Inlägg

Humaniora och samhällsvetenskap i forskningspropositionen

Under veckan har jag deltagit i ett seminarium på Rosenbad där Helene Hellmark Knutsson presenterade forskningspropositionen Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft. Det var en påtagligt nöjd minister som uppenbart var road över att kvaliteten av propositionen kommenterades utifrån hur många gånger vissa ord hade används. En kommentator hade lagt märke till att ordet excellens saknas i propositionen, vilket Hellmark Knutsson såg som en viktig markering i relation till tidigare propositioner.

Samhällsvetenskap och humaniora brukar sällan utgöra mer framträdande delar av en forskningsproposition. Därför var förväntningarna inför årets proposition inte särskilt höga även om det politiska läget i Europa efter de senaste årens krig och terrorattacker nog gav upphov till en insikt att samhälleliga frågor också förtjänar vetenskaplig uppmärksamhet. På så vis var det en positiv överraskning att regeringen väljer att lyfta samhällsvetenskapliga/humanistiska frågeställningar bland annat i vad man kallar för 10 åriga forskningsprogram. Formas, Forte och Vinnova kommer att tillföras resurser för att genomföra program på följande teman: Hållbart samhällsbyggande, social bostadspolitik, tillgänglighetsdesign, migration och integration, tillämpad välfärdsforskning och arbetslivsforskning.

Därutöver avser regeringen att förstärka forskningen inom särskilt omnämnda områden; Humaniora och samhällsvetenskap, registerbaserad forskning, välfärdens kvalitet, organisation och processer samt jämlika villkor. När det gäller skolfrågor avser regeringen att satsa på försöksverksamhet för en starkare vetenskaplig grund i skolan samt forskarskolor.

Det här låter egentligen bra men det finns ändå skäl för oro. När det gäller allmänna anslagsförstärkningar så verkar dessa huvudsakligen gå till yngre universitet och högskolor samtidigt som universiteten förväntas ta större ekonomiskt ansvar för infrastrukturkostnader.

En annan ekvation som är svårt att få ihop är att universiteten ska vara starka och oberoende och forskningen fri samtidigt som regeringen passar på att styra genom speciella satsningar i en riktning som huvudsakligen handlar om att skapa samverkan och innovation. Den största mottagaren av nya resurser blir Vinnova. Samverkan ska också tas hänsyn till när nya medel fördelas till universitet och högskolor.

Denna position har kritiserats sedan propositionen presenterades. Många tycker att det dominerar en mycket funktionell syn på forskning som en verksamhet som helst ska leda till innovation. Lite tanke ägnas däremot åt bildningsideal och sökande efter kunskap för sin egen skull. Med hänsyn till att Vinnova är den största mottagaren av nya pengar undrade också en rektor under seminariet om och hur man hade tänkt kring jämställdhet och inkludering.

Hellmark Knutsson påpekade att samverkan i hennes ögon inte bara omfattar samverkan med näringsliv utan också med offentlig sektor och andra samhällsaktörer. Indikatorer för att bedöma samverkan bör dessutom väljas på ett sådant sätt att de driver kvalitet: samverkan kompenserar inte för dålig forskning. Ministern tyckte också att det visserligen var viktigt med fri forskning men att man inte kunde förvänta sig att skattebetalarna inte ville se resultat och tillämpbar nytta.

Man kan i detta sammanhang undra varför Svensk näringsliv som under senaste året skapade en hel del uppmärksamhet för sitt nyvunna intresse för universitetssektorn har varit så tyst i debatten kring propositionen. Kanske är det för att Svensk näringsliv och dess medlemmar som under många år har minskat sina forskningsbudgeter är nöjda med en hörsam regering som tycks kompensera för bolagsstyrelsers kortsiktighet? Även ministern uttalade sig kritiskt kring Svensk näringslivs utspel men det återstår att se hur denna fråga utvecklas när man behöver skrida från ord till handling.

Ordet för dagen var annars ”kvalitetskultur”. Det var vad Hellmark Knutsson vill se som den viktigaste målsättningen med propositionen. Forskningen behöver genomsyras av ett konstant kvalitetsarbete, och därför var målsättningen inte heller en kvantitativ expansion av sektorn utan snarare att forskningskvaliteten höjs och forskningen kommer till nytta för utbildning och samverkan.

Propositionens effekter på universitetens budgetar är än så länge oklara. Därför kan man nog redan nu konstatera att fortsättning följer…

Proposition med samverkan i fokus

Så var den då här, regeringens proposition ”Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft”, den forsknings- och innovationsproposition som vi väntat på hela hösten. Tanken med proppen är att denna ska vara långsiktig, och mycket riktigt innehåller den ett antal tioåriga nationella forskningsprogram, strategiska satsningar för att möta samhälleliga utmaningar och problem såsom klimat, hållbar samhällsutveckling och antibiotikaresistens.

Det som dock tydligt präglar forskningsproppens innehåll är dess stora fokus på samverkan, samverkan mellan lärosäten och det omgivande samhället, såväl med näringsliv som med offentlig sektor. Vi förväntas också i högre grad verka för nyttiggörande av forskning och bidra med utveckling inom innovationsområdet.

Regeringen kommer som tidigare aviserats i budgetproppen att under perioden 2017-2020 öka basanslagen för forskning till universitet och högskolor. Det är en välkommen höjning och något som vi starkt propagerade för i vårt inspel till forskningsproppen. Höjningen motiveras med att vi på lärosätena ska ta ett större ansvar för att öka jämställdheten samt för att stärka kopplingen mellan forskning och utbildning.

Vidare vill regeringen att samtliga lärosäten i landet ska bedriva forskning, vilket är en förutsättning för högkvalitativa utbildningar. De ökade anslagen ska också möjliggöra för lärosätena att ta ett helhetsansvar för utbildning på forskarnivå och för forskares karriärvägar, för att vi ska kunna rekrytera de bästa forskarna, ta ansvar för finansiering av för forskningen viktig infrastruktur, och kunna medfinansiera större EU-program.

Det är lätt att konstatera att regeringen har höga ambitioner för vad de nya medlen ska räcka till. Fördelningen av dessa nya medel kommer att presenteras först i samband med att budgeten för 2018 offentliggörs, och kommer då att göras utifrån en ny princip. Regeringen avser att fördela merparten av medlen utifrån de tidigare använda kvalitetsindikatorerna externa bidrag till forskning och bibliometri, som nu kompletteras med parametern samverkan med det omgivande samhället.

Samverkansindikatorn kommer att ges samma vikt som de övriga indikatorerna, och vid fördelningen kommer regeringen att utnyttja Vinnovas bedömningar av lärosätenas samverkansinsatser. Flera utredningar har påtalat behovet av ett nytt resursfördelningssystem och regeringen kommer att tillsätta en utredning som syftar till att ta fram förslag på ett system som väntas kunna användas vid budgetarbetet inför budgetåret 2020. Fram till dess kommer ovanstående system att användas.

Den satsning som det flaggas för med att sprida resurser till alla lärosäten kan dock leda till att vi inte får de ”starka och ansvarsfulla lärosäten” som ministern talar om, utan snarare mediokra och konkurrenssvaga motsvarande. Hursomhelst, då inget specificeras i forskningsproppen så får vi vänta tills i höst för att se i vilken mån vi får del av de ökande resurserna.