Humaniora och samhällsvetenskap i forskningspropositionen

Under veckan har jag deltagit i ett seminarium på Rosenbad där Helene Hellmark Knutsson presenterade forskningspropositionen Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft. Det var en påtagligt nöjd minister som uppenbart var road över att kvaliteten av propositionen kommenterades utifrån hur många gånger vissa ord hade används. En kommentator hade lagt märke till att ordet excellens saknas i propositionen, vilket Hellmark Knutsson såg som en viktig markering i relation till tidigare propositioner.

Samhällsvetenskap och humaniora brukar sällan utgöra mer framträdande delar av en forskningsproposition. Därför var förväntningarna inför årets proposition inte särskilt höga även om det politiska läget i Europa efter de senaste årens krig och terrorattacker nog gav upphov till en insikt att samhälleliga frågor också förtjänar vetenskaplig uppmärksamhet. På så vis var det en positiv överraskning att regeringen väljer att lyfta samhällsvetenskapliga/humanistiska frågeställningar bland annat i vad man kallar för 10 åriga forskningsprogram. Formas, Forte och Vinnova kommer att tillföras resurser för att genomföra program på följande teman: Hållbart samhällsbyggande, social bostadspolitik, tillgänglighetsdesign, migration och integration, tillämpad välfärdsforskning och arbetslivsforskning.

Därutöver avser regeringen att förstärka forskningen inom särskilt omnämnda områden; Humaniora och samhällsvetenskap, registerbaserad forskning, välfärdens kvalitet, organisation och processer samt jämlika villkor. När det gäller skolfrågor avser regeringen att satsa på försöksverksamhet för en starkare vetenskaplig grund i skolan samt forskarskolor.

Det här låter egentligen bra men det finns ändå skäl för oro. När det gäller allmänna anslagsförstärkningar så verkar dessa huvudsakligen gå till yngre universitet och högskolor samtidigt som universiteten förväntas ta större ekonomiskt ansvar för infrastrukturkostnader.

En annan ekvation som är svårt att få ihop är att universiteten ska vara starka och oberoende och forskningen fri samtidigt som regeringen passar på att styra genom speciella satsningar i en riktning som huvudsakligen handlar om att skapa samverkan och innovation. Den största mottagaren av nya resurser blir Vinnova. Samverkan ska också tas hänsyn till när nya medel fördelas till universitet och högskolor.

Denna position har kritiserats sedan propositionen presenterades. Många tycker att det dominerar en mycket funktionell syn på forskning som en verksamhet som helst ska leda till innovation. Lite tanke ägnas däremot åt bildningsideal och sökande efter kunskap för sin egen skull. Med hänsyn till att Vinnova är den största mottagaren av nya pengar undrade också en rektor under seminariet om och hur man hade tänkt kring jämställdhet och inkludering.

Hellmark Knutsson påpekade att samverkan i hennes ögon inte bara omfattar samverkan med näringsliv utan också med offentlig sektor och andra samhällsaktörer. Indikatorer för att bedöma samverkan bör dessutom väljas på ett sådant sätt att de driver kvalitet: samverkan kompenserar inte för dålig forskning. Ministern tyckte också att det visserligen var viktigt med fri forskning men att man inte kunde förvänta sig att skattebetalarna inte ville se resultat och tillämpbar nytta.

Man kan i detta sammanhang undra varför Svensk näringsliv som under senaste året skapade en hel del uppmärksamhet för sitt nyvunna intresse för universitetssektorn har varit så tyst i debatten kring propositionen. Kanske är det för att Svensk näringsliv och dess medlemmar som under många år har minskat sina forskningsbudgeter är nöjda med en hörsam regering som tycks kompensera för bolagsstyrelsers kortsiktighet? Även ministern uttalade sig kritiskt kring Svensk näringslivs utspel men det återstår att se hur denna fråga utvecklas när man behöver skrida från ord till handling.

Ordet för dagen var annars ”kvalitetskultur”. Det var vad Hellmark Knutsson vill se som den viktigaste målsättningen med propositionen. Forskningen behöver genomsyras av ett konstant kvalitetsarbete, och därför var målsättningen inte heller en kvantitativ expansion av sektorn utan snarare att forskningskvaliteten höjs och forskningen kommer till nytta för utbildning och samverkan.

Propositionens effekter på universitetens budgetar är än så länge oklara. Därför kan man nog redan nu konstatera att fortsättning följer…

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *