Ett museum som måste besökas

Jag har med stort intresse följt de senaste veckornas debatt i lokalpressen om museerna i Umeå. Inte minst Guitars – the Museum har varit starkt ifrågasatt och har dragits med sviktande besökarantal. Allvarligt talat kommer detta inte som överraskning utan den problematik som upplevs av Guitars är ett välkänt fenomen. Det finns många exempel där ambitiösa museiprojekt har sjösatts men efter tre år upplever många att det initiala intresset för museet har svalnat. Mot denna bakgrund kan man reflektera varför det har gått så bra för Umeå universitets eget museum, Bildmuseet.

Det tillhör inte självklarheterna att universitet driver museer eftersom universitetens kärnverksamheter huvudsakligen omfattar forskning och utbildning. Umeå universitet har dock haft tillgång till ett museum sedan mer än 30 år och när Konstnärliga campus sjösattes 2012 öppnades Bildmuseet i nya lokaler vid älven, var det långt ifrån självklart att satsningen skulle visa sig vara en succé. Tidigare har man profiterat av samlokaliseringen med Västerbottens museum och att stå på egna ben var minst sagt ett risktagande som skulle kunna ha lett till ett likande öde som man idag ser hos andra museer.

Bildmuseet har under åren utvecklats till Umeås främsta besöksmål och har rönt stor nationell och internationell uppmärksamhet för sina utställningar och sin arkitektur. Mer än 70 000 personer besöker museet årligen – de som endast besöker bottenvåningen inte medräknat – trots att promenadstråket längs älven varit avstängt. Det är endast få museer som anses vara värda en resa men Bildmuseet tycks tillhöra denna grupp. Under 2016 publicerades i svenskt tryckt dagspress, fackpress och nyhetsbyråer till exempel hela 283 artiklar och notiser där Bildmuseet omnämns. Även i den internationella pressen har Bildmuseet uppmärksammats som remarkabelt och i världsklass och år 2017 listar The Telegraph Bildmuseet som ett av 42 ”incredible museums to visit in your lifetime”.

Bildmuseet – Foto: Wwilhelm Rejnus / barabild.se

En viktig förklaring varför Bildmuseet har kunnat behålla det stora antalet besökare är så klart den höga ambitionsnivån som museichefen Katarina Pierre och hennes kollegor har haft när det gäller att organisera utställningarna och tillhörande programverksamhet. Detta har bland annat inneburit att det ständigt finns nya anledningar att besöka museet. Men även innovativa inslag som t.ex. Art Friday! – ett afterwork arrangemang med olika konstnärliga aktiviteter – bidrar till att göra Bildmuseet till en populär och angelägen plats i staden.

Bildmuseets framgång har också lett till att den inte längre kan ignoreras i den nationella pressen. Utställningarna leder inte längre bara till korta notiser i Dagens nyheter utan till dubbelsidiga uppslag som visar museets vikt och särställning. Att det finns ett internationellt konstmuseum av Bildmuseets kvalitet är inte bara betydelsefullt för hur Umeåborna uppfattar sin stad, utan inte minst för hur Umeå uppfattas i resten av Sverige och världen.

De värden som produceras är dock inte endast relaterade till den direkta besöksupplevelsen. Även museets bidrag till den vardagliga debatten om konst och kultur, till utbildning och kunskap eller till skapandet av kreativitet och inspiration är viktiga funktioner. Skolprogram och öppen kulturförskola är angelägna inslag i detta arbete och till skapandet av ett demokratiskt samhälle. Bildmuseet spelar också en viktig roll för representationsbesök organiserade genom kommun, universitet eller näringsliv och det är tveklöst så att Bildmuseet har spelat en viktig roll för den sociala delen av många konferenser som har organiserats i staden.

Det kan vara svårt att uppskatta sådant i kronor och ören, men utan tvekan bidrar Bildmuseet i högsta grad till besöksnäringen och till att bygga varumärket Umeå. De ekonomiska effekterna uppstår dock inte direkt i museet utan besökarnas pengar hamnar i hotell- och restaurangsektorn, detaljhandeln samt genom skatt och moms i de offentliga hushållen. Utan tvekan genererar Bildmuseet dock betydligt större nytta än de kostnader som den förorsakar för de olika finansiärerna.

Just nu pågår det spännande utställningar om Dada, markanvändningskonflikter i Indien samt arkitektur som både fysiska och mentala platser. För dem som har missat Bildmuseet hittills och naturligtvis för alla andra kan ett besök under den kommande ledigheten eller det nya året starkt rekommenderas (för särskilda öppettider under årsslutet se Bildmuseets hemsida).

 

30 år ERASMUS!

I dagarna firas 30 år med ERASMUS-programmet. För dem som inte vet kan det sägas att ERASMUS, som är en akronym för European Region Action Scheme for the Mobility of University Students, är världens största utbytesprogram. Programmet gör att mer än 200 000 europeiska studenter årligen kan läsa vid ett lärosäte i ett annat europeiskt land. Sverige har inte varit medlem hela tiden utan blev medlem i ERASMUS-familjen först vid EU-inträdet men har likväl påverkats avsevärt.

Från ett svenskt perspektiv kan grunderna av dagens internationella studentmobilitet spåras till svenska präststudenter som på 1600-talet reste till Tyskland för att studera i Martin Luthers fotspår. Och även idag är internationalisering av högre utbildning en viktig målsättning för staten och universitetet.

Umeå universitet är i detta sammanhang ett självklart val för många studenter från Tyskland, Frankrike, Spanien och många andra europeiska länder. Det relativt stora utbudet av kurser på engelska och ett excellent mottagande har inneburit att Umeå universitet regelbundet hamnar i topp på europeiska rankinglistor över populära utbytesuniversitet. Det är naturligtvis roligt och någonting att vara stolt över.

Jag själv kom som utbytesstudent till Umeå från universitetet i Würzburg och just detta universitet har under åren varit en viktig partner också när det gäller ERASMUS-avtalen. Det stora antalet tyska studenter därifrån har bidragit till att Umeå är en välkänd stad i Würzburg och en annan konsekvens är att kommunerna är engagerade i ett vänortssamarbete som omfattar inte minst kulturella utbyten och i år firar 25 år.

Tyvärr är svenska studenternas intresse att läsa utomlands mer begränsat. Här finns det anledning att fundera vad som kan göras för att sätta fart på studenternas intresse. En termin utomlands är en vederhäftig erfarenhet som inte kan ersättas av likvärdiga alternativ. För mig har den varit oerhört stimulerande och avgörande för min akademiska karriär.

Utbytesstudenter bidrar också på plats i Umeå till att ge universitetets svenska studenter internationella utblickar och skapar personliga och professionella nätverk som ofta vara länge. Så klart har detta varit ett skäl för programmets tillkomst: att skapa en europeisk identitet och sammanhållning i Europa. Med hänsyn till Brexit, nationalistiska strömningar och försök att återuppbygga gränser i Europa känns ERASMUS-programmet och idéerna bakom programmet som mer aktuella och viktigare än på länge.

Därför är det angeläget att uppmärksamma ERASMUS-jubileet och arbeta för dess utveckling även i framtiden.

Uppehållet över – våren i antågande

Det har gått några månader sedan det senaste blogginlägget. Det betyder nu inte att ingenting hänt på utbildningsfronten. Tvärtom, så är det nog så att det varit alldeles väldigt mycket fart på alla områden. Förhoppningsvis ska det nu, när sommartiden är här, ljuset sprider sig över vårt vackra campus och de sista skidturerna börjar närmna sig, bli lite ordning och reda också på den här bloggen. Vi har en spännande vår framför oss och det allra mesta som är på gång känns ovanligt positivt.

I förra veckan besökte jag och kommunikationschef Ulrika Frick Lang kommunstyrelsens arbetsutskott för att presentera kommunens och vårt gemensamma studentrekryteringsprojekt. Ett viktigt och intressant projekt som nu, inte minst i och med kommunens treåriga engagemang, lyfts till nya höjder. Vi blev mycket väl mottagna, fick gott om positiv feedback och jag kunde än en gång konstatera vilket gott och bra samarbete vi har med Umeå kommun. Ett så omfattande samarbete med kommunen är ju inte någon självklarhet för ett stort fullbreddsuniversitet som vårt.

Som många uppmärksammat har vi också kommit väl ut i de två senaste nationella rankningar av svenska universitet som presenterats. Dels den s.k. Urank, dels tidningen Fokus ranking. Naturligtvis är det här inte någon totalt sann bild av vårt universitet och vi som är inne i och kan verksamheten ser såklart mängder med brister i dessa, liksom alla andra, rankningar och vet också att det är så mycket annat som spelar roll för en god utbilding.

Trots det, så är det – tyvärr kan man tycka – helt klart att rankinglistorna får tämligen stor uppmärksamhet utanför universitets- och högskolevärlden. Både föräldrar, presumtiva studenter och politiker brukar ofta läsa och tala om dem. När vi i förra veckan besökte Umeå kommun var det just Urank och Fokus som var arbetsutskottets ledamöters första samtalsämne. Nu ska jag inte fördjupa mig i dessa rankningar här. Uranken är intressant såtillvida att den innehåller en hel del områden som vi själva tycker är viktiga och där det är bra att få en jämförelse med övriga lärosäten i landet. Dock krävs en ordentlig analys av oss själva och jag ser framför mig att utbildningsstrategiska rådet kommer att titta på delar av detta och jag får säkert tillfälle att återkomma därefter.

Ett stort arbete som pågår med största intensitet just nu är utvecklingsprogrammet UmU 2020. De strategiska råden har fått i uppgift av den centrala programgruppen, som leds av prorektor Kjell Jonsson, att föreslå tre till fem långsiktiga och övergripande mål som sedan ska behandlas och vävas samman av centrala gruppen. I morgon bitti (tisdag) har utbildningsstrategiska rådet möte där våra mål ska slutputsas för att sändas till centrala gruppen. Hittills har vi haft goda diskussioner och jag ser framför mig att vi imorgon kommer att vara tämligen ense om de mål vi tycker är väsentliga. Sedan kan vi säkert dividera en del om olika formuleringar, men det hör ju till. Jag hoppas kunna återkomma senare i veckan med lite mer om utvecklingsprogrammet och annat.

Till dess, allt väl!
/Anders