Vi har många kurser…

Häromdagen så blev jag, liksom flera andra, intervjuad av internrevisor Eva Blomquist. Hon gör på universitetsstyrelsens uppdrag en granskning av hur vårt kursutbud ser ut. Det var ett intressant och givande samtal. Det handlade mycket om näst intill identiska kurser som ges på olika fakulteter och institutioner, kurser med väldigt låg genomströmning, ett spretigt kursutbud som saknar strategiskt tänkande och många andra aspekter. Vi ser fram emot en intressant rapport, som jag tror kan vara ett viktigt bidrag i det fortsatta arbetet med prioriteringar i våra utbildningar.

Jag har ju inte stuckit under stolen med att jag tycker vi på grundnivå har alldeles för många kurser som har väldigt få studenter. Till många av dessa finns det goda förklaringar och ordet samläsning dyker ofta upp. Andra kurser sägs vara nödvändiga för ett ämnes överlevnad. Ibland handlar det nog också om kurser som någon lärare eller forskare själv verkligen brinner för och skulle se som en mindre katastrof om den lades ned. Oavsett hur få studenter som läser den.

Varför ska man då från ledningshåll ge sig på detta? Först och främst så är naturligtvis det viktigaste att vi har ett väl genomtänkt kurs- och utbildningsutbud grundat på strategiska överväganden. Sedan handlar det också om så viktiga saker som arbetsmiljö för våra lärare och ”kontakttid” för våra studenter. Kvaliteten i vår utbildning och våra lärares situation kort och gott. Sedan kan man såklart också säga att varje kurs ger upphov till administrativa kostnader, men det är en inte fullt lika viktig aspekt kan jag tycka, även om detta naturligtvis också bidrar till att studenterna får mindre chans att träffa sina lärare.

Kanske handlar mycket om i hur små enheter vi ser vårt utbildningsutbud och vad vi tycker är viktigt. Kanske är det inte nödvändigt att ge en kurs på grundnivå i plurikomplex analys, för att ta ett exempel. Kanske överlever man och kan bli en duktig matematiker också utan detta och säkerligen överlever också den plurikomplexa analysen utan att behöva ha en särskild del av grundutbildningen. Det kanske är viktigare att vi har ett högkvalitativt brett grundutbud i matematik som gör att man senare kan fylla en viktig funktion på arbetsmarknaden eller gå vidare till avancerad nivå och senare ge sig in i mängd olika forskningsområden – där den plurikomplexa analysen kan vara en möjlighet. Här kan man nog byta ut orden plurikomplex analys och matematik mot nästan vilket specialområde som helst inom någon av våra fyra fakulteter.

På flera institutioner har man såklart ett mycket väl strategiskt genomtänkt kursutbud, men jag tror också det finns en hel del där man kanske skulle behöva tänka lite mer helhet och kanske våga släppa tanken på att det måste se ut som det alltid gjort. Sedan tror jag att våra fakultetsnämnder i allmänhet bör ta ett mycket mer strategiskt ansvar också för kursutbudet och inte bara våra program. Härom råder säkerligen skilda meningar.

Med solen strålande in genom samverksanshusets tak ska jag nu snart ge mig iväg till budgetkommittén för att föredra ett ärende om Umevatoriet. Också det en spännande verksamhet som vi nog kan göra mycket mer av än vi gör idag. Om detta får jag återkomma.

/Anders

5 Kommentarer
  1. Karyn Sandstrom says:

    A similar question is this. What types of courses are not being taught by individual departments because they are too expensive to provide, but which really need to be provided. Such courses should be addressed at a different level than the departmental level. I am thinking particularly about writing courses.

    Svara
    • Anders says:

      Visst är det så Karyn. Det är svårt speciellt med kurser i ”generiska färdigheter” och kurser av mer allmän karaktär som är viktiga för många program och som dessutom kanske är den typ av kurser vi vill ska bli ännu vanligare i många olika utbildningar. Detta tål att tänkas på!

      Svara
  2. Lena Kallin Westin says:

    Tycker det är en intressant diskussion om kurser med få studenter. Du missar dock en aspekt i ditt resonemang: baskurser på program.

    Vi har redan infört en policy på vår institution där vi ställer in kurser om de har för få förstahandssökande (liknar lite varningsflagg systemet som vår fakultet har för program). Policyn skulle kunna fungera bra om det inte vore för programkurser. Kurser som anges som baskurser i utbildningsplanen måste vi ge oavsett hur få studenter som kommer. Det ställer till problem när man startar program med för få studenter utan att diskutera ordentligt med inblandade institutioner.

    Det innebär att vi ibland är tvungna ge kurser med mycket få sökande som ”service” till program med andra huvudområden än vårt och samtidigt ställa in kurser på program inom huvudområdet för att få ekonomin att gå runt.

    Jag tycker att man ska vara betydligt mer restriktiv än idag med att starta femåriga program med under 20 sökande som har tre eller flera inriktningar i slutet. Likaså bör man ta ett helhetsgrepp över fakultetsgränserna när det gäller antagning till masterprogrammen. I nuläget har vi svårt påverka start av masterprogram på andra fakulteter även om de anger kurser hos oss som baskurser.

    Svara
    • Anders says:

      Jag delar det mesta du skriver Lena. Vi måste vara mycket skarpare med att säga nej till att bjuda ut program där vi har väldigt få sökande. I det nya ”fakir-dokumentet” som förväntas bli ett rektorsbeslut endera veckan, har vi lyft bort varningsflaggsystemet, men i stället har vi lyft upp ”nollintagsdiskussionen” till en dialog mellan fakultets- och universitetsledning. Varningsflaggsystemet har inte fungerat särskilt bra. Det är inte minst din fakultet ett exempel på. Förhoppningsvis kan det bli lite skarpare när frågan måste diskuteras också på central nivå.
      Än värre blir det – precis som du säger – när vi har så väldigt många specialiseringar. Det finns ju faktiskt exempel där jag tror vi har fler inritkningar (avslutningar) på program än programmet har studenter på varje årskurs. Det ställer till problem för studenter, ger mycket badwill och ställer dessutom till stora problem för många instituitoner som egentligen inte är inblandade i själva programmet i någon nämnvärd utsträckning.
      Allt det du skriver var viktiga orsaker till att vi i december började jobba med en revidering av FAKIR-dokumentet och jag hoppas att den nya versionen – i kombination med större medvetenhet hos våra fakultetsnämnder – ska leda till en uppstramning. Fortsätt argumentera för detta Lena!

      Svara
  3. Katarina Nilsson says:

    Nog kan detta till stor del också kopplas till resurstilldelningen. Samfak är den fakultet med flest fristående kurser och också spretigt kursutbud. Och många kurser ges för att finansiera ”nödvändiga” kurser med få studenter. Drar man även kopplingen till fristående kursutbudet på distans kan vi göra samma slutsats. Detta är en mycket komplicerad fråga och strategier för att komma åt problemet kan vara många – men de måste tas i ett långsiktigt perspektiv. Nog är det så att vi alla önskar ökade resurser från regeringshåll till grundutbildningen, framförallt hum/sam/jur-området, men i dagsläget får vi spela med vad vi har och jag tycker en omfördelning av resurser borde prioriteras – för att sedan se över kurs och utbildningsutbud. Alternativt i omvänd ordning.

    Många av de områden som diskuterats under hösten 10 och våren 11 knyts samman och har till stor grad med varandra att göra. Det tåls att ha i åtanke 🙂

    Hur får vi dessutom sommarkurserna att bli mer relevanta för de utbildningar som ges vid universitetet. Ingen tjänar på att studenter nödläser strökurser (som i vissa fall går att diskutera om de hör hemma på ett universitet) för att överleva sommaruppehållet.

    Katarina, Umeå studentkår

    Svara

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *