Studenter och studentkårer

Campus-20141027-DSC_7829Ungefär en gång i månaden träffar jag tillsammans med Helena Lindvall och Thomas Wahlström från Studentcentrum våra tre studentkårers utbildningsbevakare och studiesocialt ansvariga. Formen för dessa möten har varierat en hel del genom åren. Under vissa tider har de varit väldigt lösa i kanten och mer av bara samtal om aktuella händelser, medan de under andra tider varit uppstyrda och på gränsen liknande styrelsemöten och med ett tydligt konkret fokus på vad som bör och kan förändras. Det som dock alltid, oavsett tid, varit slående för mig är hur givande och inspirerande det är att ha dessa möten. Studentkårerna – och kanske i synnerhet deras utbildningsbevakare – är oftast fyllda både av kunskap, god målsättning och, kanske viktigast, massor av inspiration och energi för att vilja göra våra utbildningar än bättre. Visst har det förekommit en del gnäll, kanske lite väl mycket klagomål och en antydan till trångsynthet, men det är verkligen ytterst sällsynt. Istället blir jag nästan alltid väldigt imponerad över både den kunskap och den osjälviskhet dessa studenter besitter. Att då vid sin sida ha den expertis som Studentcentrum kommer med gör att det, åtminstone ur min synvinkel, blir väldigt spänstiga och bra diskussioner.

Anslagstavla 2I veckan som gått hade vi återigen ett av dessa dialogmöten. När jag gick därifrån var hela mitt väsen fyllt av en fantastisk glädjestämning och en känsla av att vi tillsammans kommer att göra näst intill underverk med våra utbildningar. En del av glädjen kom också ifrån att det även den här gången fanns punkter på vår dagordning där vi hade diametralt motsatta åsikter, men ändå verkligen diskuterade, ville förstå varandra, förstod varandra och slutligen insåg att vi faktiskt tycker olika trots att vi förstått hela bakgrunden. Emellanåt önskar jag att den respekten och den viljan att förstå varandras åsikter alltid fanns och var lika stark också i diskussioner i olika styrelser och nämnder där vi forskare och lärare möts för att fatta beslut.

NTK skyltNågot jag tycker mig sett genom åren och som varit extra tydligt de senaste två åren är hur våra studentkårer är villiga att själva driva frågor som lika gärna hade kunnat vara universitetets uppgift att se till att det blev fart på. Det kan handla om likabehandlingsfrågor, digital examination eller förbättrade rutiner i skrivsalarna, bara för att nämna några som varit på tapeten de senaste månaderna. Visst kan man tycka att det här är något som universitetet självt – kanske efter påstötningar av studentkårerna – borde ta tag i och driva på egen hand och ibland är det såklart befogat, men själv tror jag att resultatet blir mycket bättre när det är studenterna som håller i taktpinnen. För det allra mesta handlar det ju om att kårerna och universitetet gör sakerna tillsammans och då är det inte bara resultatet som blir extra bra utan vi får också en process där vi lär av varandra och bättre förstår varandras syn både på den aktuella saken och ofta kring utbildning i stort.

NTK styrelseIbland när jag är ute på förvaltningsenheter, institutioner eller fakulteter, pratas det, om inte alltid rakt ut, så mellan raderna, om besvärliga studenter och man frågar sig om studentkårerna verkligen måste vara med. ”Det blir bara en massa långa, inte sällan formella diskussioner.” Jag får väl erkänna att också jag emellanåt kan låta på det sättet, men jag tror det är viktigt att vi alla kommer ihåg att det dels för det mesta endast är positiva förslag, idéer och tankar som kommer från studenter som är med i olika grupper, råd, nämnder eller styrelser, dels, när det av oss upplevs som lite gnälligt eller överformellt, ofta handlar om något som vi faktiskt kanske inte vill se, men borde ta till oss eller något som träffar oss i en öm punkt. Sedan är det naturligtvis också emellanåt precis så, som vid mina dialoger med utbildningsbevakarna, att vi faktiskt har olika åsikter. Det är också så att ibland sitter studenterna inne med betydligt mer kunskap än vi i ett ämne och ibland är det vi som sitter inne med mer erfarenhet eller kunskap.

I veckan höll TCO sin stora utbildningskonferens. Där talade bl.a. vår nya minister för högre utbildning och forskning, hennes statssekreterare, universitetskanslern, fd kanslern och en rad andra intressanta personer. En fråga som ställdes där var vem som skulle få ha mer inflytande över hur vårt utbildningsutbud ska se ut i framtiden. Som alternativ fanns, arbetsmarknaden (näringsliv och organisationer utanför universitetet), riksdag och regering, universiteten själva, studenterna och kanske ytterligare något. Om jag minns rätt, så tyckte nog de flesta att universiteten själva är de som är bäst lämpade att avgöra Anslagstavla 1hur utbildningsutbudet ska se ut, något som också jag röstade för. Men när man säger det ska man naturligtvis ha i åtanke att det faktiskt betyder att det i väldigt stor utsträckning är studenterna (och blivande studenter) som är de som innehar den riktigt stora makten och det är väldigt bra. Det är studenterna som väljer vad de vill läsa och oftast anpassar vi naturligtvis vårt utbud – åtminstone i stora drag – utifrån det. Är det då bra? Det kan man naturligtvis ha olika uppfattning om och det finns många som tycker både si och så, men personligen är jag rätt övertygad om att det dels är så att ett riktigt bra studieresultat oftast kan uppnås endast om studenten är riktigt engagerad och motiverad, dels – och det är än viktigare – faktiskt i mina ögon är så att det är studenten själv som vet vad de ska ha sin utbildning till och genom denna kunskap och förmåga att sedan använda sin utbildning på bästa sätt kan bidra till vårt samhälle. Det relativt nya begreppet ”användbarhet” (som ersättning för anställningsbarhet) måste faktiskt definieras av studenten själv. Det är den som vet när och hur den är ”användbar”. (Sedan kan jag inte låta bli att påpeka att jag tycker också detta begrepp inte är särskilt bra eller trevligt, men det kräver en annan diskussion).

Slutligen! En mängd självklarheter har jag nog skrivit om här, men jag vill ändå sluta med en liten uppmaning till alla inom såväl förvaltning som fakulteter och institutioner: Lyssna på studenterna! Se vilken resurs vi har i dem! De har inte alltid rätt (det har inte vi heller), men de har nästan alltid mycket goda idéer och förslag och framförallt så vill de tillsammans med oss bygga den allra bästa utbildning och utbildningsmiljö vi kan åstadkomma. Dessutom är det faktiskt de som långsiktigt bestämmer och avgör om vi kommer att vara ett attraktivt universitet eller inte!

PS. Om några studenter från Umeå studentkår eller Umeå medicinska studentkår läser det här och förfäras över att nästan alla bilder har koppling till Umeås naturvetar- och teknologkår, så får ni ursäkta mig så mycket. Inlägget skrivs en lördag i MIT-huset och jag lyckas inte komma åt vare sig US eller UMS för fotografering…

 

Studentkårer och doktorander

I många olika grupper, alltifrån de centrala strategiska råden till olika grupperingar på institutionsnivå finns våra studentkårer representerade. Ofta på ett alldeles ypperligt sätt.

I många av dessa grupper är det viktigt att erfarenheter och synpunkter från studenter från såväl grund- och avancerad- som forskarnivå kommer fram. Ganska ofta finns svårigheter med att få doktorandrepresentanter och inte alltför sällan tycker studentkårerna att studenter på grundnivå kan representera också doktoranderna. Jag tror inte det. I en del fall tror jag att detta kommer sig av att våra tre olika kårer inte riktigt kan komma övrens om vilken kår som ska stå för doktoranderepresentationen och vilka för studenter på grund- och avancerad nivå. Kanske vore det dags att diskutera om våra tre studentkårer skulle bilda en gemensam doktorandsektion som kunde representera universitetets doktorander.

/Anders