Frågor för utbildningsrådet under 2012

Det var ett tag sedan senaste inlägget. Det beror nu inte på att ingenting händer i universitetsledningen, tvärtom, så har den senaste tiden varit fylld av arbete – inte minst med utvecklingsprogrammet (Umeå universitet 2020), budgetarbete, USE och mycket annat. Som jag skrev i föregående inlägg har vi nu, efter ett drygt års intensiva diskussioner och ordentligt arbete, nått ett första konkret delmål i arbetet med att ställa om vårt utbildningsutbud.

Universitetsstyrelsen fattade beslut om de föreslagna kriterierna och jag skulle vara mycket förvånad om inte de allra flesta som deltagit i diskussionerna under året känner igen sig. Jag läste häromdagen igenom de förslag vi fick från fakultetsnämnderna för ett drygt halvår sedan, och även om formuleringarna är nya, så överensstämmer de nästan till fullo med vad fakulteterna (och därmed, får man hoppas, institutionerna) velat prioritera i framtiden.

Även om vi nu alltså nått ett viktigt delmål, så är det såklart samtidigt så att det är nu det verkliga arbetet påbörjas. Det är nu saker och ting ska konkretiseras i utveckling av nya – och nedläggning av en del gamla – kurser och program. Mycket av det arbetet måste ske på fakultets- och institutitonsnivå. Det utbildningsstrategiska rådet kommer såklart att följa arbetet noga, men vid gårdagens rådsmöte lyfte vi också frågan om vilka stora frågor vi har att jobba med under 2012.

Några frågor som lyftes igår och som ska diskuteras vidare och som nog kommer att hamna i 2012 års verksamhetsplan för rådet var följande (man ska då komma ihåg att vi också noga följer arbetet med internationalisering, samverkansinslag i utbildningarna, forskningsanknytning och den avancerade nivån):

  • Samarbeten över fakultets- och ämnesgränser och generiska färdigheter. Hur hittar vi metoder (ekonomiska eller andra) som premierar och sätter fart på arbetet med detta?
  • Nät-distans-flex och DEC-utbildningen. Vilket stöd behöver fakulteterna och hur får vi igång arbetet med kvalitetsarbetet inom detta?
  • Goda exempel. Rådet anser att en av dess viktigaste uppgifter är att sprida goda exempel mellan fakulteterna. Vi kommer därför att fortsätta och förhoppningsvis utöka vår seminarieverksamhet. I höst har vi anordnat seminarier kring t.ex. HSV-utvärderingarna, IKT-frågor och plagiatkontroll. Såvitt jag förstått mycket uppskattade seminarier.
  • Kvalitetsuppföljningar. Idag görs det kursutvärderingar, studiebarometrar, nybörjarenkäter och en mängd andra viktiga verksamheter för att ta reda på hur studenterna uppfattar våra utbildningar och på vilket sätt vi kan höja kvaliteten i dessa. Vi vet alla hur svårt sådant här är. Det blir för  mycket och det blir för lite, det blir för många återrapporteringar och det önskas mer återrapportering. Rådet har för avsikt att fortsätta under 2012, men också göra en nystart kring hela detta arbete och se det som ett paket. Också här gäller det att våga prioritera och göra saker som leder till förändringar och inte göra saker för att de ska göras. Här finns en mängd goda exempel både hos oss själva och vid andra lärosäten att inspireras av.
  • Uppdragsutbildning. Det här är kanske ett av de största arbeten som ligger framföra oss. Här har vi alla mycket att vinna, men vi måste hitta en organisation som både kan stödja externa parters möjlighet att hitta rätt hos oss och hjälpa våra egna institutioner att hitta ut på ett bra och rätt sätt. Det här är ett exempel där kanske det samverkansstrategiska rådet kommer att vara allra flitigast, men det kommer att ske i samarbete med utbildningsstrategiska rådet. Det är en av många frågor där vi behöver – och vill ha – samarbete mellan de olika råden.
  • Internationalisering. Även om internationalisering nu är ett av de fyra kriterierna och fakulteterna nu säkert sätter igång ett rejält arbete med detta, så är det ett område som jag tror alltid kommer att behöva ett starkt centralt stöd och en stark central sammanhållande funktion.

Nåväl, utbildningsstrategiska rådet kommer i januari att diskutera detta vidare och jag hoppas därefter kunna återkomma med en handlingsplan för 2012 och berätta om de största frågorna som kommer att dominera året. Sedan har vi såklart, som alltid, en mängd andra viktiga frågor att arbeta med. Inte minst HSV:s kvalitetsutvärderingar kommer såklart att också under 2012 uppta en hel del av vår tid.

Julen närmar sig och vi har nu äntligen också fått snö. Jag säger dock inte God jul ännu eftersom jag hoppas kunna återkomma med ett litet inlägg om lärarutbildningen och USE innan lugnet lägger sig över nejden.

/Anders

 

Snart är det 2013

Igår sammanträdde universitetsstyrelsen och de kriterier som vi jobbat med fastslogs. I 2013 års budget kommer därför omkring 135 miljoner kronor och från 2014 och framåt i storleksordningen 190 miljoner kronor av grundutbildningsbudgeten att fördelas utifrån de fyra kriterier vi nu pratat ganska länge om: internationalisering, avancerad nivå, forskningsanknytning och samverkansinslag i utbildningarna.

Varför då dessa kriterier? Jag ska återkomma till det i framtida bloggar, men framförallt handlar det om vad vi vill vara för slags universitet i framtiden och var vi har våra svagheter idag. När det gäller såväl andel disputerade lärare som in- och utresande studenter och andel utbildning på den avancerade nivån, halkar vi oroväckande efter övriga universitet i landet och ligger i vissa fall närmare de större högskolorna. Vi behöver stimulera dessa områden.

2013 – det låter långt bort. Vi vet ju dock alla hur trög materia utbildningsutbudet är och förstår därför att det snarare nu borde brinna i knutarna ute på fakulteterna. Om vi ska förändra de områden som nu är aktuella tror jag att inte minst fakulteter, men i vissa fall kanske också institutioner, behöver avsätta en del utvecklingsmedel i sina budgetar redan för 2012. Ska vi jobba med utveckling av t.ex. den avancerade nivån eller av internationalisering, så kommer det att behövas också ekonomiska satsningar. Det är dock viktigt att varje fakutet själv får bedöma på vilket sätt medel ska avsättas för att det ska ge så god verkan som möjligt inom sina utbildningar.

Att ramarna till fakulteterna nu minskar en aning pga takbeloppet till universitetet får naturligtvis inte medföra att medel för utveckling uteblir. Tvärtom. Det är nu vi verkligen måste utveckla våra utbildningar för att bli än mer attraktiva i framtiden.

Jag återkommer som sagt i kommande bloggar till de olika kriterierna och hur våra utbildningar kan utvecklas.
/Anders

Vad gör vi i stället? Satsar framåt!

Om bara några dagar kommer budgetpropositionen. Den kommer att innehålla en hel del nyheter vad gäller grundutbildningsfinansiering. Inga nya medel är att vänta, men däremot en hel del omfördelningar mellan olika lärosäten och olika områden inom lärosätena. Mycket av det vi sett ser ut att gå väl i linje med det vi vid vårt universitet jobbat med under det senaste året – och kanske kan det mesta sammanfattas med vad vi sagt i drygt ett år nu: ”mindre men bättre”.

Vid veckans chefs- och prefektträff berättades om en del förändringar som är på gång i medelstilldelningen för grundutbildningen lokalt inom universitetet. Detta hänger såklart ihop med vad vi har att förvänta oss av budgetpropositionen, men ännu viktigare är kanske att det hänger ihop med de diskussioner om vårt utbildningsutbud som vi haft under det gångna året . Vi vet att vi står inför en period då vi inte längre kommer att växa. Takbelopp och studentkullar sätter stopp för det. Det betyder tuffare tider på institutioner och fakulteter, men jag tycker det är viktigt att vi ser det på ett positivt sätt. Nu har vi en verklig chans (och piska) att göra nödvändiga förändringar i vårt utbud.

Vid chefs- och prefektträffen nämndes några exempel på förändringar i medelstilldelningen. Det kan handla om att fakulteter får en viss del (10–15%) av sin tilldelning utifrån hur ”duktiga” man är på t.ex. internationalisering, utbildning på avancerad nivå, samverkansinslag i utbildningarna och forskningsanknytning i utbildningarna. Något annat som aviserats från statsmakterna och som också med stor sannolikhet kommer att slå igenom lokalt, är s.k. ”inaktiva studenter”: Nedskärningar i tilldelning utifrån ett lärosätes andel studenter som registrerar sig på kurser men aldrig tar några poäng under året. Det här kan komma att drabba Umeå lite värre än andra lärosäten eftersom vi har en relativt stor volym på nät- och distanskurser.

Om det nu talas en hel del om omprioriteringar och neddragningar, så är det viktigt att komma ihåg att sådant inte är ekvivalent med stagnation i utvecklingsarbetet. Tvärtom är det nu kanske viktigare än någonsin att utveckla, förbättra och spetsa vårt utbildningsutbud. Men det kommer att kräva prioriteringar och strategiskt tänkande på alla nivåer. Ibland också riktigt svåra prioriteringar.

Ibland nås jag av frågor om vi nu inte längre ska satsa på nät- och distansutbildning. Inget kunde vara mer fel tycker jag. Vi är stora på detta område och vi ska naturligtvis utnyttja vår erfarenhet och vår storlek till att bli ännu bättre. Det är också så att vi inte på något enkelt sätt längre kan skilja på nät- och campusutbildning. Universitetsledningens inriktning är här solklar. Vi ska jobba mer och mer mot flexutbildning, där campus- och nätutbildning går i ett. Där stora delar av campusutbildningen distribueras via nätet, där man kan läsa samma utbildning i t.ex. Umeå, Skellefteå och Örnsköldsvik. Här krävs mycket utveckling och jobb, men vi har all chans i världen att lyckas väl.

Vi har som sagt idag en stor volym nät- och distans-kurser. En del av dessa är fantastiskt bra och tillhör de kurser eller utbildningar som har den allra högsta kvaliteten vid vårt lärosäte. Andra är betydligt sämre och håller en både teknisk och pedagogisk nivå som har mycket att önska. Budskapet är alltså inte att sluta utveckla nätkurser utan tvärtom; lägga ned det dåliga men verkligen satsa på och utveckla det som är eller kan bli riktigt bra. Och framförallt i tanken av flex! Vi ska vara tydliga med att skilja på själva utbildningarna och på distributionsformen.

Ett annat område där vi verkligen har chans att växa och där vi både kan och behöver ta marknadsandelar är uppdragsutbildningen. Idag är vi, bortsett från två ganska speciella (polis- och rektorsutbildningarna) inte särskilt duktiga på detta område, men där är vi i gott sällskap av väldigt många andra lärosäten. När först takbeloppet sätter tillväxtgränser och sedan studentkullarna går ner, får vi svårt att växa på vår ”huvudmarknad”. Däremot har vi världens chans att nu utveckla och börja erbjuda ett gott utbud av uppdragsutbildning. Fortbildning och livslångt lärande är här viktiga ord.

Så, även om det kan tyckas pratas mycket om neddragningar, så är det nu vi ska satsa framåt och spetsa vårt utbud. Nät, flex, avancerad nivå, internationalisering, forskningsanknytning och samverkansinslag i utbildningarna – där har vi mycket att jobba med och det är detta som – på en universitetsgemensam nivå – ska garantera en ljus och god framtid för Umeå universitet. Sedan är det naturligtvis viktigt att komma ihåg att ett stort strategiskt arbete vilar på dekaner och fakulteter. Inom en fakultet måste man också kunna erbjuda sådant som inte optimerar alla dessa kriterier samtidigt, men som kan vara grunden för att helheten ska bli bra!

Nu får vi se fram emot en spännande budgetproposition på tisdag. Till dess: Trevlig helg,

Anders

Oro för den avancerade nivån

Alldeles snart kommer läsårets nya studenter till våra olika campus liksom till nät- och distanskurser. Som de flesta säkert sett, så har vi också i år nytt rekord i antalet antagna studenter. Jag ska återkomma till detta i ett senare blogginlägg när vi sett hur många studenter som faktiskt påbörjar sina studier hos oss.

Något man redan nu med säkerhet kan konstatera är dock att vår avancerade nivå inte är någon framgångssaga. Vår utveckling har varit sämre än de lärosäten vi brukar jämföra oss med. Sedan Bolognareformen genomfördes och vi fick de första siffrorna för registrerade studenter på avancerad nivå har vi endast ökat antalet studenter med 32 procent. Stockholms universitet har under samma tidsperiod nästan fördubblat antalet studenter som läser på avancerad nivå, en ökning med 97 procent.

 

 

 

 

 

 

Med en svag avancerad nivå äventyrar vi såväl vår forskarutbildning som vår grundutbildning. Om kräftgången fortsätter och vi inte kan uppehålla avancerade kurser inom fler områden, kommer med stor sannolikhet många studenter inte längre att söka sig till Umeå universitet för att påbörja grundutbildning heller. Vi hamnar i en division tillsammans med mindre högskolor. En division där vi knappast vill spela.
Jag är övertygad om att just den avancerade nivån kommer att bli ett viktigt kriterium i den nya typen av ekonomisk fördelning till fakulteterna från och med 2013. Om detta återkommer jag också senare.

Helt klart är att ett stort arbete ligger framför oss. Universitetsledningen och utbildningsstrategiska rådet kommer att lägga stor vikt vid detta, men precis som med alla utbildningsfrågor är det ute på institutioner och fakulteter det betydelsefullaste arbetet utförs och det är därför viktigt att alla institutioner under hösten kommer igång med ett strategiskt arbete kring den avancerade nivån.

/Anders

 

Campus Skellefteå

Idag har delar av universitetsledningen med rektor i spetsen besökt Skellefteå kommun och campus Skellefteå för ett möte med kommunledning, personal på campus Skellefteå och ENS personal i Skellefteå. Jag önskar att så många som möjligt skulle få möjlighet att spendera en dag på detta sätt och se ett blomstrande campus och lyssna till människor fyllda av idéer och framtidstankar.

Skellefteå campus huserar ungefär 2000 studenter, vilket sannerligen inte är illa. Större delen av dessa läser vid Luleå tekniska universitet och jag tror att vi faktiskt har en del att lära av Luleå i detta avseende, men vi kan också göra väldigt mycket som är avsevärt bättre än det mesta som görs idag.

Campus Skellefteå är en ypperlig spelplan där vi på många olika sätt skulle kunna samarbeta både med LTU och – framförallt – ett blomstrande och i högsta grad samarbetsvilligt företagande samt en kommun fylld av idéer och vilja.
Till hösten startar i Skellefteå en ny utbildning som ges av Samhällsvetenskapliga fakulteten. Det är ett internationellt rekryterande program i Cross Media Interaction Design (CMID) som ges av institutionen för informatik och i starkt samarbete med det lokala näringslivet.

Jag tror att vi har väldigt mycket att göra kring våra två campus i Örnsköldsvik och Skellefteå. Idag är det tyvärr ofta så att man på institutionsnivå inte ser alla möjligheter dessa campus har att ge och ganska ofta tror jag det på institutioner och även fakulteter upplevs som ett nödvändigt ont att ge utbildningar utanför Umeå. Detta måste vi naturligtvis komma ifrån och vi måste lägga upp vårt utbildningsutbud så att vi verkligen utnyttjar dessa orters styrkor. Det är här CMID är ett sådant lysande exempel. Samarbete med företag som inte finns i Umeå gör att programmet har väldigt många sökande från hela landet och även internationellt. På samma sätt kan vi utnyttja andra styrkor i både Övik och Skellefteå.

Om vi också kring dessa campus försöker se en helhet i det vi sysslar med och inte, som tyvärr så ofta är fallet, driver någon lösryckt kurs här eller ett program som fungerar i ett par år där, då kommer vi att kunna skörda många framgångar.
Jag ska på olika sätt i samtal och diskussioner återkomma till campus Skellefteå och Övik och det kommer att bli viktiga samtalsämnen i alla vår tre centrala strategiska råd, ty det här är två viktiga platser i Umeå universitets framgång.

Tills vidare – ett stort tack till Skellefteå kommun, campus Skellefteå. Och till alla er som har, har haft eller funderar på att starta verksamhet (forskning, utbildning och samverkan) i Skellefteå eller Övik kan jag bara än en gång understryka att det verkligen kommer att löna sig. Bara man ser och gör det på rätt sätt!

Ta gärna en titt på campus Skellefteås hemsida: http://www.campus.skelleftea.se
/Anders