Språkkonsultpraktikanten gästbloggar

Som en del av min sista termin här på universitetet har jag fått göra praktik hos en språkkonsult, närmare bestämt Magdalena. Det har känts väldigt givande att få chansen att se hur en riktig språkkonsult arbetar. Jag ska också bli språkkonsult nämligen.

I vanliga fall spenderar jag mina dagar i humanisthusets korridorer. När man springer runt där är det väldigt svårt att föreställa sig hela den värld som universitetet faktiskt är. Därför har det varit intressant att få en liten inblick i en annan del av mitt eget universitet.

Under min praktik här på enheten för kommunikation och internationella relationer har jag fått uppleva väldigt många olika saker. Vissa saker är visserligen precis som vanligt. Jag har fått cykla samma väg som vanligt på morgonen. Jag har fått sörpla i mig en hel del te. Jag har fått diskutera klarspråk och mottagaranpassning. Jag har fått mikra min matlåda för att sedan äta den med ett gäng glada (men för tillfället nya) kollegor. Och jag har fått cykla samma väg hem igen på eftermiddagen.

Men sedan slutar likheterna. Jag har fått irra runt i nya byggnader, ställen på universitetet som jag inte hade en aning om att jag skulle få se. Jag har fått gå på ganska många möten med olika innehåll. Jag har fått träffa massor av nya människor, alla med sina egna kunskaper och arbetsuppgifter.

Men framför allt har jag fått skriva och korrekturläsa text! Att få arbeta med texter, och att få arbeta med att förbättra texter är en lika rolig som viktig arbetsuppgift. Att minimera risken för irritation och förvirring och att bidra till ett demokratiskt samhälle där alla kan ta del av den information som finns. Jag tycker att det är häftigt vad man kan göra och hur mycket man kan påverka, endast genom att tänka efter en gång till – vad vill egentligen mottagaren läsa om här?

Mina fem veckors praktik har för mig inneburit minnen för lång tid framöver. Även om dessa fem veckor bara är ett litet ögonblick av er verksamhet.

Tack för den här tiden! Nu återvänder jag till mina mer bekanta korridorer i humanisthuset.

Malin Norberg, gästbloggare och praktikant från Språkkonsultprogrammet.

____________________________________________________________________

Jag har under fem veckor haft turen att ha besök av en språkkonsultstudent ute på sin slutpraktik. Det är fem veckor som gått alldeles för fort. Livet som språkvårdare på ett universitet kan ibland vara ett ganska ensamt liv, och jag kommer verkligen att sakna att ha någon med samma utbildning som jag att bolla tankar och frågor med. Någon som faktiskt har både tid och intresse att analysera hur ett byte från ‘måste’ till ‘ska’ förändrar en text. Någon som kan granska mina egna texter djupt ner i sömmarna. Och jag tror att jag har lärt mig precis lika mycket som hon av de här veckorna. Det är nyttigt att ibland få känna på hur det är att få tillbaka en helt rödmarkerad text!

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *