Seminarium om europeiska skrivböcker

I slutet av förra veckan, den 18 april, höll professor Marc Smith, från Ecolé nationale des chartes i Paris, ett seminarium här på biblioteket betitlat ”Script, languages and nations: European writing books, 16th-19th c.”. Seminariet var samarrangerat av Historia med utbildningsvetenskaplig inriktning och Avdelningen för arkiv och specialsamlingar (Umeå universitetsbibliotek).

Professor Marc Smith från École nationale des chartes.

Detta seminarium skedde i samband med att professor Smith besökte Umeå för att under ett par intensiva dagar detaljstudera de franska skrivböckerna i Ekströmsamlingen. I första hand undersökte han de materiella aspekterna hos dessa enskilda exemplar, såsom t.ex. papperets vattenstämplar, för att klargöra deras tillkomsthistoria.

Smith arbetar för närvarande på en bibliografisk katalog och historik över franska skrivmanualer i en europeisk kontext, någonting som hittills har saknats. Katalogen är tänkt att publiceras både som en elektronisk databas och som en tryckt volym. I arbetet med denna sammanställning har Smith tidigare besökt bland annat The Newberry Library, Colombia University Library och The Houghton Library, vilka liksom Umeå universitetsbibliotek har betydande samlingar med äldre skrivböcker.

En sammanfattning av innehållet i Smiths mycket intressanta föredrag lyder som följer:

Scripts, languages and nations: European writing books, 16th-19th c.
In the early modern period, the basics of handwriting were taught by schoolmasters, but more expert and especially professional hands required proper instruction by a master in the art of writing. Writing masters mainly produced models with pen and ink for their own pupils, but many, in collaboration with engravers, also published copybooks containing instructions and calligraphic models, both as publicity and as a means of self-instruction. Thousands of editions are preserved, offering abundant material for the study of handwriting, teaching methods, and social and institutional parameters. Central political institutions played a defining role in the development of scripts, and these, together with the languages for which they were used, carried a strong sense of national identity — albeit counterbalanced by international trends and the wide circulation of models.

På plattformen för Umeå UB:s digitala samlingar kan du titta närmare på ett urval skrivmanualer ur Ekströmsamlingen.

De politiska påskäggen 1902

Konstnären Helmer Osslund är mest känd för sitt landskapsmåleri och sina uttrycksfulla personporträtt. Hans måleri brukar inte förknippas med något större samhällsengagemang. Ett litet försök till politiskt måleri verkar Helmer trots allt ha provat på i början av 1900-talet. I hans syster Frida Åslunds arkiv återfinns nämligen ett påskkort från år 1902 som Helmer är upphovsman till.

Kortet är skickat till Frida som då var lärarinna i byn ”Vägskälet” strax söder om Gävle. Motivet är ett klassiskt påskmotiv med tuppar, hönor och ägg, men tittar man närmare på kortets text så är det inte några vanliga påsktuppar som är avbildade och hönsgården visar sig vara den svenska riksdagen.

På påskkortet ser man två hönor värpa ”rösträttsförslag” omringade av tre granna tuppar. Tupparna visar sig vara riksdagsmän som fäller kommentarer om ”rötägg” och vilka som kan vara ”pappor till äggen”. Kortet är signerat Helmer Osslund och tryckt på Solléns förlag.

Att identifiera tupparna så här drygt hundra år senare är inte helt enkelt. Möjligen kan tuppen till vänster vara Hjalmar Hammarskjöld som var justitieminister 1902 och som i mars detta år för riksdagen presenterat ett rösträttsförslag. Tupparna till höger tillhörde av allt att döma andra kammaren, där mannen med mustasch antingen kan vara Sixten von Friesen, ledare för liberala samlingspartiet eller Hjalmar Branting den kände stridbare socialdemokraten. Både von Friesen och Branting kan nog räknas som ”stadstuppar” då de var välkända Stockholmspolitiker och ivriga rösträttskämpar vid den här tiden. Tuppen till höger borde då vara ”bondtuppen” och har vissa likheter med en av lantmannapartiets starkaste män vid den här tiden – Ivar Månsson i Trää, även han i aktiv i rösträttsfrågan vid sekelskiftet.

Hammarskjölds rösträttsförslag kom för övrigt att röstas ned i riksdagen under våren och en tredagars storstrejk för allmän rösträtt kom att bryta ut i maj 1902.

Var stod då Helmer Osslund i frågan om allmän rösträtt? Hade han själv rösträtt vid den här tiden? Det krävdes ju både inkomst och fast bostad för att – som man – få rösta i början av 1900-talet, villkor som kanske Helmer inte uppnådde som fattig kringflackande konstnär i början på seklet.

Det skulle också vara intressant att veta om idén till kortet kommit från Osslund själv eller om det är ett beställningsverk? Läser man hälsningen till Frida så handlar det mer om form och färg än om politik: ”Kära Frida! Du skulle väl också ha ett par bondtuppar av mitt fabrikat. Snillrikt och vackert – inte sant. Men sådant är bluslifvet [?] nu för tiden – grant ska de vara – kosta hva de vill! Du helsas hjärtligen från din broder Tjop”.

”Tjop” var det smeknamn som Helmer hade inom familjen. Lite nyfiket undrar man varför han kallades så? Kanske får man svaret på smeknamnet och synen på allmän rösträtt om man forskar vidare i personarkiven efter Helmer Osslund och Frida Åslund som finns här på Umeå universitetsbibliotek.

Är du nyfiken på mer detaljer kring Helmer Osslund och hans brevväxling med sina syskon rekommenderas publikationen Helmer Osslund och hans syskon (Scriptum 48). Den är författad av konstvetaren Edith Eriksson och bygger på hennes forskning i syskonen Åslund/Osslunds efterlämnade korrespondens.

Med denna lilla färggranna historielektion önskar vi på Arkiv och samlingar en Glad Påsk!

Frida Åslund och Helmer Osslund tillsammans med Helmers son Nils. Foto 1910-tal. (Ur Helmer Osslunds arkiv)