Universitetets regionala utbildningsansvar

Umeå universitet har under lång tid, ända sedan dess grundande, spelat en stor och viktig roll för den regionala utvecklingen och tagit ett stort och viktigt regionalt ansvar. Hur det regionala ansvaret tett sig har skiftat genom åren, men täcker idag i princip hela universitetets bredd såväl vad gäller verksamhet, dvs forskning, utbildning, innovation och annan samverkan, som ämnesområde. Det finns naturligtvis näst intill hur mycket som helst att säga om detta stora och viktiga område. Idag tänkte jag dock inskränka mig till universitetets utbildning på grund och avancerad nivå och hur jag ser på dess roll i vårt regionala ansvar.

Vare sig vi vill det eller inte och vare sig vi tycker det är bra eller inte, så spelar universitet på en global marknad när det gäller studentrekrytering, något som skulle kunna utgöra grunden för ett eget blogginlägg. I denna konkurrens klarar sig UmU tämligen bra. I höstas var vi landets tredje mest attraktiva lärosäte mätt i antalet antagna förstahandssökande. Endast Stockholms och Uppsala universitet kom högre. Också i den internationella konkurrensen klarar vi oss bra såväl vad gäller freemovers som avgifts- och utbytesstudenter. Vi har nu ungefär 31000 studenter och varje hösttermin antas drygt fem tusen. Av dessa har, enligt universitetskanslersämbetet, knappt 70% sitt ursprung söder om de fyra nordligaste länen.

Höst på Campus - dammenUniversitetet är alltså en gigantisk magnet vad gäller att attrahera nya människor till regionen. Vår roll måste vara att ge högkvalitativa utbildningar som ger studenterna en möjlighet att under lång tid framöver verka på arbetsmarknaden. För att behålla vår position, kan vi aldrig tulla på kvaliteten för att göra några snabba quick-fixs här eller där. Det viktigaste och kanske svåraste är frågan hur vi får de personer som utbildas vid UmU att stanna kvar i regionen. Att bidra till att fylla regionens behov av högutbildad arbetskraft och bidra till en befolkningstillväxt i hela regionen.

Vi har lång erfarenhet av att på olika sätt bedriva utbildning i regionen. Under vissa tider har universitetsstyrelsen fattat beslut om att si och så många studieplatser ska förläggas till den och den orten. Under andra perioder har institutioner, fakulteter eller universitetsledning efter diskussioner med företag, kommuner eller organisationer Regionen-20120322_DSC_1635kommit överens om att starta en utbildning någonstans. Många gånger har det blivit alldeles ypperliga utbildningar med långvarigt gott söktryck, mycket gott samarbete mellan universitetet och den andra organisationen och alltså verkligen varit något som alla inblandade – studenter, universitet och extern organisation – vunnit mycket på. Alltför ofta har dock scenariot varit sådant att ofta både universitet och företag lagt väsentliga summor på att utveckla en utbildning som vid första och möjligen andra året den givits haft någorlunda gott om studenter, men som väldigt snart stått med många gapande tomma platser med resultat att utbildningen lagts ned. Det har naturligtvis lett till stor irritation hos såväl företag/kommun som universitet, lärare och – kanske inte minst – skattebetalare. Om Umeå universitet ska utveckla och starta en utbildning måste vi kunna bedöma att studentunderlaget kommer att vara hyggligt under en någorlunda lång tid framöver och att kvaliteten kan hållas hög. Det omvända vore stort slöseri med resurser och skattemedel.

Oavsett om det är bra eller inte, så är min erfarenhet att till kurser förlagda till olika orter i regionen söker nästan uteslutande studenter från närområdet. Det har naturligtvis en poäng i sig och bidrar till den regionala utvecklingen på ett viktigt sätt. Än viktigare för regionens utveckling tror jag dock det är att utnyttja universitetets förmåga att attrahera nya högutbildade personer att flytta in och stanna kvar. Det bidrar förmodligen långsiktigt positivt också till att få fler som redan bor här att utbilda sig.

En förutsättning för att vi ska fortsätta vara den magnet vi idag är, är dock att vi kan fortsätta vara det stora internationella forskningsuniversitet vi är idag och långsiktigt är Regionen-20121222-DSC_6575det då endast kvaliteten i det vi gör som spelar någon roll. Både inom forskning och utbildning. Vårt fokus måste därför vara att utveckla och driva utbildningar som vi tror kan hålla en långsiktigt mycket hög kvalitet. Det gör att studenter fortsätter lockas till regionen och här får en god utbildning. Det svåra och det område där både universitetet och regionen har väldigt mycket att göra och framförallt borde lägga sitt krut på, är att av dessa studenter få väldigt många fler än idag att stanna kvar i regionen. Då gäller det, tror jag, att få studenterna att upptäcka fördelarna med vår del av landet. Få studenterna att se att här finns det möjligheter för framtiden. Ett av de, enligt mig, bästa sätten att göra det på är att på ett mycket tidigt stadium i utbildningen knyta upp studenterna till kommun, företag eller annan organisation. Att erbjuda studiebesök, praktik, verksamhetsförlagd utbildning, möjlighet att skriva uppsatser och examensarbeten och att känna att här – i den här kommunen, vid det här företaget – har jag mycket goda möjligheter att få jobb eller att kunna starta mitt eget företag när min utbildning är slut.

Det här är ingenting som gör sig självt utan det kräver mycket idogt och systematiskt arbete inte minst av kommuner och företag, men det ger också mycket bättre möjligheter att få kompetent arbetskraft och en nyinflyttning av högutbildade. Det ger också arbetsgivare möjlighet att påverka och bidra till utbildningarnas utveckling. Också för universitetet finns stora vinster: Att på ett bra sätt tillsammans med det omgivande samhället kunna utveckla våra utbildningar så det blir än bättre. Personligen är jag övertygad om att det är mycket viktigare för den regionala utvecklingen att lägga kraft och energi på detta, än att träta om en ny utbildning med 20 studenter ska starta här eller där. Med lite olika modeller jobbar vi redan i liten skala så här bl.a. vad gäller ingenjörsutbildningar mot främst Örnsköldsvik. Vi diskuterar också en modell vad gäller socionomer och även den regionaliserade läkarutbildningen kan på sätt och vis sägas vara ett exempel på detta.

Något jag inte tagit upp här är ett annat viktigt område, nämligen fort- och vidareutbildning. Där handlar det ofta om jämförelsevis kortare utbildningar eller kurser och personer som har ett socialt liv som gör det mycket svårt att flytta till en högskole- eller universitetsort. I detta sammanhang spelar därför nät, flex och andra Regionen-20120322_DSC_1594distributionsformer för utbildning en ännu viktigare roll. Här har Umeå universitet en mycket lång tradition och erfarenhet. Kompetensen är såvitt jag kan bedöma mycket hög i jämförelse med många andra lärosäten och vi är i dagsläget ett av de allra största svenska universiteten på området. Det är såklart också en viktig del av vårt regionala ansvar, men när det kommer till den typen av utbildning spelar tid och plats väsentligt mycket mindre roll. Inte bara för var studenten sitter utan också för vilket lärosäte den väljer att läsa vid. Om en kommun önskar en specifik vidareutbildning för en viss yrkeskategori, så är självklart Umeå universitet väldigt glada om vi tillfrågas och ställer väldigt gärna upp med att utveckla och driva en sådan. Om den ska ges inom ordinarie utbud och inte som uppdragsutbildning är dock en förutsättning som vi inte kan tulla på att vi ser möjlighet till att ge en långsiktig utbildning med mycket hög kvalitet där skattemedel används på ett klokt sätt. Bedömer vi inte att så är fallet är det kanske bättre att ett annat lärosäte ger utbildningen eller att man beställer den som uppdragsutbildning hos oss. Kanske passar den bättre in i Mittuniversitetets, Luleå tekniska universitets, Lunds universitets eller Harvards upplägg. Vi har en mängd lärosäten bara i Sverige och alla kan och ska inte ge allt. Dock är det viktigt att påpeka att Umeå universitet sedan länge alltså ger och utvecklar mängder av goda sådana utbildningar. Bara som ett exempel kan fort- och vidareutbildning inom lärarutbildningens område nämnas. Där ger vi fristående magisterutbildning för lärare på distans med flexibla former, utbildar yrkeslärare, lärare i hem- och konsumentkunskap, bild, musik och slöjd på distans för hela landet och ger delvis även den kompletterande pedagogiska utbildningen på distans. Till detta kan läggas ett antal kortkurser på distans för vidareutbildning av verksamma lärare inom allt från ”läs- och skriv”, naturvetenskapernas didaktik till ”it och lärande”. Detta exempel bara från ett av vårt fullbreddsuniversitets områden. De initiativ som tas måste dock vara långsiktiga, hållbara och passa in i vår utbildningsportfölj. Det vinner hela regionen på i längden.

Sammanfattningsvis tror jag alltså att universitetet tillsammans med regionens företag, kommuner och andra organisationer snarast måste intensifiera arbetet med att få studenter som genom universitetet dras till regionen och utbildas att stanna kvar i regionen och bidra till dess utveckling. Detta tror jag görs bäst genom att studenterna tidigt och under hela utbildningen får möjlighet att upptäcka allt fantastiskt och alla möjligheter som finns i landets norra delar!Regionen-DSC_0202

 

 

Internationalisering och Fokus

I veckan som gick hade International Office Alumnanordnat den årliga ceremonin för att säga farväl till de utbytesstudenter som den senaste terminen eller året varit vid Umeå universitet och ge en möjlighet för våra egna studenter att träffa och prata med studenter från de länder dit de kommer att åka på utbyte till hösten eller nyligen kommit hem ifrån. Ett väldigt fint ordnat arrangemang. Själva arrangemanget och det arbete international office lagt ned på det, liksom bara åsynen av och mötet med alla dessa studenter från näst intill hela världen imponerade stort på mig. I år tror jag dessutom det var rekord i antalet närvarande studenter.

SkärmklippDet här ska inte bli något långt inlägg om internationalisering. Det har jag skrivit en hel del om tidigare. Egentligen ville jag bara göra lite reklam för en ny sida i vårt ledningsstödssystem Fokus där vi nu kan följa såväl antalet utbytesstudenter och europeiska free-movers som avgiftsstudenter. Här finner man den: https://www.fokus.umu.se/diveport#page=utbildning_internationalisering

Internationalisering i utbildningen handlar om så många olika aspekter, men dess vikt när det gäller universitets och samhällets långsiktiga utveckling kan knappast överdrivas. Ända sedan jag som 19-åring arbetade som tolk i ett antal utbyten mellan grupper av svenska och ukrainska konstnärer och ungdomar har jag brunnit för att genom utbyten av olika slag, särskilt mellan unga människor, öka förståelsen och intresset för varandra för att därigenom komma närmare varandra, förstå varandra och bättre kunna utveckla och utvecklas. Det må handla om kultur, konst, praktisk pedagogik i skola eller högskola, livsstil, traditioner, levnadssätt, syn på ett akademiskt ämne eller nästan vad som helst.

För mig är det den kanske viktigaste anledningen till att vi ska syssla med internationalisering även om det naturligtvis finns många andra också. Genom utbyten och vistelser vid utländska lärosäten får våra studenter och de studenter som kommer till oss inte bara möjligheten att träffa människor från och uppleva en annan kultur och därigenom få en större förståelse för världen, utan också en god möjlighet att se andra sätt Indonesien-20150329-DSC_0248att undervisa och bedriva utbildning i just det ämne det gäller. Hur tar man upp och förklarar gränsvärdesbegreppet vid universitet i Indonesien? Hur har lärarna lagt upp sin undervisning i internationella relationer vid ett sydkoreanskt lärosäte? Och förutom pedagogiken, vad är det inom själva ämnet man trycker på och varför gör man det annorlunda än vid sitt alma mater? Att vara en internationell student är – om studenten har rätt inställning – kanske det allra bästa sättet för att vidga sina vyer både kulturellt, socialt och intellektuellt.

Lika viktigt är det naturligtvis för oss lärare att med jämna mellanrum besöka utländska universitet. Inom vissa ämnesområden är det alldeles självklart. Att bedriva forskning eller utbildning i många av våra ämnen är näst intill omöjligt (om det ska bli bra) om vi inte ständigt umgås med utländska kolleger. Inte alltid tror jag dock att vi samtidigt som vi besöker MGU i Moskva, Stanford i San Fransisco, Princeton i New Jersey, Paris VI i Paris eller något helt annat lärosäte, verkligen tar oss tid att titta på och diskutera också utbildningsfrågor. Alltifrån vilka pedagogiska tankar och tekniker som finns, till rent ämnesinnehåll. Många gör naturligtvis det, men jag tror att många fler skulle kunna göra det också.

Indien-20141210-DSC_8104Detsamma gäller när vi har internationella studenter i våra kurser. Att på någon rast eller efter någon lektion prata lite med dessa, höra vad de tycker om utbildningen och undervisningen här, höra vad som skiljer sig från de sätt utbildningen fungerar hemma hos dem, vad de tycker är bättre här och vad vi skulle kunna ta till oss av det som är bättre hos dem. Också det gör naturligtvis väldigt många av oss, men i dessa tider, när universitetsläraryrket blir alltmer stressat och allt mindre tid finns för så många viktiga saker som inte riktigt går att mäta eller ger ett kortsiktigt tydligt resultat, kanske vi ibland måste försöka oss ta den tiden ändå eftersom det är så viktigt för vår långsiktiga utveckling av utbildningen och universitetet.

Nåväl, det skulle inte bli långt det här utan, som sagt, mer bara ett litet reklaminslag för fokus i allmänhet (www.fokus.umu.se) och för den nya internationaliseringssidan i synnerhet. Robert Axebro vid planeringsenheten har här gjort ett fint arbete!

Mänskliga rättigheter

I veckan har MR-dagarna – Nordens största forum för mänskliga rättigheter – gått av stapeln i Umeå. Här möts forskare, myndigheter, praktiker, politiker och ideellt engagerade. Med mänskliga rättigheter i fokus har mängder av seminarier, föreläsningar och andra arrangemang ägt rum i dagarna tre. Många viktiga frågor har lyfts och diskuterats. Kultur och mänskliga rättigheter, invigningstal av nya kulturministern, Edward Snowden på direktlänk, Anja Pärson i teateruppsättning, mänskliga rättigheter i Europa, FN-frågor, konsumtionskultur och mängder av andra programpunkter – jag tror det var ett drygt 120-tal – har spänt över ett brett spektrum.

Snowden

Edward Snowden med på länk under MR-dagarna i Idun

Umeå universitet har i år varit tämligen djupt involverade i arrangemanget. Malin Eklund Wimelius från Statsvetenskap har under lång tid dragit ett stort lass med förberedelser och gjort ett fantastiskt jobb i den lokala arrangörsgruppen. Forskare från många olika institutioner, inte minst Statsvetenskapliga institutionen och CeSam (Centrum för samisk forskning) har bidragit med frågor kring allt från gruvexploatering till kultur som ett verktyg för försoning och fred efter väpnad konflikt.

Universitetet har naturligtvis ett stort ansvar för att dessa frågor är viktiga inslag i vår forskning och våra utbildningar, men vi har också en viktig uppgift i att sprida kunskap utanför akademin. Visst finns universitetet ofta med i samhällsdebatten, men jag tycker att vi på ett än större sätt än idag måste vara en viktig länk mellan olika intressenter och ta vårt ansvar för den viktiga uppgiften vi har att skapa debatt och diskussion. Vi ska bidra till att viktiga frågor som t.ex. mänskliga rättigheter och hållbarhet sätts på agendan i den aktuella debatten och vi ska arrangera möten mellan forskare, politiker, beslutsfattare och allmänhet.

Om Umeå universitet har spelat en viktig roll och bidragit på ett positivt sätt i årets genomförande av MR-dagarna, så tycker jag också att vi kan konstatera att MR-dagarna varit en viktig injektion och ögonöppnare för oss. Arrangemanget har hjälpt oss att på ett samlat sätt få syn på allt det som vi gör som är av relevans för mänskliga rättigheter och nu gett oss ett ypperligt tillfälle att ta avstamp framåt och på allvar diskutera hur vi konkret kan utveckla mänskliga rättigheter på ett än större sätt vid vårt eget lärosäte:

  • Kan vi till exempel starta utbildningar profilerade mot MR? Skulle delar av lärarutbildningen kunna vara ett lämpligt första område att diskutera? Eller kan vi använda de tänkte medlen för fakultetsöverskridande utbildningar för att bygga en riktigt bra utbildning eller utveckla någon nu existerande mot detta område?
  • Skulle Umeå universitet kunna bli ett ledande kunskapscentrum för MR-frågor? Vad behövs då och hur nära är vi?
  • Under förberedelserna för årets MR-dagar har ett mycket gott samarbete mellan UmU, Länsstyrelsen, Umeå kommun, Svenska kyrkan, Sensus och andra vuxit fram. Hur kan vi nu fortsätta med det samarbetet för att bygga regionala strukturer kring dessa frågor?
  • Nästa år fyller Umeå universitet 50 år. Låt oss se till att MR-frågor då verkligen står högt på agendan, och att vi gör ett avstamp för ett långsiktigt ännu djupare engagemang i MR-dagarna från vår sida. Göteborgs universitet är ju en av huvudarrangörerna. Varför inte också Umeå universitet i den listan?

Själv är jag alldeles för dåligt insatt i vad vi har och hur vi lämpligast går vidare, men jag tycker det är mycket viktiga frågor och det finns många – inte minst de som nu varit engagerade i MR-dagarna – som säkerligen har många goda tankar och idéer. Låt oss därför diskutera detta och snart komma fram till något konkret. En fröjd har det allt varit att se hur Umeå universitet deltagit i MR-dagarna i år, hur många studenter som varit både engagerade och mycket intresserade åhörare!