Inlägg

Universitetsstyrelse, ändring i universitetsledningen och externa bidrag till forskning

 

Igår hade universitetsstyrelsen sitt första möte för terminen, och det var också mitt första möte i det sammanhanget som rektor för universitetet. Centralt vid detta möte var en övergripande diskussion om hur universitetet leds, hur vi efterlever regelverket som vi lever under, och vilken uppföljning vi har av vår verksamhet.

Under mötet gav Kjell Asplund, professor emeritus från Umeå universitet, tidigare ledamot av universitetsstyrelsen, och den utredare som granskat Karolinska sjukhusets roll i Macchiarini-affären, sin bild av hur man agerat på KS och vad som gått fel. Kjells genomgång visade med all tydlighet på ett grupptänkande där ingen ifrågasatte något, och hur en brist på kunskap om och efterlevnad av regler kan leda en verksamhet i helt fel riktning. Mycket av presentationen kretsade kring kulturfrågor och hur viktigt det är att vi kontinuerligt arbetar med att motverka att en osund kultur får fäste i våra forsknings- och utbildningsmiljöer.

Kjell sammanfattade med att ge tre råd till styrelsen, formulerade som det enklaste, det svåraste och det viktigaste, för hur man undviker att hamna i en sådan situation som KI/KS gjort. Det enklaste är att utbilda om regelverket, det svåraste är frågan om att sätta en sund kultur, och här är mycket kopplat till ledarskap och synen på ansvar för en verksamhet, samt hur vi jobbar med såväl öppenhet som frågor kring etik och moral. Att sätta det sistnämnda högt på dagordningen är i mina ögon en mycket central fråga för oss på Umeå universitet. Kjells avslutande råd om vad som borde ha varit viktigast på KS och som helt uppenbart eftersattes, var patientsäkerheten.

I den efterföljande diskussionen i styrelsen konstaterade vi att det här inte är unikt för KI/KS utan att vi gemensamt måste arbeta med frågor kring etik och moral, med en medvetenhet om regelverket, med processer för anställningar, och med öppenhet och delaktighet för att på så sätt få en fungerande kultur där vi kan fånga upp oegentligheter redan på ett tidigt stadium. Jag hoppas att den här diskussionen finns och lever på alla nivåer inom universitetet.

Gårdagens möte inleddes dock med att jag för styrelsen presenterade universitetets ledning, och redan här fick jag möjlighet att presentera en ändring i den nuvarande ledningens sammansättning. Vicerektor Anders Fällström kommer så fort ett regeringsbeslut fattats att utses till ny rektor för Mittuniversitetet. Det är bara att gratulera Anders och Mittuniversitetet men samtidigt betyder det ett avbräck för oss här i Umeå. Anders har under sina år som vice- och prorektor på ett mycket förtjänstfullt och engagerat sätt arbetat med utbildningsfrågor. Den uppgiften kommer nu att tas över av vicerektor Heidi Hansson. Vi strukturerar om lite grann i ledningen och lägger Heidis tidigare uppgift som ansvarig för internationalisering på såväl henne som på prorektor Katrin Riklund och på vicerektor Dieter Müller. Det betyder att vi på ett naturligt sätt samlar frågor kring samverkan och internationalisering direkt under våra två kärnverksamheter, forskning och utbildning.

Styrelsemötet avslutades med ett besök på den medicinska fakulteten där styrelsen fick en inblick i fakultetens organisation, hur den arbetar med anställningar, kopplingen till universitetssjukhuset och avslutningsvis en presentation av några forskningscentra. Besöket var mycket uppskattat och jag ser det som ett viktigt inslag vid kommande styrelsemöten att vi på ett naturlig sätt låter framförallt styrelsens externa ledamöter få en inblick i vår verksamhet.

I veckan fick vi också besked om att tre stora forskningsbidrag om totalt 94 miljoner kronor från K & A Wallenbergs Stiftelse går till Maria Fällman, Jan Karlsson och Markus Schmid. Vi har också ett flertal forskare vid UPSC som är del i det projekt som leds av Ove Nilsson, SLU och som också fick ett stort bidrag från KAW. Vidare annonserade Forte sina bidragsbeslut i veckan och här lyckades forskare från Umeå universitet kamma hem bidrag till 13 forskningsprojekt. Med knappt 37 miljoner av totalt utdelade 272 miljoner kronor placerar vi oss som fjärde mest framgångsrika lärosäte i landet.

Ett stort grattis till alla forskare som framgångsrikt fått nya medel. Lycka till med projekten!

En vecka med budgetpropositionen i fokus

I tisdags släppte regeringen budgetpropositionen för 2017 och som vanligt var mycket av innehållet redan känt. Det är numera praxis att statsråden i förväg kommunicerar delar av de satsningar som kommer att presenteras i propositionen, och förra helgen kunde vi i Svenska Dagbladet läsa om hur regeringen ”miljardsatsar på svensk forskning”. I en debattartikel presenterade Helen Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, hur regeringen avser att tillföra nya resurser för att på ett ansvarsfullt sätt långsiktigt höja kvaliteten på svensk forskning, utbildning och innovation.

Sammanlagt ska anslagen ökas med 2.8 miljarder kronor till år 2020. Av dessa medel är 1.3 miljarder avsedda att gå till universitet och högskolors basanslag för forskning och forskarutbildning. Det här är naturligtvis mycket glädjande information då vi länge tryckt på vikten av ökade basanslag i förhållande till externa medel. Vid ett halvdagsseminarium på Rosenbad i onsdags presenterade ministern innehållet i budgetpropositionen för rektorer och styrelseordföranden från landets lärosäten. I propositionen och vid presentationen ser vi dock att de resterande 1.5 miljarder går till forskningsråden, Vinnova, Rymdstyrelsen och RISE, för olika samhällsviktiga satsningar.

Det gör att regeringens ambition med att höja basanslagen så att vi som lärosäten ska kunna kan skapa attraktiva och trygga karriäranställningar, och långsiktigt ta ansvar för forskningsinfrastruktur tenderar att gå om intet. Med en fortsatt hög grad av externfinansierad verksamhet kommer en stor del av basanslagen även i framtiden att behöva användas till medfinansiering. Att de reella kostnadsökningarna sedan med marginal överträffas av ersättningen för pris och löneomräkningen gör att det inte blir mycket kvar av dessa ökade basanslag. En ytterligare fråga som ännu inte besvarats utan som kommer att presenteras i forskningspropositionen som beräknas komma i november, är hur höjningen av basanslagen kommer att fördelas.

Regeringen skriver i budgetpropositionen att de avser stärka forskningsresurserna vid de mindre statliga högskolorna och vissa enskilda utbildningsanordnare för att säkerställa utbildningens anknytning till forskning, vilket kan ge en föraning om att de forskningsstarka universiteten inte kommer att prioriteras. I slutet av november lär vi veta mer.

Lärar- och förskollärarutbildning är en högt prioriterad fråga för regeringen och här räknar man med att tidigare och nuvarande satsningar ska resultera i en ökning av antalet utbildningsplatser från 30 000 till 40 000 fram till 2021. Behovet är stort men frågan är om vi kommer att ha såväl studentunderlag som forskarutbildade universitetslärare för att kunna utbilda så många nya lärare. Den föreslagna ökningen i årets budgetproposition är 960 platser där Umeå universitet får 40 av dessa.

För vår del betyder satsningarna i budgetpropositionen också att vi äntligen får stöd för att bedriva läkarutbildning på fyra orter. Det här är en verksamhet som inneburit ökade kostnader och som nu uppmärksammas av regeringen genom att vi får 6 miljoner som ett särskilt åtagande. Det är ett mycket glädjande besked.