Högre studier en risk värd att ta

Varje år presenterar Universitetskanslerämbetet en analys av hur stor andel av en årskull som har påbörjat högskolestudier vid 19, 21 och 24 års ålder. Siffrorna för 2016 visar en lägre övergångsfrekvens för 19-åringarna än på flera år. Bara 12 procent – 13,9 procent av kvinnorna och 11,9 procent av männen – valde att gå vidare till högskolan, jämfört med de cirka 15 procent som påbörjade sina studier vid 19 års ålder under åren 2009-2015. Följer man upp övergångsfrekvensen till och med de år då studenterna fyller 21 respektive 24 år är siffrorna betydligt högre, men skillnaderna mellan könen ökar. Vid uppföljningen 2016 hade 43,6 procent av 24-åringarna påbörjat högskolestudier. Av dem var 51,6 procent kvinnor och 36 procent män. Om man tittar på högskolan som helhet utgör kvinnorna cirka 60 procent, och så har det sett ut under de senaste tio åren.

Det finns stora skillnader mellan kommunerna i landet, framför allt mellan större städer och glesbygd, och man kan se ett samband mellan invånarnas utbildningsnivå och övergångsfrekvensen. Det här kan förstås bli bekymmersamt för kompetensförsörjningen, och för att nå grupper som traditionellt inte söker sig till högskoleutbildning behöver kommuner, landsting, privata arbetsgivare, skolor, universitet och andra aktörer arbeta tillsammans. När arbetsmarknaden är god minskar intresset för högre studier, i alla fall kortsiktigt.

Att satsa på högre studier innebär alltså ett visst risktagande enligt principen att en fågel i handen, dvs ett jobb direkt efter gymnasiet, är bättre än tio i skogen, eller de möjligheter att påverka sin framtid som en högskoleutbildning erbjuder. Det man glömmer bort i ett sådant resonemang är att dagens jobb inte nödvändigtvis är morgondagens. Högre studier tillfredsställer inte bara individens och samhällets nuvarande behov, utan förbereder för en arbetsmarknad som är i ständig förändring.

För att återgå till uppgifterna om övergångsfrekvens kan man då fråga sig om kvinnor är mera benägna att ta risker än män eller om invånare i storstäderna är modigare än landsbygdsbor. Säkert inte. Men när man befinner sig i miljöer där man inte har så många förebilder eller föregångare kan det upplevas mera riskabelt att välja en oprövad väg. Därför är det nödvändigt att vi från universitetens sida fortsätter att arbeta för att alla studerande ska känna sig välkomna i akademin, och att dagens och framtidens arbetsgivare visar att utbildning värderas.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *