Pedagogisk utveckling – NU2014

I veckan gick Sveriges största konferens inom högre utbildning av stapeln i Umeå. NU 2014. NU står för nätverk och utveckling och 547 personer från 49 lärosäten och organisationer besökte Umeå universitet. Arrangörer var Umeå universitet tillsammans med Mittuniversitetet, Luleå tekniska universitet, SLU och SUHF. Konferensen öppnades av Pam Fredman (rektor vid Göteborgs universitet och ordförande i SUHF), Lena Gustafsson (rektor Umeå universitet) och Lena Andersson-Eklund (prorektor SLU), vilka alla var rörande överens om hur viktigt det är att vi gemensamt tar stort ansvar för utbildningen och hur viktiga utbildningsfrågorna är för vårt samhälle. Lena Andersson-Eklund poängterade också hur märkligt det är att forskningssamarbeten mellan olika lärosäten är mer regel än undantag medan samarbeten på utbildningssidan mellan lärosäten är både ovanligt och relativt komplicerat. Där har vi något att jobba med gemensamt!

Först ut som huvudtalare var SFS vice ordförande Johan Alvfors. Han höll ett mycket inspirerande och klokt (som så mycket som kommer från studenter är) föredrag som kretsade kring studentens lärande, hur viktig pedagogiken är, vilken ojämlikhet det finns mellan olika utbildningar och att vi måste utgå från ett vetenskapligt förhållningssätt och tillsammans utveckla vår utbildning. Studenterna ska sannerligen vara en del av akademin. En hel del av det Johan tog upp återfinns i SFS rapport ”Studentens lärande i centrum – kvalitet ur ett studentperspektiv”. Högst läsvärt!

Small LiedmanEfter Johans föredrag rusade dagarna tre på med mängder av intressanta och bra seminarier, demonstrationer och verkstäder. Sex teman utgjorde ett slags ramverk: Pedagogiskt ledarskap, Lärares kompetens, Akademiska kulturer, Utbildning 2.014, Den lärande organisationen och Kvalitet och utvärdering. För den som missade konferensen, kommer inom kort huvudtalarnas – Johan Alvfors, Christina Segerholm, Sanna Järvelä och Sven-Eric Liedman – fördrag att finnas att se på via UPL:s hemsida (eller http://sites.upc.umu.se/nu2014/).

Arrangörsgruppen, med Mona Fjellström och Katarina Winka i spetsen, har gjort ett alldeles fantastiskt arbete. Alla jag pratade med var mäkta imponerade såväl över program och innehåll, som den synnerligen väloljade organisationen. Vi har sannerligen förmågor som kan organisera stora konferenser vid vårt universitet.

Pedagogisk utveckling är naturligtvis en av de mest centrala saker vi alla vid universitet vill, ska och måste arbeta med. Jag är övertygad om att vi ytterligare måste förstärka en del stödfunktioner, såsom avdelningen för universitetspedagogik och lärande (UPL), för att vi på ett effektivt och bra sätt ska kunna stödja varandra, få hjälp med och inspiration till utveckling, men också få hjälp att sprida våra egna goda exempel. Alla som fått stöd av UPL vet vilken kompetens som finns där, men oavsett hur duktiga, stora och starka de blir, så måste naturligtvis det allra mesta arbetet ske ute på institutioner och program. Och väldigt mycket görs! Här behöver det finnas en öppenhet för att prova ny pedagogik, ny teknik och nya utvärderingssätt, nya undervisningsmetoder och Gud vet allt. Samtidigt är min personliga övertygelse den att man ska vara försiktig när man förändrar i större skala. Jag vill därför avsluta det här blogginlägget med delar av vad jag i fredags sa när jag avslutade konferensen:

Är det något jag insett under mina år i en Small WP_20141009_21_58_38_Prouniversitetsledning för ett hyggligt stort universitet, så är det dels hur lite jag själv kan och dels hur mycket fantastisk kunskap och vilket engagemang som finns i våra olika utbildningsmiljöer. Och åtminstone min slutsats är att ett ämnes eller områdes ofta långa tradition och särprägel spelar en mycket viktig roll i hur framgångsrik utbildningen ska bli. Med det menar jag inte att allt ska förbli som det är, att vi inte ska lära av varandra, bryta med gammalt och ta in nytt, eller ta intryck av både ny högskolepedagogisk forskning, nya metoder och ny teknik. Nej, inte alls, men förändringar – oavsett vari de består – måste med varlig hand föras in i den lokala och specifika miljön för att i kombination med dess tradition växa och utnyttjas på ett för området specifikt sätt.

Varlighet, ödmjukhet för våra olikheter och övertygelsen om att alla – åtminstone de flesta – miljöer vill utvecklas till det bättre – är åtminstone i min nuvarande roll de kanske viktigaste ledorden.

Under middagen igår gav Sven, Katarina, Mona och övriga fantastiska medarbetare vid vår enhet för universitetspedagogik och lärandestöd, en rad exempel på karaktärer för pedagogiska utvecklare och även om vi alla skrattade så vi höll på att kikna, så fanns det naturligtvis väldigt mycket allvar i detta. Och det är just det som gör alla pedagogiska utvecklare – vare sig man är på en universitetspedagogisk enhet, är studierektor, pedagogisk ledare, prefekt, lärare eller på annat sätt sysslar med utveckling av vår utbildning –  till våra universitets och högskolors stora hjältar. Vi måste klara av att på så klokt sätt som möjligt föra in nya metoder och ny utveckling och forskning i så vitt skilda utbildningar som matematik, farmaci, slöjdlärarutbidlning, arkitektur, idéhistoria eller vad ni önskar. Och – kanske ännu viktigare – också veta när det inte ska föras in något nytt. Kunna känna av när det faktiskt är den tusenåriga föreläsningsformen som passar allra bäst. För just det här ämnet, för just den här läraren i just det här tillfället. Men också när ett så väldigt radikalt grepp som att lägga om en hel apotekarutbildning till nätutbildning ska göras. Diversitet och icke-strömlinjeformning tror jag är en av de viktigare sakerna vi ska betona!

Jag skulle vilja sluta såsom den här konferensen började. Johan Alvfors, SFS viceordförande, sa: ”Pedagogiken gör hela skillnaden”. Och visst är det så! Och visst har vi lång väg kvar att gå inom många områden, men det är inte en väg vi ska gå utan många – med samma mål!

/Anders
PS. Nästa gång arrangeras NU-konferensen av Lärosäten Syd och går av stapeln i Malmö den 15-17 juni.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *