Ut i det gröna

Nu tar vi några veckors semester här på Tryckt & otryckt, lämnar våra samlingar och går ut i det gröna. Vi önskar alla läsare en riktigt skön sommar med ett antal bilder ur vad som brukar räknas som det kanske främsta av alla svenska botaniska planschverk, Palmstruchs Svensk botanik.

Vitsippa.

Sten Lindroths ofta citerade omdöme om detta arbete lyder: ”sannolikt de bästa växtbilder som presterats i vårt land innan en senare tids mekaniska reproduktionsmetoder för alltid sänkte de botaniska illustrationsverkens nivå”.

Kabbleka.

Bokverket Svensk botanik utkom under åren 1802-1843. Det distribuerades i lösa häften som tillsammans kom att bilda elva band, varav det sista är särskilt ovanligt på grund av att hela restupplagan förstördes i en brand 1840. Utgivningen initierades av ryttmästaren Johan Wilhelm Palmstruch (1770-1811) och Kungl. vetenskapsakademien åtog sig att överse verket och borga för dess kvalitet. De tidiga volymernas planscher tecknades av Palmstruch och graverades av Carl Wilhelm Venus (1770-1851). De tryckta bilderna kolorerades sedan för hand av personer, ofta kvinnor, som i dag är anonyma.

Blåklint.

I den textdel som åtföljer varje bild så kan man läsa om växternas praktiska användningsområden. Visste du till exempel att maskrosors rötter ”skurne, torkade och brände” kan nyttjas som kaffe?

Förgätmigej.

När Palmstruch dog 1811, bara 41 år gammal, så hade endast sex volymer, 432 planscher inalles, hunnit utges. Förlagsrätten förvärvades av Gustaf Johan Billberg (1772-1884) som utgav ytterligare tre volymer, men därefter fick Vetenskapsakademien ta över ansvaret och försöka fullborda arbetet.

Mjölkört.

Likt så många andra ambitiösa bokprojekt av det här slaget, ett exempel i våra dagar är Nationalnyckeln, så kom utgivningen Svensk botanik att präglas av finansiella svårigheter. Detta gäller i synnerhet tiden efter Palmstruch, vilken av Lindroth kärnfullt har beskrivits som ”en långdragen lidandeshistoria.” Resultatet av hela detta utdragna arbete blev i alla fall en uppsättning väldigt vackra böcker.

Röllika.

Svensk botanik finns digitaliserad på Projekt Runeberg, undantaget den elfte volymen, så gå gärna i och titta där. Men även om alla de möjligheter till tillgängliggörande som den digitala tekniken erbjuder onekligen är fantastiska, så är det ändå någonting helt annat att ta del av det tryckta originalet.

Kattfot.

Tjänsten för beställningar ur våra specialsamlingar (liksom för våra arkiv) har sommarstängt, men öppnar igen den 12 augusti och då går det bra att beställa fram till exempel Svensk botanik och studera verket (även den elfte volymen) i vår bevakade läsesal.

Hundkäx.

Det är trots allt en väsentlig skillnad mellan att ta del av den digitala reproduktionen av böcker på en skärm och att studera de handkolorerade originalplanscherna, att se lystern i färgerna, att känna papperets kvalitet, att uppleva bokbandet i sina händer. En digitaliserad version av en äldre bok förhåller sig ofrånkomligen till originalet på samma sätt som ett fotografi av en prästkrage förhåller sig till en prästkrage ute i naturen.

Prästkrage.

Till sist, ytterligare några blommor, men denna gång fotograferade av en kollega på väg till jobbet i går morse. Trevlig sommar!

Förgätmigej. (Foto: Katti Ottosson)

Kråkvicker. (Foto: Katti Ottosson)

Rödblära. (Foto: Katti Ottosson)

Röllika. (Foto: Katti Ottosson)

Väddklint (Foto: Katti Ottosson)

 

 

Litteratur:

Dal, Björn. Med kolorerade figurer: handkoloreringen i Sverige under 1700- och 1800-talen (2001).

Lindroth, Sten. Kungl. svenska vetenskapsakademiens historia 1739-1818. 2, Tiden 1783-1818 (1967).

Lindroth, Sten.  Svensk lärdomshistoria. Gustavianska tiden (1981).

Mannen vid skrivpulpeten

Vems inträngande blick är det som möter oss då vi betraktar detta kopparstick från 1600-talet?

Den skäggprydde äldre mannen sitter vid en skrivpulpet och i sin högra hand håller han en penna. Det känns som att vi alldeles nyss vi stigit in i rummet och avbrutit honom i arbetet. Han har lyft pennan från papperet och verkar nu invänta ett svar från oss: vad är vårt ärende? Framför honom ligger ett ark där vi kan läsa: ”Christus ist mein Leben, und Sterben ist mein Gewin”. Det är aposteln Paulus ord. På pulpeten finns ett antal skrivutensilier och ett kranium. Över pulpeten reser sig ett krucifix och på ett bokstöd intill står en står en bok uppslagen.

Året är 1644 och mannen på bilden heter Arnold Möller (1581-1655). Om hans härkomst och var han fick sin utbildning vet vi nästan ingenting, men vid 63 års ålder, den tid då detta porträtt tillkom, så är han sedan länge en välrenommerad skriv- och räknemästare i hemstaden Lübeck. Han har varit gift tre gånger och han har hunnit få sammanlagt elva barn, varav åtta vid denna tid fortfarande är i livet. Kläderna som han bär på porträttet signalerar välstånd, men likväl så har stora utgifter inneburit att de senaste åren förmörkats av ekonomiska bekymmer. Likaså har hans söners uppehälle förorsakat honom oro. Den åldrade Möller har emellertid förtröstan i sin gudstro. I den uppslagna boken på bilden kan vi läsa hans valspråk, hämtat från Psaltaren: Deus adiutor meus. Gud är min borg.

Deus adiutor meus.

Möller var en företagsam och initiativrik person. Utöver att vara lärare i skrivkonsten och aritmetik, så var han även upphovsman till en rad verk på högtyska inom samma ämnen. Han utgav under sin levnad fyra räkneböcker (1623, 1635, 1647 och 1653) och tre skrivböcker (1629, 1647/48? och 1647/48?). Böckerna bör ha varit en god extra inkomstkälla, men i synnerhet tryckningen och utgivning av de två sena skrivböckerna blev utdragen och kostsam. Detta var troligen den största orsaken till de ekonomiska problem som ansatte Möller under hans sista år. I förordet till Schriebkunstspiegel beklagar han sig över de många bekymmer som kopparstickarna och gravyrtryckarna förorsakat honom.

… nachlässiger unbeförderlicher Kupfferstecher halber und auß mangel getreuer fleissiger Kupferdrucker die man nicht allhier wie an etlichen andern örten stets haben …

Det är vid denna tid som vi möter honom på vårt kopparstick. Porträttet återfinns i ett exemplar av Möllers skrivbok Schreibkunstspiegel, troligen färdigtryckt i hans eget hus någon gång under 1640-talets sista år. Den mäter 17 x 22 centimeter i ett avlångt kvartoformat. Detta är i dag en sällsynt bok, men i Ekströmsamlingen på Umeå universitetsbibliotek förekommer så många som tre exemplar av Schreibkunstspiegel, i vad som tycks vara två olika utgåvor.

Umeå UB:s tre exemplar av Schreibkunstspiegel. Ekström Oct 00144: 1, Ekström Oct 00144: 2, Ekström Oct 00145.

Då det gäller äldre tryck är det alltid intressant att jämföra olika exemplar, i princip är inget exemplar det andra likt. Detta blir inte minst tydligt då det gäller skrivböcker. Eftersom detta är en genre som vanligen till större delen består av tryckta planscher, träsnitt eller gravyrer, så är det regel snarare än undantag att olika exemplar på påtagliga sätt skiljer sig åt i uppbyggnaden. Ark med tryckt text måste vanligtvis följa i en viss ordning för att innehållet ska bli begripligt och saknade sidor skapar luckor, men en sådan bestämd ordningsföljd är mindre nödvändig då det gäller bildplanscher. Planscher kan också tas bort eller läggas till utan att det påverkar läsbarheten. En jämförelse av de tre exemplaren av Schreibkunstspiegel i Ekströmsamlingen, som alla har digitaliserats, visar mycket riktigt på ett flertal sådana skillnader. Den som vill kan studera detta närmare i den här pdf:en.

Året då vi möter Möller sittande i sitt arbetsrum är en dramatisk tid i Europa. I Sverige tar den unga och redan mycket omtalade drottningen Kristina tagit över regeringsmakten efter förmyndarregeringen. Hennes far, den beryktade krigarkonungen Gustav II Adolf, hade stupat på slagfältet vid Lützen tolv år tidigare. På den europeiska kontinenten härjar fortfarande det stora krig som nu pågått i snart trettio år. Den gamla hansestaden Lübeck har emellertid lyckats förbli neutralt och i Arnold Möllers böcker finns inga direkta hänvisningar till kriget. Samtidigt tycker åtminstone jag att man kan känna att porträttet av Möller präglas av ett stort allvar. Det har också påpekats hur iögonfallande det är att det i Möllers böcker inte förekommer några lyckliga eller glädjefulla yttranden (Kühl 2000, s. 120).

Bilden med Möller vid skrivpulpeten är skuret av kopparstickaren Dirick Diricksen (1613-1653) från Hamburg. Porträttet flankeras av fyra mindre bilder med personifikationer av skrivkonsten (orthographia), fliten (diligentia), räknekonsten (arithmetica) och erfarenheten (experientia).

Orthographia, skrivkonsten.

I den uppslagna volymen i bokstället syns på den vänstra sidan en magisk kvadrat som anger Möllers födelseår. Summan av spalterna, raderna och diagonalerna blir vilken väg man än läser 1581. På den högra sidan finns en annan magisk kvadrat, denna gång i formen av ett kvarnhjul, Arnold Möllers vapenmärke. Möller är lågtyska för mjölnare och kvarnhjulet återkommer på många ställen i boken. Titta gärna efter dem i den digitaliserade versionen. Det kan vara ett sommarpussel för lediga dagar: hur många sådana hjul kan du hitta?

Kvarnhjul.

I kvarnhjulet som syns i den uppslagna boken på porträttet är det magiska talet 63, vilket bildtexten längre ner på sidan förklarar vara författarens ålder vid bildens tillkomst. Schreibkunstspiegel är full av den här sortens klurigheter. På titelsidan finns ett kronogram som anger året 1644, ett kronogram på A2r anger 1648 och på den andra titelsidan ett som anger 1649. Räknemästaren Möller var uppenbart mycket förtjust i siffergåtor av det här slaget. Även på hans epitafium i Katarinakyrkan i Lübeck är levnadsåren skrivna i formen av en magisk kvadrat.

I de olika utgåvorna av Möllers böcker ska det enligt uppgift finnas sammanlagt fem olika porträtt av honom (Kühl 2000, s. 132). I ett av Ekströmsamlingens tre exemplar av Schreibkunstspiegel finns alltså det porträtt av Diricksen som vi tittat på ovan, men i ett av de andra exemplaren hittar vi i stället ett porträtt tecknat av konstnären Frans Hals (1582-1666) från Haarlem och skuret av kopparstickaren Lukas Kilian (1579-1637) från Augsburg. (Den senare har även porträtterat såväl Gustav II Adolf som drottning Kristina; porträttet av drottningen i 1646 års Bibel, den så kallade Kristinabibeln, är till exempel hans verk.) En magisk kvadrat daterar detta porträtt till 1629 och bilden framställdes troligen i samband med utgivningen av Möllers första skrivbok: Kunst- und nütlizch Vorschrifftenbüchleinn … (1629).

Lukas Kilians kopparstick i Ekström Oct 00145.

Der Bibliothek der Franckeschen Stiftungen i Halle har digitaliserat ett exemplar av den andra av Möllers två sena skrivböcker Schreib-Stüblein, och där finner vi en variant av Diricksens porträtt. Denna bok är tryck i ett annat format än Schreibkunstspiegel, stor oktav, så det är naturligt att det här behövdes en annan gravyr.

Det är kanske sant, som det har påpekats, att det i Möllers arbeten inte finns några lyckliga uttalanden, men samtidigt så är Schreibkunstspiegel ett verk som nästan svämmar över av fantasirikedom och skaparglädje. Varje sida är till bredden fylld av ornament, fyndigheter och små detaljer att fördjupa sig i. Här finns också hyllningsdikter tillägnade Möller, skrivna av bland andra Johannes Rist och Georg Philipp Harsdörffer, samt en rad inlevelsefulla brevmallar. Det är en verklig fröjd att bläddra i dessa så vackra och innehållsrika böcker. Överallt finns någonting nytt att upptäcka och det går nästan att känna den förtjusning som Möller måste ha upplevt då han planlade och arbetade med underlagen till sina verk. Jag vill gärna tro att han under dessa stunder var mycket lycklig.

 

 

Litteratur: Kühl, Jürgen. ”Arnold Möller (1581-1655): Leben und Wirken eines lübecker Schreib- und Rechenmeisters der Barockzeit”, i Der Wagen: ein lübeckisches Jahrbuch (2000), s. 110-137.