UPC, kvalitet och pedagogisk utbildning

Tromsö - ett av våra alliansuniversitet finns här

I fredags hade jag förmånen att få besöka en UPC-kurs för att samtala med kursdeltagarna. Vid just det här tillfället handlade det om en kurs för pedagogiska ledare och temat var ”Kvalitetsarbete och pedagogiskt ledarskap”. Ett stort och svårt område som man kan ha väldigt många åsikter om.
Det viktigaste är naturligtvis att kvalitetsarbetet handlar om ett strategiskt och långsiktigt arbete. För att kunna utföra det behöver vi ofta veta var vi står idag och hur vi utvecklas. För detta genomförs mängder av olika utvärderingar, uppföljningar och mätningar. Många av dessa är naturligtvis viktiga även om jag tror att en hel del av dem tillhör de ting som världen skulle vara nog så glad utan. Vad jag tror vi alltför ofta dock brister i är fortsättningen. Steget från nuvärdes- och omvärldsanalyserna till konkret handling framåt verkar alltför ofta vara för svårt och komplext för att vi ska orka genomföra det. Dialoger och återkoppling brister ofta. Kort och lite överdrivet är min bild:

Mäta är relativt lätt. Veta vad man ska mäta lite svårare. Analysera resultatet av sin mätning ofta ganska svårt. Från analyserna förmå förändra och höja kvaliteten är både komplext, jobbigt och svårt.

Inte desto mindre måste vi lägga mer arbete på det senare!

Deltagarna vid fredagens UPC-kurs visade också på vilken fantastisk bredd vi har vid vårt universitet. Från företagsekonomi till odontologi, från manusutbildning till arkitektur och från pedagogik till ingenjörsutbildning etc. Och visst är väl det ett viktigt inslag i UPC:s kurser. Tillfället att få utbyta åsikter, vidga sina vyer och samtala med kolleger från andra fakulteter än sin egen. Jag tror vi är många som tyckt att det varit det som kanske gett allra mest när vi gått en kurs.
Lite oroväckande tycker jag därför det är när jag allt oftare hör att fakulteterna önskar sina egna specialskräddade kurser från UPC. Naturligtvis kan det i vissa fall finnas behov av sådant, men vi får inte glömma att ett viktigt inslag är just möjligheten till meningsutbyte under en längre tid med kolleger från andra områden. Jag hoppas fakultets- och institutionsledningar därför tänker efter en extra gång nästa gång man vill beställa en ”egen” kurs och funderar över hur specifik kursen faktiskt måste vara. Och kommer ihåg vad man går miste om genom att utestänga andra deltagare.
Själv tror jag att det kanske viktigaste kvalitetsarbetet och en väldigt viktig del i pedagogisk utveckling beskrivs i den sista bilden jag visade för kursdeltagarna i fredags:

Viktigast är: Erfarenhetsutbyte mellan olika aktörer. Ingen institution eller fakultet är bäst i alla avseenden. Alla har något att lära av, men också något väsentligt att delge, andra.

Bilden ovan är tagen i Tromsö, där ett av våra två alliansuniversitet ligger. Universitets- och fakultetsledningarna var i förra veckan på besök där och om det hoppas jag kunna återkomma i ett senare blogginlägg. Vi har mycket gemnsamt med universitetet i Tromsö!

/Anders

2 Kommentarer
  1. Annica Höglund says:

    Jag gick den där utbildningen för några år sedan, och håller helt med dig om att det som är så otroligt värdefullt är utbytet av erfarenheter med andra institutioner/fakulteter och att få prata om samma frågor men från våra delvis olika perspektiv. Andra fördelar är att man lär sig mer om universitetet i stort genom varandra och att man nog ”lyfter” sig lite i sin egen roll när man får förklara för personer som inte alls är insatta på förhand i vars och ens förutsättningar. Gränsöverskridande kan vara väldigt lärorikt – och roligt! 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *