Inlägg

Samarbete

Just nu och i ytterligare ett par veckor har Umeå universitets fakulAbisko-20150825-DSC_2635tetsöverskridande program, genom sina värdfakulteter, möjlighet att ansöka om medel för kvalitetsförstärkning. Två miljoner kronor finns för 2016 avsatt för detta ändamål. Det är inte den allra största satsningen, men en viktig symbol för att lyfta vikten av fakultetsöverskridande utbildningar och samarbete över traditionella gränser. Egentligen hade jag velat att medlen i första hand skulle användas till att utveckla nya ämnesöverskridande utbildningar, men såsom läget är nu, när vi fortfarande måste minska vårt utbildningsutbud vore det kanske felaktigt att uppmuntra till start av helt nya utbildningar. Till 2017 hoppas jag dock att det ska vridas om till nyutveckling!

Att samarbeta över ämnes- och fakultetsgränser är något vi vid Umeå universitet normalt är ovanligt bra på, men samtidigt tror jag att vi har en ännu större icke utnyttjad potential i detta. Med en anda och kultur av låga trösklar och ett samlat campus har vi alla möjligheter att bedriva den forskning och de utbildningar som behövs för att möta framtidens stora utmaningar och det är få andra svenska lärosäten som har lika goda förutsättningar som vi.

Det finns annat än rena utbildningsprogram eller forskningsprojekt där samarbete över gränserna är av stor vikt för att vi ska bli ännu bättre i vår kärnverksamhet. För några veckor sedan hade jag nöjet att hälsa den nationella SUNET-konferensen välkommen till Umeå. Här möttes ett hundratal personer som sysslar med IT- och nätfrågor för att i en vecka diskutera viktiga och aktuella frågor. Några saker jag då hade den stora glädjen att lyfta var just hur vi i Umeå, genom att samarbete, också på detta område nått och når allt längre. Det handlar om vårt samarbete med kommun, region, flygplats och annat för att forskare, studenter och anställda ska ha tillgång till trådlöst nätverk i snart sagt hela staden. Det handlar om hur vi genom ett gott samarbetsklimat mellan t.ex. IT-enheten, ITS och universitetspedagogik och lärandestöd (UPL) blir allt bätSingapore-20150930_DSC_2902tre på att skapa stöd och verktyg för våra studenter och lärare. Stöd och verktyg som utgår från de pedagogiska behoven, men tar kraft och inspiration av den senaste tekniken. Och det handlar inte minst om hur våra nya fysiska och interaktiva miljöer, det må vara lär-, fokus-, formella, informella eller andra typer av miljöer, utvecklas. Här tycker jag vi sett ett fantastiskt gott samarbete mellan alla tänkbara aktörer. Inte minst skulle jag vilja lyfta Lokalförsörjningsenhetens stora intresse för att, genom hela processen, från första idén till slutförandet, jobba väldigt nära lärare, forskare, studenter, pedagogiska utvecklare, IT-personal och många andra. Endast på så sätt kan vi nå dit vi vill och det är en glädje att se hur gott samarbetet för det allra mesta fungerar. Det viktiga är att vi alla har samma gemensamma mål att sträva mot.

Ytterligare exempel på områden där samarbetet ökat och murarna minskat de senaste åren är, åtminstone såvitt jag kan bedöma, samarbetet och kontakterna inom utbildningsområdet mellan våra olika fakulteter och Lärarhögskolan. Det har blivit inte bara betydligt bättre, utan faktiskt fantastiskt bra tycker jag. Informationsutbyten, samarbeten, spridande av goda exempel och mängder av andra saker betyder mycket för att vi ska fungera som ett universitet, men naturligtvis ännu mer för att våra studenter ska få den allra bästa tänkbara utbildningen.

Så finns det naturligtvis områden där vi har mer att göra. Några saker jag tror vi den närmaste tiden behöver koncentrera oss på  när det handlar om samarbeten och relationer är (fortsatt) hur vi jobbar tillsammans med företag, kommuner och organisationer i Uminova Expression-20141030-DSC_7865regionen.  Hur vi jobbar med uppdragsutbildning (ett område där ytterst få institutioner idag har någon större erfarenhet eller kunskap, men där det finns väldigt mycket att göra som är positivt både för våra ordinarie utbildningar, för våra lärare och forskare och för samhället utanför universitetet). Breddad rekrytering och kompletteringsutbildningar och validering för nyanlända är ett par andra områden där vi verkligen behöver samarbeta över många gränser och ta krafttag den närmaste tiden. Det kommer nog båda jag, universitetsledningen och andra att återkomma till väldigt snart.

Samarbeten är alltså en gren vi är ovanligt bra på och en av våra största styrkor. Det betyder såklart inte att det inte finns mer att göra på området samarbete, lägre hinder och större respekt för olika grupper. Låt mig därför få avsluta med att drömma och säga ”tänk om”:

  • Tänk om lektorn som kanske inte gjort så väldigt mycket ny genomgripande forskning (men väl följt med sitt ämnes forskningsutveckling såklart), men däremot gjort fantastiska saker för kvalitetsutvecklingen av institutionens nybörjarprogram, fört viktiga diskussioner med avnämare, dragit igång en uppdragsutbildning eller andra liknande saker, alltid kunde få känna samma uppskattning och status som den docent som just dragit in ett forskningsanslag på ett par miljoner kronor.
  • Tänk om lärare och pedagoger alltid kunde komma ihåg att mycket av de sätt vi idag undervisar och utbildar på och som vi tycker möjliggör den pedagogiska vision vi som lärare har, aldrig skulle ha funnits om inte de fysiska lokalerna, tekniken och de passionerade IT-utvecklarna skulle ha gått före.  Och tänk om varje IT-tekniker vid förvaltningen kunde förstå att det inte spelar någon roll hur häftiga och fantastiska nya teknikverktyg som finns om de inte på ett mycket tidigt stadium förtroendefullt, djupt och med öppna ögon diskuterades med lärare och pedagoger som ska använda verktygen och förstår att allt måste utgå från en pedagogisk tanke.
  • Tänk om den något förvirrade forskaren, som inte är världens mest socialt kompetenta person och kanske inte alltid sköter de administrativa pålagorna på ett perfekt sätt, alltid och av alla kunde uppskattas för sina sidor att hänföra både studenter och andra med sin passion för ämnet
  • Tänk om studievägledaren och studierektorn alltid kunde förstå att studenten blir en minst lika bra civilingenjör om den istället för att läsa den obligatoriska kursen i Fourieranalys, som utgör en sextiosjundedel av utbildningen, spenderat en termin i en annan kultur i ett annat land och där fördjupat sig i teknikhistoria
  • Tänk om matematikern som samarbetar med filologer och där bidrar med ovärderlig hjälp för mänsklighetens vidgade förståelse för våra språks uppbyggnad, trots att den matematik som används i filologin kanske inte är den allra djupaste eller mest prestigefyllda, kunde få samma uppskattning som filologiprofessorn som delvis tack vare den där matematikern publicerar sig i den bästa av tidskriften eller som matematikerkollegorna som ägnar sig åt mer inomvetenskaplig prestigefylld forskning
  • Tänk om den programansvariga, som tycker sig veta precis hur sitt programs material inför nästa års studentrekrytering ska se ut, kunde förstå och uppskatta den kunskap, erfarenhet och förståelse för rätt målgrupp som förvaltningens kommunikatörer besitter och inte tro att en lång forskarutbildning i plurikomplex analys innebär att man är expert på att nå dagens ungdomar. Och tänk om kommunikatörerna vid förvaltningen alltid förstod att det inte spelar någon roll hur kreativa och fantastiska förslag till rekryteringsmaterial de tar fram om de inte på ett väldigt tidigt stadium diskuterades med och förankrades hos utbildningsledare, studierektorer och programansvariga.
  • Tänk om professorn i pseudodifferentialoperatorer kunde förstå att 95% av de som idag påbörjar en grundutbildning i matematik inte är som hon själv var när hon började och att det därför ofta krävs andra både pedagogiska och andra sätt att nå studenterna så att 5% av dem ändå slutar som en, ännu bättre, professorer i pseudodifferntialoperatorer.
  • Tänk om prorektorn, som är ansvarig för utbildningsfrågor, kunde förstå hur förslaget till fördelning av grundutbildningsanslaget skulle uppfattas, tolkas och kunna hanteras ute på institutionerna.

(och självklart kan och ska de matematikrelaterade begreppen bytas ut mot valfritt område)

Väldigt ofta är dessa ”tänk om” naturligtvis inga problem, men tyvärr är det nog alltför många av oss som har svårt att höja blicken och se hur mycket gott och bra som görs också vid sidan om vår egen vardag och hur beroende vi egentligen är av varandra. Det är min starka övertygelse att Umeå universitet skulle kunna ta ännu större steg framåt om vi kunde fortsätta att utveckla den kultur som funnits ända sedan universitetets tillkomst. Att utveckla ”det vänliga universitetet” än mer, utan att för den skull bli mesigt eller flummigt. Därtill krävs det naturligtvis en mycket professionell organisation och att varje person, på varje plats, är riktigt riktigt bra och proffsig.

Kanske räcker det dock att säga: Tänk om vi alla förstod att akademien är en väldigt speciell arbetsplats, men ändå inte så speciell som vi alltför ofta försöker göra den till och att vi alla, både specifikt för vårt område och för universitetet som helhet, skulle vinna så mycket bara på att prata med varandra lite oftare.

Miljöer för högre utbildning och forskning – Singapore

Singapore-20150928_DSC_2763Under veckan som gått har rektor Lena Gustafsson, vicerektor Marianne Sommarin och jag besökt Singapore och Japan. I Singapore hade vi ett mycket givande tredagarsbesök vid det universitet i världen som kanske utvecklats allra snabbast under de senaste åren: Nanyang Technological University (NTU), där rektor Bertil Andersson (UmU-alumn och tidigare LiU-rektor bl.a.) berättade om sin och universitetets filosofi och arbete bakom framgångarna och såklart tog emot oss på ett fantastiskt trevlig och bra sätt. Marianne och Lena är dessutom sedan många många år goda vänner med Bertil, så lite extra fokus blev det kanske ibland kring Life-science-området. NTU är idag rankat som det trettonde bästa universitetet i världen (QS-ranking).
Singapore-20150930_DSC_2900Vi har under dessa dagar fördjupat vårt sedan tidigare mycket goda samarbete och diskuterat hur vi ytterligare ska utveckla det, inte minst på doktorand- och forskarnivå. Vi kommer säkert att återkomma i flera bloggar och på andra sätt betydligt djupare och bredare om olika delar av det, men nu vill jag bara väldigt kort säga några ord om en av alla saker vi mötte. En sak som verkligen både imponerade och gjorde mig väldigt glad. Något som är slående är nämligen hur detta universitet, varande ett av världens främsta forskningsuniversitet, satsar minst lika mycket på utbildning som forskning och inte minst på samspelet och integrationen mellan utbildning och forskning. Det är ju precis såsom det ska vara och borde egentligen inte ha uppfattats som särskilt märkvärdigt eller som är något specifikt för NTU, utan snarare något som är rätt uttalat för de allra flesta riktigt stora och framgångsrika universiteten i världen, men, som vi tyvärr i Sverige har glidit allt längre och längre ifrån under senare decennier. Tyvärr är det alltför ofta man kan konstatera en stor klyfta mellan grundutbildning och forskning vid svenska universitet. Det tror jag, eller är helt övertygad om, beror  betydligt mer på det system vi har än de lärare och forskare som är aktiva vid våra lärosäten.

Ett intressant område, som för några år sedan skapade en väldig diskussion och debatt vid Umeå universitet, är rummens betydelse för högre utbildning och forskning. Efter mycket om och men beslutade universitetsstyrelsen för ett par år sedan i linje med universitetsledningens förslag att avsätta ca 70 miljoner kronor till att utveckla våra fysiska miljöer på campus. Det handlar främst om två saker.

Singapore-20150930_DSC_2905Det ena är att möjliggöra för våra forskare och lärare att få större möjlighet att använda just den pedagogik som passar bäst för aktuellt moment inom aktuellt område utan att hindras av det fysiska rummets utformning eller de tekniska hjälpmedel som finns till hands. Kort och gott, det är läraren och forskaren som ska avgöra vilken typ av pedagogik som bäst gynnar studenterna och inte de fysiska eller tekniska begränsningarna. För att det ska vara möjligt krävs en stor flexibilitet. Ibland, som vid vissa tillfällen i mitt eget ämne, kan en föreläsning i en vanlig hörsal vara det allra bästa, men desto oftare är det nog andra typer av pedagogik som bäst hjälper studenterna att utvecklas. Det kan handla om allt från flipped classroom, problembaserat lärande, grupphandledning till utomhuspedagogik. Helt beroende på ämne och aktuellt område. Det andra är att skapa miljöer där studenter, lärare, forskare och personer från andra delar av samhället på ett naturligt och bra sätt träffas och arbetar tillsammans.

Att se vad NTU gjort på detta område är både fantastiskt roligt och inspirerande, men på ett sätt också lite deprimerande. Deprimerande därför att det här är så självklart att man avsätter stora pengar för att investera både i lokaler (i precis ”samma tänk” som vi själva nu gör i vår, i jämförelse mycket mycket lilla, 70-miljonerssatsning) och i ny pedagogik. Singapore-20150930_DSC_2912Man kan inte annat än bli lite avundsjuk över att se en så fantastisk uppslutning inte bara från rektor och universitetsledningshåll, utan bland dekaner, fantastiska forskare från såväl life-science som humaniora och lärare inom olika ämnen. Förståelsen för utbildningens betydelse och för att allt som har med utbildning att göra inte kan ske på samma sätt som det gjort de senaste 100 åren är slående!

Dock blir man såklart allra mest både glad och väldigt inspirerad över att se att ett så framgångsrikt universitet som NTU tänker i precis samma banor som vi. Att de sedan har helt andra resurser till sitt förfogande får man såklart komma ihåg, men också vår lilla Singapore-20150929_DSC_2887satsning kan få stor betydelse om den sedan spiller över på framtida renoveringar och investeringar. Som grädden på moset, förstärktes  bilden av att vi är på rätt väg och att vad man gjort på NTU verkligen tilltalar studenterna ytterligare när vi talat med ett par studenter från Handelshögskolan vid Umeå universitet som just nu befinner sig i Singapore. De kommer säkert under vårterminen på olika sätt att dela med sig av sina erfarenheter, men kort uttryckt kan man nog säga att pedagogiken och rummets betydelse vid NTU gjort att de ”tvingas” studera betydligt mer, men också får betydligt mer ut av den tid de spenderar vid universitetet och av sina lärare!

Vi går trots allt mot en mycket ljus framtid vad gäller högre utbildning!

Grundutbildningsbudget 2016

BudgetI torsdags fattade universitetsstyrelsen beslut om budget för 2016. I detta beslut ingår bl.a. fakulteternas och lärarhögskolans budgetramar för grundutbildning 2016 samt preliminära ramar för 2017 och 2018.

Precis som de senaste åren innebär också 2016 års budget en omfördelning mellan fakulteterna baserad på våra fyra kvalitetskriterier; Internationalisering, forskningsanknytning, utbildning på avancerad nivå och samverkansinslag i utbildningarna. En del nyheter finns också i årets beslut. Förutom en del förenklingar av mer teknisk karaktär i själva fördelningsmodellen, så har universitetsledningen infört två nya poster.

En miljon avsätts för praktikkurser inom hum-samområdet. Det finns ett par anledningar till att detta kommer nu. Att kunna erbjuda praktik och verksamhetsförlagd utbildning anser vi vara viktigt för många utbildningars kvalitet och för studenterna på dessa utbildningar. I takt med att prislapparna urholkas har det blivit allt svårare att finansiera sådan verksamhet inom hum-sam-området. Visserligen urholkas övriga prislappar nog så mycket, men när prislappsskillnaden mellan t.ex. medicinsk och samhällsvetenskaplig prislapp närmar sig 90 000 kr per helårsstudent är det lätt att inse att förutsättningarna ser rätt olika ut. När det kommer till praktik och VFU har Umeå universitet ett särskilt läge. Många andra lärosäten, inte minst de i storstadsregionerna, har betydligt lägre kostnader för studenternas boende och resor, då det ofta är fullt möjligt att bo kvar på studieorten under praktiktiden. Tidigare har en del kurser med VFU/praktik kunnat klassificeras på ett annat sätt, men skärpta regler vad gäller kursklassificering omöjliggör nu detta.

Campus-20141030-DSC_7878Den andra nyheten är att det i budgeten för 2016 avsatts två miljoner för fakultetsöverskridande utbildningar. Umeå universitet, som ett av landets fyra fullbreddsuniversitet, är tämligen framgångsrikt vad gäller öppenhet mellan olika ämnesområden och vi har lätt att samarbeta över alla tänkbara gränser. Trots detta, så tror jag inte att vi till fullo utnyttjar den fördel vi har av att ha allt mellan humaniora och medicin, teknik och konst, naturvetenskap och arkitektur, samhällsvetenskap och mycket mycket mer inom samma organisation. På sikt vill vi gärna stimulera nya program som går över två eller flera fakulteter. Just nu, när vi befinner oss i ett läge när vi fortfarande måste minska vårt utbildningsutbud, handlar det dock kanske nog så mycket om att sådana utbildningar inte är de första det skärs ned på. Något som inte är alldeles ovanligt i ett läge när fakulteterna ofta i första hand kanske prioriterar de program som ligger helt inom sitt eget område. Medel behövs också för att underlätta kvalitetsarbete, programutveckling och andra programgemensamma verksamheter, då sådant – inte sällan på grund av att våra fakulteter har olika system för hur man fördelar pengar till sådant – kan vara mycket svårt att finansiera.

Campus-20130523-DSC_0636De två miljonerna till fakultetsöverskridande utbildningar är än så länge bara en ram. Detaljer om hur fördelningen ska ske kommer rektor att fatta beslut om i höst. Inför det kommer frågan att diskuteras bl.a. i utbildningsstrategiska rådet, men alla ni som läser detta är också mycket välkomna med tankar om och förslag på vad som är viktigast att prioritera när medlen ska fördelas. Tilläggas bör väl att vi är fullt medvetna om att två miljoner egentligen är en spottstyver och kanske mer av en symbolisk satsning. Inte desto mindre hoppas vi att det kan bidra till att sporra utveckling och förenkla arbetet med de fakultetsöverskridande utbildningarna.

Jag avslutar med ett diagram som visar hur fördelningen av grundutbildningsramen förändrats de senaste fem åren och önskar i övrigt alla en riktigt glad, skön och trevlig sommar!

pkt 49 AF 20150604 Styrelse

 

 

Universitetets regionala utbildningsansvar

Umeå universitet har under lång tid, ända sedan dess grundande, spelat en stor och viktig roll för den regionala utvecklingen och tagit ett stort och viktigt regionalt ansvar. Hur det regionala ansvaret tett sig har skiftat genom åren, men täcker idag i princip hela universitetets bredd såväl vad gäller verksamhet, dvs forskning, utbildning, innovation och annan samverkan, som ämnesområde. Det finns naturligtvis näst intill hur mycket som helst att säga om detta stora och viktiga område. Idag tänkte jag dock inskränka mig till universitetets utbildning på grund och avancerad nivå och hur jag ser på dess roll i vårt regionala ansvar.

Vare sig vi vill det eller inte och vare sig vi tycker det är bra eller inte, så spelar universitet på en global marknad när det gäller studentrekrytering, något som skulle kunna utgöra grunden för ett eget blogginlägg. I denna konkurrens klarar sig UmU tämligen bra. I höstas var vi landets tredje mest attraktiva lärosäte mätt i antalet antagna förstahandssökande. Endast Stockholms och Uppsala universitet kom högre. Också i den internationella konkurrensen klarar vi oss bra såväl vad gäller freemovers som avgifts- och utbytesstudenter. Vi har nu ungefär 31000 studenter och varje hösttermin antas drygt fem tusen. Av dessa har, enligt universitetskanslersämbetet, knappt 70% sitt ursprung söder om de fyra nordligaste länen.

Höst på Campus - dammenUniversitetet är alltså en gigantisk magnet vad gäller att attrahera nya människor till regionen. Vår roll måste vara att ge högkvalitativa utbildningar som ger studenterna en möjlighet att under lång tid framöver verka på arbetsmarknaden. För att behålla vår position, kan vi aldrig tulla på kvaliteten för att göra några snabba quick-fixs här eller där. Det viktigaste och kanske svåraste är frågan hur vi får de personer som utbildas vid UmU att stanna kvar i regionen. Att bidra till att fylla regionens behov av högutbildad arbetskraft och bidra till en befolkningstillväxt i hela regionen.

Vi har lång erfarenhet av att på olika sätt bedriva utbildning i regionen. Under vissa tider har universitetsstyrelsen fattat beslut om att si och så många studieplatser ska förläggas till den och den orten. Under andra perioder har institutioner, fakulteter eller universitetsledning efter diskussioner med företag, kommuner eller organisationer Regionen-20120322_DSC_1635kommit överens om att starta en utbildning någonstans. Många gånger har det blivit alldeles ypperliga utbildningar med långvarigt gott söktryck, mycket gott samarbete mellan universitetet och den andra organisationen och alltså verkligen varit något som alla inblandade – studenter, universitet och extern organisation – vunnit mycket på. Alltför ofta har dock scenariot varit sådant att ofta både universitet och företag lagt väsentliga summor på att utveckla en utbildning som vid första och möjligen andra året den givits haft någorlunda gott om studenter, men som väldigt snart stått med många gapande tomma platser med resultat att utbildningen lagts ned. Det har naturligtvis lett till stor irritation hos såväl företag/kommun som universitet, lärare och – kanske inte minst – skattebetalare. Om Umeå universitet ska utveckla och starta en utbildning måste vi kunna bedöma att studentunderlaget kommer att vara hyggligt under en någorlunda lång tid framöver och att kvaliteten kan hållas hög. Det omvända vore stort slöseri med resurser och skattemedel.

Oavsett om det är bra eller inte, så är min erfarenhet att till kurser förlagda till olika orter i regionen söker nästan uteslutande studenter från närområdet. Det har naturligtvis en poäng i sig och bidrar till den regionala utvecklingen på ett viktigt sätt. Än viktigare för regionens utveckling tror jag dock det är att utnyttja universitetets förmåga att attrahera nya högutbildade personer att flytta in och stanna kvar. Det bidrar förmodligen långsiktigt positivt också till att få fler som redan bor här att utbilda sig.

En förutsättning för att vi ska fortsätta vara den magnet vi idag är, är dock att vi kan fortsätta vara det stora internationella forskningsuniversitet vi är idag och långsiktigt är Regionen-20121222-DSC_6575det då endast kvaliteten i det vi gör som spelar någon roll. Både inom forskning och utbildning. Vårt fokus måste därför vara att utveckla och driva utbildningar som vi tror kan hålla en långsiktigt mycket hög kvalitet. Det gör att studenter fortsätter lockas till regionen och här får en god utbildning. Det svåra och det område där både universitetet och regionen har väldigt mycket att göra och framförallt borde lägga sitt krut på, är att av dessa studenter få väldigt många fler än idag att stanna kvar i regionen. Då gäller det, tror jag, att få studenterna att upptäcka fördelarna med vår del av landet. Få studenterna att se att här finns det möjligheter för framtiden. Ett av de, enligt mig, bästa sätten att göra det på är att på ett mycket tidigt stadium i utbildningen knyta upp studenterna till kommun, företag eller annan organisation. Att erbjuda studiebesök, praktik, verksamhetsförlagd utbildning, möjlighet att skriva uppsatser och examensarbeten och att känna att här – i den här kommunen, vid det här företaget – har jag mycket goda möjligheter att få jobb eller att kunna starta mitt eget företag när min utbildning är slut.

Det här är ingenting som gör sig självt utan det kräver mycket idogt och systematiskt arbete inte minst av kommuner och företag, men det ger också mycket bättre möjligheter att få kompetent arbetskraft och en nyinflyttning av högutbildade. Det ger också arbetsgivare möjlighet att påverka och bidra till utbildningarnas utveckling. Också för universitetet finns stora vinster: Att på ett bra sätt tillsammans med det omgivande samhället kunna utveckla våra utbildningar så det blir än bättre. Personligen är jag övertygad om att det är mycket viktigare för den regionala utvecklingen att lägga kraft och energi på detta, än att träta om en ny utbildning med 20 studenter ska starta här eller där. Med lite olika modeller jobbar vi redan i liten skala så här bl.a. vad gäller ingenjörsutbildningar mot främst Örnsköldsvik. Vi diskuterar också en modell vad gäller socionomer och även den regionaliserade läkarutbildningen kan på sätt och vis sägas vara ett exempel på detta.

Något jag inte tagit upp här är ett annat viktigt område, nämligen fort- och vidareutbildning. Där handlar det ofta om jämförelsevis kortare utbildningar eller kurser och personer som har ett socialt liv som gör det mycket svårt att flytta till en högskole- eller universitetsort. I detta sammanhang spelar därför nät, flex och andra Regionen-20120322_DSC_1594distributionsformer för utbildning en ännu viktigare roll. Här har Umeå universitet en mycket lång tradition och erfarenhet. Kompetensen är såvitt jag kan bedöma mycket hög i jämförelse med många andra lärosäten och vi är i dagsläget ett av de allra största svenska universiteten på området. Det är såklart också en viktig del av vårt regionala ansvar, men när det kommer till den typen av utbildning spelar tid och plats väsentligt mycket mindre roll. Inte bara för var studenten sitter utan också för vilket lärosäte den väljer att läsa vid. Om en kommun önskar en specifik vidareutbildning för en viss yrkeskategori, så är självklart Umeå universitet väldigt glada om vi tillfrågas och ställer väldigt gärna upp med att utveckla och driva en sådan. Om den ska ges inom ordinarie utbud och inte som uppdragsutbildning är dock en förutsättning som vi inte kan tulla på att vi ser möjlighet till att ge en långsiktig utbildning med mycket hög kvalitet där skattemedel används på ett klokt sätt. Bedömer vi inte att så är fallet är det kanske bättre att ett annat lärosäte ger utbildningen eller att man beställer den som uppdragsutbildning hos oss. Kanske passar den bättre in i Mittuniversitetets, Luleå tekniska universitets, Lunds universitets eller Harvards upplägg. Vi har en mängd lärosäten bara i Sverige och alla kan och ska inte ge allt. Dock är det viktigt att påpeka att Umeå universitet sedan länge alltså ger och utvecklar mängder av goda sådana utbildningar. Bara som ett exempel kan fort- och vidareutbildning inom lärarutbildningens område nämnas. Där ger vi fristående magisterutbildning för lärare på distans med flexibla former, utbildar yrkeslärare, lärare i hem- och konsumentkunskap, bild, musik och slöjd på distans för hela landet och ger delvis även den kompletterande pedagogiska utbildningen på distans. Till detta kan läggas ett antal kortkurser på distans för vidareutbildning av verksamma lärare inom allt från ”läs- och skriv”, naturvetenskapernas didaktik till ”it och lärande”. Detta exempel bara från ett av vårt fullbreddsuniversitets områden. De initiativ som tas måste dock vara långsiktiga, hållbara och passa in i vår utbildningsportfölj. Det vinner hela regionen på i längden.

Sammanfattningsvis tror jag alltså att universitetet tillsammans med regionens företag, kommuner och andra organisationer snarast måste intensifiera arbetet med att få studenter som genom universitetet dras till regionen och utbildas att stanna kvar i regionen och bidra till dess utveckling. Detta tror jag görs bäst genom att studenterna tidigt och under hela utbildningen får möjlighet att upptäcka allt fantastiskt och alla möjligheter som finns i landets norra delar!Regionen-DSC_0202

 

 

Pedagogisk utveckling – NU2014

I veckan gick Sveriges största konferens inom högre utbildning av stapeln i Umeå. NU 2014. NU står för nätverk och utveckling och 547 personer från 49 lärosäten och organisationer besökte Umeå universitet. Arrangörer var Umeå universitet tillsammans med Mittuniversitetet, Luleå tekniska universitet, SLU och SUHF. Konferensen öppnades av Pam Fredman (rektor vid Göteborgs universitet och ordförande i SUHF), Lena Gustafsson (rektor Umeå universitet) och Lena Andersson-Eklund (prorektor SLU), vilka alla var rörande överens om hur viktigt det är att vi gemensamt tar stort ansvar för utbildningen och hur viktiga utbildningsfrågorna är för vårt samhälle. Lena Andersson-Eklund poängterade också hur märkligt det är att forskningssamarbeten mellan olika lärosäten är mer regel än undantag medan samarbeten på utbildningssidan mellan lärosäten är både ovanligt och relativt komplicerat. Där har vi något att jobba med gemensamt!

Först ut som huvudtalare var SFS vice ordförande Johan Alvfors. Han höll ett mycket inspirerande och klokt (som så mycket som kommer från studenter är) föredrag som kretsade kring studentens lärande, hur viktig pedagogiken är, vilken ojämlikhet det finns mellan olika utbildningar och att vi måste utgå från ett vetenskapligt förhållningssätt och tillsammans utveckla vår utbildning. Studenterna ska sannerligen vara en del av akademin. En hel del av det Johan tog upp återfinns i SFS rapport ”Studentens lärande i centrum – kvalitet ur ett studentperspektiv”. Högst läsvärt!

Small LiedmanEfter Johans föredrag rusade dagarna tre på med mängder av intressanta och bra seminarier, demonstrationer och verkstäder. Sex teman utgjorde ett slags ramverk: Pedagogiskt ledarskap, Lärares kompetens, Akademiska kulturer, Utbildning 2.014, Den lärande organisationen och Kvalitet och utvärdering. För den som missade konferensen, kommer inom kort huvudtalarnas – Johan Alvfors, Christina Segerholm, Sanna Järvelä och Sven-Eric Liedman – fördrag att finnas att se på via UPL:s hemsida (eller http://sites.upc.umu.se/nu2014/).

Arrangörsgruppen, med Mona Fjellström och Katarina Winka i spetsen, har gjort ett alldeles fantastiskt arbete. Alla jag pratade med var mäkta imponerade såväl över program och innehåll, som den synnerligen väloljade organisationen. Vi har sannerligen förmågor som kan organisera stora konferenser vid vårt universitet.

Pedagogisk utveckling är naturligtvis en av de mest centrala saker vi alla vid universitet vill, ska och måste arbeta med. Jag är övertygad om att vi ytterligare måste förstärka en del stödfunktioner, såsom avdelningen för universitetspedagogik och lärande (UPL), för att vi på ett effektivt och bra sätt ska kunna stödja varandra, få hjälp med och inspiration till utveckling, men också få hjälp att sprida våra egna goda exempel. Alla som fått stöd av UPL vet vilken kompetens som finns där, men oavsett hur duktiga, stora och starka de blir, så måste naturligtvis det allra mesta arbetet ske ute på institutioner och program. Och väldigt mycket görs! Här behöver det finnas en öppenhet för att prova ny pedagogik, ny teknik och nya utvärderingssätt, nya undervisningsmetoder och Gud vet allt. Samtidigt är min personliga övertygelse den att man ska vara försiktig när man förändrar i större skala. Jag vill därför avsluta det här blogginlägget med delar av vad jag i fredags sa när jag avslutade konferensen:

Är det något jag insett under mina år i en Small WP_20141009_21_58_38_Prouniversitetsledning för ett hyggligt stort universitet, så är det dels hur lite jag själv kan och dels hur mycket fantastisk kunskap och vilket engagemang som finns i våra olika utbildningsmiljöer. Och åtminstone min slutsats är att ett ämnes eller områdes ofta långa tradition och särprägel spelar en mycket viktig roll i hur framgångsrik utbildningen ska bli. Med det menar jag inte att allt ska förbli som det är, att vi inte ska lära av varandra, bryta med gammalt och ta in nytt, eller ta intryck av både ny högskolepedagogisk forskning, nya metoder och ny teknik. Nej, inte alls, men förändringar – oavsett vari de består – måste med varlig hand föras in i den lokala och specifika miljön för att i kombination med dess tradition växa och utnyttjas på ett för området specifikt sätt.

Varlighet, ödmjukhet för våra olikheter och övertygelsen om att alla – åtminstone de flesta – miljöer vill utvecklas till det bättre – är åtminstone i min nuvarande roll de kanske viktigaste ledorden.

Under middagen igår gav Sven, Katarina, Mona och övriga fantastiska medarbetare vid vår enhet för universitetspedagogik och lärandestöd, en rad exempel på karaktärer för pedagogiska utvecklare och även om vi alla skrattade så vi höll på att kikna, så fanns det naturligtvis väldigt mycket allvar i detta. Och det är just det som gör alla pedagogiska utvecklare – vare sig man är på en universitetspedagogisk enhet, är studierektor, pedagogisk ledare, prefekt, lärare eller på annat sätt sysslar med utveckling av vår utbildning –  till våra universitets och högskolors stora hjältar. Vi måste klara av att på så klokt sätt som möjligt föra in nya metoder och ny utveckling och forskning i så vitt skilda utbildningar som matematik, farmaci, slöjdlärarutbidlning, arkitektur, idéhistoria eller vad ni önskar. Och – kanske ännu viktigare – också veta när det inte ska föras in något nytt. Kunna känna av när det faktiskt är den tusenåriga föreläsningsformen som passar allra bäst. För just det här ämnet, för just den här läraren i just det här tillfället. Men också när ett så väldigt radikalt grepp som att lägga om en hel apotekarutbildning till nätutbildning ska göras. Diversitet och icke-strömlinjeformning tror jag är en av de viktigare sakerna vi ska betona!

Jag skulle vilja sluta såsom den här konferensen började. Johan Alvfors, SFS viceordförande, sa: ”Pedagogiken gör hela skillnaden”. Och visst är det så! Och visst har vi lång väg kvar att gå inom många områden, men det är inte en väg vi ska gå utan många – med samma mål!

/Anders
PS. Nästa gång arrangeras NU-konferensen av Lärosäten Syd och går av stapeln i Malmö den 15-17 juni.

 

Fakultetsöverskridande utbildningar

Campus

Ett samlat campus med medicin, teknik, humaniora, samhälls-, natur- och utbildningsvetenskap

Umeå universitet har en kombination av bredd och djup som få andra lärosäten. Det finns en både fysisk och andlig närhet mellan så vitt skilda discipliner som neurokirurgi, fri konst, teknisk fysik, arkitektur, museologi, juridik och sociolog, bara för att ta några exempel. Med medicin, teknik, naturvetenskap, samhällskunskap, humaniora och utbildningsvetenskap samlat inom ett av Sveriges vackraste campus, med en knapp kilometer till arkitektur, design och fri konst och med en femtioårig tradition av prestigelöshet och samarbete över ämnesgränser har universitetet en unik möjlighet att skapa gränsöverskridande utbildningar som kan möta samhällets stora framtidsutmaningar. Lägg därtill Umeås långa erfarenhet av och relativt höga kompetens inom distans-, nät- och flexutbildningar, så är utgångsläget synnerligen gynnsamt.

Det handlar inte om att plocka ihop några ämnen här och där och skapa några roliga, men kanske lite halvflummiga utbildningar. Det kan många göra. Nej, styrkan hos Umeå ligger i en hög höjd, god forskning och stor kompetens inom alla intressanta områden. Det handlar om att bygga utbildningar utifrån stark och välrenommerad forskning med lärare och forskare som brinner både för sina egna ämnen och för att samarbeta i nya spännande kombinationer. Sådana finns det gott om vid Umeå universitet.

Fakultetsöverskridande utbildningar finns en hel del redan idag såklart, men de är tyvärr inte så många som man skulle kunna önska och, vad värre är, i en tid när universitetet de senaste åren minskat sitt utbildningsutbud ordentligt, är det inte ovanligt att samarbeten mellan institutioner är det som får stryka på foten i ett tidigt skede. Vid samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna har antalet helårsstudenter minskat med 11 respektive 13 procent mellan 2010 och 2013. Teknisk-naturvetenskapliga och medicinska fakulteterna har under samma tid ökat med två respektive sex procent, men också vid de två senare har inte minst det fristående kursutbudet fått stryka på foten rätt rejält. HSTförändr09-13Ibland har det handlat om kurser som inte varit avgörande för den egna fakultetens program, men väl spelat en viktig roll i en bredd i andra fakulteters utbud. Bara för att ta ett, bland många, exempel, kan man nämna rättsmedicin som varit en populär kurs inom juristutbildningen och som satt Umeås juristutbildning på kartan, men som kanske inte varit allra högst prioriterad inom medicinska fakultetens program. Enstaka fall såsom detta kan ofta lösas genom dialog och överenskommelser, men det tuffa läge som många institutioner nu befinner sig i gynnar definitivt inte nyutveckling av ämnes- och fakultetsöverskridande utbildningar.

Det arbete som sedan 2010 pågått med att stöpa om utbildningsutbudet och som delvis varit kopplat till minskningen av antalet utbildningsplatser har nu börjat ge resultat. Antalet helårsstudenter på avancerad nivå har ökat med 15% mellan 2009 och 2013. Antalet kurser med färre än 10 studenter har vid samhällsvetenskapliga och medicinska fakulteterna minskat med 8-9%, prestationsgraden har gått rakt uppåt och den internationella mobiliteten har, om än något för blygsamt, ökat. Arbetet med detta fortsätter naturligtvis på institutioner och fakulteter, men samtidigt är det dags att gripa an nya utmaningar och initiera nästa steg i omstöpningen av vårt utbildningsutbud.

En av dessa utmaningar och ett av dessa steg som kommer att initieras i höst handlar just om ämnesöverskridande utbildningar. Universitetsledningen har därför för avsikt att, när universitetets takbelopp höjs och nya medel tillförs utbildningen, avsätta en pott för just fakultetsöverskridande utbildningar. Att ekonomiskt stimulera utvecklingen av nya sådana. Hur detta ska ske, vilka kriterierna för att få ta del av sådana medel ska vara och hur de ska utformas för att få högsta möjliga kvalitet i kombination med nytänkande är naturligtvis inte någon enkel sak. Här är det viktigt att de kriterier det slutligen stannar vid är väl förankrade och har kommit underifrån – från institutioner och fakulteter. Utbildningsstrategiska rådet, liksom universitetsledningen kommer därför under hösten att inleda sådana diskussioner med målet att så snart som möjligt, utan att stressa fram ett mindre bra resultat, jobba med detta och slutligen nå fram till något som stärker Umeå universitet, men, än viktigare, också framtidens samhälle.

Om du som läsare av detta har några tankar, idéer eller åskter om hur detta skulle kunna göras, så får du väldigt gärna kommentera här eller på annat sätt höra av dig till mig eller din ”närmaste representant” i utbildningsstrategiska rådet (utbildningsledare, pro- eller vicedekan t.ex).

Nu inleder vi nästa steg i formeringen av framtidens utbildningsutbud!