Inlägg

Hur mycket har gjorts?

Idag har Per Nilsson och jag besökt ett framstående universitet utanför Seoul: Inha-universitetet. Det är ett fullbreddsuniversitet med allt från medicin med eget sjukhus och naturvetenskap till ekonomi (i synnerhet logistics management), samhällskunskap och humaniora, men tyngdpunkten just här ligger på teknikforskning och ingenjörs-utbildning. Det är ett av de två högst rankade sydkoreanska universiteteten inom teknikområdet. Inom den teknikvetenskapliga forskningen och inte minst inom ingenjörsutbildningen är internationalisering en självklarhet och ett högt uttalat prioriterat område. En stor del av studenterna reser ut och campus är fyllt av internationella ingenjörsstudenter.
Detta fick mig att tänka på en utvärdering som HSV gjorde av civilingenjörsutbildningarna i Sverige för fem år sedan (2009). Om Umeå universitet skrev HSV då bl.a:

Bedömargruppen anser att målet, 20 procent utresande studenter, kanske är realistiskt men är ganska lågt satt.Trots det, och att förutsättningarna att resa ut är goda, är det få studenter som utnyttjar möjligheten. Bedömargruppen anser att informationen om utlandsstudier är bra i och för sig, men att universitetet behöver arbeta mer aktivt för att den ska nå studenterna. Lärarutbyten tycks inte heller förekomma i någon större utsträckning, och bedömargruppen ser inte någon medvetenhet om det värdefulla för lärare att resa ut just som lärare.

Detta gällde specifikt civilingenjörsutbildningarna, men kan nog passa in på flera andra av våra utbildningar. Man kan fråga sig hur mycket som hänt på dessa fem år. På vissa områden väldigt mycket skulle jag säga. På andra nästan ingenting. Hur ska vi utbilda studenter som blir attraktiva både inom och utom landets gränser genom att ha erfarenhet från andra länder? Hur jobbar vi idag med att öka andelen ut- och inresande studenter? Hur lägger vi upp våra program så att vi underlättar för studenterna att göra en del av utbildningen vid ett utländskt universitet? Jag är övertygad om att det på  ganska många håll och kanter finns en hel del att ta tag i. Och detta måste göras snarast möjligt om vi inte ska tappa position.
/Anders

Inha universitetet, Incheon, Sydkorea

Inha universitetet, Incheon, Sydkorea

Den blomstertid nu kommer…

Graduation 2011 USBE

Graduation 2011 USBE

Examen och festligheter hör årstiden till och examensceremonierna duggar tätt. Den senaste veckan har jag haft förmånen att delta vid tre sådana.

Universitetets vårpromotion i Aula Nordica är en högtidlig tillställning där våra nya doktorer promoveras. Frackar och långkläningar, doktorshattar och lagerkransar. Allvar och glädje och en efterföljande fest där de nyblivna doktorerna också får möjlighet att knyta kontakter med representanter från näringsliv och myndigheter.

Till Designhögskolans ”Design talks” står företag som Nokia, Microsoft ,BMW, Atlas Copco och många andra i kö för att få träffa nyutexaminerade studenter. Stämningen är på topp. Det räcker att komma in genom dörrarna för att känna en härlig atmosfär med en blandning av industri, konstnärskollektiv och en fantastisk dynamik. Här föreläser några av världens främsta designers.

Handelshögskolan fyller Aula Nordica med över tusen personer till en högtidlig och glad examensceremoni där hundratals nya ekonomer får sina diplom. Framgångsrika alumner berättar om vad som hänt sedan de lämnade universitetet. Inspiration och glädje står i fokus!

Vad som är slående i alla dessa tre exempel är de internationella inslagen. Såväl doktorerna vid vårpromotionen, som studenterna vid både Designhögkskolan och Handelshögskolan kommer från världens alla hörn. När klass på klass av internationella studenter vid Handelshögskolan tågar in på Aula Nordicas scen är det också våra framtida ambassadörer världen över och personer som bidragit med att föra in nya perspektiv till vårt universitet som vi applåderar.

Jag tror examensceremonier är en viktig del i våra utbildningar och något vi bör bli bättre på. Nu vet jag att det med jämna rum funnits arbetsgrupper som sett över detta. Många gånger har det handlat om att skapa en gemensam ceremoni för hela universitetet, eller för dem som inte har någon programceremoni. Kanske är det att gapa över lite för mycket. Kanske skulle vi börja med att från central- och fakultetsnivå uppmuntra och stimulera enskilda program- eller högskolors ceremonier för att på sätt sprida goda exempel.

Framförallt handlar det här om ett av stegen i ”hela utbildningsprocessen” och vi ska naturligtvis se detta som en del i en helhet. Vi har precis påbörjat arbetet med detta. Från rekrytering, via mottagande, utbildningsperiod och examen till alumner (som sedan blir våra bästa rekryterare och därmed sluter cirkeln). Detta kommer att bli ett av höstens stora jobb där såväl fakulteter och institutioner som förvaltningsenheter kommer att blandas in.

Men, innan dess ska vi fortsätta att njuta av den glädje och inspiration våra studenter och doktorander bidrar med och önska alla nyblivna alumner lycka till i sina framtida gärningar. Några återkommer till oss och andra hoppas jag minns sin studietid med glädje och känner att de hos oss fått den allra bästa tänkbara bas att stå på när nya utmaningar väntar.

Glad Kristi himmelsfärdshelg,
Anders

 

Doktorer utanför akademin – UMIT

I torsdags invigdes UMIT research labs nya lokaler i Mit-huset. UMIT är en centrumbildning som tilltalar mig. Här samarbetar främst fysiker, matematiker och datavetare, men också informatiker och på sikt nog även ekonomer och andra. Här finns ingen anställd personal, något jag tror underlättar mobilitet och kreativietet. Man behöver bara komma in i lokalerna för att man ska känna en atmosfär som verkligen sprudlar av kreativitet och god forskning.

Det finns såklart många sådana miljöer vid vårt universitet, men vad som kanske särskiljer UMIT åtminstone från de flesta, är den starka kopplingen mot industri, näringsliv och offentliga organisationer utanför universitetet. Detta kopplat med högkvalitativ grund- och nyfikenhetsforskning. En väldigt god mix!

Vad jag kanske gillar mest är dock att den starka kopplingen mellan forskning och samverkan också knyts ihop med utbildning på alla nivåer. UMIT har program för att slussa både studenter på avancerad nivå, doktorander och nydisputerade in i skarpa projekt med industrin. Inte minst tror jag det här kan bli en viktig miljö för att öka antalet disputerade personer utanför universitetsvärlden.

Vill någon riktigt känna en kokande stimulerande miljö, så gör ett besök i Mit-huset och UMIT. Man kan börja med att titta in på www.org.umu.se/umit/english/

Omfördelning av resurser

Ända sedan vi strax efter sommaren började diskutera utbildningsutbud i allmänhet och takbeloppsproblematiken i synnerhet har det förekommit många olika idéer och argument för hur ramarna till fakulteterna ska skäras ned. En metod, som ganska ofta förs fram, skulle vara att minska ramarna proportionellt, så att alla fakulteter tar lika stort ansvar för den minskning som är nödvändig 2012. Det skulle vara rättvist och det skulle garantera att hela vårt breda universitet också fortsättningsvis kan vara ”lika brett”. ”Det skulle vara väldigt dramatiskt av universitetsledningen att gå in och göra stora omfördelningar mellan fakulteterna”, som någon uttryckte det.

Jag är dock ganska kallsinnig till ”rättviseargumentet” och hoppas att vi inte ska landa där när vi slutligen kommit fram till hur ramarna ska sättas. Vad många inte tänker på är nämligen att ganska ordentliga omfördelningar av resurser och HST mellan fakulteterna har skett i det tysta under ganska lång tid. Detta utan att någon tagit ett aktivt beslut eller att det finns en strategi bakom. Det är ett betydligt sämre sätt att omfördela resurser på tycker jag.

Diagrammen nedan visar vad som hänt med den ekonomiska tilldelningen inom grundutbildningen respektive antalet helårsstudenter, HST,  för varje fakultet den senaste tioårsperioden. Det första diagrammet visar ekonomiska ramar och det andra antalet HST (klicka på diagrammen så förstoras de). De beskriver vilken andel varje fakultet hade i början och slutet av det senaste decenniet.

Vi ser t ex att TekNat år 2000 hade 23 procent av alla HST, medan den fakulteten 2010 endast hade 18%. USE och humanistiska fakulteten har också minskat sina andelar medan Samfak och Medfak ökat andelarna.  Tittar vi på de ekonomiska ramarna, så skulle, om ”rättviseargumentet” hållit över de här åren, USE ha haft ytterligare 80 miljoner i tilldelning år 2010. TekNat skulle ha haft ytterligare 65 miljoner och Samfak och Medfak vardera borde fått mellan 70 och 80 miljoner mindre 2010. Vilken nivå anser vi vara ”rättvis” och den vi skulle utgå från om vi skulle skära proportionellt? 2001 eller 2010?

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: Vi har ett komplext och svårt arbete framför oss. Kortsiktigt för att sätta ramarna inför 2012 års budget och långsiktigt det ack så mycket viktigare och än komplexare arbetet med att formulera strategier för vårt långsiktiga utbildningsutbud.

Innan vi fortsätter med dessa tankeövningar hoppas jag dock att vi alla får njuta av en riktigt skön och glad påsk. En helg och som förhoppningsvis för alla innehåller stunder av avkoppling, kontemplation och energipåfyllnad. Själv ska jag nu genast kasta mig över boken ”Why beauty is truth – a history of symmetry” (finns också i kortversion som pod: http://itunes.apple.com/us/podcast/why-beauty-is-truth-a-short/id253689673) .

Glad påsk!