Stor och liten? stor och Liten? Spelar det någon roll?

Sedan jag började här i september har jag fått många frågor kring användningen av stor och liten bokstav. Vad är rätt och fel egentligen? Det är kanske inte så konstigt med tanke på hur snårigt ämnet faktiskt är. Det är inte för inte som Svenska skrivregler ägnar hela 23 sidor till kapitlet Stor eller liten bokstav?. Jag har också funderat lite på hur jag ska svara på frågorna, eftersom det är svårt att ge exakta och tydliga svar.

Men jag tänkte nu med hjälp av ett autentiskt exempel försöka att på samma gång illustrera svårigheterna och ge lite vägledning:
Ska vi skriva eduroam eller Eduroam?

Mitt svar var lika enkelt som spontant – med stort E såklart. Men varför var det så självklart? Ja, jag uppfattar det som ett namn på en produkt. Namn som till exempel egennamn, namn på produkter, företagsnamn, titlar på böcker och varumärken skriver man med stor begynnelsebokstav.

Men de skriver ju själva med litet e? Ja, det finns många varumärken, produkter och företagsnamn som skrivs på ett speciellt vis – adidas, iPhone, IKEA. Det får företagen så klart också göra om de ser något syfte i det, men i vanlig löptext ska vi undvika det. Varför vi bör undvika det förklarar jag några rader här nedanför.

Till den relativt enkla regeln om stor bokstav på alla typer av namn finns också några undantag. Till exempel kan ett och samma ord i vissa fall vara ett namn och i andra en benämning, exempelvis Jeep (varumärke för ett bilföretag) och jeep (typ av bil). Benämningar ska alltid skrivas med liten begynnelsebokstav. Vad är då eduroam? Är det ett namn eller en benämning?

Så har vi också det som kallas för degenererade varumärken. Det är varumärken som förlorat sin karaktär av namn och används mer allmänt, till exempel bankomat, tetra och nylon. Ett annat närliggande exempel är internet, som gått från att skrivas med stort I till litet. Hur förhåller sig eduroam till den här regeln?

Så är eduroam ett namn, en benämning eller ett så kallat degenererat varumärke? (Den uppmärksamma har antagligen redan noterat att jag hittills skrivit eduroam, och gissat sig till svaret.)

I det här fallet blev svaret, efter lite diskussioner, att betrakta det som en benämning på en typ av teknik och inte ett namn på en produkt eller ett varumärke. Eduroam skrivs alltså med litet e. Förutom i början av mening förstås – då skrivs det alltid med stort E!

Så, här kan en ganska berättigad fråga uppstå: Varför i hela friden ska vi hålla på och lägga tid på sådant här? Ärligt talat, är det någon annan än typ korrekturläsare och språknördar som tänker på det?

Nej, det kanske inte är så många som aktivt tänker på det, men det påverkar varje läsare, även den som inte lägger märke till det. Det beror helt enkelt på hur lätt vi vill göra det för vår läsare att avkoda, tolka och förstå vår text.

All kommunikation bygger på konventioner. Vi har kommit överens om vad vissa saker betyder och ska tolkas, så även skrivregler. Och det lär vi oss, mödosamt, tills det för många av oss blir så automatiskt att vi inte ens märker vad vi gör. Om vi följer konventionerna behöver inte läsaren anstränga sig. BörJAR vi SKRIVA liTe som vi ViLL bLiR det jenast JOBBigare. Det kanske ser lite festligare ut, men går det att läsa? Fokus flyttas från att förstå innehållet till att avkoda texten. För människor som av olika anledningar har svårigheter att läsa kan det här ge ganska stora problem, även vid sådana konventionsbrytningar som goda läsare knappt skulle reagera på.

I det här fallet kan användningen av stor eller liten bokstav dessutom ge upphov till olika tolkningar. Om ett ord inleds med stor begynnelsebokstav tolkar vi det automatiskt som en typ av namn på något. Vi pekar ut något Speciellt. Vi tar ordet jeep som exempel. Om vi skriver jeep får läsaren ganska stort utrymme att själv tänka på den typ av bil som hen betraktar som en bil av ”jeep-typ”. Och det kan nog skilja rätt mycket åt mellan individer. Menar vi som skrivit texten varumärket Jeep så tänker skribent och läsare inte ens på samma sak. Läsaren förstår inte vår text på det sätt som vi vill.

Så, jo. Om vi vill att vår läsare ska vara en glad läsare som förstår det vi vill säga, måste vi följa konventioner. Till och med de som inte känns uppenbart superviktiga.

Så till sist, den snabba minnesregeln: Är det ett namn ska det skrivas med stor begynnelsebokstav, oavsett vad någon annan skriver. Och undantagen hittar man enkelt antingen i TT-språket: http://tt.se/tt-spraket/navigation/versaler/versal-eller-gemen/

eller ännu hellre Svenska skrivregler: http://www.sprakradet.se/skrivregler

Eller så kan man alltid fråga mig.

Vad gör jag nuförtiden?

Tyvärr har det vart tyst här ett tag. Inte en enda rekommendation eller nyttigt tips. För det tar jag tagelskjortan på och lovar bot och bättring! Men tystnaden beror varken på att jag saknar inspiration eller intresse. Det beror på att jag under de senaste veckorna fått så mycket annat jobb att prioritera. Och det, det är roligt! Och bra. Det verkar börja bli känt att jag finns och vad jag kan hjälpa till med, och förfrågningarna droppar in.

Så vad är det egentligen för spännande vi har på gång inom projektet just nu?

Ja, en stor del av min tid lägger jag i intranätprojektet. Den svenska strukturen börjar så smått växa fram, och jag har bland annat sett över begrepp och rubriker i strukturen: Är de tydliga och vägledande? Kan begreppen tolkas olika? Vilka ord kan man tänkas söka på?

Nästa steg för mig i detta projekt är bland annat att börja fundera på riktlinjer för texterna på det nya intranätet och vad en utbildning i skrivande för intranätet skulle kunna innehålla. Självklart är mottagaranpassning det viktigaste för alla texter på intranätet, men det kommer också att bli ett stort fokus på sökoptimering. En mottagaranpassad och tydlig struktur är naturligtvis viktigt för ett bra intranät, men det gäller också att förbättra för alla typer av navigering. Jag personligen har till exempel svårt att navigera i strukturer och söker mig gärna fram till rätt sidor, och jag tror inte jag är ensam om det. Jag har tyvärr mer än en gång frustrerat kunnat konstatera att det är en strategi som inte alls fungerar i dagens anställdawebb. Man kan visserligen få upp väldigt intressanta sökresultat, men det är sällan det handlar om det jag ville läsa om. Men det ordnar vi genom att skriva genomtänkta och sökoptimerade texter (bland annat)!

Jag har också fått frågan om jag har möjlighet att se över texter i lokalbokningsystemet i samband med den uppgradering som är på gång. Självklart har jag tid för det! Det här är ju ofta en typ av ”text” som glöms bort eftersom det inte känns som en text. Det är ju bara ett eller två ord på en knapp eller i en rull-list? Det finns väl inte så mycket att tänka på där?

Men det gör det. Där är det faktiskt till och med extremt viktigt att tänka, tänka om och tänka igen. Det enda ordet (eller den korta, korta frasen) ska helt på egen hand leda användaren rätt. Förklara ett helt sammanhang eller orsakskedja i ett enda ord. Och det tar tid och mycket tankekraft. För det är sant som det är sagt – ju kortare text, ju mer förarbete.

Och för att inte riskera att det bara är jag som tycker en massa saker om det hela, kommer jag att göra användningstester. Jag har nu gjort två av totalt sju användningstest, och det är alltid lika intressant att höra hur otroligt olika vi alla kan tolka ett och samma begrepp, en och samma text. Precis när jag tror att något är självklart, uppenbart och näst intill idiotsäkert kommer helt plötsligt någon och tänker helt tvärtom och får en att se på saken ur en helt ny vinkel. Aha-upplevelsen, suget i magen och leendet. Men fler användningstester väntar och det blir spännande att se vad resultatet blir. Det resultatet får kommer också ni att få ta del av någon gång under hösten.

Så har vi också alla texter som börjar ramla in för översyn. Jag har till exempel fått kika på några jobbannonser, en lönepolicy, e-postutskick, sponsringspolicy, bevarande- och gallringsplan för forskningsmaterial, texter till Portalen, regler för redovisning av bisysslor. Bland mycket, mycket annat.

Utöver det är jag själv väldigt sugen på att ta tag i alla de blanketter vi har, och att arbeta fram bra exempel på begripliga och användbara styrdokument. Det är också ett arbete som kommer att ske, men för det krävs inblandning från många håll, och tid. Och det där med att få tid över från flera olika håll, samtidigt, det kräver planering.

Men först av allt ska vi nu snart fira helg! Jag ska fira en nybliven femåring som lyckats tämja de gåtfulla bokstäverna och nu skriver dikter och sagor och sångtexter på det papper som råkar finnas till hands. Kökstapeten eller toapapper kvittar lika. Den stolta fastern (jag) kommer – kanske inte helt oväntat – att uppmuntra den språkliga glädjen med språkspel, magnetbokstäver och en pysselbok med bokstäver och bokstavslekar. Det ska böjas i tid!

Språkkonsultpraktikanten gästbloggar

Som en del av min sista termin här på universitetet har jag fått göra praktik hos en språkkonsult, närmare bestämt Magdalena. Det har känts väldigt givande att få chansen att se hur en riktig språkkonsult arbetar. Jag ska också bli språkkonsult nämligen.

I vanliga fall spenderar jag mina dagar i humanisthusets korridorer. När man springer runt där är det väldigt svårt att föreställa sig hela den värld som universitetet faktiskt är. Därför har det varit intressant att få en liten inblick i en annan del av mitt eget universitet.

Under min praktik här på enheten för kommunikation och internationella relationer har jag fått uppleva väldigt många olika saker. Vissa saker är visserligen precis som vanligt. Jag har fått cykla samma väg som vanligt på morgonen. Jag har fått sörpla i mig en hel del te. Jag har fått diskutera klarspråk och mottagaranpassning. Jag har fått mikra min matlåda för att sedan äta den med ett gäng glada (men för tillfället nya) kollegor. Och jag har fått cykla samma väg hem igen på eftermiddagen.

Men sedan slutar likheterna. Jag har fått irra runt i nya byggnader, ställen på universitetet som jag inte hade en aning om att jag skulle få se. Jag har fått gå på ganska många möten med olika innehåll. Jag har fått träffa massor av nya människor, alla med sina egna kunskaper och arbetsuppgifter.

Men framför allt har jag fått skriva och korrekturläsa text! Att få arbeta med texter, och att få arbeta med att förbättra texter är en lika rolig som viktig arbetsuppgift. Att minimera risken för irritation och förvirring och att bidra till ett demokratiskt samhälle där alla kan ta del av den information som finns. Jag tycker att det är häftigt vad man kan göra och hur mycket man kan påverka, endast genom att tänka efter en gång till – vad vill egentligen mottagaren läsa om här?

Mina fem veckors praktik har för mig inneburit minnen för lång tid framöver. Även om dessa fem veckor bara är ett litet ögonblick av er verksamhet.

Tack för den här tiden! Nu återvänder jag till mina mer bekanta korridorer i humanisthuset.

Malin Norberg, gästbloggare och praktikant från Språkkonsultprogrammet.

____________________________________________________________________

Jag har under fem veckor haft turen att ha besök av en språkkonsultstudent ute på sin slutpraktik. Det är fem veckor som gått alldeles för fort. Livet som språkvårdare på ett universitet kan ibland vara ett ganska ensamt liv, och jag kommer verkligen att sakna att ha någon med samma utbildning som jag att bolla tankar och frågor med. Någon som faktiskt har både tid och intresse att analysera hur ett byte från ‘måste’ till ‘ska’ förändrar en text. Någon som kan granska mina egna texter djupt ner i sömmarna. Och jag tror att jag har lärt mig precis lika mycket som hon av de här veckorna. Det är nyttigt att ibland få känna på hur det är att få tillbaka en helt rödmarkerad text!

Glad grammatikdag!

Hurra, hurra, hurra! Idag är ingen vanlig dag, för idag är Grammatikdagen!

Tyvärr verkar det här ämnet ha fått ett ganska oförtjänt dåligt rykte. Grammatik känns liksom som världens tråkigaste ämne. För att inte tala om människor som tycker grammatik är intressant! Ojojoj. Grått, dammigt, tråkigt.

Lite konstigt är det allt eftersom egentligen hela vårt samhälle och vår kultur vilar på en stabil grund av grammatik (om man spetsar till det lite). Ingenting skulle liksom fungera utan ständig kommunikation. Och all kommunikation är beroende av grammatik. Utan grammatiken skulle vi helt enkelt inte kunna sätta ihop ord till något större, till något med innehåll. Vi skulle inte kunna tänka några större tankar än, i princip, ett-ordsmeningar. Och med den typen av tankar hade vi nog knappast kommit på sådana saker som att vi tänker alltså finns vi, eller att jorden snurrar kring solen. Och vi skulle allt få klara oss utan både internet och iPhone. Tänk dessutom hur tråkigt det skulle ha varit att läsa Lagerkvist (som för övrigt är världens bästa författare) eller Shakespeare eller Stieg Larsson.

Så idag ska vi tänka extra mycket på ordklasser och satsdelar. Eller så kan vi fundera på hur fantastiskt mänskligt språk egentligen är. Och hur kan det egentligen fungera? För hur fascinerande är det ändå inte att ett barn kan lära sig ett helt språk, med alla undantag och konstiga böjningar, på ungefär 5-6 år?

Eller så kan vi utmana varandra på ett grammatikkviss. Jag har gjort det och får med ansiktet färgat av skammens röda färg erkänna mitt resultat: 6 av 8. Ta gärna chansen att slå mig, men skona mig gärna från elaka kommentarer. Jag ska ägna dagen åt att friska upp mina kunskaper.

Tycker du till sist egentligen inte att grammatik är så där jättekul? Förtvivla icke! Självklart har också den här dagen ett bakverk till sin ära. Och en anledning att äta ett gott bakverk är väl aldrig fel? Här har du receptet på den smaskiga grammatikbakelsen.

Glad grammatikdag!

Problemlösning på gång!

Om du använder Internet Explorer 6, 7 eller 8 har du antagligen svårt att läsa det här. Jag har blivit uppmärksammad på problemet och skickat vidare till de personer som kan sådana saker. Min egen kompetens sträcker sig inte så långt, tyvärr.

Jag hoppas att de hittar en bra lösning snabbt! Så länge håller jag mig lugn och väntar med att skriva något nytt tills det hela är ordnat. Så riskerar ingen att missa något spännande.

Tack för ditt tålamod!

Språkvårdare på Nyhetsmorgon!

Om man någon gång läst svenska på universitetsnivå har man stött på både ett och annat ord skrivet av Lena Lind Palicki. Så plötsligt en söndag fick jag ett ansikte till alla de ord och sidor jag tragglat mig igenom! Hon såg inte alls ut som jag tänkte mig.

Hur som helst, hon säger mycket bra om språket. Så passa på att kompetensutveckla lite till eftermiddagskaffet idag, och lyssna 18 minuter på Lena.

Hon förklarar bland annat vad en språkvårdare egentligen gör, och ger tips om hur man enkelt skiljer (eller förklarar skillnaden) mellan de och dem. Och hur är det egentligen, håller språket på att utarmas? Blir vi egentligen bara sämre och sämre på att skriva?

Lena svarar på många vanliga språkvårdsfrågor. Vad tycker du om hennes svar?

S%C3%A5%20anv%C3%A4nder%20du%20spr%C3%A5ket%20r%C3%A4tt

Skrivarmöda

Ett vitt tomt dokument. En vit ruta. Markören blinkar lugnt och stilla. Tyst, tyst, tyst.

Jag drar efter andan, känner hur svetten bryter fram på pannan. Kallsvett. Tittar ut genom fönstret bredvid mig. En gång till. Jag suckar och rynkar pannan. Jag ska ju kunna det här! I tre år har jag drillats att skriva olika typer av texter till olika typer av mottagare. I tre år har jag drillats att lära andra att skriva och att tänka på sina mottagare. Här tänkte jag ta chansen att skriva intressant och spännande om klarspråk och att skriva för webben och…

Men nu är det stopp. Huvudet är tomt och svart. Prestationsångest och skrivarmöda.

Jag tror inte jag är ensam om upplevelsen. Om man har ett arbete där mycket handlar om att prestera genom text, kommer man att uppleva språkförlamningen minst en gång under livet (kanske till och med en gång om dagen). Skrivande är en process som sker i flera steg, och ett av stegen är tvivlet och mödan. Även om det inte känns så just då är det också ett positivt steg. Du tar ett steg tillbaka, ifrågasätter din text, ifrågasätter innehållet, ifrågasätter hela din tanke. Det är ett tecken på att texten måste processas ett steg till, den måste bli mer precis. Vad är det jag vill säga? Vilken poäng vill jag göra? Vad är syftet?

För mig inträffade den stora språkförlamningen här och nu. Inget kan (tydligen) ge sådan prestationsångest som att skriva ett första inlägg i en språkblogg under titeln språkkonsult. Man vet liksom att varje ord, varje punkt, varje komma kommer att granskas. Min uppgift är att hjälpa andra att skriva bra texter, då måste jag föregå med gott exempel och kunna göra detsamma själv.

I huvudet ekar allt jag predikar för andra: Din text måste ha ett syfte! Vilket är ditt syfte? Anpassa din text mot sin mottagare! Vad kan de? Varför läser de? Vad behöver de veta? Vad är de intresserade av? Vilken inställning har de till dig och det du skriver om?. Och helt plötsligt kan jag inte skriva alls.

Det viktiga är att hitta strategier för att ta sig ur språkförlamningen, och det är högst individuellt. Vissa sätter sig ner och bara skriver planlöst, andra måste ta en paus, tänka på annat. Själv tycker jag att andras kommentarer är den bästa boten. Inget är så bra som någon annans ögon, kloka synpunkter och insiktsfulla kommentarer. Helt plötsligt kan man se sin text ur helt nya vinklar, och hittar trådar att spinna vidare på som man aldrig skulle hitta på egen hand. En löprunda på det så faller det mesta på plats.

Man ska heller aldrig underskatta motivationen av en deadline. Inget är så uppfriskande för inspirationen som ett sista datum.

Den här gången lossnade det efter en klok kommentar om att jag borde skriva om skrivarmödan jag själv kände istället för något klokt om klarspråk. Om man gräver där man står hittar man ofta intressanta saker.

Ett färskt nummer av Aktum med presentation av den här bloggen gjorde dessutom min deadline smärtsamt tydlig.

Nyckelordet för en författare heter arbete, inte inspiration. Ivar Lo-Johansson