God aftermiddag

God aftermiddag!

Så låter det när vi i room 1 har eftermiddagsupprop numera, för det har jag lärt dom. Dom kan även säga god morgen dom små liven! Livet i room 1 (year 1) är fantastiskt, om än så annorlunda. Jag känner såklart att en får ha förståelse och respekt för skillnaderna, både där det gäller utlärningsmetoder och diciplin. Klassen jag befinner mig i heter room 1 och är en såkallad year one – klass och går att jämföras med en förstaklass i Sverige, med en skillnad att barnen här är 5 år gamla och inte sju. Detta är dock väldigt lätt att glömma bort då de både läser hela böcker och skriver texter med allt från två meningar till två sidor.

De andra har säkert redan berättat om ”matt-manners” och ”house points”, men tänker ändå prata lite om mina erfarenheter gällande detta. House points ska ges ut till de barn en tycker presterar eller uppför sig bäst, min första dag frågar min handledare såklart vem jag anser ha bäst matt-manners och borde få ett house point, i en blandning mellan ångest över att det går emot alla mina principer samt allt vi lärt oss i utbildningen och att ändå vilja ta seden dit jag kommer och respektera deras tillvägagångssätt så pekar jag desperat på ett barn som satt i närheten, låter kanske inte som en big deal men det kändes allt annat än kul! Har som tur var sluppit liknande bedömningar sen dess, antar att oviljan sken igenom. Förutom det här så trivs jag hur bra som helst! Min handledare är underbar, så förstående och tillmötesgående. Inspireras och förundras så över hennes förmåga att alltid vara entusiastisk och duktig på att uppmuntra barnen till att förbättra sina färdigheter. Jag är tacksam över att hon visar tillit till mina kunskaper och låter mig göra samma uppgifter i klassrummet som hon själv gör. Till exempel så får jag själv hålla i läsgrupper, mattegrupper och skrivgrupper varje dag, vilket såklart är jätte roligt! Grupperna varierar mellan 2-8 barn beroende på dag och aktivitet, men ibland kan jag ha läsning med bara ett barn också när det är någon som behöver lite mer hjälp.

Min handledare har även gett mig i uppgift att ta hand om deras senaste ”projekt” – att lära barnen ta bilder med ipad. Detta har jag jobbat med hela förra veckan och ska fortsätta denna. Det har varit hur kul som helst då barnen faktiskt har fått visa sin kreativa sida på ett sätt jag inte fått se förut! Jag har jobbat med dom i grupper om fyra och vi har varit ute och fotat mellan 20-30 minuter på skolgården.

Som ni märker trivs jag hur bra som helst och har fullt upp, särskilt när jag denna veckan även börjat med mitt egna tema-arbete, som har börjat väldigt lovande!

Kram Fia

Bästa veckan på praktiken!

Nu har vi (Amanda och Märta) gjort en vecka efter lovet på Gladstone. Vi har fixat så att vi fått byta klass till en med färre barn, 22 istället för 45, och med andra lärare. Detta gjorde vi av flera skäl: dels var det en på tok för stor klass för att kunna skapa relationer med barnen, dels skulle hälften av barnen byta klass och det skulle komma in 20 nya och dels så hade vi stora problem med en handledare. Så vi valde att följa med de 22 barnen som skulle byta klass, på så sätt visste vi redan vilka de var och vi fick större möjlighet att lära känna dem i en mindre klass. Vår nya handledare som är huvudlärare för denna nya klass var också väldigt positiv till att vi följde med. Så hur har första veckan i denna klass varit undrar ni? Fantastisk är svaret. Fantastisk om vi jämför med hur det var i den första klassen. Det är två lärare, en som har mån-tis och en som har ons-fre och båda två är helt och hållet fantastiska. Själva pedagogiken och tanken bakom det de gör är fortfarande samma så det är ju fortfarande annorlunda men så otroligt mycket bättre stämning. Barnen får inte alls lika mycket skäll och de har mycket mer fri lek. Vi har fått hjälpa till med många praktiska saker eftersom att allting i klassrummet är nytt men det är ju helt förståeligt så vi hjälper gärna till.

Fredagen var bästa dagen hittills! Med hästlängder! Fredagarna kallas ”Fun Friday” vilket innebär att barnen inte har lektioner på samma sätt utan det är mer fritt och de gör roliga pysseluppgifter. Så alla humör var uppe och allt kändes bara bra. På fredagar samlas alla barn och lärare på skolan (960 barn) i en stor sal och har ”assembly”, vi kan kalla det storsamling. Olika klasser har ansvar för denna varje gång och har förberett något som de visar upp på scenen. Det delas även ut diplom, priser och ”vandringsnallar” som en ny klass tar hand om varje vecka. Denna fredag till exempel vann vår klass idrottsnallen för att de gjort bra ifrån sig på idrotten och storsamlingsnallen för att de uppförde sig bäst under själva samlingen, alltså att de satt fint och lyssnade. Samlingen inleds alltid med att alla ställer sig upp och sjunger nationalsången, som är typ det finaste i världen!! Sången är sjukt fin och den har först en vers på urspråket, Maori, och sedan en på engelska och alla barn kan vartenda ord. Mellan verserna gör de äldre barnen en slags ”haka chant” som gör det hela om möjligt ännu coolare. Missa inte att lyssna på det infogade ljudklippet här nedanför!!

Vid ett tillfälle under dagen satt jag och pratade med några av barnen medan de höll på att pyssla. Vi började skoja med varandra och de låtsades att de förvandlade mig till en korv och skulle äta upp mig. Barnen blev helt lyriska och exalterade så de glömde nästan bort vad de höll på med. Denna stund var första gången som jag verkligen upplevde att barnen fick vara som de femåringar de är och de uppskattade så otroligt mycket att jag busade med dem. I vanliga fall hade läraren nog sagt åt barnen att sluta och fortsätta med sina uppgifter men jag tror att hon lät det vara på grund av att det var Fun Friday. Annars brukar barnen dels vara så upptagna att de inte har tid att busa eller så vågar de inte för att de inte vill bli tillsagda. Den där lilla lilla stunden gjorde iallafall min dag, det kändes nästan som jag var i en svensk förskola för en sekund.

Tack och hej! /Amanda & Märta

En dag på ett childhood education centre

Efter att vi kommit tillbaka från soliga Australien så tog Fia, Amanda och jag kontakt med en motsvarighet till en ”svensk förskola”. Vi tyckte alla att detta kändes då det som sagt visat sig att gladstone (där vi vanligtvis är) inte riktigt svarat mot våra förväntningar. Bara genom att se utsidan av byggnaden och deras utemiljö, så kändes det som att vi var ett steg närmre den verksamhet vi egentligen borde gjort vår vfu på. Vi blev alla indelade och placerade på olika avdelningar och vad gäller min, så var det väldigt intressant att se och kunna jämföra med det jag vet om den svenska förskolan. Förskollärarna och barnskötarna på min avdelning var väldigt entusiastiska till mitt besök och överöste mig med frågor om förskolan i Sverige. De berättade att de läser mycket forskning gällande barn och förskolan som görs i Sverige och inspireras av den. De ville gärna ha tips om det fanns något de borde förändra eller förbättra i sin praktik. De ansåg att Sverige hade den bästa förskolan i världen… Vet dock inte om det var en artighetsgrej eller så! Jag tycker att på många sätt påminde deras verksamhet om den svenska (kan i och för sig vara så att efter tiden på gladstone gör att jag greppar efter halmstrån). Förskolan hade en liknande läroplan som den svenska och pedagogerna förhållningssätt kändes bekant. De pratade mycket om hur viktigt det är att fokusera på sociala relationer, barns intressen och lärande genom lek. De berättade även för mig att de sysslade mycket med reflektion och dokumentation för att förbättra verksamheten. På avdelningen där jag var så var barnen mellan 2,5 månad (!!!!!) och upptill 2 år. På avdelningen gick 12 barn och hade 4 pedagoger, vilket kändes fantastiskt! Dagen jag var där var dessutom bara 7 barn på förskolan… Genom att vara så många lärare och få barn, så fanns det fantastiska möjligheter att ge varje barn uppmärksamhet och även låta dem ha inflytande. Däremot var det inte lika generöst med lärare för de äldre barnen (2-5 år) och uppdelningen kändes lite ojämn (med tanke på att de yngre sover en del också)- på Amandas storbarnsavdelning var det 48 barn på 5 lärare… Hur som helst så var vi alla tre mer eller mindre nöjda med dagen på centret. Men vi är nog ändå alla överens om att Umeå universitet ska fortsätta skicka vfu-praktikanter till Nya Zeeland så är det dit de ska eller ett liknande ställe!

IMG_3885    IMG_3889

Ett litet lov och en liten resa

Hallå!

Som ni kanske vet så befinner sig jag Märta och Amanda på praktik i nya Zeeland! Vad ni nog inte visste (för det visste knappt vi heller) är att mitt i vår praktik så inföll sig ett två veckors lov… Så, hur tar man vara på ett två veckors lov på bästa sätt när en befinner sig på andra sidan jorden? Jo, en besöker Australien för att se vad det har att erbjuda, vilket var precis vad vi gjorde under ca en veckas tid (10 dagar om en ska vara petig). Australien var fantastiskt! Eller Australien ÄR fantastiskt, det finns ju faktiskt kvar även om en själv inte befinner sig just där. Vi inledde resan med tre dagar i Melbourne där vi första dagen gjorde stan med massa shopping. Där fanns det största H&M jag någonsin varit på, gick vilse och blev av med Märta och Amanda där inne, men lyckligtvis fann vi varandra igen! Vi blev sedan med spårvagns-kort vilket var en välsignelse då jag hade nya skor och massa skoskav. Spårvagnen tog oss bla. till St kilda där vi förutom ägnade oss åt ännu mer shopping även besökte en underbar hamn där det gömde sig små små pingviner (!!!) ute på en pir. Men tro inte att vi bara ägnade oss åt shopping i Melbourne, nejnej. Vi plockade även fram vår kulturella sida och besökte ett fängelsemuseum, verkligen uppskattat! Vi började med en tur runt cellerna, guidad av en sträng sergent. Denna sergent älskade att skälla på oss alla (med oss alla så menar jag turistgruppen vi nu befann oss med) och stängde även in oss i en cell.. Läskigt! Museum-trippen fortsatte i teaterns anda när vi bestämde oss för att kolla på en remake av en känd australiensk fånges rättegång. Väldigt annorlunda och väldigt kul summerar jag denna upplevelse. Vi begav oss sedan till Sydney! Åh sydney, sydney, Im in love. Hur klyschigt det än låter så lovar jag att operahuset får en att tappa andan. Vi gick och såg en musikal i operahuset, det var fantastiskt! Vi besökte även blue mountains, vyn över bergen såg ut som ett vykort, jag kunde stått kvar där än idag och glott. Vi spenderade en hel dag på bondi beach där vi bättrade på brännan och jag dansade bland vågorna (nej jag dansade inte, jag vältes mest omkull). Sista dagen ägnade jag och Amanda på zoo och efter den upplevelsen har jag bestämt mig för att koalor är jordens sötaste djur. Vi såg även bla. elefanter, giraffer, kängurur och lejon! Efter dessa tio utmattande dagar med nya upplevelser och bekantskaper så är det skönt att ha några dagar kvar för att slappa på hotellrummet ”hemma” på Nya Zeeland och ladda upp inför de kommande praktik veckorna!

Kram Fia

Vardagen på Gladstone

Nu är det hög tid att ni får veta hur jag har upplevt praktiken på Gladstone än så länge. Håll i er.

För det första: Jag är placerad i en New Entrant Class, alltså en förskoleklass, trots att jag läser till förskollärare. Detta beror på att Umeå Universitet har kontakt med denna grundskola sen tidigare och jag blev därför placerad med de yngsta barnen på skolan. Eftersom barnen i Nya Zeeland börjar skolan tidigare än i Sverige är det enbart femåringar i klassen. Jag visste om detta innan jag kom hit men tänkte någonstans att det ändå skulle gå bra eftersom barnen är fem och verksamheten borde anpassas till deras unga ålder.

Verkligheten i klassen ser dock inte alls ut som mina förhoppningar och lärarna kräver extremt mycket av barnen, både fysiskt och psykiskt. Min uppfattning är att de inte alls visar hänsyn till att vissa av barnen faktiskt kommer direkt från förskolan, från en dag till en annan. Barnen är i skolan mellan 8.30 och 15.00 och de ska sitta stilla, tysta och bara lyssna ungefär 50% av dagen. Minsta lilla barnen rör sig eller säger något utan att räcka upp handen får de en varning och en stark tillsägning av lärarna.

Då tänker ni: ”Ja men de resterande 50 procenten av dagen då? Då får de väl leka och ha kul?” Inte direkt. Fri lek existerar nästan inte, ibland får barnen göra rotationsaktiviteter och spendera 5-10 minuter på varje aktivitet och vid något enstaka tillfälle får de leka fritt när de har gjort klart uppgiften. Uppgifterna består mest av att skriva, färglägga bilder och klistra in saker i olika skrivböcker. När de skriver får de inte använda sudd utan stryka över ordet om de vet att det är fel, när de färglägger får de bara använda de realistiska färgerna till vad bilder föreställer och om de till exempel stavar sitt namn fel eller råkar rita med fel färg skickas de tillbaka och får börja om.

Barnen har med sig egen lunch i lunchlådor och när klockan ringer äter de lunchen utomhus medan lärarna går på rast. När klockan ringer för andra gången får barnen ha rast i en halvtimme då de får göra vad de vill utomhus, men de får inte vara inne. Förutom om det regnar, då måste alla vara inne.

Om ett barn gör något imponerande delar lärarna ut ”house points” och ibland får även barnet ställa sig framme vid tavlan och visa upp sin prestation för alla. Om ett barn gör något som lärarna inte alls tolererar, till exempel biter ett annat barn, får hen ställa sig i ”the thinking spot” (läs: skamvrån). En vanlig dag består av stress, tillsägelser, ifrågasättanden och skäll och vissa gånger har jag nästan blivit gråtfärdig och mått dåligt när jag gått hem. Och stressen förresten beror till största delen på att de har så många avbrott på en vanlig dag, som ser ut såhär: Barnen kommer, samling, uppgift, ”brain snack” (fruktstund), uppgift, ”morning tea” (förmiddagsfika), uppgift, lunch, aktivitet, hemgång. Det märks på barnen att de påverkas mycket av detta för att de är ofta oroliga för att inte hinna klart och stressar sig igenom lekar när de väl har fri lek.

Okej jag ska inte fortsätta förevigt, även om det finns otroligt mycket att berätta om skolan. Jag försöker även intala mig själv att jag är lite bortskämd och överdriver vissa saker eftersom vi har en så otroligt bra förskoleverksamhet i Sverige. Men det är ovant och därför är vissa saker ganska jobbiga att se och höra.

IMG_3893

Detta är en rolig teckning från ett av barnen i klassen som föreställer barnets morfar och jag med varsitt hus. Jag tycker även att den visar ganska tydligt hur stressade de kan vara medan de ritar.

Gladstone’s got talent!

Idag var sista dagen på terminen för barnen och då hade skolan anordnat en talangtävling – Gladstone’s got talent! Tävlingen gick till på följande sätt: Barnen har tränat på sina uppträdanden under hela året och de som kände att de ville vara med i tävlingen fick gå på auditions hos en grupp lärare som skickade vidare de allra bästa. Alla skolans 1000 barn samlades i aulan och det var kanske mellan 10 och 15 nummer som uppträdde antingen själva eller i grupp. De sjöng, dansade, rappade och ett barn löste en rubiks kub på tid! Några av uppträdandena gav mig vibbar från amerikanska pageants när små flickor har massor av smink, korta paljettjolar eller cowboy-outfits och dansar omkring med fastklistrade mungipor vid öronen… När alla barn hade uppträtt fick juryn överlägga och under tiden visade lärarna upp en dans som de hade tränat in. Och juryn förresten! Den bestod av en random snubbe som jag inte riktigt fattade vem det var, en av programledarna från Nya Zeelands motsvarighet till Bolibompa – Sticky TV – och, sist men inte minst, självaste Queen Elsa från Frozen! När juryn hade pratat ihop sig kom de upp på scenen tillsammans med alla barn som hade uppträtt och de utsåg en vinnare från ”juniors”, en från ”middle school” och en från ”seniors”, vilket jag kände var rätt bra ändå så de fick tävla på sin egen nivå. Många av de andra barnen fick också diplom för att de hade varit duktiga, men inte alla!!! Engagemanget från lärare och barnen i publiken var enormt, alla skrek, jublade, hejade och applåderade om vartannat. Något som gjorde mig lite illa till mods var dock att det märktes vilka barn som var lärarnas favoriter för då skrek de sig hesa och ropade barnens namn… Allt som allt var detta en väldigt annorlunda upplevelse för mig och det är lätt att kritisera och ifrågasätta en hel del när jag vet på ett ungefär hur det hade gått till i Sverige.

Trevlig helg! /Amanda

En vecka avklarad på Gladstone Primary School

Nu har vi (Amanda och Märta) gjort vår första vecka på Gladstone i Auckland, Nya Zeeland. Saker och ting började inte riktigt som planerat då det första vi fick reda på var att efter vår första vecka ska barnen och lärarna ha två veckors lov. Detta betyder att vi inte kommer kunna göra alla våra planerade VFU-dagar, däremot hinner vi med en oväntad semester i Australien vilket vi inte ska klaga på. Däremot finns det andra saker som vi inte är så nöjda över, till exempel att vi hamnade i samma förskoleklass även fast vi blev lovade separata placeringar. Klassen är egentligen två ihopslagna klasser och består därför av 45 barn på två lärare. Dessutom kommer hälften av dessa barn att flytta till en annan klass efter lovet och det kommer drygt 20 helt nya barn direkt från förskolan. Så att skapa relationer med och lära känna alla barn blir en stor utmaning för oss. Nu har vi nästan lärt oss alla barnens namn, lagom tills att hälften av dem ska byta klass… Men det är samtidigt kul och intressant att vara på andra sidan jorden och möta en helt annan skola. Det här får bli allt för nu, vi återkommer allteftersom praktiken fortskrider.

/Amanda & Märta