Hälsningar från Arjeplog

Att vara ute och berätta om den forskning som bedrivs vid Umeå universitet är en viktig del av forskningsprocessen. Ibland innebär det att man måste lämna campus och beger sig till de miljöer där intressenterna finns. Universitetets samiska forskningscentrum Vaartoe hade valt att genomföra årets samiska forskningsdag på Silvermuseet i Arjeplog. Silvermuseet har under de senaste åren etablerat sig som en viktig forskningsnod i den norrländska glesbygden med arkeologer, ekologer, statsvetare och jurister, som delvis är anställda på museets forskningsprojekt eller av praktiska skäl har förlagt sin vardagliga gärning till Arjeplog.

Vaartoe föreståndare Patrik Lantto välkomnar till Samiska forskningsdagen

Mer än 40 personer hade samlats, varav ungefär en tredjedel från Umeå universitet medan de övriga deltagarna representerade olika samiska aktörer eller aktörer med samiska intressen.

Temat för dagen var hur forskningen kan komma det samiska samhället till godo. I presentationerna talades bland annat om behovet att förankra forskningsfrågorna och forskningsprocessen bland dem som berörs, och har dessa som partner i forskningsprocessen snarare än som ’forskningsobjekt’, eller att ’dekolonisera’ forskningen. Detta sätt att generera forskningsfrågor eftersträvas idag t.ex. i Kanada eller Nya Zeeland och den underliggande idén är nog relevant långt bortom urfolksfrågor.

Om man hårdrar idén blir det tydligt att det finns en del problem: dels förutsätter ansatsen en samsyn bland den grupp som berörs vilket i ett land som Sverige som i World Value Survey karakteriseras som det mest individualiserade landet i världen, nog mycket sällan finns. Dels krävs det att gruppen har förmågan att formulera genuina forskningsfrågor som verkligen genererar ny kunskap, vilket är en svår uppgift eftersom det förutsätter vetskap av den befintliga kunskapen. Och inte minst krävs det att man överhuvudtaget är intresserat att vara involverad i forskningen. Det sista skulle inte minst vara ett problem för kritiska samhällsforskare eftersom långt ifrån alla verksamheter välkomnar kritiskt granskning.

En mindre extrem tolkning är däremot att god samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning förutsätter ett engagemang med de människor som berörs av forskningen. Detta är en fråga om etik men också en fråga om kvalitet. Genom att bygga långvariga relationer till olika samhällsaktörer och involvera dem på olika sätt finns det möjlighet att identifiera relevanta frågeställningar och perspektiv. Genom att återkoppla forskningsresultat skapas förtroende, partnerskap och förhoppningsvis samhälleligt ’impact’. Vaartoes forskningsdag är ett bra exempel på ett sådant relationsbyggande och samverkan och den var väl värt resan till Arjeplog.

Det är dock viktigt att inte glömma en annan viktigt etisk utmaning som forskningen behöver förhålla sig till, nämligen att förse samhällen och dess medborgare med den bästa möjliga kunskap som finns att tillgå. Det är nog det ultimata skälet för den offentliga finansieringen av universitet och forskning. Som Ingela Bergman från Silvermuseet, värden för dagen, uttryckte det så är peer review av forskningsidéer och forskningsresultat fortsatt det bästa sättet att säkerställa detta.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *