Restauranghögskolan vid Umeå universitet

Det finns några dolda pärlor vid Umeå universitet. En del är dolda på ett lite speciellt sätt eftersom nästan alla känner till dem och tycker sig ha mycket god kunskap om dem. En sådan kan jag tänka mig att restauranghögskolan är. Jag skulle tro att så gott som alla hört talas om den, att väldigt många ätit den mest utsökta lunch eller middagen där och att alla tycker det är väldig trevligt med en sådan exotisk miljö vid campus. Vad förmodligen inte alla har särskilt god kunskap om är dock vilken typ av utbildning och annan verksamhet som bedrivs där, vilka framtidsplaner som finns eller vilket omstruktureringsarbete som gjorts under de senaste åren.

Förra veckan hade universitetsstyrelsen det stora nöjet inte bara att äta lunch vid Restauranghögskolan, utan också – vad viktigare var – få en mycket intressant och bra presentation av högskolans verksamhet och framtid. En verksamhet som är ett synnerligen gott exempel på något jag skrev om för ett par veckor sedan – fakultetsövergripande utbildningar. Studenterna vid restauranghögskolan läser åtminstone inom tre olika fakulteter. Kemi, historia, design och företagsekonomi är bara några exempel på vad de möter och brottas med. Samarbete med arkitekthögskolan är kanske inte heller det första man tänker på när man intar en delikat måltid här.

Restauranghögskolan har genomgått ett remarkabelt omstruktureringsarbete de senaste åren, varför jag tror man kan säga att den utbildning som idag ges är någonting tämligen annorlunda mot för hur det såg ut för några år sedan. Att det lyckats såväl och att man nu är inne på, som jag tror, helt rätt spår, beror inte minst på högskolans nya ledning med föreståndare Ute Walter i spetsen, men också på ett gediget förarbete av lärarhögskolans nuvarande vicerektor Jan Mannberg. Allt med starkt stöd från den samhällsvetenskapliga fakulteten, som är värdfakultet. Ett rejält kvalitetslyft har gjorts och än bättre blir det allteftersom de nya planerna implementeras.

Samtidigt finns, som så ofta med fakultetsövergripande utbildningar och lite speciellare typer av verksamhet, en hel del utmaningar. Forskningsöverbyggnaden skulle behöva bli betydligt större. Bristen på finansiering av doktorander och en väl fungerande forskarutbildning gör att denna så viktiga del ännu inte riktigt kommit igång. Lokalfrågor och grundutbildningsekonomi är de kanske mest akuta utmaningarna. Det är inte en slump att Restauranghögskolan är en mycket frekvent gäst i universitetets kursklassificeringskommitté och inte är det helt lätta ärenden att avgöra heller. Hur mycket är design? Hur mycket naturvetenskap? Restauranghšgskolan vid UmeŒ UniversitetHur mycket samhällskunskap eller humaniora? Ofta slutar det, åtminstone i mitt huvud, med ett konstaterande av hur märkligt vårt tilldelningssystem är. Ett klassificeringssystem som bygger på hur universitetsutbildning såg ut och bedrevs för många många decennier sedan. Den diskussionen och kursklassificeringskommitténs arbete är dock en fråga som tarvar ett eget blogginlägg.

Avslutningsvis skulle jag bara vilja tipsa alla som besöker eller är intresserade av restauranghögskolans mat och servering att också höra sig för om och ta reda på lite mer om den lite djupare verksamheten. Den är värd all heder och uppmärksamhet!

Fakultetsöverskridande utbildningar

Campus

Ett samlat campus med medicin, teknik, humaniora, samhälls-, natur- och utbildningsvetenskap

Umeå universitet har en kombination av bredd och djup som få andra lärosäten. Det finns en både fysisk och andlig närhet mellan så vitt skilda discipliner som neurokirurgi, fri konst, teknisk fysik, arkitektur, museologi, juridik och sociolog, bara för att ta några exempel. Med medicin, teknik, naturvetenskap, samhällskunskap, humaniora och utbildningsvetenskap samlat inom ett av Sveriges vackraste campus, med en knapp kilometer till arkitektur, design och fri konst och med en femtioårig tradition av prestigelöshet och samarbete över ämnesgränser har universitetet en unik möjlighet att skapa gränsöverskridande utbildningar som kan möta samhällets stora framtidsutmaningar. Lägg därtill Umeås långa erfarenhet av och relativt höga kompetens inom distans-, nät- och flexutbildningar, så är utgångsläget synnerligen gynnsamt.

Det handlar inte om att plocka ihop några ämnen här och där och skapa några roliga, men kanske lite halvflummiga utbildningar. Det kan många göra. Nej, styrkan hos Umeå ligger i en hög höjd, god forskning och stor kompetens inom alla intressanta områden. Det handlar om att bygga utbildningar utifrån stark och välrenommerad forskning med lärare och forskare som brinner både för sina egna ämnen och för att samarbeta i nya spännande kombinationer. Sådana finns det gott om vid Umeå universitet.

Fakultetsöverskridande utbildningar finns en hel del redan idag såklart, men de är tyvärr inte så många som man skulle kunna önska och, vad värre är, i en tid när universitetet de senaste åren minskat sitt utbildningsutbud ordentligt, är det inte ovanligt att samarbeten mellan institutioner är det som får stryka på foten i ett tidigt skede. Vid samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna har antalet helårsstudenter minskat med 11 respektive 13 procent mellan 2010 och 2013. Teknisk-naturvetenskapliga och medicinska fakulteterna har under samma tid ökat med två respektive sex procent, men också vid de två senare har inte minst det fristående kursutbudet fått stryka på foten rätt rejält. HSTförändr09-13Ibland har det handlat om kurser som inte varit avgörande för den egna fakultetens program, men väl spelat en viktig roll i en bredd i andra fakulteters utbud. Bara för att ta ett, bland många, exempel, kan man nämna rättsmedicin som varit en populär kurs inom juristutbildningen och som satt Umeås juristutbildning på kartan, men som kanske inte varit allra högst prioriterad inom medicinska fakultetens program. Enstaka fall såsom detta kan ofta lösas genom dialog och överenskommelser, men det tuffa läge som många institutioner nu befinner sig i gynnar definitivt inte nyutveckling av ämnes- och fakultetsöverskridande utbildningar.

Det arbete som sedan 2010 pågått med att stöpa om utbildningsutbudet och som delvis varit kopplat till minskningen av antalet utbildningsplatser har nu börjat ge resultat. Antalet helårsstudenter på avancerad nivå har ökat med 15% mellan 2009 och 2013. Antalet kurser med färre än 10 studenter har vid samhällsvetenskapliga och medicinska fakulteterna minskat med 8-9%, prestationsgraden har gått rakt uppåt och den internationella mobiliteten har, om än något för blygsamt, ökat. Arbetet med detta fortsätter naturligtvis på institutioner och fakulteter, men samtidigt är det dags att gripa an nya utmaningar och initiera nästa steg i omstöpningen av vårt utbildningsutbud.

En av dessa utmaningar och ett av dessa steg som kommer att initieras i höst handlar just om ämnesöverskridande utbildningar. Universitetsledningen har därför för avsikt att, när universitetets takbelopp höjs och nya medel tillförs utbildningen, avsätta en pott för just fakultetsöverskridande utbildningar. Att ekonomiskt stimulera utvecklingen av nya sådana. Hur detta ska ske, vilka kriterierna för att få ta del av sådana medel ska vara och hur de ska utformas för att få högsta möjliga kvalitet i kombination med nytänkande är naturligtvis inte någon enkel sak. Här är det viktigt att de kriterier det slutligen stannar vid är väl förankrade och har kommit underifrån – från institutioner och fakulteter. Utbildningsstrategiska rådet, liksom universitetsledningen kommer därför under hösten att inleda sådana diskussioner med målet att så snart som möjligt, utan att stressa fram ett mindre bra resultat, jobba med detta och slutligen nå fram till något som stärker Umeå universitet, men, än viktigare, också framtidens samhälle.

Om du som läsare av detta har några tankar, idéer eller åskter om hur detta skulle kunna göras, så får du väldigt gärna kommentera här eller på annat sätt höra av dig till mig eller din ”närmaste representant” i utbildningsstrategiska rådet (utbildningsledare, pro- eller vicedekan t.ex).

Nu inleder vi nästa steg i formeringen av framtidens utbildningsutbud!

Nät- och flexutbildning. Receptarieprogrammet som exempel

Emellanåt blossar det upp debatter kring nät- eller flexutbildningar. Under våren har vi i lokala medier kunnat följa insändare, debattartiklar och reportage om bland annat nätinslag i vårdutbildningarna. Ibland låter man på mer eller mindre fint sätt insinuera att nätutbildningar eller inslag av nätundervisning skulle hålla betydligt lägre kvalitet än traditionell utbildning och vara ett sätt att spara pengar. Lokalt på Umeå universitet har jag under det senaste året ofta fått frågor om varför universitetsledningen valt att skära ned på nätutbildning och istället prioritera fyra andra områden.

Idag kom ett nytt kvalitetsutvärderingsbeslut från Högskoleverket. Den här gången gällde det statsvetenskap (och närliggande områden) och receptarie/farmaci. Umeå universitet var det enda lärosäte i landet där receptarieprogrammet och kandidatexamen i farmaci fick högsta omdömet: mycket hög kvalitet. Det är såklart alltid glädjande när våra utbildningar får det betyget, men att just receptarieprogrammet fick det och dessutom var ensamt i landet är extra roligt just därför att det är en helt igenom nätburen utbildning. Det visar att kvaliteten i en utbildning inte alls behöver ha med distributionsform att göra.

Alla som på ett eller annat sätt haft lite insyn i utvecklingen av receptarieprogrammet, inte minst vi som under olika perioder suttit nära budgetarbetet vid den teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, vet att utvecklingen minsann inte varit gratis. Tvärtom skulle jag nog säga att en ganska ansenlig mängd utvecklingsmedel pumpats in. Ett stort och tungt arbete har också utförts av många, inte minst Martin Burman och Hanna Fick. Detta antyder också något jag vet att det finns många skilda åsikter om, men där jag själv känner mig ganska övertygad, nämligen att nätutbildning inte är billigare eller kräver mindre resurser än traditionell distribution. Snarare tvärtom. Min slutsats är därför att nätutbildning kan vara betydligt bättre än traditionell utbildning men det krävs då också både resurser och ett stort utvecklingsarbete (inklusive kunskap såklart). Det kräver förmodligen också en öppenhet och nyfikenhet och vilja att tänka om hos de lärare som är involverade i utbildningarna när de väl är utvecklade. Sedan ska man såklart komma ihåg att också de allra bästa utbildningar, vare sig det rör sig om nät- eller campusutbildningar, tillfälligvis kan få svackor. Det kan bero på alltifrån problem med teknik, speciella omständigheter hos en enskild lärare eller en väldigt speciell studentgrupp. Det är ju så mycket som ska fungera för att vår utbildning ska bli riktigt, riktigt bra.

I inledningen nämnde jag också att jag det senaste året ganska ofta mötts av frågan om varför den förra universitetsledningen var så positiv och satsade så stort på nätutbildning medan den nya bara verkar vilja skära ned på den. Hur ska lärare förhålla sig till det och hur ska man klara av så snabba svängningar? Först vill jag då säga att något tal om att lägga ned eller minska på en utbildning just för att den är nätburen har aldrig vare sig tänkts eller uttalats från vare sig mig eller någon annan i unviversitetsledningen. Tvärtom har det, i de få fall vi faktiskt engagerat oss i en specifik utbilding, handlat just om att vi velat se en utveckling av nätinslag och flexutbildning. När vi pratat minskning och omformning av vårt utbildningsutbud, så har det uteslutande handlat om kvalitet och om de fyra kriterier som vi gemensamt med fakultetsledningarna kommit fram till: internationalisering, avancerad nivå, samverkansinslag och forskningsanknytning.

Och ändå tycks frågan ha bitit sig fast: ”Varför motarbetar universitetsledningen nätburen utbildning?”. Jag har naturligtvis inget svar på den frågan eftersom det inte är så, utan kan bara spekulera i varför den ställs. Jag tror de allra flesta av oss kan vara överens om att vår nätutbildning håller väldigt skiftande kvalitet. Förmodligen mycket större spännvidd än våra traditionella kurser. Som vi fått bekräftat idag, kan nätutbildning hos oss hålla den allra högsta tänkbara kvalitet, men det finns också många kurser som nog faktiskt inte är de vi vill skryta med i första hand. Det är också så att i våra programutbildningar är andelen nätinslag, tyvärr, väsentligt lägre än bland de fristående kurserna.

I arbetet med att omforma vårt utbud, har universitetsledningen varit mycket tydlig med att fakulteterna måste – utifrån de fyra kriterierna – skaffa sina egna strategier. Vi ska naturligtvis inte bara behålla utbildningar som är på avancerad nivå, har stora internationaliseringsinslag, är mycket forskningsanknytna och dessutom har stora samverkansinslag. I så fall skulle vi snart inte ha mycket utbildning kvar. De flesta fakulteter har jobbat mycket mycket seriöst med detta. Jag tror att de ofta kommit fram till att en bredd och en mix är viktig att behålla, men att det också i många fall är viktigare att prioritera programutbildningar framför fristående kurser, ofta utbildningar på kandidat- eller masternivå framför utbildningar som leder till högskoleexamen. Och slutligen tror jag mig veta att de flesta fakulteter dessutom gjort en slags kvalitetsgenomgång. I detta arbete tror jag tyvärr att fristående kurser på nätet kommit sämre ut än kurser som på ett eller annat sätt ingår i progaramutbildningar. Men – och det är viktigt att komma ihåg – det har i sig naturligtvis inte något att göra med själva distributionsformen.

Kanske är det bara så att vår nätutbildning fått frodas och växa ganska fritt och att det då där blivit en större andel kurser som inte riktigt passar in i vårt huvudutbud. Den som tagit del av vårt nya visionsdokument, UmU2020, som nu ska ligga till grund för kommande verksamhetsplanering, har redan sett att ambitionen när det gäller flex- och nätutbildning fortfarande är mycket hög. Inte minst på grund av att denna distributionsform gynnar både en breddad rekrytering, fortbildning senare i livet och vårt regionala ansvar. Men, den fyller också en mycket viktig funktion för våra ”traditionella campusstudenter”.

Med detta vill jag bara säga att nät- och flexutbildning är ett för universitetsledningen mycket prioriterat område. Men kvalitet måste stå i centrum och utveckling kostar mycket pengar. Den som tror att man ska lägga över utbildningen på nätet för att spara resurser, den är i mina ögon helt fel ute och en sådan syn är mycket kortsiktig.

Glad sommar, Anders

Glad vecka – företagsekonomi och Lärarhögskolan

Veckan som gått har bjudit på flera positiva nyheter. HSV:s utvärderingar kan man ha många åsikter om och vi är nog många som ställer oss frågande till hela systemet i sig. Utan att ge sig in i den diskussionen, kan man dock konstatera att visst betyder resultaten en del för oss och visst pekar de på saker som vi kan behöva jobba mer med i våra utbildningar. De talar långt ifrån om någon helhet kring utbildningarnas kvalitet, men de omdömen vi får kan trots det vara en viktig vägledning i hur vi kan jobba vidare.

För ett par veckor sedan anordnade det utbidningsstrategiska rådet ett seminarium med anledning av att de första resultaten kommit. Vi fokuserade då framförallt på de utbildningar som fått omdömet bristande kvalitet och vilka lärdomar vi kunde dra därav. Många värdefulla synpunkter kom fram i diskussionen. Bara en sådan fråga som: Hur ofta underkänner vi egentligen ett examensarbete (underförstått trots att vi vet att det kanske inte håller måttet). En annan lärdom som åtminstone vissa utbildningar verkar dra är att vi kanske inte ska erbjuda studenter att skriva examensarbeten alltför brett utan försöka fokusera till de områden där vi har god och bra forskning och verklig spetskompetens på handledarsidan.

De första resultaten bjöd både på ris och ros för Umeå universitet. Geovetenskap fick högsta omdömet (mycket hög kvalitet) medan några, framförallt små (i betydelsen få studenter), examina fick omdömet bristande kvalitet och de flesta kort och gott ”hög kvalitet”. I veckan som gick offentliggjorde så Högskoleverket resultaten för examina inom de i Sverige volymmässigt största utbildningarna – företagsekonomi. Här är konkurrensen hård. HSV anser att 40% (25 utbildningar) har bristande kvalitet och endast åtta i hela landet fick omdömet ”mycket hög kvalitet”. Med det som bakgrund är det extra glädjande att Umeå universitet och Handelshögskolan här fick detta omdöme för sin magisterexamen. Tittar vi på de utbildningar som fått högsta omdömet vid vårt universitet, så är det utbildningar och institutioner som verkligen jobbat med sin grundutbildning, tänkt nya tankar, utvecklat såväl forsknings- som samverkansinslag och ständigt ägnar sig åt kvalitetsförbättringar och utveckling. Extra roligt blir det då när det visar sig att detta betalar sig i utvärderingarna.

En annan positiv nyhet den gångna veckan är att vi nu äntligen är klara med rekryteringen av en ny ledning till Lärarhögskolan. Få, om ens något, är de områden inom universitetet som de senaste åren genomgått en mer genomgripande förändring än Lärarhögskolan. Det gäller både organisatoriskt och, i utbildningarna, innehållsmässigt. Nu har vi en Lärarhögskola som har alla möjligheter att sikta framåt och se till att Umeå blir Sverigeledande både vad gäller utbildning och utbildningsvetenskaplig forskning.

Under hösten har en hel del ytterligare förändringar och justeringar genomförts. Vi har sedan årsskiftet en ny styrelse med ny sammansättning på plats och den nya styrelsen har bl.a. redan beslutat om ett ramverk för en ny, förenklad, beställningsmodell, inrättat det som så många under så många år efterfrågat – programråd – samt påbörjat en översyn över kostnadsläget och kansliets funktioner. Jag är ganska övertygad om att en viktig förutsättning för att det nu finns ett  gott samarbetsklimat och att det nu gått att komma vidare med så stora och viktiga frågor som beställningsmodellen, programråden och ekonomin, är styrelsens sammansättning i kombination med en bra ledning. Att fakultetsledningarna nu sitter i styrelsen tvingar fakulteterna att både ta ansvar och känna engagemang för Lärarhögskolan. Helt nödvändigt för en långsiktigt god utveckling.

Många pusselbitar har alltså fallit på plats det senaste halvåret, men den viktigaste kunde vi presentera i veckan som gått. Efter ett ganska långvarigt arbete har vi nu, även om de börjar först i augusti, en ny rektor och en ny ledning för Lärarhögskolan. Med litteraturvetaren Maria Löfgren som rektor, pedagogen Jan Mannberg som biträdande rektor (utbildning) och matematikdidaktikern Johan Lithner som biträdande rektor för forskningsfrågor har vi ett gäng som verkligen har alla förutsättningar att ta nya stora steg framåt! Ett varmt och stort ”välkommen till era nya befattningar” får jag därför avsluta med att utbrista till Maria, Janne och Johan! /Anders

 

Frågor för utbildningsrådet under 2012

Det var ett tag sedan senaste inlägget. Det beror nu inte på att ingenting händer i universitetsledningen, tvärtom, så har den senaste tiden varit fylld av arbete – inte minst med utvecklingsprogrammet (Umeå universitet 2020), budgetarbete, USE och mycket annat. Som jag skrev i föregående inlägg har vi nu, efter ett drygt års intensiva diskussioner och ordentligt arbete, nått ett första konkret delmål i arbetet med att ställa om vårt utbildningsutbud.

Universitetsstyrelsen fattade beslut om de föreslagna kriterierna och jag skulle vara mycket förvånad om inte de allra flesta som deltagit i diskussionerna under året känner igen sig. Jag läste häromdagen igenom de förslag vi fick från fakultetsnämnderna för ett drygt halvår sedan, och även om formuleringarna är nya, så överensstämmer de nästan till fullo med vad fakulteterna (och därmed, får man hoppas, institutionerna) velat prioritera i framtiden.

Även om vi nu alltså nått ett viktigt delmål, så är det såklart samtidigt så att det är nu det verkliga arbetet påbörjas. Det är nu saker och ting ska konkretiseras i utveckling av nya – och nedläggning av en del gamla – kurser och program. Mycket av det arbetet måste ske på fakultets- och institutitonsnivå. Det utbildningsstrategiska rådet kommer såklart att följa arbetet noga, men vid gårdagens rådsmöte lyfte vi också frågan om vilka stora frågor vi har att jobba med under 2012.

Några frågor som lyftes igår och som ska diskuteras vidare och som nog kommer att hamna i 2012 års verksamhetsplan för rådet var följande (man ska då komma ihåg att vi också noga följer arbetet med internationalisering, samverkansinslag i utbildningarna, forskningsanknytning och den avancerade nivån):

  • Samarbeten över fakultets- och ämnesgränser och generiska färdigheter. Hur hittar vi metoder (ekonomiska eller andra) som premierar och sätter fart på arbetet med detta?
  • Nät-distans-flex och DEC-utbildningen. Vilket stöd behöver fakulteterna och hur får vi igång arbetet med kvalitetsarbetet inom detta?
  • Goda exempel. Rådet anser att en av dess viktigaste uppgifter är att sprida goda exempel mellan fakulteterna. Vi kommer därför att fortsätta och förhoppningsvis utöka vår seminarieverksamhet. I höst har vi anordnat seminarier kring t.ex. HSV-utvärderingarna, IKT-frågor och plagiatkontroll. Såvitt jag förstått mycket uppskattade seminarier.
  • Kvalitetsuppföljningar. Idag görs det kursutvärderingar, studiebarometrar, nybörjarenkäter och en mängd andra viktiga verksamheter för att ta reda på hur studenterna uppfattar våra utbildningar och på vilket sätt vi kan höja kvaliteten i dessa. Vi vet alla hur svårt sådant här är. Det blir för  mycket och det blir för lite, det blir för många återrapporteringar och det önskas mer återrapportering. Rådet har för avsikt att fortsätta under 2012, men också göra en nystart kring hela detta arbete och se det som ett paket. Också här gäller det att våga prioritera och göra saker som leder till förändringar och inte göra saker för att de ska göras. Här finns en mängd goda exempel både hos oss själva och vid andra lärosäten att inspireras av.
  • Uppdragsutbildning. Det här är kanske ett av de största arbeten som ligger framföra oss. Här har vi alla mycket att vinna, men vi måste hitta en organisation som både kan stödja externa parters möjlighet att hitta rätt hos oss och hjälpa våra egna institutioner att hitta ut på ett bra och rätt sätt. Det här är ett exempel där kanske det samverkansstrategiska rådet kommer att vara allra flitigast, men det kommer att ske i samarbete med utbildningsstrategiska rådet. Det är en av många frågor där vi behöver – och vill ha – samarbete mellan de olika råden.
  • Internationalisering. Även om internationalisering nu är ett av de fyra kriterierna och fakulteterna nu säkert sätter igång ett rejält arbete med detta, så är det ett område som jag tror alltid kommer att behöva ett starkt centralt stöd och en stark central sammanhållande funktion.

Nåväl, utbildningsstrategiska rådet kommer i januari att diskutera detta vidare och jag hoppas därefter kunna återkomma med en handlingsplan för 2012 och berätta om de största frågorna som kommer att dominera året. Sedan har vi såklart, som alltid, en mängd andra viktiga frågor att arbeta med. Inte minst HSV:s kvalitetsutvärderingar kommer såklart att också under 2012 uppta en hel del av vår tid.

Julen närmar sig och vi har nu äntligen också fått snö. Jag säger dock inte God jul ännu eftersom jag hoppas kunna återkomma med ett litet inlägg om lärarutbildningen och USE innan lugnet lägger sig över nejden.

/Anders

 

Handelshögskolan och Designhögskolan flest avgiftsstudenter

Shandonguniversitetet 2011

Shandonguniversitetet 2011

Nu börjar vi få en slutlig sammanställning över höstens avgiftsstudenter. Som vi konstaterat tidigare, så är det en stor minskning av free-movers från länder utanför EU/EES. Det är allvarligt. Inte så mycket för det ekonomiska, som för den kvalitetsminskning det innebär och för att vi på så sätt får en större uppförsbacke innan vi når ett riktigt internationellt campus.

Trots det, så kan vi konstatera att vi kommit hyggligt ut ur ett nationellt perspektiv. Trots att vi inte satsat några särskilda resurser på detta, så står vi oss rätt väl i en jämförelse med övriga svenska lärosäten. Tittar man på erfarenheter från andra europeiska länder som infört studieavgifter, så överensstämmer bilden i Sverige ganska väl med dessa. Då bör vi också kunna hoppas på att vi om några år återgått till tidigare nivåer. Något som dock inte sker av sig själv utan som kräver hårt och idogt arbete.

I höst har vi 41 betalande studenter motsvarande en studieavgift (för höstterminen) på drygt 3,1 miljoner kronor (så vi kan räkna med 6,2 miljoner på ett år). Med tanke på att vi till följd av ”avgiftsreformen” från och med 2013 får ett minskat takbelopp från staten med 18 miljoner (helår), så ser vi att vi har en hel del kvar att göra om vi skulle titta rent ekonomiskt. Som jag nämnt tidigare är avgiftsstudenter ett sätt också för fakulteter och institutioner att öka antalet helårsstudenter utan att behöva tänka på takbelopp. Men det ekonomiska är som sagt inte det viktigaste.

Av de 41 studenterna har 26 st stipendier och 15 stycken betalar ur egen ficka. De flesta (10 st) kommer från Kina, därefter kommer Nigeria (3) och Kenya (3) och sedan är det spridda skurar från både Asien, Afrika, Nord- och Sydamerika.

De framgångsrikaste miljöerna är Handelshögskolan (15 studenter), Designhögskolan (12 studenter) och Folkhälsovetenskap (8 studenter). När utbildningsstrategiska rådet för några veckor sedan beslutade om en prioritetsordning för nästa års stipendiefördelning var det också dessa miljöer som var mest aktuella. Högst prioritet gavs Folkhälsa. Därefter prioriteterades Designhögskolan, Handelshögskolan och Konsthögskolan (som en klump med samma prioritering).

Skulle stipendier räcka ytterligare, så kommer övriga program i fråga. Detta gäller alltså de statliga stipendierna från internationella programkontoret. Vi har alla ett stort arbete framför oss med att hitta sponsorer till privata stipendier också. I dagsläget har vi en del sådana stipendiemedel, men det kan och måste sannerligen öka. Vi har att göra!

Just nu skiner en underbar höstsol över vårt campus. Förmodligen Sveriges vackraste campus. I helgen går universitetets årshögtid av stapeln och jag hoppas att ni alla, oavsett om ni är med på högtiden eller inte, får en riktigt skön och avkopplande hösthelg. På måndag är det dags att kavla upp armarna och jobba för ökad internationalisering igen! Tillsammans! Över institutions-, fakultets- och förvaltningsenhetsgränser!
/Anders

Den blomstertid nu kommer…

Graduation 2011 USBE

Graduation 2011 USBE

Examen och festligheter hör årstiden till och examensceremonierna duggar tätt. Den senaste veckan har jag haft förmånen att delta vid tre sådana.

Universitetets vårpromotion i Aula Nordica är en högtidlig tillställning där våra nya doktorer promoveras. Frackar och långkläningar, doktorshattar och lagerkransar. Allvar och glädje och en efterföljande fest där de nyblivna doktorerna också får möjlighet att knyta kontakter med representanter från näringsliv och myndigheter.

Till Designhögskolans ”Design talks” står företag som Nokia, Microsoft ,BMW, Atlas Copco och många andra i kö för att få träffa nyutexaminerade studenter. Stämningen är på topp. Det räcker att komma in genom dörrarna för att känna en härlig atmosfär med en blandning av industri, konstnärskollektiv och en fantastisk dynamik. Här föreläser några av världens främsta designers.

Handelshögskolan fyller Aula Nordica med över tusen personer till en högtidlig och glad examensceremoni där hundratals nya ekonomer får sina diplom. Framgångsrika alumner berättar om vad som hänt sedan de lämnade universitetet. Inspiration och glädje står i fokus!

Vad som är slående i alla dessa tre exempel är de internationella inslagen. Såväl doktorerna vid vårpromotionen, som studenterna vid både Designhögkskolan och Handelshögskolan kommer från världens alla hörn. När klass på klass av internationella studenter vid Handelshögskolan tågar in på Aula Nordicas scen är det också våra framtida ambassadörer världen över och personer som bidragit med att föra in nya perspektiv till vårt universitet som vi applåderar.

Jag tror examensceremonier är en viktig del i våra utbildningar och något vi bör bli bättre på. Nu vet jag att det med jämna rum funnits arbetsgrupper som sett över detta. Många gånger har det handlat om att skapa en gemensam ceremoni för hela universitetet, eller för dem som inte har någon programceremoni. Kanske är det att gapa över lite för mycket. Kanske skulle vi börja med att från central- och fakultetsnivå uppmuntra och stimulera enskilda program- eller högskolors ceremonier för att på sätt sprida goda exempel.

Framförallt handlar det här om ett av stegen i ”hela utbildningsprocessen” och vi ska naturligtvis se detta som en del i en helhet. Vi har precis påbörjat arbetet med detta. Från rekrytering, via mottagande, utbildningsperiod och examen till alumner (som sedan blir våra bästa rekryterare och därmed sluter cirkeln). Detta kommer att bli ett av höstens stora jobb där såväl fakulteter och institutioner som förvaltningsenheter kommer att blandas in.

Men, innan dess ska vi fortsätta att njuta av den glädje och inspiration våra studenter och doktorander bidrar med och önska alla nyblivna alumner lycka till i sina framtida gärningar. Några återkommer till oss och andra hoppas jag minns sin studietid med glädje och känner att de hos oss fått den allra bästa tänkbara bas att stå på när nya utmaningar väntar.

Glad Kristi himmelsfärdshelg,
Anders

 

Campus Skellefteå

Idag har delar av universitetsledningen med rektor i spetsen besökt Skellefteå kommun och campus Skellefteå för ett möte med kommunledning, personal på campus Skellefteå och ENS personal i Skellefteå. Jag önskar att så många som möjligt skulle få möjlighet att spendera en dag på detta sätt och se ett blomstrande campus och lyssna till människor fyllda av idéer och framtidstankar.

Skellefteå campus huserar ungefär 2000 studenter, vilket sannerligen inte är illa. Större delen av dessa läser vid Luleå tekniska universitet och jag tror att vi faktiskt har en del att lära av Luleå i detta avseende, men vi kan också göra väldigt mycket som är avsevärt bättre än det mesta som görs idag.

Campus Skellefteå är en ypperlig spelplan där vi på många olika sätt skulle kunna samarbeta både med LTU och – framförallt – ett blomstrande och i högsta grad samarbetsvilligt företagande samt en kommun fylld av idéer och vilja.
Till hösten startar i Skellefteå en ny utbildning som ges av Samhällsvetenskapliga fakulteten. Det är ett internationellt rekryterande program i Cross Media Interaction Design (CMID) som ges av institutionen för informatik och i starkt samarbete med det lokala näringslivet.

Jag tror att vi har väldigt mycket att göra kring våra två campus i Örnsköldsvik och Skellefteå. Idag är det tyvärr ofta så att man på institutionsnivå inte ser alla möjligheter dessa campus har att ge och ganska ofta tror jag det på institutioner och även fakulteter upplevs som ett nödvändigt ont att ge utbildningar utanför Umeå. Detta måste vi naturligtvis komma ifrån och vi måste lägga upp vårt utbildningsutbud så att vi verkligen utnyttjar dessa orters styrkor. Det är här CMID är ett sådant lysande exempel. Samarbete med företag som inte finns i Umeå gör att programmet har väldigt många sökande från hela landet och även internationellt. På samma sätt kan vi utnyttja andra styrkor i både Övik och Skellefteå.

Om vi också kring dessa campus försöker se en helhet i det vi sysslar med och inte, som tyvärr så ofta är fallet, driver någon lösryckt kurs här eller ett program som fungerar i ett par år där, då kommer vi att kunna skörda många framgångar.
Jag ska på olika sätt i samtal och diskussioner återkomma till campus Skellefteå och Övik och det kommer att bli viktiga samtalsämnen i alla vår tre centrala strategiska råd, ty det här är två viktiga platser i Umeå universitets framgång.

Tills vidare – ett stort tack till Skellefteå kommun, campus Skellefteå. Och till alla er som har, har haft eller funderar på att starta verksamhet (forskning, utbildning och samverkan) i Skellefteå eller Övik kan jag bara än en gång understryka att det verkligen kommer att löna sig. Bara man ser och gör det på rätt sätt!

Ta gärna en titt på campus Skellefteås hemsida: http://www.campus.skelleftea.se
/Anders

Lärarutbildning

Under de senaste månaderna har jag från Umeå kommuns högstadieskolor sett exempel på lärare i svenska som inte hört talats om Krig och fred och än mindre vet vem dess författare är. Likaså  historielärare som meddelat klassen att andra världskriget pågick mellan 1949 och 1953. Det får en osökt att tänka på lärarutbildningen. Både kompetenshöjande vidareutbildning (ett område där vi också har mycket att göra) och vår ordinarie lärarutbildning.

Imorgon tisdag genomför Högskoleverket inför beslut om examensrättigheter intervjuer om våra ansökningar för förskollärarutbildningen och ämneslärarutbildningarna i moderna språk (tyska, franska och spanska). Deltar gör representanter från de ämnen som är inblandade samt Björn Åstrand från USE. I fredags hade vi ett ”förmöte” och den trygghetskänsla och säkerhet som alla inblandade lyckades sprida kändes väldigt förtroendeingivande. Vi står sannerligen i ett helt annat läge nu i jämförelse med hur det var inför intervjuerna i höstas och jag kan inte nog understryka vilket fantastiskt jobb alla som är inblandade i lärarutbildningarna – Maria Löfgren och Björn Åstrand i täten – gjort den senaste tiden. Det material som skickades till HSV i mars var verkligen imponerande. Trots det och trots att alla som sett vårt material bara haft positiva lovord att säga, så kommer det naturligtvis för många av oss att kännas lite pirrigt ända fram till beslut fattas i mitten av juni.

Lärarutbildningen har genomgått en både turbulent och omskakande tid de senaste åren. När vi nu kan blicka framåt och den nya utbildningen sätter fart, måste vi också tänka igenom hur vår lärarutbildning ska fungera i framtiden. Programråd är något som de flesta verkar vara överens om att vi måste införa. Nu kommer ju inte bara införandet av programråd att försäkra oss om den bästa tänkbara lärarutbildningen, så hur ska den se ut i sina olika delar för att vi ska få en utbildning som sticker ut ordentligt kvalitetsmässigt, som attraherar de bästa studenterna och som gör att de studenter som genomgått utbildningen är så väl rustade för sin framtida yrkesroll som bara möjligt är?

/Anders

Se även webb-TV om lärarutbildningen: