Inlägg

Seminarium om europeiska skrivböcker

I slutet av förra veckan, den 18 april, höll professor Marc Smith, från Ecolé nationale des chartes i Paris, ett seminarium här på biblioteket betitlat ”Script, languages and nations: European writing books, 16th-19th c.”. Seminariet var samarrangerat av Historia med utbildningsvetenskaplig inriktning och Avdelningen för arkiv och specialsamlingar (Umeå universitetsbibliotek).

Professor Marc Smith från École nationale des chartes.

Detta seminarium skedde i samband med att professor Smith besökte Umeå för att under ett par intensiva dagar detaljstudera de franska skrivböckerna i Ekströmsamlingen. I första hand undersökte han de materiella aspekterna hos dessa enskilda exemplar, såsom t.ex. papperets vattenstämplar, för att klargöra deras tillkomsthistoria.

Smith arbetar för närvarande på en bibliografisk katalog och historik över franska skrivmanualer i en europeisk kontext, någonting som hittills har saknats. Katalogen är tänkt att publiceras både som en elektronisk databas och som en tryckt volym. I arbetet med denna sammanställning har Smith tidigare besökt bland annat The Newberry Library, Colombia University Library och The Houghton Library, vilka liksom Umeå universitetsbibliotek har betydande samlingar med äldre skrivböcker.

En sammanfattning av innehållet i Smiths mycket intressanta föredrag lyder som följer:

Scripts, languages and nations: European writing books, 16th-19th c.
In the early modern period, the basics of handwriting were taught by schoolmasters, but more expert and especially professional hands required proper instruction by a master in the art of writing. Writing masters mainly produced models with pen and ink for their own pupils, but many, in collaboration with engravers, also published copybooks containing instructions and calligraphic models, both as publicity and as a means of self-instruction. Thousands of editions are preserved, offering abundant material for the study of handwriting, teaching methods, and social and institutional parameters. Central political institutions played a defining role in the development of scripts, and these, together with the languages for which they were used, carried a strong sense of national identity — albeit counterbalanced by international trends and the wide circulation of models.

På plattformen för Umeå UB:s digitala samlingar kan du titta närmare på ett urval skrivmanualer ur Ekströmsamlingen.

Jag tillhör Thomasz Hardegen och Ludwig Schleich skrev mig

I den betydande boksamling som John Ekström (1858-1924), teckningsläraren vid Norra Real, byggde upp så återfinns ett stort antal äldre så kallade skrivböcker. Detta var en särskild genre under 1500-, 1600- och 1700-talet där professionella mästare i skrivkonsten visade upp och spred resultatet av sina färdigheter. Verken var tänkta att kunna användas som förlagor för den som själv ville lära sig skriva vackert och effektivt, samtidigt som de också fungerade som marknadsföring av skrivmästarens tjänster.

Visuellt sett är dessa skrivböcker enastående vackra. I Umeå UB:s digitala samlingar kan du finna ett flertal sådana kalligrafiböcker ur Ekströmsamlingen. Klicka dig gärna in där och bläddra i de digitaliserade versionerna.

Böckerna kännetecknas i regel av ett avlångt format och de innehåller vanligen inga eller bara ett fåtal sidor med tryckt text. I stället domineras de av tryckta planschsidor med illustrationer, efter 1500-talet nästan alltid utfört med djuptryck, som återger de snirklande och svepande penndrag som utförts av mästarens hand.

Dessa verk erbjuder ofta magnifika uppvisningar i konsten att i en enda obruten rörelse, utan att i onödan lyfta pennan från papperet, skapa en överdådig barockornamentik. Det är inte ovanligt att olika figurer och djur, även de skapade genom en enda oavbruten linje, framträder på sidorna. Detta är skrift som bild snarare än som språkmedium.

När man ser dessa reproduktioner av skriften och dess överflödande utsmyckningar, så är det lätt att börja undra om skrivmästarna verkligen kunde skriva på det här sättet. I skrivböckerna handlar det ju om en tryckt återgivning där den handskrivna förlagan i en noggrann process har överförts till en tryckplåt, men såg det ut på samma sätt då mästaren skrev med sin skurna gåspenna?

John Ekströms samlande kring skriv- och teckningskonsten hade, som tur är, ambitionen att vara, med hans egna ord, ”systematiskt för alla tider, så långt omständigheterna medgivit”. Samlingen inkluderar därför inte bara tryckta böcker, utan däri ingår bland annat även ett flertal handskrifter som utgör konkreta exempel på hand- och skönskrift från olika tidsperioder. Ett av dessa exempel är ett bokband där sammanlagt 18 handskrivna blad har bundits samman. Detta är den första sidan:

Texten lyder: ”Thomasᴣ Hardegen dem gehore ich. M Ludwig Schleich schreibe mich, zu guter schreiberey gar befürderlich”. Det talande subjektet är här handskriften själv och den berättar alltså för oss att den tillhör en person vid namn Thomasz Hardegen och att den har skrivits av en Ludwig Schleich. Den senare, Schleich, kan antas ha varit en lärare i skrivkonsten som i så fall kan ha skrivit dessa sidor som övningsförlagor till den förre, Hardegen. Jag har tyvärr inte kunnat hitta någon ytterligare information kring vilka dessa båda personer var. Kanske någon som läser detta kan lyckas bättre?

På nedre delen av sidan finns i alla fall en årsangivelse skriven med romerska siffror. Kan du uttyda året?

För dagens läsare är detta verkligen allt annat än lätt att tolka, men där står i alla fall MDLxxxviij, dvs. 1588. På de efterföljande bladen följer sedan en rad kalligrafiska exempel. Det som omedelbart slår en är den färgrikedom som här visas upp.

I de tryckta skrivböckerna så handlar det om en monokrom återgivelse av ett handskrivet original. Svart bläck som tryckts på papper. I handskriften så möter vi däremot även färger som grönt, rött och gult. På somliga ställen har bläcket bleknat något med tiden, men det är fortfarande en anslående färgprakt i jämförelse med de tryckta böckerna.

Hur hamnade denna handskrift i John Ekströms ägo? Exakt hur det gick till vet vi inte, men i en bokkatalog, Codices manu scripti saeculorum IX. ad XIX. Incunabula xylographica et typographica annorum MCCCCL ad M D, utgiven 1921 av det tyska antikvariatet Joseph Baer & Co, så hittar vi i alla fall ett tydligt spår. Som post 87 återfinner vi här: ”Schleich, L., Thomasᴣ Hardegen / dem gehore ich. M Lud/wig Schleich schreibe mich …”.

Ur Codices manu scripti saeculorum IX ad XIX, 1921. Källa: Google Books.

Objektet beskrivs som en sehr schöne Original-Schreibvorlagen och anges vara av betydelse för historieskrivningen om den tyska 1500-talskalligrafin. Vi vet inte om Ekström köpte handskriften direkt från det tyska antikvariatet eller om det fanns mellanhänder, men vi kan vara säkra på att detta var en katalogbeskrivning som skulle ha väckt hans intresse. (Även ytterligare en handskrift från samma katalog återfinns i Ekströms boksamling.)

Firma Joseph Baer & Co, på Hochstrasse 6 i Frankfurt am Main, var en affärsverksamhet med anor. Katalogen där vi återfinner den handskrift som vi här har tittat på bär det respektingivande löpnumret 675. Antikvariatet hade grundats av Joseph Baer (1767-1851) så tidigt som på 1780-talet. Firman drevs sedan vidare av hans söner, Bernhard Joseph (1799-1864), Hermann Joseph (1801-1881) och Leopold Joseph (1805-1861). Antikvariatet växte till ett av de mest betydande i hela Europa.

Simon Leopold Baer (1845-1919), Leopold Josephs son, blev den tredje generation i familjen Baer som drev antikvariatet och vid tiden då Ekströms handskrift erbjöds till försäljning så hade i sin tur dennes son, Leopold Alfred Baer (1880-1948), gått in i verksamheten. 1930-talets händelseutveckling innebar emellertid slutet för det traditionsrika antikvariatet i Frankfurt. Familjen Baer var en judisk släkt och efter nazisternas maktövertagande måste Leopold Alfred lämna Tyskland och gå i exil.

Den kalligrafiska 1500-talshandskriften, skriven av Ludwig Schleich för Thomasz Hardegen, utgör alltså en nod som pekar vidare till såväl berättelsen om en boksamlande teckningslärare i Stockholm på 1920-talet som till den om en tysk bokhandlare som på 1930-talet tvingas fly undan nazisterna.

På liknande sätt är det ofta med specialsamlingarnas artefakter och det är bland annat detta som gör dem så spännande att hantera och studera. Varje enskilt exemplar bär på sin egen unika historia, som nästan alltid leder vidare till en annan historia, som leder till ytterligare en historia, och så vidare.

* * *

Handskriften har digitaliserats av Umeå universitetsbibliotek och kan läsas här: Thomasz Hardegen dem gehore ich. M. Ludwig Schleich schriebe mich, zu guter schreiberey gar befürderlich MDLxxxviij

Konsten att skriva vackert

I vår säkerhetsmonter i bibliotekets entré visas just nu ett litet urval av en speciell sorts böcker. Boktryckarkonstens genombrott i Europa innebar inte att handskriften försvann. Expanderande verksamhetsområden som till exempel handel och juridik ställde krav på en god och effektiv handstil och från omkring mitten av 1500-talet så framträdde i detta sammanhang en helt ny genre av böcker, så kallade skrivböcker eller skrivförlagor.

I dessa verk instruerade och exemplifierade så kallade skrivmästare om sätt att skriva snabbt, läsligt och vackert. Här kunde lärare i skrivkonsten, genom boktryckarkonsten, på ett helt nytt sätt undervisa många personer samtidigt på distans, och detta på samma gång som de marknadsförde sig själva och sina tjänster.

Denna typ av böcker är udda i många bemärkelser. De ser inte riktigt ut som vi är vana att böcker ska se ut. För det första har de ofta det lite säregna avlånga format som syns hos alla de verk som här visas. Det är också böcker som består mer av bilder än tryckt text. Det är en hybridgenre där tryckkonst och handskrift möts: böckerna består till största delen av tryckta bilder föreställande handskriven text.

Det här var bruksböcker, de skulle användas på ett handfast sätt, och därför är de idag ovanliga. De bevarande exemplaren av enskilda titlar av skrivböcker skiljer sig ofta åt på olika sätt. Planschbladens ordning och antal kan till exempel variera. Ofta är dessa böcker inte heller sammansatta på vanligt sätt, det vill säga bundna i vikta ark, utan istället hopsydda som lösa blad, något som hänger ihop med att planschbladen (vanligen med gravyrer) trycktes på annat sätt än tryckt text.

Umeå universitetsbibliotek äger en omfattande och viktig samling av sådana skrivböcker. De ingår i Ekströmsamlingen. Teckningsläraren John Ekström (1858-1924) byggde upp en stor boksamling koncentrerad kring två mycket specifika ämnen, tecknings- och skrivundervisning, och i dag finns alltså denna unika samling här i Umeå.

Nedan följer lite utförligare information om just de fyra böcker som visas i denna utställning. Bläddra gärna i de digitaliserade versionerna. Det är vackra böcker, eller hur? För den som vill veta mer om dessa och andra böcker i Ekströmsamlingen rekommenderas Ove Hagelins utförliga katalog ”The art of writing and drawing : a selection of one hundred books from the Ekström Collection”.

○   ○   ○

Opera di frate Vespasiano Amphiareo da Ferrara dell’ord. minore conventvale …

Vespasiano Amphiareo da Ferrara (ca1500-1553)

Venetia, 1564.

48 blad, med 85 träsnitt.

Åtminstone femton upplagor av Amphiareos skrivbok, hans enda, publicerades under 1500-talet, den första år 1548. Den innehåller, förutom de många vackra bilderna på olika bokstavsformer, också instruktioner för hur en penna skulle skäras till samt recept på bläck. Vespasiano Amphiareo tillhörde Franciskanerorden och var verksam som skrivmästare i Venedig. Han härstammade från den adliga släkten Albertacci som dog ut med honom.

I Ekströmsamlingen finns ytterligare en upplaga av denna bok, med tryckåret 1596 på titelbladet (visas på bilden ovan), och denna finns digitaliserad i vår RARA-samling. Lägg märke till teckningen på den sista sidan.

Johann Neudörffers des eltern Gründliche Fundamental: und circularische Austheilung und Aufreissung der alten romanischen Versalien.

Neudörffer, Johann (1497-1563)

Nürnberg, [1660?]

13 planschblad. Kopparstick.

Johann Neudörffer d.ä., från Nürnberg, var sin tids mest betydande och inflytelserika skrivmästare. Just detta arbete är tryckt och utgivet postumt, av Johann Hofmann, omkring hundra år efter Neudörffers död. Två bokstäver på varje plåt från A till Z. Varje bokstav är omgiven av utsirad bård av blommor, fåglar, djur och andra figurer vars respektive namn börjar på någon av bokstäverna på sidan. Till varje sida finns också två ordspråk.

Denna bok finns digitaliserad i vår RARA-samling.

Gründliche Anweisung zur Schreib-Kunst sammt Etlichen Alphabethen sowohl der Current- und Cantzley- als auch Fractur und Lateinischen Schriften Denen Lehrbegierigen zum Beste verfertigt

Paritius, Georg Heinrich (1675-1725)

Verlegt von Joh. Christoph Weigeln in Nürnberg Anno 1709, 1709

14 planschblad. Kopparstick.

Georg Heinrich Paritius var en skrivmästare från Regensburg. Det arbete som visas här, Gründliche Anweisung, publicerades första gången av Christoph Weigel 1703, följd av en latinsk upplaga samma år. Weigel, förläggare från Nürnberg, gav ut ett flertal skrivböcker under tidigt 1700-tal.

Denna bok finns digitaliserad i vår RARA-samling.

Anvisning til skrifkonsten

Fougt, Henric (1720-1782)

Stockholm, 1753

9 planschblad. Kopparstick.

Henric Fougt var lärjunge till Linné för vilken han också disputerade år 1745. Anonymt publicerade han 1753 denna lilla handbok i skrivkonsten för unga människor. Den trycktes på Kungliga Tryckeriet av Peter Momma med vars dotter Fougt gifte sig 1761. Senare skulle Fougt överta titeln som Kungl. boktryckare och, efter hans död 1782, så var det hustrun Elsa Fougt som under tre decennier drev verksamheten. Henric Fougt är i dag bland annat känd för att han var den som introducerade typsnittet antikva i Sverige – mindre känt är att han föddes i Lövånger, knappa tio mil norr om Umeå.

Denna bok finns digitaliserad i vår RARA-samling.