Svenskt näringsliv har ett kommunikationsproblem

Då har det hänt igen. Svenskt näringsliv hävdar att utbildningsutbudet borde speglar arbetsmarknadens behov och kräver att statliga fördelningssystem belönar lärosäten med snabba etableringsgrader. Mig veterligen är just studenters etablering på arbetsmarknaden inte något stort problem (se t.ex. med SCB statistik). Den stora majoriteten av studenter får relevanta arbeten inom relativt kort tid – 4 av 5 tycker detta – även om vissa variationer förekommer. Dessa är dock snarare uttryck för landets geografi samt situationen på bostadsmarknaden.

Samtidigt blir man naturligtvis bekymrad att Svenskt näringslivs har uppenbara problem att rekrytera kompetent arbetskraft. Varför lyckas man inte förmedla att de arbetsplatser som organisationens medlemmar erbjuder är attraktiva? Kanske beror det på att man inte förstår vad unga människor tycker är attraktivt?

I mina ögon är studenter rationella personer som fattar kloka beslut i relation till sina intressen och framtidsplaner. I sådana resonemang spelar inte bara potentiella framtida inkomster roll men också bildningsideal och omsorg för en hållbar framtid. Veckans upprop av tusentals franska studenter att inte arbeta åt företag som inte tar sitt ansvar för att stoppa klimatförändringarna visar tydligt denna position.

Att inte förstå individers behov och önskan att bilda sig och istället försöka kanalisera dem i en riktning som gynnar Svenskt näringsliv framstår inte som särskilt vackert. Det ger uttryck för en objektifiering av studenterna för att åstadkomma organisationens och medlemmars önskemål. Allvarligt talat tror jag att stora delar av näringslivet inte delar Svenskt näringslivs snäva syn på kunskap och högskoleutbildning. Istället är jag övertygad att många arbetsgivare uppskattar nyutexaminerades förmåga att tänka nytt och förnya – det förhindrar stagnation och bevarar konkurrenskraft.

Mot denna bakgrund framstår det som märkligt att Svenskt näringsliv fortsätter på sin linje att åberopa planekonomiska åtgärder som tydligen varken vinner anhängare bland studenter eller högskolor. Istället kan man tycka att organisationen på allvar borde försöka förstå unga människor och i relation till detta fundera på vad svenskt näringsliv kan erbjuda för att säkerställa sitt framtida arbetskraftsbehov.

2 Kommentarer
  1. Anna Holmström says:

    Speciellt intressant är det att Svenskt näringsliv kommer med detta i en tid när det finns en stor osäkerhet kring hur den framtida arbetsmarknaden kommer att se ut. Att tänka nytt kommer att bli en nyckelkompetens på en arbetsmarknad där vissa yrken mer eller mindre kommer att kunna ersättas av AI. Generiska kunskaper kommer bli oerhört mycket viktigare för en långsiktig hållbarhet i arbetslivet där man kan utvecklas allt eftersom yrkesroller förändras och kanske helt försvinner.
    Det finns ju YH-utbildningar som ska fånga upp det specifika arbetsbehovet som arbetsmarknaden behöver, så att det tycker att universiteten också ska in på den vägen känns ju ganska konstigt.

    Svara
  2. Lennart Johansson says:

    Svenskt näringsliv har rätt att ha synpunkter på hur skattfinansierad verksamhet bedrivs men saknar ofta förståelse för att universitetens hålltider för att utbilda deras framtida medarbetare är 2 – 6 år, en tidsrymd som motsvarar 8 – 24 kvartalsrapporter med de omkastningar i företagens verksamhet och strategier dessa medför. Tills dess att någon lyckas utveckla modeller där den framtida arbetsmarknaden på ett tillförlitligt sätt kan förutses, torde även Svenskt Näringsliv behöva inse att vi utbildar en student för livet, inte för ett enskilt företags eller företagssektors arbetskraftsbehov.

    Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *