns. En fröjd för själen var det att höra hur väl de trivs, vilka erfarenheter de fått och hur uppskattat utbytet är. Här gäller det nu att förlänga och kanske fördjupa och bredda samarbetet till också andra medfak-områden än läkarutbildningen. Viljan från St Johns är stor och inte minst våra studenter önskar inget hellre, då vistelsen vid St Johns tillför så mycket nya perspektiv till deras utbildning. Här gäller det nu nog främst att Umeå universitet visar samma engagemang som St Johns. St Johns imponerade stort på mig och det var inte bara vid ett tillfälle mina tankar flög iväg och jag önskade att jag hade varit yngre, varit läkarstudent och fått spendera en tid vid institutet.

Indien-20141210-DSC_8104

Det besök där jag nog spontant ser de största möjligheterna till ett brett och djupt samarbete är dock Manipal university. Det har ett vackert campus beläget i den lilla kuststaden Manipal, någon timmes bilresa norr om Mangalore på Indiens västkust. Universitet har, varande ett riktigt fullbreddsuniversitet, mycket gemensamt med Umeå universitet. Här, liksom vid övriga besök, delade vi upp oss i mindre grupper för att besöka institutioner och avdelningar utifrån våra olika intressen och bakgrunder. Inte minst Indien-20141211-DSC_8228Manipals arkitektutbildning gjorde ett stort intryck på mig. Den påminner i många drag om arkitektutbildningen i Umeå, med ungefär samma filosofi, vision och arbetssätt. Här borde det finnas goda möjligheter till ett fruktbart samarbete på många olika plan. Ett imponerande ”IKSU” finns här också. Besöket slutade med en diskussion med bl.a. delar av universitetsledningen, där vi var överens om att teckna ett allmänt samarbetsavtal som konkret inleds med studentutbyten så snart som möjligt, men också pekar ut vikten av fördjupade samarbeten såsom lärarutbyten, forskningssamarbeten, gemensamma utbildningar, praktikplatssamarbeten och mycket annat. Detta kan bli mycket bra! Överlag är det intressant och mycket glädjande att vi vid i princip alla lärosäten vi besökt sett ett mycket stort intresse för fördjupade samarbeten inom en mängd områden.

Kvällarna har som sagts ägnats åt alumnträffar. Ett mer systematiskt arbete med internationella alumner inleddes vid Umeå universitet först för ett par år sedan. Vi Indien-20141209-DSC_8087grundade då alumnföreningar i Shanghai och Peking, något som sedan följts av föreningar i Seoul och några europeiska städer. Jessica Bergström-Grahn är vår internationella alumnkoordinator som håller ihop det hela på ett mycket föredömligt sätt. Under den här resan har vi träffat indiska alumner i Chennai, Bangalore och Delhi. Det är alltid så givande att höra deras minnen från sin tid i Umeå, vad de sysslar med nu, deras ofta mycket stora vilja att på något sätt hjälpa till och ge något tillbaka till Umeå och Umeå universitet. De internationella alumnerna är naturligtvis viktiga för framtida studentrekrytering, men betydligt viktigare kommer de att vara som dörröppnare, kontaktförmedlare och samarbetspartners när det gäller allt ifrån praktik och examensarbetes-platser till forsknings- och utvecklingssamarbeten med både företag och lärosäten. Detta arbete är fortfarande i sin linda, men det är en mycket viktig del av vårt internationaliseringsarbete.

Indien-projektet är ett tvåårigt projekt. När det avslutas gäller det att allt som uppnåtts inom projektet arbetats in i ordinarie verksamhet så att det där kan utvecklas vidare. Projektet ska ses som en slags injektion till något mycket långsiktigt.

Min bild är att Indien i många fall kan vara ett betydligt svårare land än många andra att hitta rätt samarbetspartner i. Detta inte minst pga de stora kontraster som finns i landet och den enorma flora av lärosäten på alla tänkbara nivåer. Att då ha projektledarna Indien-20141209-DSC_8083Rupalis och Elins mångåriga erfarenheter av och kunskaper om Indien, deras kontaktnät inom akademi och samhälle i stort och inte minst deras brinnande engagemang och professionalitet sätter oss dock i en mycket bättre position än de flesta andra och gör att det finns näst intill oändliga möjligheter i vårt samarbete med Indien. Om det faktiskt ska bli något hållbart som verkligen tillför något ”på riktigt”, så gäller det dock att det finns ett genuint intresse och engagemang från institutioner och program och att man där börjar smida medan järnet är varmt. När vi nu kommer hem, kommer Curt, Lennart och Greg att kontakta områden som de under resan funnit borde kunna vara intresserade av samarbeten med de lärosäten vi besökt, men jag skulle vilja uppmana prefekter, programansvariga och enskilda forskare/lärare som har ett intresse av att starta, utöka eller fördjupa samarbeten med Indien att också själva skriva en rad, slå en signal eller på annat sätt kontakta Rupali Bhalerao eller Elin Ljungström. Jag är ganska övertygad om att de med stor glädje också skulle kunna besöka t.ex. studierektorsträffar, prefektträffar, personalmöten vid institutioner eller liknande. Just nu finns mycket goda möjligheter till stöd och hjälp och jag hoppas att så många som möjligt tar chansen att öka internationaliseringen och upptäcka ett fantastiskt land!

PS. Naturligtvis kommer det inom kort att skrivas en rapport med fakta och erfarenheter från besökta lärosäten. Den som vill veta mer om Nordiska Centret i Indien kan också med fördel gå in på deras hemsida eller kontakta Rupali.

 

 

Allvarligt problem för UmU, Umeå kommun och regionen – studentbostäder!

Studentrum-090902-DSC_9611En viktig varningsklocka för Västerbotten, Umeå och universitetet!

Förra veckan arrangerade Umeå universitet tillsammans med Akademiska hus, Länsstyrelsen och Umeå kommun en eftermiddag på temat studentbostäder. En bra dag med fullsatt sal på Sliperiet, Konstnärligt campus. Umeå kommun och Bostaden presenterade sina tankar, jag presenterade en enkätundersökning som gjorts bland våra studenter, Akademiska hus berättade om ett spännande arbete i Stockholm, Boverket om lättnader i regler och normer och ett Luleåföretag presenterade ett koncept om ”småor” som tagits fram tillsammans med civilingenjörsstudenter vid LTU. Dagen avslutades med en paneldebatt.

Bostadssituationen för studenter är riktigt illa i Umeå just nu och inte är den bättre för gästforskare. 20% av våra studenter har övervägt att avbryta sina studier pga bostadsproblematik. Särskilt tydligt är det inte minst på läkarutbildningen. Hur många av de som blivit antagna i första urvalet, men sedan inte kommer, gör det på grund av att det inte går att hitta bostad vet vi inte, men vad vi säkert vet är att vi inte längre ser ut att kunna ta emot utbytesstudenter och andra internationella studenter i den takt vi så väl behöver eftersom den bostadsgaranti som behövs för denna grupp inte längre går att upprätthålla.
Studentrum-090902-DSC_9589

Oavsett hur attraktivt Umeå universitet skulle vara, så kan vi aldrig räkna med att studenter kommer om det inte finns någon stans att bo. Vi är ett av de allra mest riksrekryterande universiteten. Närmare 70% av våra studenter kommer inte från de fyra nordligaste länen och större delen kommer från storstadsregionerna i södra Sverige. Läser man vid Stockholms universitet, KI, KTH eller andra lärosäten i närheten av storstäderna, finns en mycket större möjlighet att bo i närliggande kommuner. Kollektivtrafiken, möjligheten att bo hemma och andra lösningar som är omöjliga här existerar, även om det naturligtvis är långt ifrån optimalt.

För Umeå universitet har det här utvecklats till ett riktigt allvarligt problem. Inte minst den så välbehövda internationaliseringen blir högst lidande. Det är ett område som utvecklats relativt bra de senaste 3-4 åren, men där vi fortfarande ligger en bra bit efter jämförbara universitet. Vi behöver verkligen växa inom det området, men utan bostäder låter det sig inte göras hur bra vi än jobbar med det vi faktiskt kan styra över.

Att det är allvarligt för Umeå universitet innebär också att det är något som Umeå kommun och regionen i stort borde ta som en väldigt viktig väckarklocka. Universitetet är en gigantisk magnet som drar unga människor från södra delarna av landet (och internationellt) till regionen. Att presumtiva studenter låter bli att komma hit eller nyblivna studenter avbryter sina studier för att vi inte kan erbjuda rimliga bostäder är högst oroande för kommun och region.

Allra värst är det naturligtvis för de unga människor som kommit in på sin drömutbildning, men som antingen tvingas tacka nej eller får en lång tid av sina studier fylld av oro över var de ska bo nästa månad. En del företrädare för olika delar av samhället brukar hävda att ”ja, men det är ju första terminen det är besvärligt. Nu kanske det har ökat till första året, men det löser sig ju alltid efter hand”. Att tala så är tämligen cyniskt och visar enligt mig på hur lite man förstår av högre utbildning. Steget från gymnasiet till universitetsstudier är ofta mycket stort. Den första tiden är också den kanske viktigaste för de flesta studenterna. Det är nu man måste komma in i sina studier, finna en ny studieteknik, hänga med från början eftersom det för det mesta går i ett rasande tempo i jämförelse med vad man är van vid. Att då ständigt behöva oroas för var man ska bo, behöva flytta från det ena provisoriska boendet till nästa och inte kunna ägna all den tid och koncentration man så väl behöver till studierna är faktiskt fruktansvärt både för den enskilda studenten och samhället i stort!

Vad som behövs är åtminstone två saker. För det första tror jag både kommun och fastighetsbolag behöver inse att det i många fall är skillnad på att bygga för studenter och för andra unga människor. Många studenter har en högst begränsad ekonomi och då hjälper det inte hur många mindre men dyrare lägenheter man bygger. Många har ingen möjlighet att bo där. Vad som behövs är diversitet. En del studenter vill naturligtvis ha lite dyrare lägenheter och klarar av att betala dem. Många inte. Det behövs nytänkande liknande de ”småor” som Lindbäcks bygg tagit fram i Luleå. Man kan tänka sig studentboenden där flera studenter delar rum, något som är dominerande internationellt. Det kanske framförallt passar våra internationella studenter. Studentkorridorer förkastas ofta idag, men också det är viktigt inte minst för våra internationella studenter. Överhuvudtaget tror jag att en stor blandning av olika typer av boenden är nödvändigt!

Det positiva med förra veckans arrangemang var att strålkastarljuset nu förhoppningsvis riktats mot bostadsproblematiken för studenter. Det finns, som jag upplever det, en vilja bland byggföretag, kommun och Länsstyrelse och kanske allra mest hos Akademiska hus, att ta tag i det här och jag tror att vi nu kan påbörja ett nytt kapitel med mer positiv utveckling. Vi har ett mycket gott diskussionsklimat med kommunledningen, länsstyrelsen och inte minst akademiska hus. Inser vi alla allvaret tror jag vi snart kan ha kommit en bra bit på väg!

MIT-huset-20131108-DSC_3021Jag avslutar med ett citat av en läkarstudent vid Umeå universitet:

”Att blir antagen var den lätta biten. Att mannen skulle hitta nytt jobb & barnet få förskoleplats likaså jämfört med hur svårt det var att hitta bostad. Att vi skulle flytta till Umeå hängde på om vi skulle få bostad. Värre än Stockholm som vi flyttade ifrån!”

Frågor för utbildningsrådet under 2012

Det var ett tag sedan senaste inlägget. Det beror nu inte på att ingenting händer i universitetsledningen, tvärtom, så har den senaste tiden varit fylld av arbete – inte minst med utvecklingsprogrammet (Umeå universitet 2020), budgetarbete, USE och mycket annat. Som jag skrev i föregående inlägg har vi nu, efter ett drygt års intensiva diskussioner och ordentligt arbete, nått ett första konkret delmål i arbetet med att ställa om vårt utbildningsutbud.

Universitetsstyrelsen fattade beslut om de föreslagna kriterierna och jag skulle vara mycket förvånad om inte de allra flesta som deltagit i diskussionerna under året känner igen sig. Jag läste häromdagen igenom de förslag vi fick från fakultetsnämnderna för ett drygt halvår sedan, och även om formuleringarna är nya, så överensstämmer de nästan till fullo med vad fakulteterna (och därmed, får man hoppas, institutionerna) velat prioritera i framtiden.

Även om vi nu alltså nått ett viktigt delmål, så är det såklart samtidigt så att det är nu det verkliga arbetet påbörjas. Det är nu saker och ting ska konkretiseras i utveckling av nya – och nedläggning av en del gamla – kurser och program. Mycket av det arbetet måste ske på fakultets- och institutitonsnivå. Det utbildningsstrategiska rådet kommer såklart att följa arbetet noga, men vid gårdagens rådsmöte lyfte vi också frågan om vilka stora frågor vi har att jobba med under 2012.

Några frågor som lyftes igår och som ska diskuteras vidare och som nog kommer att hamna i 2012 års verksamhetsplan för rådet var följande (man ska då komma ihåg att vi också noga följer arbetet med internationalisering, samverkansinslag i utbildningarna, forskningsanknytning och den avancerade nivån):

  • Samarbeten över fakultets- och ämnesgränser och generiska färdigheter. Hur hittar vi metoder (ekonomiska eller andra) som premierar och sätter fart på arbetet med detta?
  • Nät-distans-flex och DEC-utbildningen. Vilket stöd behöver fakulteterna och hur får vi igång arbetet med kvalitetsarbetet inom detta?
  • Goda exempel. Rådet anser att en av dess viktigaste uppgifter är att sprida goda exempel mellan fakulteterna. Vi kommer därför att fortsätta och förhoppningsvis utöka vår seminarieverksamhet. I höst har vi anordnat seminarier kring t.ex. HSV-utvärderingarna, IKT-frågor och plagiatkontroll. Såvitt jag förstått mycket uppskattade seminarier.
  • Kvalitetsuppföljningar. Idag görs det kursutvärderingar, studiebarometrar, nybörjarenkäter och en mängd andra viktiga verksamheter för att ta reda på hur studenterna uppfattar våra utbildningar och på vilket sätt vi kan höja kvaliteten i dessa. Vi vet alla hur svårt sådant här är. Det blir för  mycket och det blir för lite, det blir för många återrapporteringar och det önskas mer återrapportering. Rådet har för avsikt att fortsätta under 2012, men också göra en nystart kring hela detta arbete och se det som ett paket. Också här gäller det att våga prioritera och göra saker som leder till förändringar och inte göra saker för att de ska göras. Här finns en mängd goda exempel både hos oss själva och vid andra lärosäten att inspireras av.
  • Uppdragsutbildning. Det här är kanske ett av de största arbeten som ligger framföra oss. Här har vi alla mycket att vinna, men vi måste hitta en organisation som både kan stödja externa parters möjlighet att hitta rätt hos oss och hjälpa våra egna institutioner att hitta ut på ett bra och rätt sätt. Det här är ett exempel där kanske det samverkansstrategiska rådet kommer att vara allra flitigast, men det kommer att ske i samarbete med utbildningsstrategiska rådet. Det är en av många frågor där vi behöver – och vill ha – samarbete mellan de olika råden.
  • Internationalisering. Även om internationalisering nu är ett av de fyra kriterierna och fakulteterna nu säkert sätter igång ett rejält arbete med detta, så är det ett område som jag tror alltid kommer att behöva ett starkt centralt stöd och en stark central sammanhållande funktion.

Nåväl, utbildningsstrategiska rådet kommer i januari att diskutera detta vidare och jag hoppas därefter kunna återkomma med en handlingsplan för 2012 och berätta om de största frågorna som kommer att dominera året. Sedan har vi såklart, som alltid, en mängd andra viktiga frågor att arbeta med. Inte minst HSV:s kvalitetsutvärderingar kommer såklart att också under 2012 uppta en hel del av vår tid.

Julen närmar sig och vi har nu äntligen också fått snö. Jag säger dock inte God jul ännu eftersom jag hoppas kunna återkomma med ett litet inlägg om lärarutbildningen och USE innan lugnet lägger sig över nejden.

/Anders

 

Handelshögskolan och Designhögskolan flest avgiftsstudenter

Shandonguniversitetet 2011

Shandonguniversitetet 2011

Nu börjar vi få en slutlig sammanställning över höstens avgiftsstudenter. Som vi konstaterat tidigare, så är det en stor minskning av free-movers från länder utanför EU/EES. Det är allvarligt. Inte så mycket för det ekonomiska, som för den kvalitetsminskning det innebär och för att vi på så sätt får en större uppförsbacke innan vi når ett riktigt internationellt campus.

Trots det, så kan vi konstatera att vi kommit hyggligt ut ur ett nationellt perspektiv. Trots att vi inte satsat några särskilda resurser på detta, så står vi oss rätt väl i en jämförelse med övriga svenska lärosäten. Tittar man på erfarenheter från andra europeiska länder som infört studieavgifter, så överensstämmer bilden i Sverige ganska väl med dessa. Då bör vi också kunna hoppas på att vi om några år återgått till tidigare nivåer. Något som dock inte sker av sig själv utan som kräver hårt och idogt arbete.

I höst har vi 41 betalande studenter motsvarande en studieavgift (för höstterminen) på drygt 3,1 miljoner kronor (så vi kan räkna med 6,2 miljoner på ett år). Med tanke på att vi till följd av ”avgiftsreformen” från och med 2013 får ett minskat takbelopp från staten med 18 miljoner (helår), så ser vi att vi har en hel del kvar att göra om vi skulle titta rent ekonomiskt. Som jag nämnt tidigare är avgiftsstudenter ett sätt också för fakulteter och institutioner att öka antalet helårsstudenter utan att behöva tänka på takbelopp. Men det ekonomiska är som sagt inte det viktigaste.

Av de 41 studenterna har 26 st stipendier och 15 stycken betalar ur egen ficka. De flesta (10 st) kommer från Kina, därefter kommer Nigeria (3) och Kenya (3) och sedan är det spridda skurar från både Asien, Afrika, Nord- och Sydamerika.

De framgångsrikaste miljöerna är Handelshögskolan (15 studenter), Designhögskolan (12 studenter) och Folkhälsovetenskap (8 studenter). När utbildningsstrategiska rådet för några veckor sedan beslutade om en prioritetsordning för nästa års stipendiefördelning var det också dessa miljöer som var mest aktuella. Högst prioritet gavs Folkhälsa. Därefter prioriteterades Designhögskolan, Handelshögskolan och Konsthögskolan (som en klump med samma prioritering).

Skulle stipendier räcka ytterligare, så kommer övriga program i fråga. Detta gäller alltså de statliga stipendierna från internationella programkontoret. Vi har alla ett stort arbete framför oss med att hitta sponsorer till privata stipendier också. I dagsläget har vi en del sådana stipendiemedel, men det kan och måste sannerligen öka. Vi har att göra!

Just nu skiner en underbar höstsol över vårt campus. Förmodligen Sveriges vackraste campus. I helgen går universitetets årshögtid av stapeln och jag hoppas att ni alla, oavsett om ni är med på högtiden eller inte, får en riktigt skön och avkopplande hösthelg. På måndag är det dags att kavla upp armarna och jobba för ökad internationalisering igen! Tillsammans! Över institutions-, fakultets- och förvaltningsenhetsgränser!
/Anders

Hur mycket har gjorts?

Idag har Per Nilsson och jag besökt ett framstående universitet utanför Seoul: Inha-universitetet. Det är ett fullbreddsuniversitet med allt från medicin med eget sjukhus och naturvetenskap till ekonomi (i synnerhet logistics management), samhällskunskap och humaniora, men tyngdpunkten just här ligger på teknikforskning och ingenjörs-utbildning. Det är ett av de två högst rankade sydkoreanska universiteteten inom teknikområdet. Inom den teknikvetenskapliga forskningen och inte minst inom ingenjörsutbildningen är internationalisering en självklarhet och ett högt uttalat prioriterat område. En stor del av studenterna reser ut och campus är fyllt av internationella ingenjörsstudenter.
Detta fick mig att tänka på en utvärdering som HSV gjorde av civilingenjörsutbildningarna i Sverige för fem år sedan (2009). Om Umeå universitet skrev HSV då bl.a:

Bedömargruppen anser att målet, 20 procent utresande studenter, kanske är realistiskt men är ganska lågt satt.Trots det, och att förutsättningarna att resa ut är goda, är det få studenter som utnyttjar möjligheten. Bedömargruppen anser att informationen om utlandsstudier är bra i och för sig, men att universitetet behöver arbeta mer aktivt för att den ska nå studenterna. Lärarutbyten tycks inte heller förekomma i någon större utsträckning, och bedömargruppen ser inte någon medvetenhet om det värdefulla för lärare att resa ut just som lärare.

Detta gällde specifikt civilingenjörsutbildningarna, men kan nog passa in på flera andra av våra utbildningar. Man kan fråga sig hur mycket som hänt på dessa fem år. På vissa områden väldigt mycket skulle jag säga. På andra nästan ingenting. Hur ska vi utbilda studenter som blir attraktiva både inom och utom landets gränser genom att ha erfarenhet från andra länder? Hur jobbar vi idag med att öka andelen ut- och inresande studenter? Hur lägger vi upp våra program så att vi underlättar för studenterna att göra en del av utbildningen vid ett utländskt universitet? Jag är övertygad om att det på  ganska många håll och kanter finns en hel del att ta tag i. Och detta måste göras snarast möjligt om vi inte ska tappa position.
/Anders

Inha universitetet, Incheon, Sydkorea

Inha universitetet, Incheon, Sydkorea

Seoul – Sydkorea

Den här veckan befinner jag mig tillsammans med chefen för International Office, Per Nilsson, på resa i Sydkorea. Internationalisering är ett av de viktigaste områden vi har att jobba med. I nästa budget (2013) kommer omkring 40 miljoner kronor av medlen till fakulteternas grundutbildning att fördelas utifrån hur väl fakulteterna lyckas med internationalisering. Hög tid att satsa!

På många sydkoreanska universitet erbjuds ett stort kursutbud på engelska, vilket inte är alldeles vanligt i stora delar av övriga Asien. Detta tillsammans med den spännande kultur, historia och språk och i kombination med en mycket hög kvalitet på både forskning och utbildning gör Korea till ett för oss mycket intressant land. Dess popularitet bland studenter över hela världen och inte minst i Sverige växer snabbt och det är viktigt att också Umeå universitet kan erbjuda sina studenter bra utbytesuniversitet här. Idag har vi inga avtal alls, men vår resa hit ska förhoppningsvis ändra på det.

Bara i Seul finns ett femtiotal universitet. Vi har valt ut fyra som vi kommer att besöka för att avgöra om det finns ett ömsesidigt intresse av i första hand studentutbyte. Idag gick turen till Chung-Ang-universitetet. Ett fullbreddsuniversitet med ambitionen att inför sitt 100-årsjubileum 2018 ligga bland de 100 främsta på rankinglistorna. De senaste åren har det snabbt klättrat från en femtondeplats inom Korea till att nu ligga bland de tio bästa.

Jag lär återkomma till Sydkorea och internationalisering.

/Anders

Chung Ang-universitetet