Utredning om styrning och resurser levererad

Nu är utredningen om styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten, Styr- och resursutredningen (Strut), klar. Där talas om universitetens akademiska frihet och ansvar, men också om styrning från regeringens sida. Syftet med utredningen är att komma fram till effektiva och ändamålsenliga metoder för att nå målet att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation. Utredningens förslag är ett ramverk. Vad de leder till återstår att se.

I utredningen talas om en högskoleproposition om utbildning och forskning för varje mandatperiod, om fyraåriga överenskommelser och om dialoger mellan varje lärosäte och regeringen. Sambandet mellan utbildning och forskning blir också tydligare.

Tidigare har vi fått en påse pengar för utbildning och en påse pengar för forskning. Jag tror att ett samlat anslag, eller åtminstone en ökad flexibilitet för hur vi får använda anslagen kommer att vara gynnsamt för verksamheten. Utökade basanslag för forskning, som också föreslås, vore bra för vår planering, men där vet vi ännu inte hur fördelningen kommer att se ut. Utredningen ska nu ut på remiss och olika instanser ska få säga sitt om förslagen som utredarna kommit fram till.

 

En andel av överskottet går till strategiska insatser

Vid årets sista rektorsmöte togs beslut om att verksamheter, i de fall där inte alla medel använts under året, från och med 2019 ska lämna ifrån sig 10 procent av det positiva ekonomiska resultatet, över en viss nivå. Därefter tar universitetsledningen beslut om strategiska insatser på universitetsgemensam nivå.

Skälet till beslutet är att universitetet de senaste två åren har haft ett stadigt ökande överskott och prognostiseras ha ett utfall med +186 miljoner kronor vid årets slut. De resurser som universitetet tilldelas ska i så hög grad som möjligt användas för att bedriva utbildning och forskning av hög kvalitet.

 

Internationell konst på Bildmuseet

I slutet av november invigde Bildmuseet vid Umeå universitet två stora utställningar. Entangle, där 14 konstnärer inspirerats av vetenskapen, på temat Konst och fysik, samt Pan African Unity Mural, där Ângela Ferreira presenterar skulpturer och väggmålningar med tankar om hur arkitektur och skapade miljöer bär spår av historia, politik och ideologi. Entangle fungerar också som en fortsättning på William Kentridge-utställningen The Refusal of Time, som invigdes tidigare under hösten.

Jag vill särskilt berömma det arbete museichef Katarina Pierre och hennes medarbetare gör för att skapa en bra miljö för konst på internationell nivå. ”Internationell nivå” är det också på utställningarnas curator Ariane Koek, som medverkade vid vernissagerna.

Grattis och hurra!

I dagarna har vi pratat en hel del om visioner för Umeå universitet och en aspekt som har diskuterats i synnerhet är UMU-andan. Finns den och i så fall, vad den består av, var viktiga frågeställningar i sammanhanget. Ett påstående är att vid Umeå universitet gläds vi åt varandras framgångar. Det låter positivt och jag kan nog säga att åtminstone jag har socialiserats in i detta under mina 25 år vid lärosätet. Därför var det otroligt kul att se att UMU-forskare i årets utlysningsomgångar har lyckats få anslag från landets stora forskningsfinansiärer. Dessa pengar bidrar naturligtvis till att mottagarna och deras kollegor kan ta sig an stora forskningsutmaningar men bidragen betyder också att Umeå universitet kan fortsätta att utföra sitt forsknings- och utbildningsuppdrag med hög kvalitet.

Sammanlagt var det 95 ansökningar med huvudsökande från Umeå universitet som fick utdelning i de utlysningar som beslutades under hösten och den totala summa som kommer att satsas i deras projekt uppgår till 415 miljoner kronor. Detta motsvarar 7,8 % av det totalt utdelade beloppet. Följande UMU-forskare kan man hitta som mottagare på VR, FORTE, FORMAS och RJs hemsidor:

Fredrik Almqvist, Carolin Seyfferth, Jenny Häggström, Matthew Francis, Dan Hultmark, Katharina Jenderny, Teresa Frisan, Maria Levlin, Alf Arvidsson, Joakim Kulin, Maria Fällman, Emma Lundholm, Patrik Lantto, Eric Libby, Thomas Aronsson, Johan Lindholm, Torbjörn Lind, Erik Edoff, Anna Sofia Lundgren, Martin Berggren, Anna Baranowska-Rataj, Anita Lindmark, Sara Pudas, Anna Linusson Jonsson, Lars Lindholm, Pelle Snickars, Fatima Pedrosa-Domellöf, Nawi Ng, Eva Lindgren, David Feltenius, Per Petersson, Isabel Goicolea, Niklas Lundström, Mattias Hjertstedt, Solbritt Rantapää-Dahlqvist, Anita Lindmark, Åsa Berglund, Sun Sun, Nasim Sabouri, Alizée Malnoë, Sara Kalucza, Barbara Sixt, Anna Rosén, Linda Rönnberg, Per Stål, Madeleine Ramstedt, Sun Nyunt Wai, David Cohen, Sjoerd Wanrooij, Kai-Florian Richter, Christina West, Eva Silfver, Pernilla Wikström, Stina Jansson, Jürgen Schleucher, Marco Eimermann, Ulrich von Pawel-Rammingen, Matilda Marshall, Sebastian Diehl, Tomas Brodin, Ryan Sponseller, Xiao-Ru Wang, Karin Sporre, Jan Karlsson, Yaowen Wu, Erik Björn, Ellen Dorrepaal, Felipe Cava, Jonatan Klaminder, Mattias Strandh, Hannele Tuominen, Andrei Chabes, Coppelie Cocq, Eduardo Gracia-Espino, Åke Brännström, Changchun Chen, Nathaniel Street, Henrik Åström Elmersjö, Carolina Olid Garcia, Helena Edlund, Eleonora Borén, Maria Hamrin, Cecilia Engdahl, Magnus Evander, Kenneth Latham, Sofia Jeppsson, Dominique Maier, Joacim Rocklöv

Jag fick också medel och jag vet exakt hur kul det är varje gång det händer.

Nu har jag säkert glömt någon och det finns många andra som erhållit stöd som medsökande eller från andra forskningsfinansiärer som jag inte har listat ovan. Självklart gäller lyckönskningarna även er. Vi jobbar just nu på att bygga ut vår kapacitet att göra forskningsöversikter och -analyser för att framöver kunna ge en bild som inkluderar alla som fått bidrag. Hursomhelst var det en bra utdelning för Umeå universitet i år.

Därför vill jag passa på att gratulera alla mottagare av forskningsmedel, i god UMU-anda.

 

Kunskapsvecka med demokratitema

Nära 600 lärare från främst Västerbotten och Örnsköldsvik var anmälda till årets fortbildningsdagar, Kunskapsveckan 2018, i slutet av oktober, där temat var demokrati. Det är viktigt att universitet och skolor – som arbetar med kunskapsutveckling och bildning – står upp för demokrati, i en tid med ökad populism inom politiken och med politiker som alltmer använder sig av alternativa fakta.

Vi hoppas att temavalet ska inspirera lärarna till att prata om demokrati med varandra och sina elever. Kunskapsveckan är ett väldigt bra sätt för universitetet att möta lärare och hålla kontakten med skolan. Skolan är en väldigt viktig samarbetspartner och jag önskar att ännu fler lärare skulle ha möjlighet att komma till Umeå universitet. Det är ett jättebra tillfälle för dem att träffa forskare inom olika ämnen, men också för att ta del av det vi gör inom ramen för skolutveckling och lärarutbildning.

Visioner, mål och en riktigt glad sommar!

The blog post is available in English below.
Foto/Photo: Erik Vesterberg

När jag för ett år sedan blickade tillbaka på mitt första år som rektor för Umeå universitet kunde jag konstatera att det var ett bra år som förflutit. Nu är ännu ett läsår är till ända, och jag har ingen anledning att ändra min uppfattning. Jag får ofta frågan av medarbetare jag träffar eller kollegor runt om i landet hur jag trivs i Umeå och vid Umeå universitet, och jag svarar alltid samma sak – jag trivs väldigt bra och universitetet är ett mycket bra lärosäte och arbetsplats.

Vad är det då som gör det så bra? Mitt svar på det är alla ni som är verksamma vid universitetet, medarbetare och studenter, det är ni som gör Umeå universitet, som är Umeå universitet, och som skapar den fina arbets- och studieplats som jag tycker att vi har. Jag är inte ensam i den uppfattningen. Vårens medarbetarundersökning visar att vi överlag är nöjda med att vara verksamma vid universitetet. Visst finns det en del saker att ta tag i för att göra arbetsmiljön lite bättre, något som vi alla är ansvariga för och alla kan bidra till, men på det stora hela fungerar det bra.

Att universitetet är attraktivt att studera vid visar också ansökningssiffrorna till våra utbildningar. Umeå universitet placerar sig på tredje plats i landet när vi jämför totalt antal sökande till höstens utbildningar, med bara Uppsala och Stockholms universitet framför oss. Sådan attraktionskraft kommer inte av sig själv, utan bygger på ett gediget arbete med att göra universitetet till vad det idag är. Något som ni alla varit med att skapa och vi ska vara mycket stolta över.

Ett läsår är till ända och det finns mycket att reflektera tillbaka på. Under året har universitetet besökts av många prominenta gäster. Bland annat har vi stått värd för två kungabesök, åtskilliga utländska ambassadörer, samt gäster från andra lärosäten som vid sina besök hos oss fått en inblick i vår forskning och utbildning. Vi har också under årets demokrati-tema besökts av ett antal ledande politiker i serien Umeå universitet möter…

Här har Malin Rönnblom och Sverker Olofsson tillsammans med forskare och studenter samtalat med politiker om demokratibegreppet och hur vi ser på det idag. Samtalen har varit mycket uppskattade av både deltagare och åhörare och lockat en stor publik. Det finns all anledning att fortsätta med det här konceptet. Det här är förstås bara en bråkdel av allt som hänt under det gångna året och det finns mycket mer att tänka tillbaka på, men jag vill också ta tillfället i akt att blicka framåt.

Umeå universitets vision 2020 börjar närma sig sitt slutår och vi har därför påbörjat arbetet med att ta fram en ny vision och strategi för perioden efter 2020. Universitetsledningen har under våren presenterat ett förslag på hur arbetet med en ny vision ska genomföras för fakultets-, institutions- och enhetsledningar, och vid det senaste mötet med universitetsstyrelsen gav styrelsen klartecken till att arbeta vidare enligt föreslagen plan.

Det värdegrundsarbete som vi inledde förra året och som fortsätter även i år, kommer att utgöra en bra grund för den kommande visionen. Slutresultatet bör vara ett kortfattat dokument, men visions- och strategiarbetet ska göra skillnad. I första hand ska det ses som ett verktyg för att utveckla verksamheten, där vi kan tydliggöra våra grundläggande värden och mål, vår profil, och universitetets roll i högskolelandskapet. Det ska också kunna användas för Umeå universitets externa kommunikation.

Målbilden är ett ”Mission Statement” som förhoppningsvis kan leva i många år, och en strategi som omfattar perioden 2020–2025. Helheten bör hänga ihop så att en vision kan brytas ner i tydliga mål och strategier, och vidare i långsiktiga verksamhetsplaner. Tillit och långsiktighet kommer att vara centrala begrepp som genomsyrar universitetets styrning och uppföljning.

Universitetets vision och mål måste självklart vila på den verksamhet vi bedriver och därför är det naturligt och centralt att alla ska vara med och bidra till densamma. Som grund för detta har vi satt samman ett antal frågor som vi hoppas kan ge en bild av vad som definierar Umeå universitet och vart vi vill nå under de kommande åren. För att alla ska kunna reflektera över dem under sommaren kommer frågorna här:

  • Vad är Umeå universitet idag – finns det en speciell UmU-anda och i vad består den?
  • Hur ser universitet ut om 5, 10 respektive 20 år? Vad och var vill vi vara?
  • Vad i värdegrundsarbetet är viktigt att lyfta in i visions- och strategiarbetet?
  • Vilka omvärldsförändringar (regionalt, nationellt och internationellt) kan eller bör få stor betydelse för universitetet fram till 2025?
  • Vilka strategiska utmaningar utifrån den egna verksamheten är mest angelägna att arbeta med fram till 2025?
  • Hur når vi dit? Vilka strategier och åtgärder behövs?

Ovanstående frågeställningar kommer att diskuteras under höstens arbetsplatsträffar men om någon redan nu känner för att kommentera detta så går det bra att göra så i kommentarsfältet till det här blogginlägget. Tanken är att under senare delen av hösten baka samman synpunkter och inspel till det som kommer att vara universitetets vision och strategier in i 2020-talet.

Midsommarhelgen närmar sig och jag vill därför passa på att önska er alla ett riktigt trevligt midsommarfirande, och sedan hoppas jag att ni alla får en fortsatt skön sommar och en avkopplande semester. Glad Midsommar!

Hans

 

Visions, objectives and a happy summer to all!

A year ago, when I looked back at my first year as Vice-Chancellor of Umeå University, I could establish that a positive year had passed. Now, another academic year is over, and I have no reason to revise my impression as of last year. Employees that I meet and colleagues around the nation often ask how I find Umeå and Umeå University, and my response is always – I like it very much, and the University is such a good institution of higher education and place to work.

So what makes Umeå University such a good university? My answer is all you employees and our students. You make Umeå University into what it is, and you create this wonderful work and study atmosphere that I’ve experienced. And I’m not the only one with this impression. The recent employee satisfaction survey indicates that we are overall pleased to be working at Umeå University. Sure, there are certain things that need to be improved to enhance our work environment, something that we’re all responsible for and can contribute to. But in general, it works well.

Also, the number of applicants to our educations show that Umeå University is attractive. Umeå University takes a third place in the nation when it comes to the total number of applicants to this autumn’s educations, only Uppsala and Stockholm University are ahead. This force of attraction doesn’t just appear out of thin air, it’s rather based upon solid workmanship into creating the present-day university. We’ve all taken part in creating this attraction and should be very proud of it.

Another academic year is over and there’s so much to think back on. We’ve had the pleasure of welcoming several prominent guests over the year. Not least two royal visits, several foreign ambassadors and visitors from other universities who during their stay have been offered a glimpse into our research and education. During this year’s democracy theme, a number of prominent politicians have also visited us in the events series Umeå universitet möter.

Malin Rönnblom and Sverker Olofsson, together with researchers and students have talked to politicians about democracy terminology and our approach to democracy. These talks have been much appreciated by both participants and spectators and has attracted large audiences each time. There’s definitely good reason to keep this concept going. Obviously, this is only a fraction of what’s happened in the last year. There’s so much more to reflect upon, but I’d like to also take a moment to look ahead.

The Umeå University 2020 – Vision and Objectives is drawing to a close, and we’ve initiated the work to establish a new vision and strategy for the period beyond 2020. This spring, the University Management has presented a proposal for how this work with a new vision should be implemented by faculties, departments and section managements. At the latest board meeting, the University Board gave the go-ahead for us to continue this work according to the proposed plan.

The work on developing our common basic values that started last year will form a helpful basis for the upcoming vision. The end result should be a brief document, but the vision and strategy is aimed to make a difference. First and foremost, it should be seen as a tool to develop the organisation, through which we can clarify our basic values and objectives, our profile and the University’s role within higher education. It can also be used to communicate Umeå University to external parties.

My vision is a “Mission Statement” that can hopefully live and breathe for many years, and a strategy that covers the period 2020–2025. The two parts should form an entity in which the vision can be divided into tangible objectives and strategies, and further into long-term operational plans. Trust and lastingness will be central terms that will permeate the University steering and review ahead of us.

The University vision and strategy must naturally rest upon the activities that we conduct. As a result, it’s natural and key for everyone to contribute. To form a basis for this initial work, we’ve put together a few questions that we hope will help provide an image of what defines Umeå University and in what direction we want to head in the next few years. To give you an opportunity to mull them over during the summer, the questions are as follows:

  • What is Umeå University today? Is there a certain Umeå University spirit and, if so, what is it?
  • How do you see the University in 5, 10 and 20 years? What and where do you want us to be?
  • What in the work with the basic common values is important to highlight in the vision and strategy work?
  • What changes to society (regional, national and international) may or should be of great importance to the University up until 2025?
  • What strategic challenges based upon your own field of actions are most pressing to work with up until 2025?
  • How do we achieve that? What strategies and measures are needed?

The above questions will be discussed at workplace meetings this autumn, but if you feel like commenting already, feel free to use the comment function on this blog. The idea is that we, in late autumn, will combine the incoming reflections and comments into what will become the University vision and strategies for 2020 and beyond.

Midsummer is approaching and I would therefore like to take this opportunity to wish you all very pleasant Midsummer celebrations, and I hope that you will have a nice summer and a relaxing holiday as well. Happy Midsummer!

Hans Adolfsson, Vice-Chancellor of Umeå University

”Vårt språk” – igår, idag och i morgon

I Språklagen 2009 fastställs att det finns 5 nationella minoritetsspråk i Sverige: samiska, meänkieli, finska, jiddisch och romani chib. Förutom att det sedan länge finns utbildning i finska och samiska vid Umeå universitet har vi erbjudit kurser i meänkieli på akademisk nivå från och med hösten 2017. På sikt är målet att utveckla en ämneslärarutbildning. För att diskutera språkets utveckling och utmaningar genomförs ett symposium den 20 april med rubriken ”Meänkielis rumsliga och tematiska räckvidd – igår, idag, imorgon”.

Den etymologiska bakgrunden för ordet ”folk” i våra vanligaste västerländska språk går tillbaka på latinets populus och grekiskans plethos och har en grundbetydelse som helt enkelt avser ”mängd”. Om man är ett folk är man alltså många. Men i flera urfolksspråk är i stället ordet för ”folk” ofta detsamma som ordet för ”människa”. Det handlar alltså inte om att vara många utan om att vara en särskild kategori, till skillnad från andra kategorier som fisk, fågel, växtlighet eller gudom.

Språk och kultur är oupplösligt förknippade och det är en truism i språkvetenskapen att språket är avgörande för hur vi förhåller oss till oss själva och vår omvärld. Språket bestämmer hur vi beskriver släktskapssamband, geografiska företeelser, vardagsliv och andlighet. De stora språken idag hämtar sina beteckningar från de nationalstater där de kodifierades. Meänkieli betyder i stället ”vårt språk” och har ingen koppling till en särskild nation. Att välja benämningen ”vårt språk” är ett sätt att säga att jag och de som delar mitt språk har rätt att själva definiera vår verklighet. Det är en ideologisk markering som bygger på en språk-och kulturgemenskap bortom eller utöver nationella och geografiska gränser.

Min egen världsbild utgår från de språk jag behärskar väl, alltså svenska och engelska. Världen delas in på olika sätt i de språken och den indelningen avgör formerna och gränserna för hur man kan tala om olika frågor. Peter Høegs roman Fröken Smillas känsla för snö populariserade de här språkegenskaperna genom att göra de grönländska orden för olika typer av snö centrala i romanens intrig. I min undervisning brukar jag illustrera språkets makt över tanken genom att ställa upp en tabell över de ord vi använder för att beskriva rinnande vatten i svenska och engelska. Om man inte har tillgång till ett ord som motsvarar vårt svenska ”älv” då kan man inte göra skillnad mellan Donau och Ume-älven och om man inte har tillgång till ett ord som engelskans ”rill” kan man inte på ett enkelt sätt skilja mellan en porlande bäck i poesins värld och den kanske lite mindre tilltalande Sandbäcken som delar av vårt campus.

Jag behärskar inte meänkieli överhuvudtaget, tyvärr. Det jag vet är att språkets grammatik skiljer sig från de grammatiska system jag förstår och att ordförrådet bygger på en annan historia och inflytande från andra språk. Jag tänker att det borde finnas viktiga likheter mellan strävandena att som minoritetsspråkstalare kunna beskriva världen på ett sätt som känns riktigt och välbekant och strävandena att uppnå ett könsneutralt språk där vi ersätter ord som talman med talesperson och i vår universitetsvärld, den manliga formen dekanus med det mera neutrala ”dekan”, och där vi sedan länge har slutat dela upp lärarkåren i lärarinnor och lärare.

Det är en utmaning för ett språk som fortfarande befinner sig i en kodifieringsprocess att ta steget in i ett akademiskt sammanhang. Men det är också en utmaning för akademin att formulera nya typer av forskningsfrågor och utveckla nya former för utbildning för att ta vara på de insikter som förmedlas genom ett annat språk. Här finns något att vinna inom alla forsknings- och utbildningsområden, inte bara språk- och kulturämnena. Att meänkieli och andra minoritetsspråk finns och hålls levande på vårt campus och i vår verksamhet förändrar vår vanestyrda världsbild och berikar våra perspektiv.

Investeringarna i medicinsk forskning behöver fördubblas

2016 inträffade 1 545 cancerfall i Västerbotten. Varje dag under 2016 ställdes alltså fyra cancerdiagnoser i länet. Bröstcancer och prostatacancer är fortfarande de vanligaste cancerformerna, men hudcancer är den form som ökar mest.

Det behövs mer förebyggande arbete och diagnostik för att bromsa den negativa trenden. Samtidigt måste vi införa nya behandlingsmetoder och intensifiera forskningen. De offentliga investeringarna i medicinsk forskning bör fördubblas, från dagens två öre till motsvarande fyra öre per vårdkrona.

I Sverige är bröstcancer och prostatacancer fortfarande de vanligaste cancerformerna, men hudcancer är den form som ökar mest. Det höga antalet cancerfall beror delvis på att vi fått bättre metoder för att upptäcka cancer, men också på en reell ökning av antalet drabbade.

Om utvecklingen fortsätter kommer nästan dubbelt så många personer att leva med en cancerdiagnos 2040.

Utöver att cancer är smärtsamt för såväl de direkt drabbade som de närstående innebär det också en stor samhällskostnad. De årliga kostnaderna för cancer i Sverige uppgår till runt 36 miljarder kronor och väntas fördubblas till 2040.

Samtidigt finns det hopp, tack vare forskning och utveckling:

  • Trots att allt fler drabbas av cancer har antalet som överlever mer än fördubblats de senaste 60 åren, från tre av tio till drygt sex av tio.
  • Minst fyra av fem barn som drabbas av cancer botas i dag. På 1950-talet överlevde endast ett av fem barn.
  • Sveriges cancerforskning är i världsklass och det pågår många viktiga projekt på landets universitet. Till exempel har forskare i Umeå nyligen lyckats lösa en 50-årig gåta och kartlagt hur viruset EBV kan framkalla cancer i människans celler. Det ger hopp om nya behandlingsmetoder.

Det krävs mer forskning för att minska antalet cancerfall och i högre grad bota dem som drabbas.

För varje skattekrona som läggs på vård avsätts i dag endast två öre till att utveckla bättre prevention, diagnostik och behandling för framtiden.

Vi vill att de offentliga investeringarna i medicinsk forskning på sikt fördubblas till motsvarande fyra öre per vårdkrona.

Den investeringen skulle rädda många liv, i såväl Västerbotten som nationellt och globalt.

Debattartikeln är publicerad i Norran och skriven tillsammans med Anna Nilsson Vindefjärd, generalsekreterare Forska Sverige, Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare Cancerfonden, Katarina Johansson
ordförande Nätverket mot cancer.

#akademiuppropet

När det gör som mest ont hjälper det inte att få höra att det går över eller att det inte är så farligt. För kunna att komma vidare efter en traumatisk upplevelse är det nödvändigt med bekräftelse. Som en följd av rörelsen #metoo där kvinnor har delat sina upplevelser av sexistiska och förtryckande kulturer pågår just nu det s k Akademiuppropet på Facebook, där mer än 10.000 kvinnor vittnar om sexuella trakasserier, och regelrätta övergrepp inom den svenska högskolevärlden. Hela sektorn har anledning till eftertanke och självrannsakan, så också Umeå universitet.

Det som blir uppenbart när man tar del av berättelserna är hur ofta bekräftelsen har uteblivit och de drabbade har mötts av ointresse eller till och med misstro. Akademikernas #akademiuppropet har skapat ett sammanhang där kvinnor har kunnat ge stöd åt varandra och uttrycka sin ilska och frustration över de tysthetskulturer som förringade deras upplevelser. Det är omskakande att läsa vittnesbörden, men en positiv effekt av den pågående kampanjen är att den ger synlighet åt den smärta som de utsatta alltför ofta har tvingats uthärda ensamma.

Osunda kulturer ska inte kunna utvecklas inom akademin. Sexuella trakasserier ska inte förekomma. Vid ett universitet där ledorden är öppenhet, kunskapssökande och frihet får det inte finnas miljöer som präglas av maktmissbruk och tystnad. Vi har ett gemensamt ansvar för att uppmärksamma och reagera på missförhållanden så att alla studenter, alla anställda ska känna sig trygga i vetskapen om att ifall något oönskat händer kommer de att få det stöd de behöver.

Likavillkorsfrågor ingår i alla våra medarbetarutbildningar, från chefsutbildningar till information till nyanställda. Vi har handläggningsordningar att följa vid diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling. Vi har en omfattande likavillkorsorganisation med företrädare på alla institutioner och enheter, handläggare på fakultetsnivå och samordnare på universitetsövergripande nivå. Vi har en lång tradition av stark genusvetenskaplig forskning. Allt detta ska vi aktivera.

Vi ska också aktivera vår medmänsklighet och se och bekräfta den utsatthet som tyvärr fortfarande finns i våra miljöer. Man läker inga sår genom att låtsas som om de inte finns. Man stävjar heller inte oacceptabelt maktutövande genom att vända bort blicken och tänka att det kanske blir bättre nästa dag, nästa vecka, nästa år.

Vi har redan inlett ett arbete med att formulera Umeå universitets värdegrund, och det kommer att förstärkas under 2018. En självklar utgångspunkt är respekten för allas lika värde. Det här är inte bara en fråga om rättvisa, utan i högsta grad en fråga om kvalitet inom utbildning och forskning. Respekt för andras värde innebär en öppenhet för andras erfarenheter och villkor som kan skapa ny kunskap och bli en drivkraft för förändring. Det är akademins ansvar att vara föregångare här.

Högre studier en risk värd att ta

Varje år presenterar Universitetskanslerämbetet en analys av hur stor andel av en årskull som har påbörjat högskolestudier vid 19, 21 och 24 års ålder. Siffrorna för 2016 visar en lägre övergångsfrekvens för 19-åringarna än på flera år. Bara 12 procent – 13,9 procent av kvinnorna och 11,9 procent av männen – valde att gå vidare till högskolan, jämfört med de cirka 15 procent som påbörjade sina studier vid 19 års ålder under åren 2009-2015. Följer man upp övergångsfrekvensen till och med de år då studenterna fyller 21 respektive 24 år är siffrorna betydligt högre, men skillnaderna mellan könen ökar. Vid uppföljningen 2016 hade 43,6 procent av 24-åringarna påbörjat högskolestudier. Av dem var 51,6 procent kvinnor och 36 procent män. Om man tittar på högskolan som helhet utgör kvinnorna cirka 60 procent, och så har det sett ut under de senaste tio åren.

Det finns stora skillnader mellan kommunerna i landet, framför allt mellan större städer och glesbygd, och man kan se ett samband mellan invånarnas utbildningsnivå och övergångsfrekvensen. Det här kan förstås bli bekymmersamt för kompetensförsörjningen, och för att nå grupper som traditionellt inte söker sig till högskoleutbildning behöver kommuner, landsting, privata arbetsgivare, skolor, universitet och andra aktörer arbeta tillsammans. När arbetsmarknaden är god minskar intresset för högre studier, i alla fall kortsiktigt.

Att satsa på högre studier innebär alltså ett visst risktagande enligt principen att en fågel i handen, dvs ett jobb direkt efter gymnasiet, är bättre än tio i skogen, eller de möjligheter att påverka sin framtid som en högskoleutbildning erbjuder. Det man glömmer bort i ett sådant resonemang är att dagens jobb inte nödvändigtvis är morgondagens. Högre studier tillfredsställer inte bara individens och samhällets nuvarande behov, utan förbereder för en arbetsmarknad som är i ständig förändring.

För att återgå till uppgifterna om övergångsfrekvens kan man då fråga sig om kvinnor är mera benägna att ta risker än män eller om invånare i storstäderna är modigare än landsbygdsbor. Säkert inte. Men när man befinner sig i miljöer där man inte har så många förebilder eller föregångare kan det upplevas mera riskabelt att välja en oprövad väg. Därför är det nödvändigt att vi från universitetens sida fortsätter att arbeta för att alla studerande ska känna sig välkomna i akademin, och att dagens och framtidens arbetsgivare visar att utbildning värderas.