De digitala samlingarna flyttar ut i den publika miljön

För snart två månader sedan, i slutet av augusti, så lanserade Umeå universitetsbibliotek sin nya plattform för de digitala samlingarna, det vill säga en ny webbplats där inskannade objekt ur de egna samlingarna tillgängliggörs i digital form.

Redan nu kan man där ta del av mer än 8000 digitaliserade objekt, närmare 150 000 sidor, och ytterligare material tillkommer kontinuerligt. Inom kort kommer vi till exempel att publicera en stor och, om vi får säga det själva, mycket spännande fotosamling med koppling till en författare från Umeå. Sedan har vi också mer än tusen digitaliserade äldre böcker som står i kö för att laddas upp.

Som en del av lanseringen av denna nya plattform så har nu också en stor pekskärm placerats ute i vår publika miljö. Här kan man direkt på plats ute i biblioteket utforska den nya webbplatsen genom att klicka på skärmen.

Just nu hittar du den i vår entré, intill säkerhetsmontern, men eftersom skärmen är lätt att flytta så kan den nog senare dyka upp på andra ställen, både här inne i biblioteket och på helt andra platser. Vår tanke med detta är naturligtvis att synliggöra den nya webbplatsen och att härigenom ge nya användare en möjlighet att upptäcka materialet.

Till sist kan det här vara bra att påminna om att det trots allt bara är en ytterst liten del av våra totala samlingar som är digitaliserade och så kommer det att förbli under all överskådlig tid. Den ojämförligt största delen av allt det som finns i våra magasin måste du fortfarande beställa fram i fysisk form.

De digitaliserade objekten kan heller aldrig ersätta de materiella artefakterna, men den digitala plattformen kan förhoppningsvis fungera som en ingång även till det fysiska materialet, genom att väcka nyfikenhet och intresse, samt genom att sprida kännedom om samlingarna.

Här hittar du Umeå UB:s nya plattform för de digitala samlingarna: https://digital.ub.umu.se/.

Ett avlägset och underligt landskap

Fem allvarliga män står uppställda i en halvcirkel. På bordet framför dem ligger en människokropp vriden så att den uppskurna bukens innanmäte exponeras för bildens betraktare. Den dödas huvud är täckt av ett tunt tyg och genom det kan ansiktsdragen anas. En kirurgisk kniv vilar på likets ena lår. Centralt i bilden återfinns en möbel där ett antal anatomiska instrument står uppställda på hyllorna. Den vänstra kanten flankeras av en flådd manskropp och den högra av ett skelett. Högst upp i bilden finns en jordglob och på den syns en stor landmassa med texten: “AMERI”.

Anatomische Tafeln, mit denselben welche Daniel Bucretius hinzugethan, und aller beygefeugten Erklärung (1656).

Så kan i korthet den graverade titelsidan till den första tyska utgåvan av Giulio Casserios (1552-1616) anatomiska tavlor, “Anatomische Tafeln, mit denselben welche Daniel Bucretius hinzugethan, und aller beygefeugten Erklärung” (1656), beskrivas. Samma grundscen, ett antal män uppställda kring ett blottställt lik, känner vi igen från andra av periodens anatomiska verk. Utan tvekan mest berömd i detta sammanhang är den graverade titelsidan till Andreas Vesalius (1514-1564) anatomiska portalverk “De humani corpori fabricus” (1543).

De humani corporis fabrica (1543). Bild: Wikipedia. Public domain.

I jämförelse med detta magnifika träsnitts myllrande scen, så är innehållet på den motsvarande titelsidan i “Anatomische tafeln” betydligt mer avskalat. Den konstnärliga kvaliteten kan inte sägas vara mer än medelmåttig. Utförandet känns ganska taffligt, krasst sagt, men det gör definitivt inte bilden ointressant.

Detalj från graverad titelsida. Skelett.

Den här bokens tillkomsthistoria är förhållandevis komplicerad med många inblandade personer, men jag ska ändå göra ett försök att kortfattat sammanfatta den. Den italienske anatomen Giulio Casserio, född i Piacenza, var verksam vid det traditionsrika universitetet i Padua. Han gav ut två verk under sin livstid, “De vocis auditusque organis” (1600-1601) och “Pentaestheion” (1609).

Därutöver planerade Casserio också ett större anatomiskt verk, omfattande hela människokroppen, och som en del av detta lät han beställa en mängd detaljerade anatomiska planscher som ritades av den italienska konstnären Odoardo Fialetti (1573-1638, senmanierist och elev till Tintoretto) och graverades av Fransceco Valesio (f. ca. 1560). Trots att arbetet fortgick i omkring två decennier så var det ambitiösa projektet ännu opublicerat vid Casserios bortgång 1616.

Detalj från graverad titelsida. “Muskelmannen”, ett exempel på det som med en konsthistorisk term kallas écorché (från franskans verb écorcher, flå). Konstnärliga motiv kunde vara den grekiska mytologins Marsayas eller den kristna aposteln Bartolomaios som båda flåddes levande.

Efterträdare på Casserios lärostol i Padua var flamländaren Adrian van den Spiegel (1578-1625). Vid sin död hade också denne opublicerade manus och det blev den som i sin tur efterträdde honom, Daniel Bucretius (även känd som Daniel Rindfleisch, d. 1631), som kom att ombesörja deras utgivning. Bucretius hade dessutom förvärvat Casserios tryckplåtar av dennes arvingar och det var så det kom sig att tre olika postuma verk kunde ges ut i Venedig år 1627, vilka samtliga innehöll illustrationer framställda efter Casserios anvisningar: Spiegels “De humani corporis fabrica libri decem” och “De formato foetu”, samt även Casserios “Tabulae anatomicae”.

Samtliga sidor i Anatomische Tafeln, mit denselben welche Daniel Bucretius hinzugethan, und aller beygefeugten Erklärung (1656). S.k. ”pivot view” i Umeå universitetsbiblioteks digitala samlingar.

Casserios anatomiska tavlor utkom i flera utgåvor. Illustrationerna hade från början producerats i folioformat, men 1632 graverade Matthäus Merian (1593-1650) om dem i det mindre kvartoformatet. Det är dessa plåtar som slutligen ligger till grund till Simon Pauliis (1603-1680) tyska kvartoutgåva från 1656, den bok där vi också finner det graverade titelblad som vi här tittar närmare på.

Simon Paulii var en dansk anatom och botanist, i dag antagligen mest känd för att han gav ut den första illustrerade örtboken i Skandinavien, “Flora danica” (1648). Jag har inte hittat någon uppgift om vem som graverade titelbladet i Casserioutgåvan. Kanske var det den ”A. Frölich” (Andreas Frölich?) som låg bakom porträttet av Paulii som finns längre fram i samma bok?

Männen som står uppställda kring den dissekerade kroppen föreställer några av den tidens främsta anatomer, från vänster till höger: Thomas Bartholin, Jean Riolan, Simon Paulii, Giulio Casserio, Johannes Vessling. Denna illustration har emellertid en tidigare förlaga och personerna var utbytbara. Första gången som den här scenen användes var i Jean Riolans “Encheiridium anatomicum et pathologicum” (1649), men då var det Guy Patin, Johannes Vessling, Jean Riolan, Adriaan van Valkenburgh och Albert Kyper som avbildades.

Graverad titelsida. Encheiridium anatomicum et pathologicum (1649). Bild: Wellcome Collection. CC BY 4.0.

Senare återkommer samma bild också i andra verk, bland annat i den andra upplagan av Sibout Hemsterhuis “Messis aurea exhibens anatomica” (1659) och där har figuren längst ute till höger raderats och graverats om. Tysken Kyper har fått stryka på foten och har ersatts av en annan person som inte är namngiven, men som har sagts föreställa Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702). Detta skulle i så fall vara det första kända porträttet av honom.

Det är alltså en variant av denna bild som vi hittar även i “Anatomische Tafeln” från 1656, men som sagt med ytterligare ett delvis annat persongalleri. Detta var en storhetstid för anatomin. 1500- och 1600-talet var den tid då grunderna lades till en modern vetenskap om kroppen. Renässansen och den tidigmoderna tiden gav en ny bild av människans fysiska insida.

Det är i detta perspektiv som jordgloben och landmassan med texten AMERI längst uppe på bilden kan förstås. Amerika var fortfarande till stora delar okänt land för de europeiska utforskarna. Anatomerna skulle på samma sätt som de stora upptäcktsresandena ses som heroiska utforskare av nya världar. Jonathan Sawday skriver i ”The body emblazoned” (1986) följande om parallellerna mellan de anatomiska undersökningarna och de stora geografiska upptäcktsresorna under samma tid:

“Like the Columbian explorers, these early discoverers dotted their names, like place-names on a map, over the terrain which they encountered. In their voyages, they expressed the intersection of the body and the world at every point, claiming for the body an affinity with the complex design of the universe. This congruence equated scientific endeavour with the triumphant discoveries of the explorers, cartographers, navigators, and early colonialists. And in the production of the new map of the body, a new figure was also to be glimpsed – the scientist as heroic voyager and intrepid discoverer. The body was a remote and strange terrain into which the discoverer voyaged.”

”… a remote and strange terrain into which the discoverer voyaged.” Detalj från graverad titelsida. Jordglob.

Likt upptäcktsresorna så hade dissektionskulturen mörka baksidor: våld, makt, kolonialism. De kroppar som användes för de anatomiska studierna kom ofta från personer som hade dömts till döden. Efter att ha avrättats så hamnade de på anatomens bord. På den graverade titelsidan i ”Anatomische Tafeln” är det den nakna kroppen som likt den Nya Världen ligger blottad för anatomens/upptäckarens olika instrument. Här går det naturligtvis att spåra en hel rad underliggande maktdiskurser. Om man i dag känner att det vilar en lätt kuslig stämning över bilden så är det därför kanske inte helt utan grund.

Umeå universitetsbibliotek har digitaliserat hela denna bok och den kan läsas här: “Anatomische Tafeln, mit denselben welche Daniel Bucretius hinzugethan, und aller beygefeugten Erklärung”.

 

Litteratur:

Ciobanu, E.A.A. (2013). Fashioning iconicity within the early modern ”Apolline discipline” of anatomy. Analele Universitatii Ovidius Constanta, Seria Filologie, 24(2), s.17–28.

Hagelin, Ove (1987). The art of writing and drawing: a selection of one hundred books from the Ekström Collection. Stockholm: Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek (The National Library for Psychology and Education) (SPPB).

Riva, A et al. (2001). Iulius Casserius (1552-1616): the self-made anatomist of Padua’s golden age. The Anatomical record, 265(4), s.168–75.

Roberts, K. B. & Tomlinson, J. D. (1992). The fabric of the body: European traditions of anatomical illustration. Oxford: Clarendon.

Sawday, Jonathan (1995). The body emblazoned: dissection and the human body in Renaissance culture. London: Routledge.