Studentrekrytering

Idag har styrgruppen för Study Destination Sweden (SDS) haft möte på Münchenbryggerierna i Stockholm. SDS är ett samarbete mellan de flesta lärosäten och Svenska Institutet. I diskussionerna är det en självklarhet att bilden av Sverige som land i utlandet nog ofta är viktigare än bilden av varje enskilt lärosäte. ”Om olika aktörer förmedlar ungefär samma bild av något som ska marknadsföras, så blir det effektivare än om målgruppen möts av en splittrad bild, där en säger si och en annan säger så”. Även om ett lärosäte för en presumtiv utländsk student kan verka mycket attraktivt, så finns risken att studenten ändå inte väljer att åka till Sverige om landet inte känns lockande.

En självklarhet kan tyckas. Men hur har vi det egentligen på vårt eget lärosäte om vi förflyttar fokus till nationell studentrekrytering? Är det så att vi samordnar vår information och våra rekryteringssatsningar så att budskapet om Umeå universitet blir tydligt och entydigt? Eller är det så att varje fakultet tycker att man nog är bättre på att själv marknadsföra sina utbildningar, utan någon större inblandning av centrala enheter? Eller är det kanske så att varje institution nog tycker att man är bättre på att själv marknadsföra sina utbildningar, helst utan inblandning av fakulteterna?

Jag tror att vi har kommit en bit på väg när det gäller att samordna våra budskap, men jag är ganska övertygad om att vi också har mycket kvar att göra. Därmed inte sagt att allt ska centraliseras och att de som faktiskt sitter på specifik kunskap (på institutionerna!) inte ska spela en viktig roll. Ofta handlar det nog om bristande förtroende och respekt för våra olika nivåer. Och det är kanske lätt hänt.

Visst blir man som prefekt eller rekryteringsansvarig på en institution irriterad när fakulteten ”kräver” att vi ska gå ut på mässor under gemensam flagg. ”De där på fakultetskansliet begriper ju inte vårt område”. Och visst blir man som dekan, kanslichef eller rekryteringsansvarig på en fakultet irriterad när universitetsledningen eller informationsenheten ska lägga sig i rekryteringsarbetet av ”våra utbildningar”. Men det är inte bra. Varken för institution, fakultet eller universitet.

Vi måste börja med att hitta arenor där vi kan diskutera och föra dialog om hur vi vill ha det. Och vi måste visa respekt för våra olika nivåer och utnyttja de styrkor vi har och den profession som finns. På alla nivåer. Tillsammans!
/Anders

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *