Digitaliserat: Om biodling

Två äldre tryck på det ädla ämnet biskötsel har nyligen införlivats i Umeå universitetsbiblioteks specialsamlingar och dessutom har båda volymerna nu digitaliserats. De sakligt informativa skrifterna från början av 1800-talet kan sägas vara typiska för periodens nyttoinriktade och naturvetenskapliga strömningar. Det här var den tid då till exempel de svenska hushållningssällskapen såg dagens ljus.  Information spreds för att främja och effektivisera de svenska landsbygdsnäringarna.

Den första av de digitaliserade böckerna är ”Biskötsel, lämpad i synnerhet till medlersta delen af Swerige” (1800). Bakom titelsidans författarakronym L.J.Ö. dolde sig Lars Joseph Öberg (1761-1821). Han ville med sin skrift ”meddela några, på säker erfarenhet och tillförlitliga intyg grundade, reglor, till efterrättelse för en Biskötare”.  Det fanns förvisso redan flera svenska skrifter om biodling, men utöver att dessa blivit svåra att få tag i, så var de dessutom i första hand skrivna för förhållanden i de södra delarna i landet. Här kunde Öbergs observationer, som alltså gällde för de medlersta delarna av riket, tillföra någonting nytt: ”Man måste medgifwa, att Swenska klimatet, Skåne undantagit, icke kan anses så beqwämligt för Biskötsel som andra warmare länders; men likwäl bewisar erfarenheten, att den, med kännedom och iakttagande af någon större noggranhet än den som fordras i mildare luftstrek, rätt wäl lyckats ända opp i Gestrikland.”

Den andra boken är ”Om biskötseln” (1833) skriven av friherre Wilhelm Reinholdt Leuhusen (1768-1853). Denne Leuhusen, som för övrigt var vän till Fredrika Bremer, hade som ung deltagit i Gustav III:s ryska krig och sårats under slaget vid Uttismalm. Då ter sig biodlandet som en stillsammare syssla. I det inledande stycket berättar författaren om hur intresset hade väckts i unga år vid läsningen av Johan Fisherströms då nyss utkomna ”Ekonomiska Dictionär”. Ett problem var emellertid att den unge Wilhelm inte hade några bin, men det gick att lösa, åtminstone hjälpligt: ”Brist på bi gaf anledning att uppsöka jordhumlor, flytta dem och hela deras boning i trägården, inrymde i en glasburk täckt med måssa och löf.”

Båda volymerna har ett enkelt blått pappersomslag och på respektive titelsida finns en ägarstämpel som lyder ”J:Strokirk”. Släkten Strokirk kom till Sverige på 1600-talet och ”J” kan väl i detta fall möjligen antas vara brukspatronen Jeppe Storkirk på Ölsboda (1789-1856). Nog går det att föreställa sig bikupor på hans välskötta gods. Någon som läser detta och känner igen stämpeln kan kanske bekräfta proveniensen?

Avslutningsvis kan det nämnas att Umeå UB tidigare har digitaliserat ytterligare två böcker om biodling: Mårten Triewalds “Tractat om Bij” (1728), eller som dess fulla titel lyder ”Nödig tractat om bij, deras natur, egenskaper, skiötzel och nytta …”, och A. P. Halld’ns ”Ett och annat om biskötseln” (1880). Den förstnämnda, Triewalds skrift från 1728, är en riktig klassiker och utgör den första svenska monografin inom ämnet.

Tapeten från Åliden

I Sara Lidmans arkiv finns några gamla tapetbitar sparade. Tapeten har ursprungligen varit uppsatt på Saras farfars gård i Åliden (förebild till gården Månliden i Sara Lidmans Jernbaneserie). Sara måste ha haft denna tapetbit som inspiration när hon 1981 skrev boken Nabots sten.

I ett avsnitt i romanen överraskar Didrik Mårtensson hustrun Anna-Stava med att ha låtit tapetsera gästgivarsalen i Månliden. Anna-Stava upplever i boken de nya tapeterna på följande sätt:

…Väggarna susade violett. Pelare skymtade kring vilka gröna slingor av rosetter satt ordnade; och blad klippta från träd mer främmande än Basans ekar. Nardus? Myrram? Aloe? Vad kunde de tänkas heta de fjärran växter som givit ett sådant bladverk?
…..
–  Och färgen. Det är som om gift trängdes i den.
–  Men ljung har ju den färgen. Och gran kan väl vara grön så där när han blommar…
–  Aldrig! Såna där färger finnas icke! Dem vara som… sedda inifrån en warg.

Ljus på de slutna samlingarna

Innanför Umeå universitetsbiblioteks väggar ryms mängder med material som av olika skäl inte kan förvaras ute i de öppna samlingarna. Det handlar till exempel om de så kallade specialsamlingarna, som inrymmer bland annat 40-50 000 volymer äldre tryck. Det handlar också om Forskningsarkivets många hundra hyllmeter handskrifter och personarkiv. Sådant som är unikt, sällsynt, ömtåligt, särskilt värdefullt eller av annan anledning bedöms som extra skyddsvärt. Merparten av detta förvaras i särskilda magasin speciellt anpassade för säkert långtidsbevarande.

Ett av de slutna magasinen

Med denna skyddade förvaring följer emellertid nackdelen att slutna samlingar alltid går under risken att i viss mening bli dolda samlingar, sådana som endast forskare och andra specialintresserade kommer i kontakt med. Det mesta som finns i våra magasin går att beställa fram och studera i bibliotekets bevakade läsesal, men detta förutsätter att det redan finns en rudimentär kännedom om vad som faktiskt döljer sig bakom de låsta dörrarna och vilka sökverktyg som finns.

Brev från Helmer Osslund till systern Hulda. Ur Handskrift 55. Konstnären Helmer Osslunds arkiv (1866-1938)

Den här bloggen tänker vi därför använda som ett av flera sätt att lyfta fram dessa samlingar i ljuset. Med det strindbergskt klingande namnet vill vi peka på både specialsamlingarnas böcker (tryckt) och arkivets handskriftssamlingar (otryckt). Ytterligare en aspekt av ”otryckt” finns för övrigt i det som i vår tid har blivit ett av de viktigaste sätten för att tillgängliggöra denna typ av samlingar, nämligen digitalisering.

Böcker i Ekströmsamlingen

Här kommer vi alltså framöver att presentera olika föremål ur Umeå universitetsbiblioteks slutna samlingar, berätta om arbetet med dem, samt allmänt informera om sådant som berör våra arkiv och specialsamlingar. Välkommen!