En ask med oväntat innehåll

Den 3 februari 1884 var en otursdag för greve Adolf Mörner på Mölnbacka bruk i Värmland. Under skidåkning i parken vid sitt gods körde han i en nerförsbacke rakt in i en björk och krossade sitt högra underben. Greven blev sedan liggande i flera månader med inflammerat och värkande ben. I mars 1884 tvingades man göra en operation och flera benbitar plockades ut. Benet läkte sakta, huden lossnade, benbitar ”värkte ut” och rosfeber tillstötte. I maj 1884 skedde så en förbättring och greve Mörner kunde åter sitta uppe. Han återvände sedan så sakta till vardagen men kom att förbli handikappad resten av livet efter sin skidolycka.

Adolf Mörner (1849-1894)

Vad har nu denna olyckliga skidtur att göra med norrländska personarkiv? Jo, kopplingen heter Eva Dahlstedt, den legendariska ”doktorinnan” på Österåsens sanatorium, vars personarkiv idag återfinns på Umeå universitetsbibliotek. Eva var dotter till Adolf Mörner och uppvuxen på Mölnbacka. Hon var bara 1 år när olyckan inträffade men historien finns bevarad tack vare hennes föräldrars sparade dagböcker och brev.

När jag för några år sedan ordnade och förtecknade Eva Dahlstedts arkiv så fann jag bland alla hennes släktpapper en liten blommig plåtask. När jag öppnade asken gjorde jag en oväntad upptäckt. Asken visade sig innehålla de benskärvor som man avlägsnat vid Adolf Mörners operation i mars 1884. En form av reliker som Eva sparat efter sin far i alla år. Hon skriver i sina noteringar om innehållet i asken att hon inte ”nänts kasta bort dem”. Det kunde inte heller jag vid ordnandet av arkivet. Så idag ligger asken med benbitarna i Eva Dahlstedts personarkiv. I volym 65:81 finns de arkiverade tillsammans med Adolf Mörners betyg, militära handlingar, visitkort m.m. ”Minne från benbrott” fick asken lite diskret heta i förteckningen.

Eva Mörner-Dahlstedt (1883-1972)

”Benskärfvor ur Adolf Mörners ben Mars 1884”

 

 

 

 

 

 

 

 

Med en inte fullt så enkel tulipan

I dag, den 15 januari, är det Tulpanens dag, instiftad av branschorganisationen Blomsterfrämjandet. Några krav på att bara därför springa och köpa en blomma finns såklart inte, men jag tänkte att vi alla fall kunde ta det som en förevändning att titta lite närmare på en bok som ingår i Umeå universitetsbiblioteks specialsamlingar. Det handlar närmare bestämt om två serier botaniska gravyrer från 1600-talet som har samlats och bundits samman i ett samtida mjukt pergamentband.

Den första serien har den nederländska titeln Verscheyde nieuwe Tulpen, en andere Bloemen (Olika nya tulpaner och andra blommor), den andra har den latinska Novæ et exquisitæ florum icons. Var och en av sviterna är komplett och består av 16 blad, med en graverad titelsida inkluderad. Båda är tryckta i Amsterdam, gedruckt tot Amsterdam, av Frederik de Wit (1629-1706), by Frederick de Widt inde Calverstraet by dem Dam, inde Witte Pas-Caert.

Den första serien saknar angivelse om tryckår, men bör vara tryckt vid ungefär samma tid som den andra serien med tryckåret 1662. Kartografen Fredrik de Wit var en av den nederländska stormaktstidens mest kända handlare i kartor, tryck och konst. 1655 gav han sin affärsverksamhet på Kalverstraat namnet ”De Witte Pascaert” (Den vita kartan). Då detta namn återfinns i impressum, tryckuppgifterna på den första seriens titelsida, så vet vi att den i alla fall inte kan vara tryckt innan dess.

1600-talet var en ekonomisk och kulturell guldålder för Republiken Förenade Nederländerna som 1581 hade frigjort sig från Spanien. Amsterdam blev en världsledande handelsmetropol. Universitetet i Leiden, grundat 1575, växte och blev ett av Europas högst ansedda lärosäten. Filosoferna Descartes och Spinoza hörde till dem som verkade i den unga republiken och detta var också den tid då konstnärer som Rembrandt och Vermeer var verksamma. Det var dessutom en tid som nyligen hade upptäckt en för det kristna Europa helt ny och underskön blomma: tulpanen.

Tulpanen har sitt vilda ursprung i Centralasien och de första exemplar som kom till Västeuropa gjorde det, via Turkiet, i mitten av 1500-talet. Första gången som blomman kom till den nederländska republiken var så vitt man vet omkring 1565-70. Tulpanen var olik alla andra i denna del av världen kända blommor. Intensiteten i färgerna väckte hänförelse. Basen på den tidens holländska varieteter var vit eller gul, men de hade också sprakande strimmor i nyanser av rött eller mörklila som löpte uppför mittnerven på varje kronblad och ibland bildade en bård runt kanterna.

De tulpaner som hade högst anseende i Republiken Förenade Nederländerna såg alltså inte alls ut som de enhetliga och enfärgade varieteter som vi kan köpa i affären i dag. (En ironi är att det eftertraktade utseendet hos 1600-talets tulpaner egentligen kom sig av att blommorna var sjuka, smittade av det så kallade mosaikviruset.)

Tulpaner, i synnerhet vissa sällsynta varieteter som ansågs särskilt vackra, blev hett eftertraktade och blomsterlökarna kunde i kretsar av kännare betinga astronomiska priser. Detta ledde så småningom till att allt fler människor i affärslivets marginaler började spekulera i handel med tulpanlökar. Priserna kom snabbt att rusa uppåt även på mer oansenliga och vanliga tulpaner. Under december 1636 och januari 1637 kulminerade tulpanmanin i Republiken Förenade Nederländerna. Den överhettade marknaden saknade såväl stabilitet som förutsägbarhet och det hela slutade ofrånkomligen med en stor krasch.

I det närmaste över en natt gick botten ur tulpanmarknaden. Alla de spekulanter med drömmar om snabba pengar som hade investerat allt de ägde i blomsterlökar fann nu att det inte längre fanns några köpare. Bubblan hade spruckit och många stod vid ruinens brant. Jan Brueghel d.y. (1601-1678) har målat en tavla, Allegori över tulpanmanin, som satiriskt skildrar dessa händelser.

Jan Brueghel d.y. (1601-1678), Allegori över tulpanmanin. Källa: Wikipedia. Public domain.

De båda serierna med botaniska bilder som finns i Umeå universitetsbiblioteks samlingar är som sagt tryckta i Amsterdam, en tid efter att tulpanmanin hade kulminerat, men här finns faktiskt också en svensk koppling. Detta genom kopparstickaren och gravören Jeremias Falck (ca 1616-1677), konstnären som ligger bakom dessa båda sviter med gravyrer.

Falck var troligen född i Danzig (nuvarande Gdańsk) där han kom in på banan som kopparstickare, sannolikt under inflytande från Willem Hondius. En period, 1639-46, studerade Falck i Paris, troligen som elev till Cornelius Blomaert och Abraham Bosse. 1649 kom Jeremias Falck till Stockholm och året därpå utnämndes han till hovkopparstickare vid drottning Kristinas hov.

Åtminstone fram till 1655 verkade Falck i Stockholm innan han återvände till kontinenten och bland annat kom att vistas i Amsterdam under en period. Det verkar rimligt att antaga att det var då han graverade de vackra blomstergravyrer som vi här har tittat på.

Umeå universitetsbibliotek har digitaliserat båda sviterna och de hittas här: Verscheyde nieuwe Tulpen, en andere Bloemen och Novæ et exquisitæ florum icon.

 

Litteratur:

Dash, M. (2001). Tulpanmani: terminshandel, finanskris och den åtråvärda tulpanlöken. Stockholm: Svenska förlaget.

Block, J.C. (1890). Jeremias Falck, sein Leben und seine Werke: mit vollständigem alphabetischen und chronologischen Register sämmtlicher Blätter, sowie Reproductionen nach des Künstlers besten Stichen. Danzig : G. Ehrke.