Visioner, mål och en riktigt glad sommar!

The blog post is available in English below.
Foto/Photo: Erik Vesterberg

När jag för ett år sedan blickade tillbaka på mitt första år som rektor för Umeå universitet kunde jag konstatera att det var ett bra år som förflutit. Nu är ännu ett läsår är till ända, och jag har ingen anledning att ändra min uppfattning. Jag får ofta frågan av medarbetare jag träffar eller kollegor runt om i landet hur jag trivs i Umeå och vid Umeå universitet, och jag svarar alltid samma sak – jag trivs väldigt bra och universitetet är ett mycket bra lärosäte och arbetsplats.

Vad är det då som gör det så bra? Mitt svar på det är alla ni som är verksamma vid universitetet, medarbetare och studenter, det är ni som gör Umeå universitet, som är Umeå universitet, och som skapar den fina arbets- och studieplats som jag tycker att vi har. Jag är inte ensam i den uppfattningen. Vårens medarbetarundersökning visar att vi överlag är nöjda med att vara verksamma vid universitetet. Visst finns det en del saker att ta tag i för att göra arbetsmiljön lite bättre, något som vi alla är ansvariga för och alla kan bidra till, men på det stora hela fungerar det bra.

Att universitetet är attraktivt att studera vid visar också ansökningssiffrorna till våra utbildningar. Umeå universitet placerar sig på tredje plats i landet när vi jämför totalt antal sökande till höstens utbildningar, med bara Uppsala och Stockholms universitet framför oss. Sådan attraktionskraft kommer inte av sig själv, utan bygger på ett gediget arbete med att göra universitetet till vad det idag är. Något som ni alla varit med att skapa och vi ska vara mycket stolta över.

Ett läsår är till ända och det finns mycket att reflektera tillbaka på. Under året har universitetet besökts av många prominenta gäster. Bland annat har vi stått värd för två kungabesök, åtskilliga utländska ambassadörer, samt gäster från andra lärosäten som vid sina besök hos oss fått en inblick i vår forskning och utbildning. Vi har också under årets demokrati-tema besökts av ett antal ledande politiker i serien Umeå universitet möter…

Här har Malin Rönnblom och Sverker Olofsson tillsammans med forskare och studenter samtalat med politiker om demokratibegreppet och hur vi ser på det idag. Samtalen har varit mycket uppskattade av både deltagare och åhörare och lockat en stor publik. Det finns all anledning att fortsätta med det här konceptet. Det här är förstås bara en bråkdel av allt som hänt under det gångna året och det finns mycket mer att tänka tillbaka på, men jag vill också ta tillfället i akt att blicka framåt.

Umeå universitets vision 2020 börjar närma sig sitt slutår och vi har därför påbörjat arbetet med att ta fram en ny vision och strategi för perioden efter 2020. Universitetsledningen har under våren presenterat ett förslag på hur arbetet med en ny vision ska genomföras för fakultets-, institutions- och enhetsledningar, och vid det senaste mötet med universitetsstyrelsen gav styrelsen klartecken till att arbeta vidare enligt föreslagen plan.

Det värdegrundsarbete som vi inledde förra året och som fortsätter även i år, kommer att utgöra en bra grund för den kommande visionen. Slutresultatet bör vara ett kortfattat dokument, men visions- och strategiarbetet ska göra skillnad. I första hand ska det ses som ett verktyg för att utveckla verksamheten, där vi kan tydliggöra våra grundläggande värden och mål, vår profil, och universitetets roll i högskolelandskapet. Det ska också kunna användas för Umeå universitets externa kommunikation.

Målbilden är ett ”Mission Statement” som förhoppningsvis kan leva i många år, och en strategi som omfattar perioden 2020–2025. Helheten bör hänga ihop så att en vision kan brytas ner i tydliga mål och strategier, och vidare i långsiktiga verksamhetsplaner. Tillit och långsiktighet kommer att vara centrala begrepp som genomsyrar universitetets styrning och uppföljning.

Universitetets vision och mål måste självklart vila på den verksamhet vi bedriver och därför är det naturligt och centralt att alla ska vara med och bidra till densamma. Som grund för detta har vi satt samman ett antal frågor som vi hoppas kan ge en bild av vad som definierar Umeå universitet och vart vi vill nå under de kommande åren. För att alla ska kunna reflektera över dem under sommaren kommer frågorna här:

  • Vad är Umeå universitet idag – finns det en speciell UmU-anda och i vad består den?
  • Hur ser universitet ut om 5, 10 respektive 20 år? Vad och var vill vi vara?
  • Vad i värdegrundsarbetet är viktigt att lyfta in i visions- och strategiarbetet?
  • Vilka omvärldsförändringar (regionalt, nationellt och internationellt) kan eller bör få stor betydelse för universitetet fram till 2025?
  • Vilka strategiska utmaningar utifrån den egna verksamheten är mest angelägna att arbeta med fram till 2025?
  • Hur når vi dit? Vilka strategier och åtgärder behövs?

Ovanstående frågeställningar kommer att diskuteras under höstens arbetsplatsträffar men om någon redan nu känner för att kommentera detta så går det bra att göra så i kommentarsfältet till det här blogginlägget. Tanken är att under senare delen av hösten baka samman synpunkter och inspel till det som kommer att vara universitetets vision och strategier in i 2020-talet.

Midsommarhelgen närmar sig och jag vill därför passa på att önska er alla ett riktigt trevligt midsommarfirande, och sedan hoppas jag att ni alla får en fortsatt skön sommar och en avkopplande semester. Glad Midsommar!

Hans

 

Visions, objectives and a happy summer to all!

A year ago, when I looked back at my first year as Vice-Chancellor of Umeå University, I could establish that a positive year had passed. Now, another academic year is over, and I have no reason to revise my impression as of last year. Employees that I meet and colleagues around the nation often ask how I find Umeå and Umeå University, and my response is always – I like it very much, and the University is such a good institution of higher education and place to work.

So what makes Umeå University such a good university? My answer is all you employees and our students. You make Umeå University into what it is, and you create this wonderful work and study atmosphere that I’ve experienced. And I’m not the only one with this impression. The recent employee satisfaction survey indicates that we are overall pleased to be working at Umeå University. Sure, there are certain things that need to be improved to enhance our work environment, something that we’re all responsible for and can contribute to. But in general, it works well.

Also, the number of applicants to our educations show that Umeå University is attractive. Umeå University takes a third place in the nation when it comes to the total number of applicants to this autumn’s educations, only Uppsala and Stockholm University are ahead. This force of attraction doesn’t just appear out of thin air, it’s rather based upon solid workmanship into creating the present-day university. We’ve all taken part in creating this attraction and should be very proud of it.

Another academic year is over and there’s so much to think back on. We’ve had the pleasure of welcoming several prominent guests over the year. Not least two royal visits, several foreign ambassadors and visitors from other universities who during their stay have been offered a glimpse into our research and education. During this year’s democracy theme, a number of prominent politicians have also visited us in the events series Umeå universitet möter.

Malin Rönnblom and Sverker Olofsson, together with researchers and students have talked to politicians about democracy terminology and our approach to democracy. These talks have been much appreciated by both participants and spectators and has attracted large audiences each time. There’s definitely good reason to keep this concept going. Obviously, this is only a fraction of what’s happened in the last year. There’s so much more to reflect upon, but I’d like to also take a moment to look ahead.

The Umeå University 2020 – Vision and Objectives is drawing to a close, and we’ve initiated the work to establish a new vision and strategy for the period beyond 2020. This spring, the University Management has presented a proposal for how this work with a new vision should be implemented by faculties, departments and section managements. At the latest board meeting, the University Board gave the go-ahead for us to continue this work according to the proposed plan.

The work on developing our common basic values that started last year will form a helpful basis for the upcoming vision. The end result should be a brief document, but the vision and strategy is aimed to make a difference. First and foremost, it should be seen as a tool to develop the organisation, through which we can clarify our basic values and objectives, our profile and the University’s role within higher education. It can also be used to communicate Umeå University to external parties.

My vision is a “Mission Statement” that can hopefully live and breathe for many years, and a strategy that covers the period 2020–2025. The two parts should form an entity in which the vision can be divided into tangible objectives and strategies, and further into long-term operational plans. Trust and lastingness will be central terms that will permeate the University steering and review ahead of us.

The University vision and strategy must naturally rest upon the activities that we conduct. As a result, it’s natural and key for everyone to contribute. To form a basis for this initial work, we’ve put together a few questions that we hope will help provide an image of what defines Umeå University and in what direction we want to head in the next few years. To give you an opportunity to mull them over during the summer, the questions are as follows:

  • What is Umeå University today? Is there a certain Umeå University spirit and, if so, what is it?
  • How do you see the University in 5, 10 and 20 years? What and where do you want us to be?
  • What in the work with the basic common values is important to highlight in the vision and strategy work?
  • What changes to society (regional, national and international) may or should be of great importance to the University up until 2025?
  • What strategic challenges based upon your own field of actions are most pressing to work with up until 2025?
  • How do we achieve that? What strategies and measures are needed?

The above questions will be discussed at workplace meetings this autumn, but if you feel like commenting already, feel free to use the comment function on this blog. The idea is that we, in late autumn, will combine the incoming reflections and comments into what will become the University vision and strategies for 2020 and beyond.

Midsummer is approaching and I would therefore like to take this opportunity to wish you all very pleasant Midsummer celebrations, and I hope that you will have a nice summer and a relaxing holiday as well. Happy Midsummer!

Hans Adolfsson, Vice-Chancellor of Umeå University

”Vårt språk” – igår, idag och i morgon

I Språklagen 2009 fastställs att det finns 5 nationella minoritetsspråk i Sverige: samiska, meänkieli, finska, jiddisch och romani chib. Förutom att det sedan länge finns utbildning i finska och samiska vid Umeå universitet har vi erbjudit kurser i meänkieli på akademisk nivå från och med hösten 2017. På sikt är målet att utveckla en ämneslärarutbildning. För att diskutera språkets utveckling och utmaningar genomförs ett symposium den 20 april med rubriken ”Meänkielis rumsliga och tematiska räckvidd – igår, idag, imorgon”.

Den etymologiska bakgrunden för ordet ”folk” i våra vanligaste västerländska språk går tillbaka på latinets populus och grekiskans plethos och har en grundbetydelse som helt enkelt avser ”mängd”. Om man är ett folk är man alltså många. Men i flera urfolksspråk är i stället ordet för ”folk” ofta detsamma som ordet för ”människa”. Det handlar alltså inte om att vara många utan om att vara en särskild kategori, till skillnad från andra kategorier som fisk, fågel, växtlighet eller gudom.

Språk och kultur är oupplösligt förknippade och det är en truism i språkvetenskapen att språket är avgörande för hur vi förhåller oss till oss själva och vår omvärld. Språket bestämmer hur vi beskriver släktskapssamband, geografiska företeelser, vardagsliv och andlighet. De stora språken idag hämtar sina beteckningar från de nationalstater där de kodifierades. Meänkieli betyder i stället ”vårt språk” och har ingen koppling till en särskild nation. Att välja benämningen ”vårt språk” är ett sätt att säga att jag och de som delar mitt språk har rätt att själva definiera vår verklighet. Det är en ideologisk markering som bygger på en språk-och kulturgemenskap bortom eller utöver nationella och geografiska gränser.

Min egen världsbild utgår från de språk jag behärskar väl, alltså svenska och engelska. Världen delas in på olika sätt i de språken och den indelningen avgör formerna och gränserna för hur man kan tala om olika frågor. Peter Høegs roman Fröken Smillas känsla för snö populariserade de här språkegenskaperna genom att göra de grönländska orden för olika typer av snö centrala i romanens intrig. I min undervisning brukar jag illustrera språkets makt över tanken genom att ställa upp en tabell över de ord vi använder för att beskriva rinnande vatten i svenska och engelska. Om man inte har tillgång till ett ord som motsvarar vårt svenska ”älv” då kan man inte göra skillnad mellan Donau och Ume-älven och om man inte har tillgång till ett ord som engelskans ”rill” kan man inte på ett enkelt sätt skilja mellan en porlande bäck i poesins värld och den kanske lite mindre tilltalande Sandbäcken som delar av vårt campus.

Jag behärskar inte meänkieli överhuvudtaget, tyvärr. Det jag vet är att språkets grammatik skiljer sig från de grammatiska system jag förstår och att ordförrådet bygger på en annan historia och inflytande från andra språk. Jag tänker att det borde finnas viktiga likheter mellan strävandena att som minoritetsspråkstalare kunna beskriva världen på ett sätt som känns riktigt och välbekant och strävandena att uppnå ett könsneutralt språk där vi ersätter ord som talman med talesperson och i vår universitetsvärld, den manliga formen dekanus med det mera neutrala ”dekan”, och där vi sedan länge har slutat dela upp lärarkåren i lärarinnor och lärare.

Det är en utmaning för ett språk som fortfarande befinner sig i en kodifieringsprocess att ta steget in i ett akademiskt sammanhang. Men det är också en utmaning för akademin att formulera nya typer av forskningsfrågor och utveckla nya former för utbildning för att ta vara på de insikter som förmedlas genom ett annat språk. Här finns något att vinna inom alla forsknings- och utbildningsområden, inte bara språk- och kulturämnena. Att meänkieli och andra minoritetsspråk finns och hålls levande på vårt campus och i vår verksamhet förändrar vår vanestyrda världsbild och berikar våra perspektiv.

Investeringarna i medicinsk forskning behöver fördubblas

2016 inträffade 1 545 cancerfall i Västerbotten. Varje dag under 2016 ställdes alltså fyra cancerdiagnoser i länet. Bröstcancer och prostatacancer är fortfarande de vanligaste cancerformerna, men hudcancer är den form som ökar mest.

Det behövs mer förebyggande arbete och diagnostik för att bromsa den negativa trenden. Samtidigt måste vi införa nya behandlingsmetoder och intensifiera forskningen. De offentliga investeringarna i medicinsk forskning bör fördubblas, från dagens två öre till motsvarande fyra öre per vårdkrona.

I Sverige är bröstcancer och prostatacancer fortfarande de vanligaste cancerformerna, men hudcancer är den form som ökar mest. Det höga antalet cancerfall beror delvis på att vi fått bättre metoder för att upptäcka cancer, men också på en reell ökning av antalet drabbade.

Om utvecklingen fortsätter kommer nästan dubbelt så många personer att leva med en cancerdiagnos 2040.

Utöver att cancer är smärtsamt för såväl de direkt drabbade som de närstående innebär det också en stor samhällskostnad. De årliga kostnaderna för cancer i Sverige uppgår till runt 36 miljarder kronor och väntas fördubblas till 2040.

Samtidigt finns det hopp, tack vare forskning och utveckling:

  • Trots att allt fler drabbas av cancer har antalet som överlever mer än fördubblats de senaste 60 åren, från tre av tio till drygt sex av tio.
  • Minst fyra av fem barn som drabbas av cancer botas i dag. På 1950-talet överlevde endast ett av fem barn.
  • Sveriges cancerforskning är i världsklass och det pågår många viktiga projekt på landets universitet. Till exempel har forskare i Umeå nyligen lyckats lösa en 50-årig gåta och kartlagt hur viruset EBV kan framkalla cancer i människans celler. Det ger hopp om nya behandlingsmetoder.

Det krävs mer forskning för att minska antalet cancerfall och i högre grad bota dem som drabbas.

För varje skattekrona som läggs på vård avsätts i dag endast två öre till att utveckla bättre prevention, diagnostik och behandling för framtiden.

Vi vill att de offentliga investeringarna i medicinsk forskning på sikt fördubblas till motsvarande fyra öre per vårdkrona.

Den investeringen skulle rädda många liv, i såväl Västerbotten som nationellt och globalt.

Debattartikeln är publicerad i Norran och skriven tillsammans med Anna Nilsson Vindefjärd, generalsekreterare Forska Sverige, Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare Cancerfonden, Katarina Johansson
ordförande Nätverket mot cancer.

#akademiuppropet

När det gör som mest ont hjälper det inte att få höra att det går över eller att det inte är så farligt. För kunna att komma vidare efter en traumatisk upplevelse är det nödvändigt med bekräftelse. Som en följd av rörelsen #metoo där kvinnor har delat sina upplevelser av sexistiska och förtryckande kulturer pågår just nu det s k Akademiuppropet på Facebook, där mer än 10.000 kvinnor vittnar om sexuella trakasserier, och regelrätta övergrepp inom den svenska högskolevärlden. Hela sektorn har anledning till eftertanke och självrannsakan, så också Umeå universitet.

Det som blir uppenbart när man tar del av berättelserna är hur ofta bekräftelsen har uteblivit och de drabbade har mötts av ointresse eller till och med misstro. Akademikernas #akademiuppropet har skapat ett sammanhang där kvinnor har kunnat ge stöd åt varandra och uttrycka sin ilska och frustration över de tysthetskulturer som förringade deras upplevelser. Det är omskakande att läsa vittnesbörden, men en positiv effekt av den pågående kampanjen är att den ger synlighet åt den smärta som de utsatta alltför ofta har tvingats uthärda ensamma.

Osunda kulturer ska inte kunna utvecklas inom akademin. Sexuella trakasserier ska inte förekomma. Vid ett universitet där ledorden är öppenhet, kunskapssökande och frihet får det inte finnas miljöer som präglas av maktmissbruk och tystnad. Vi har ett gemensamt ansvar för att uppmärksamma och reagera på missförhållanden så att alla studenter, alla anställda ska känna sig trygga i vetskapen om att ifall något oönskat händer kommer de att få det stöd de behöver.

Likavillkorsfrågor ingår i alla våra medarbetarutbildningar, från chefsutbildningar till information till nyanställda. Vi har handläggningsordningar att följa vid diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling. Vi har en omfattande likavillkorsorganisation med företrädare på alla institutioner och enheter, handläggare på fakultetsnivå och samordnare på universitetsövergripande nivå. Vi har en lång tradition av stark genusvetenskaplig forskning. Allt detta ska vi aktivera.

Vi ska också aktivera vår medmänsklighet och se och bekräfta den utsatthet som tyvärr fortfarande finns i våra miljöer. Man läker inga sår genom att låtsas som om de inte finns. Man stävjar heller inte oacceptabelt maktutövande genom att vända bort blicken och tänka att det kanske blir bättre nästa dag, nästa vecka, nästa år.

Vi har redan inlett ett arbete med att formulera Umeå universitets värdegrund, och det kommer att förstärkas under 2018. En självklar utgångspunkt är respekten för allas lika värde. Det här är inte bara en fråga om rättvisa, utan i högsta grad en fråga om kvalitet inom utbildning och forskning. Respekt för andras värde innebär en öppenhet för andras erfarenheter och villkor som kan skapa ny kunskap och bli en drivkraft för förändring. Det är akademins ansvar att vara föregångare här.

Högre studier en risk värd att ta

Varje år presenterar Universitetskanslerämbetet en analys av hur stor andel av en årskull som har påbörjat högskolestudier vid 19, 21 och 24 års ålder. Siffrorna för 2016 visar en lägre övergångsfrekvens för 19-åringarna än på flera år. Bara 12 procent – 13,9 procent av kvinnorna och 11,9 procent av männen – valde att gå vidare till högskolan, jämfört med de cirka 15 procent som påbörjade sina studier vid 19 års ålder under åren 2009-2015. Följer man upp övergångsfrekvensen till och med de år då studenterna fyller 21 respektive 24 år är siffrorna betydligt högre, men skillnaderna mellan könen ökar. Vid uppföljningen 2016 hade 43,6 procent av 24-åringarna påbörjat högskolestudier. Av dem var 51,6 procent kvinnor och 36 procent män. Om man tittar på högskolan som helhet utgör kvinnorna cirka 60 procent, och så har det sett ut under de senaste tio åren.

Det finns stora skillnader mellan kommunerna i landet, framför allt mellan större städer och glesbygd, och man kan se ett samband mellan invånarnas utbildningsnivå och övergångsfrekvensen. Det här kan förstås bli bekymmersamt för kompetensförsörjningen, och för att nå grupper som traditionellt inte söker sig till högskoleutbildning behöver kommuner, landsting, privata arbetsgivare, skolor, universitet och andra aktörer arbeta tillsammans. När arbetsmarknaden är god minskar intresset för högre studier, i alla fall kortsiktigt.

Att satsa på högre studier innebär alltså ett visst risktagande enligt principen att en fågel i handen, dvs ett jobb direkt efter gymnasiet, är bättre än tio i skogen, eller de möjligheter att påverka sin framtid som en högskoleutbildning erbjuder. Det man glömmer bort i ett sådant resonemang är att dagens jobb inte nödvändigtvis är morgondagens. Högre studier tillfredsställer inte bara individens och samhällets nuvarande behov, utan förbereder för en arbetsmarknad som är i ständig förändring.

För att återgå till uppgifterna om övergångsfrekvens kan man då fråga sig om kvinnor är mera benägna att ta risker än män eller om invånare i storstäderna är modigare än landsbygdsbor. Säkert inte. Men när man befinner sig i miljöer där man inte har så många förebilder eller föregångare kan det upplevas mera riskabelt att välja en oprövad väg. Därför är det nödvändigt att vi från universitetens sida fortsätter att arbeta för att alla studerande ska känna sig välkomna i akademin, och att dagens och framtidens arbetsgivare visar att utbildning värderas.

 

Kunskap tillsammans

Vi är inne i den samiska årstiden höstsommar. Björkarna på campus är fortfarande gröna men börjar få inslag av gult som lyser upp. Hösten är skördetid och livets höjdpunkt och inte sällan en metafor för att slutet nalkas. I utbildningsvärlden är det tvärtom. Här börjar året på hösten och luften är full av förväntan och löften om nya möjligheter.

Ett årstidstecken som förstärker känslan av nystart är att det börjar bli påtagligt trångt på cykelbanorna. Den här höstterminen har nästan 8000 nya studenter påbörjat sina universitetsstudier och totalt finns mer än 30000 studerande på olika program och kurser. För oss som arbetar vid universitetet är september månad då vi får en kick att utvecklas i våra yrken och uppdrag genom den stimulans som mötet med nya, nyfikna studenter innebär.

Kunskap är en levande företeelse, vare sig det handlar om teoretisk utveckling, empiriska upptäckter, erfarenhetsbaserat kunnande eller konstnärlig produktion. Kunskapen är inte statisk, och därför kan den heller inte förpackas och förmedlas i färdig form, utan måste hela tiden skapas på nytt. Universiteten uppstod för att människor ville söka kunskap tillsammans, och den idén fortsätter att genomsyra högre utbildning. Det betyder att en av universitetets viktigaste funktioner är att vara en mötesplats.

Människor är sociala varelser och vi lär oss genom att bryta våra idéer mot varandra, skapa nya sammanhang och förändra våra perspektiv. Vi får nya insikter genom att mötas och interagera, med varandra, med textböcker, med forskningsresultat och med vår omvärld. Mitt och många andra lärares mål är att vi aldrig ska lämna en lektion utan att känna att vi själva har lärt oss något. Den kunskap vi har med oss när vi går in i lektionssalen växer och förändras i mötet med studenterna, studenternas kunskaper utvecklas i mötet med lärarna och tillsammans kommer vi längre än någon av oss hade klarat på egen hand.

Så ett varmt välkommen till alla nya och återvändande studenter! Ni gjorde rätt när ni kom hit till Umeå universitet. Ni är en tillgång för universitetets lärare och forskare, för det är bara tillsammans som vi kan driva kunskapen framåt. Ta chansen att gå utanför gränserna för era egna ämnen och program och utforska vilka nya perspektiv som öppnar sig när ni berättar för andra studenter vad ni studerar och får ta emot deras berättelser tillbaka. Ställ frågor och pröva det ni lär er mot nya teorier och andras kunskaper och erfarenheter. Utnyttja biblioteket, studieverkstan, studentkårernas och föreningarnas aktiviteter, caféerna, möjligheterna till sport och friluftsliv och alla andra mötesplatser som finns. Använd cykelhjälm. Och för guds skull, låt inte era lärare lämna lektionen utan att de har fått lära sig något nytt.

Innovationsplattform Norr

Universitetet har under senare år stärkt sitt engagemang för samarbeten i Norr. Sedan tidigare har Umeå universitet ett samarbetsavtal med UiT – Norges arktiska universitet, men under året har vi också anslutit oss till Joint Arctic Agenda, ett samarbete mellan UiT, University of Lapland, University of Oulu, Luleå tekniska universitet för att stärka forskningen och utbildningen i regionen. Nu är det också dags att stärka samarbete mellan lärosäten i Norra Sverige och agera gemensamt på den nationella nivån. Därför passade Umeå universitet, Luleå tekniska universitet och Mittuniversitet på att presentera ett gemensamt forsknings- och utbildningsinitiativ med namnet Innovationsplattform Norr för Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och för forskning, under hennes besök i Luleå. Inbjudan till denna träff kom från Luleås kommunalråd Niklas Nordström som vid mötet underströk att de stora kommunerna i Norra Sverige mer än välkomnade detta initiativ.

En grundidé för denna gemensamma satsning i Norr är att möta de utmaningar som har lagts fram av regering och andra aktörer i olika sammanhang. Här kan det nämnas landsbygdsutredningens önskan att stödja utveckling även utanför storstadsområden, men också utbildningsdepartementets ambition att kunna tillhandahålla utbildning som är attraktiv och tillgänglig i hela landet, under hela livet och för hela världen.

För statliga aktörer finns det anledning att förhålla sig till dessa målsättningar. I Innovationsplattform Norr fokuserar vi följande områden som är angelägna för den framtida utvecklingen i Norr och där vi kan bidra med kunskap och expertis:

  • Utveckla framtidens lärande mot mer flexibla former
  • Förädla de arktiska styrkorna, inte minst naturresurser och klimat, och utveckla näringslivet på ett hållbart sätt
  • Utveckla nya modeller för attraktiva arktiska samhällen som inte kräver hög befolkningstäthet, inte minst med hänsyn till vård och annan samhällsservice

Ett tema som går på tvären genom alla dessa teman är behovet av en fungerande digital men också fysisk infrastruktur. Den behövs inte bara att underlätta för kontakter inom regionen utan också för integrationen med andra delar av världen.

Varför krävs det då en innovationsplattform och vad är mervärden som skapas genom en sådan? En viktig aspekt är att processen kring plattformen kräver att deltagare inom regionen identifierar och utforskar sina styrkor och unika egenskaper och mobiliserar sin potential för en positiv samhällsutveckling. Norra Sverige rankas redan idag som en av de ledande regioner i Europa när det gäller innovationer. Tillgången till kompetens med tre universitet på mindre än 900 000 invånare i de fyra nordligaste länen innebär att det finns goda förutsättningar att utveckla sätt att hantera glesa strukturer, en åldrande befolkning på många håll och kallt klimat. Norra Sveriges geografi har kanske till och med varit en viktig drivkraft för innovation och lett till att universiteten tidigt har satsat på flexibla utbildningssätt och digitala lösningar inom t.ex. medicinsk försörjning men också bidragit till innovativa sätt att förvalta regionens naturresurser.

I en tid av global konkurrens är det dock viktigt att man fortsätter att utveckla attraktiva samhällen där människor vill och kan leva och försörja sig i men också att se till att innovationer kommer andra utanför regionen tillgodo. Det är därför läge att höja ambitionsnivån. Innovationsplattform Norr är för de tre nordliga universiteten ett sätt att arbeta för att nå dessa mål tillsammans med regionens privata och offentliga aktörer.

Därför har vi föreslagit ministern att satsa ekonomiskt på detta samarbete. Större anslag för utbildning och forskning ska inte bara kompensera för högre kostnader utan också vara en investering i regionens och Sveriges välfärdssamhälle och framtida konkurrenskraft.

Ministern lyssnade noga och en första reaktion kan höras på P4 Norrbotten.

Samma dag som mötet i Luleå släppte regeringen också nyheten att Polarforskningssekretariatet, myndigheten med uppdraget att samordna svensk polarforskning, skall flytta till Luleå. Jag tror att detta kommer att gynna Polarforskningssekretariatet och det innebär också att universitetets engagemang i arktiska frågor snabbt kan komma till nytta även i detta sammanhang.

När det gäller Innovationsplattform Norr kan man nog konstatera fortsättning följer

Hälsningar från Arjeplog

Att vara ute och berätta om den forskning som bedrivs vid Umeå universitet är en viktig del av forskningsprocessen. Ibland innebär det att man måste lämna campus och beger sig till de miljöer där intressenterna finns. Universitetets samiska forskningscentrum Vaartoe hade valt att genomföra årets samiska forskningsdag på Silvermuseet i Arjeplog. Silvermuseet har under de senaste åren etablerat sig som en viktig forskningsnod i den norrländska glesbygden med arkeologer, ekologer, statsvetare och jurister, som delvis är anställda på museets forskningsprojekt eller av praktiska skäl har förlagt sin vardagliga gärning till Arjeplog.

Vaartoe föreståndare Patrik Lantto välkomnar till Samiska forskningsdagen

Mer än 40 personer hade samlats, varav ungefär en tredjedel från Umeå universitet medan de övriga deltagarna representerade olika samiska aktörer eller aktörer med samiska intressen.

Temat för dagen var hur forskningen kan komma det samiska samhället till godo. I presentationerna talades bland annat om behovet att förankra forskningsfrågorna och forskningsprocessen bland dem som berörs, och har dessa som partner i forskningsprocessen snarare än som ’forskningsobjekt’, eller att ’dekolonisera’ forskningen. Detta sätt att generera forskningsfrågor eftersträvas idag t.ex. i Kanada eller Nya Zeeland och den underliggande idén är nog relevant långt bortom urfolksfrågor.

Om man hårdrar idén blir det tydligt att det finns en del problem: dels förutsätter ansatsen en samsyn bland den grupp som berörs vilket i ett land som Sverige som i World Value Survey karakteriseras som det mest individualiserade landet i världen, nog mycket sällan finns. Dels krävs det att gruppen har förmågan att formulera genuina forskningsfrågor som verkligen genererar ny kunskap, vilket är en svår uppgift eftersom det förutsätter vetskap av den befintliga kunskapen. Och inte minst krävs det att man överhuvudtaget är intresserat att vara involverad i forskningen. Det sista skulle inte minst vara ett problem för kritiska samhällsforskare eftersom långt ifrån alla verksamheter välkomnar kritiskt granskning.

En mindre extrem tolkning är däremot att god samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning förutsätter ett engagemang med de människor som berörs av forskningen. Detta är en fråga om etik men också en fråga om kvalitet. Genom att bygga långvariga relationer till olika samhällsaktörer och involvera dem på olika sätt finns det möjlighet att identifiera relevanta frågeställningar och perspektiv. Genom att återkoppla forskningsresultat skapas förtroende, partnerskap och förhoppningsvis samhälleligt ’impact’. Vaartoes forskningsdag är ett bra exempel på ett sådant relationsbyggande och samverkan och den var väl värt resan till Arjeplog.

Det är dock viktigt att inte glömma en annan viktigt etisk utmaning som forskningen behöver förhålla sig till, nämligen att förse samhällen och dess medborgare med den bästa möjliga kunskap som finns att tillgå. Det är nog det ultimata skälet för den offentliga finansieringen av universitet och forskning. Som Ingela Bergman från Silvermuseet, värden för dagen, uttryckte det så är peer review av forskningsidéer och forskningsresultat fortsatt det bästa sättet att säkerställa detta.

 

Bästa medarbetare – välkomna tillbaka till ett nytt läsår!

Jag hoppas att ni alla har haft en skön sommar även om vädret i Sverige kanske inte alltid varit på topp, och de där medelhavsvarma sommardagarna som brukar kunna infinna sig i juli eller början av augusti inte riktigt nådde ända upp till Norden i år. Själv har jag njutit av några veckors ledighet tillsammans med släkt och vänner. Jag är nu tillbaka på campus och precis som i början av sommaren är det en speciell känsla av lugn och tomhet, så här veckorna innan alla studenter dyker upp och universitetet börjar sjuda av liv igen. Jag vet att forskningsintensiteten brukar vara hög på våra institutioner även under sommaren så nog pågår det aktivitet allt, men det syns inte lika bra på utsidan.

Aktivitet, och en ganska så turbulent sådan har det också varit utanför universitetsvärlden. Jag tänker då på alla turer som varit kring Transportstyrelsen och de politiska konsekvenser som den affären fått. Turbulent inom politiken är det också internationellt, i synnerhet när det gäller det amerikanska etablissemanget. Jag har inte gjort någon vetenskaplig analys men det måste ha skrivits hundratals spaltmeter om allt som sägs av Donald Trump och vad som händer i hans administration. Ifrågasättande av vetenskapliga rön är vardag för oss forskare, men då ska det ifrågasättas utifrån rätt perspektiv. Att fullständigt förkasta aktuell forskning och förbjuda ordet ”klimatförändring” och istället kalla det för ”extremt väder” tyder på okunskap och en ovilja mot att arbeta för globala mål till förmån för amerikanska särintressen. Det är i sådana röriga lägen som det är skönt att veta att vi som lärosäte kan stå för något stabilt och långsiktigt, och våra viktigaste uppgifter är att via utbildning och forskning främja kunskapsutveckling, vetenskaplighet och transparens.

Som jag summerade i mitt blogginlägg innan sommaren så har det gångna läsåret varit mycket händelserikt och bra. Mina förhoppningar är att även det läsår vi har framför oss kommer att bli lika bra, eller varför inte ännu bättre. Om vi ser till utbildningssidan så ser det lovande ut. Universitetets antagningssiffror för höstterminen är bland de starkaste i landet, och där flera lärosäten backar med avseende på antalet studenter så går vi mot strömmen och antar fler än tidigare läsår. Vi får nu hoppas att de studenter som antagits också dyker upp i samband med terminsstarten om några veckor.

Vad kan vi då förvänta oss av det nya läsåret förutom att vi förhoppningsvis får tillräckligt med studenter till våra utbildningar? En intressant utredning som vi har all anledning att följa är den resurstilldelningsutredning som regeringen tillsatte under våren och som leds av en av mina tidigare rektorskollegor, Pam Fredman, fram till i somras rektor på Göteborgs universitet. Pam kommer inom ramen för utredningen att hålla dialoger med lärosätena och jag ser fram mot dessa dialogmöten som kommer att vara viktiga arenor för inspel från oss i verksamheten. Det har tidigare gjorts ett par utredningar om resurstilldelningssystemet som inte resulterat i några större konkreta förändringar, men vi får hoppas att den här leder till en reformering till det bättre, där jag framförallt efterlyser en större flexibilitet kring hur vi kan utnyttja de statliga anslagen vi får för utbildning och forskning.

Det känns bra att vara tillbaka efter ledigheten och nu ser jag fram emot att få lära känna och arbeta tillsammans med universitetets nya fakultetsledningar som tillträdde vid halvårsskiftet. Den här hösten blir spännande.

Återigen, varmt välkomna tillbaka efter sommarledigheten!

Snart ett helt år – ett bra år!

This article is available in English

Vi är inne i midsommarveckan och jag inser att det bara är några dagar kvar tills det att jag haft förmånen att inneha rektorsposten vid Umeå universitet under ett helt år – ett första år. Hur har året varit, sett ur en rektors perspektiv? Jag tänkte på dessa rader ge er en liten inblick i mitt första år som rektor och göra små djupdykningar i sådant som funnits på agendan.

Efter en intensiv avslutande period vid mitt gamla lärosäte i Stockholm så tillträdde jag den 1 juli 2016 och var då på plats på universitetet för att för första gången på riktigt träffa mina nya medarbetare. Då hade våren redan ägnats åt att rekrytera de övriga i universitetsledningen och det kändes mycket bra med vetskapen att den nya ledningen var brett förankrad vid universitetet. Att komma som ny rektor till ett av Sveriges stora och breda universitet och ha en vetskap om att mina kollegor i ledningen har goda kunskaper om verksamheten vid alla fakulteter kändes mycket tryggt.

Sommaren rivstartade sedan med ett besök på Gotland och Almedalen. Här fick jag snabbt bekanta mig med några av universitetets forskare som var på plats och presenterade sin verksamhet, samt några av universitetets närmaste samarbetspartners på det regionala planet. Sommarveckorna flöt sedan på i lugn takt vilket gjorde att jag också kunde landa bra i Umeå och mitt nya boende, samt få gott om tid att bekanta mig med såväl universitetet (i skrift) och Umeå med omnejd (via många spännande utflykter).

En levande myllrande plats
I augusti körde vi sedan igång på allvar. Ledningen träffades under ett lunch-lunch-internat och hade intressanta diskussioner om det kommande uppdraget. Augusti fortsatte med många interna möten och i slutet av månaden kom alla nya och gamla studenter tillbaka till campus, och plötsligt förvandlades universitetsområdet till en levande myllrande plats som verkligen upplevdes som en kontrast mot sommarens stiltje. Verksamheten var i full gång. September inleddes med kunglig glans, då forskningsprojektet Future Forests som universitetet driver tillsammans med bl.a. SLU, gjorde en exkursion till skogarna kring Vindeln för att där inför kungen och ett antal andra inbjudna gäster sprida kunskap om vilka resultat projektet lett till.

Under hösten inleddes också ledningens besök vid universitetets institutioner och enheter. Besöken började hos Idrottshögskolan i början av oktober 2016 och avslutades i slutet av maj i år med ett besök vid Pedagogiska institutionen. De här besöken har för oss i ledningen varit mycket betydelsefulla. Vi har fått en god inblick i verksamheten hos er alla genom många intressanta presentationer, och vi har också kunnat ta del av de utmaningar som ni står inför i det dagliga arbetet. Några av de gemensamma utmaningar vi har är finansiering och hanterande av infrastruktur, resurser till forskning och utbildning samt rekrytering och anställningsfrågor. Det här är något som vi gemensamt måste arbeta mer med.

Sätter Umeå universitet på kartan

Denis Mukwege, hedersdoktor vid medicinska fakulteten 2010, överläkare, Panzisjukhuset i Bukavu, Demokratiska republiken Kongo.

Hösten fortsatte med många spännande möten och händelser såväl internt som externt. I samband med Årshögtiden besöktes vi av Dennis Mukwege, en av universitetets hedersdoktorer. Dennis Mukwege har genom sina insatser betytt mycket för utsatta kvinnor och barn i inbördeskrigets Kongo.

Förutom ett fascinerande föredrag och diskussion med doktor Mukwege så var det också premiär för filmen ”The man who mends women” som visar hur han vid Panzisjukhuset jobbat med denna livsviktiga uppgift. Årshögtiden var också ett fint inslag i höstmörkret och personligen är jag mycket stolt över att numera vid speciella tillfällen få bära universitetets vackra rektorskedja. Jag fick också under hösten möjlighet att för första gången vara med på Umegalan och slogs där av vilken kraft och fart det är i Umeås entreprenörsanda och näringsliv.

I början av december ordnades en kickoff för Umeå Lunar Venture, ett projekt som verkligen kommer att sätta universitetet på kartan. En grupp studenter och forskare kommer att bli först i världen med att mäta det elektriska fältet på månens yta och samtidigt blir Umeå universitet det första svenska lärosäte att landa på himlakroppen. December är också Nobel-månaden, och universitetet besöktes av Edward Moser som delade 2014 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för sina upptäckter om hjärnans positioneringssystem. En fullsatt Aula Nordica kunde ta del av en mycket spännande och givande föreläsning. I samband med prisutdelningen av SciLifeLabs och tidskriften Science vetenskapliga pris för bästa avhandling kunde vi glädjande se att David Seekell, en av universitetets Wallenberg Academy Fellows och verksam vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, var en av 2016 års fyra pristagare.

Fördjupat samarbete med nordliga universitet
Vi passerade årsskiftet och de återkommande Västerbottensveckorna på Grand Hôtel i Stockholm bjöd som vanligt på evenemang där universitetet var representerade. Dels deltog vi med presentationer under Skogens dag och sedan arrangerade universitetet Kunskapsnoden som i år gick under temat Arktis. Forskning i frågor som rör Arktis och den norra regionen är något som engagerar forskare vid samtliga av våra fyra fakulteter, och det är roligt att se att vårt universitetsövergripande forskningscentrum Arcum idag har mer än 300 forskare knutna till sin verksamhet.

Vi har valt att prioritera Arktis som tema under 2017 för att ytterligare profilera de insatser som Umeå universitet gör för den norra regionen, och de presentationer och den diskussion som hölls under Kunskapsnoden var ett bra avstamp för detta. I den andan har också universitetsledningen och några av universitetets forskare besökt vårt alliansuniversitet i Tromsö, där vi diskuterade hur vi ytterligare ska kunna fördjupa vårt samarbete. Inom ramen för det arbetet har vi så vidgat samarbetet och Umeå universitet ingår numera i the Joint Arctic Agenda som är ett samarbete mellan universitetet i Tromsö, universiteten i Oulu och i Rovaniemi, samt med Luleå tekniska universitet.

Hans Adolfsson och Peter Sköld, föreståndare för Arcum, vid invigningen av forskningskonferensen ICASS IX

Ett ytterligare bevis på att vi är att räkna med när det gäller forskning kring det nordliga området är arrangemanget av ICASS IX, en stor forskningskonferens med fokus på humanistiska- och samhällsvetenskapliga frågeställningar kopplade till Arktis. Konferensen samlade den imponerande summan av över 800 forskare från olika länder här på campus under några dagar i början av juni.

Invigning av forskningsfartyget r/v Botnica vid Umeå marina forskningscentrum i Norrbyn.

Internt på universitetet har vi under våren sedan haft ett antal invigningar av olika karaktär. Två av universitetets fokusmiljöer, Common ground på Norrlands universitetssjukhus och MIT-place i MIT-huset invigdes med pompa och ståt, och sedan har vi berikats med en mycket avancerad forskningsrestaurang knuten till Restauranghögskolan. Att utveckla universitetets campusområden är en kontinuerlig process och bra formella såväl som informella lärmiljöer är något vi alla vinner på. När vi nämner invigningar så har jag också haft den stora äran att döpa universitetets nya forskningsfartyg r/v Botnica, som har sin hemmabas vid Umeå marina forskningscentrum, UMF, i Norrbyn.

Värdegrunden ligger i fokus
Våren innebar också förändringar i universitetsledningen när Anders Fällström lämnade sin post som vicerektor för att ta upp rektorsjobbet på Mittuniversitetet. Lycka till Anders! Under våren har regeringen också beslutat om nya externa ledamöter till universitetets styrelse. Vi tackar därmed av Lennart Evrell som avgående styrelseordförande och hälsar Chris Heister välkommen som ny. Övriga nya ledamöter är professor Sophia Hober från KTH, samt två personer med förflutet vid Umeå universitet, professor Mohammad Fazlhashemi, nu verksam vid Uppsala universitet, samt länsrådet Lars Lustig.

Under våren inleddes också universitetets arbete med värdegrundsfrågor. Universitetsstyrelsen lyfte redan under hösten 2016 frågan om hur vi långsiktigt kan arbeta med etiska frågor inom organisationen och gav då mig som rektor i uppdrag ge förslag på hur detta kunde genomföras. Efter diskussioner i ledningen landade vi i att med utgångspunkt i den statliga värdegrunden, som gäller alla statligt anställda, diskutera hur densamma bäst kan implementeras i vår akademiska verksamhet. Efter den inledande diskussionen under vårens chef- och prefektmöte har ledningen nu gett ett uppdrag till samtliga verksamheter vid universitet att under hösten 2017 ta upp den frågan och på ett konkret sätt leta fram och diskutera exempel där värdegrunden ligger i fokus.

Det här är en fråga som ständigt måste hållas levande och där vi hela tiden måste veta vart vår etiska kompass pekar. Oredligheter, små som stora, ska inte förekomma inom universitetet.

Imponerande möten
Vårterminen har nu precis avslutats och på samma abrupta sätt som vi i augusti påmindes om att universitetet har mer än 30 000 studenter så märktes det lika tydligt när maj övergick i juni och i stort sett samtliga studenter lämnade campusområdet. Visst var det liv och rörelse den första helgen i juni med Brännbollsyra och allt, men efter nationaldagsfirandet låg campus ganska öde – nja inte helt öde dock. När terminen tar slut börjar konferenssäsongen, och det är imponerande vilka möten vi har fått förtroende att arrangera.

Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, möter Hans Adolfsson och forskarna Erland Mårald och Jan Karlsson.

Först ut var kunskapsseminariet om klimatfrågan som är ett led i regeringens arbete med att föra ut och diskutera viktiga samhällsfrågor med utgångspunkt i den senaste forskningspropositionen ”Kunskap i samverkan”. Seminariet inleddes av ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, vilket följdes av presentationer från Umu-forskare, och sedan en avslutande paneldiskussion. Den stora Arktis-konferensen har redan nämnts ovan, och universitetet har sedan tillsammans med SLU och Kungl. Vetenskapsakademien stått värd för ett stort jubileumssymposium för att fira Knut & Alice Wallenbergs stiftelse som i år fyller 100 år. Vid symposiet vars tema var riktat mot infektionsforskning medverkade ett antal av världens ledande forskare inom området, däribland professor Emmanuelle Charpentier.

Ett bra lärosäte
Som nämndes i inledningen – vi är nu i midsommarveckan och en sommar med lite lugn och ro väntar förhoppningsvis alla medarbetare vid universitetet. Det har varit ett i alla avseenden händelserikt år, där jag nu som rektor börjar känna mig lite varm i kläderna. Umeå universitet är ett bra lärosäte. Vi har en öppenhet och ett samarbetsklimat som vi ska vara rädda om. Vi gör bra ifrån oss både inom utbildning, forskning och samverkan, och det med mycket gott stöd från universitetets förvaltning.

Nu ska vi dock passa på att njuta av sommaren och jag önskar alla medarbetare en riktigt skön sådan. På återseende till hösten!