Inlägg

Mannen vid skrivpulpeten

Vems inträngande blick är det som möter oss då vi betraktar detta kopparstick från 1600-talet?

Den skäggprydde äldre mannen sitter vid en skrivpulpet och i sin högra hand håller han en penna. Det känns som att vi alldeles nyss vi stigit in i rummet och avbrutit honom i arbetet. Han har lyft pennan från papperet och verkar nu invänta ett svar från oss: vad är vårt ärende? Framför honom ligger ett ark där vi kan läsa: ”Christus ist mein Leben, und Sterben ist mein Gewin”. Det är aposteln Paulus ord. På pulpeten finns ett antal skrivutensilier och ett kranium. Över pulpeten reser sig ett krucifix och på ett bokstöd intill står en står en bok uppslagen.

Året är 1644 och mannen på bilden heter Arnold Möller (1581-1655). Om hans härkomst och var han fick sin utbildning vet vi nästan ingenting, men vid 63 års ålder, den tid då detta porträtt tillkom, så är han sedan länge en välrenommerad skriv- och räknemästare i hemstaden Lübeck. Han har varit gift tre gånger och han har hunnit få sammanlagt elva barn, varav åtta vid denna tid fortfarande är i livet. Kläderna som han bär på porträttet signalerar välstånd, men likväl så har stora utgifter inneburit att de senaste åren förmörkats av ekonomiska bekymmer. Likaså har hans söners uppehälle förorsakat honom oro. Den åldrade Möller har emellertid förtröstan i sin gudstro. I den uppslagna boken på bilden kan vi läsa hans valspråk, hämtat från Psaltaren: Deus adiutor meus. Gud är min borg.

Deus adiutor meus.

Möller var en företagsam och initiativrik person. Utöver att vara lärare i skrivkonsten och aritmetik, så var han även upphovsman till en rad verk på högtyska inom samma ämnen. Han utgav under sin levnad fyra räkneböcker (1623, 1635, 1647 och 1653) och tre skrivböcker (1629, 1647/48? och 1647/48?). Böckerna bör ha varit en god extra inkomstkälla, men i synnerhet tryckningen och utgivning av de två sena skrivböckerna blev utdragen och kostsam. Detta var troligen den största orsaken till de ekonomiska problem som ansatte Möller under hans sista år. I förordet till Schriebkunstspiegel beklagar han sig över de många bekymmer som kopparstickarna och gravyrtryckarna förorsakat honom.

… nachlässiger unbeförderlicher Kupfferstecher halber und auß mangel getreuer fleissiger Kupferdrucker die man nicht allhier wie an etlichen andern örten stets haben …

Det är vid denna tid som vi möter honom på vårt kopparstick. Porträttet återfinns i ett exemplar av Möllers skrivbok Schreibkunstspiegel, troligen färdigtryckt i hans eget hus någon gång under 1640-talets sista år. Den mäter 17 x 22 centimeter i ett avlångt kvartoformat. Detta är i dag en sällsynt bok, men i Ekströmsamlingen på Umeå universitetsbibliotek förekommer så många som tre exemplar av Schreibkunstspiegel, i vad som tycks vara två olika utgåvor.

Umeå UB:s tre exemplar av Schreibkunstspiegel. Ekström Oct 00144: 1, Ekström Oct 00144: 2, Ekström Oct 00145.

Då det gäller äldre tryck är det alltid intressant att jämföra olika exemplar, i princip är inget exemplar det andra likt. Detta blir inte minst tydligt då det gäller skrivböcker. Eftersom detta är en genre som vanligen till större delen består av tryckta planscher, träsnitt eller gravyrer, så är det regel snarare än undantag att olika exemplar på påtagliga sätt skiljer sig åt i uppbyggnaden. Ark med tryckt text måste vanligtvis följa i en viss ordning för att innehållet ska bli begripligt och saknade sidor skapar luckor, men en sådan bestämd ordningsföljd är mindre nödvändig då det gäller bildplanscher. Planscher kan också tas bort eller läggas till utan att det påverkar läsbarheten. En jämförelse av de tre exemplaren av Schreibkunstspiegel i Ekströmsamlingen, som alla har digitaliserats, visar mycket riktigt på ett flertal sådana skillnader. Den som vill kan studera detta närmare i den här pdf:en.

Året då vi möter Möller sittande i sitt arbetsrum är en dramatisk tid i Europa. I Sverige tar den unga och redan mycket omtalade drottningen Kristina tagit över regeringsmakten efter förmyndarregeringen. Hennes far, den beryktade krigarkonungen Gustav II Adolf, hade stupat på slagfältet vid Lützen tolv år tidigare. På den europeiska kontinenten härjar fortfarande det stora krig som nu pågått i snart trettio år. Den gamla hansestaden Lübeck har emellertid lyckats förbli neutralt och i Arnold Möllers böcker finns inga direkta hänvisningar till kriget. Samtidigt tycker åtminstone jag att man kan känna att porträttet av Möller präglas av ett stort allvar. Det har också påpekats hur iögonfallande det är att det i Möllers böcker inte förekommer några lyckliga eller glädjefulla yttranden (Kühl 2000, s. 120).

Bilden med Möller vid skrivpulpeten är skuret av kopparstickaren Dirick Diricksen (1613-1653) från Hamburg. Porträttet flankeras av fyra mindre bilder med personifikationer av skrivkonsten (orthographia), fliten (diligentia), räknekonsten (arithmetica) och erfarenheten (experientia).

Orthographia, skrivkonsten.

I den uppslagna volymen i bokstället syns på den vänstra sidan en magisk kvadrat som anger Möllers födelseår. Summan av spalterna, raderna och diagonalerna blir vilken väg man än läser 1581. På den högra sidan finns en annan magisk kvadrat, denna gång i formen av ett kvarnhjul, Arnold Möllers vapenmärke. Möller är lågtyska för mjölnare och kvarnhjulet återkommer på många ställen i boken. Titta gärna efter dem i den digitaliserade versionen. Det kan vara ett sommarpussel för lediga dagar: hur många sådana hjul kan du hitta?

Kvarnhjul.

I kvarnhjulet som syns i den uppslagna boken på porträttet är det magiska talet 63, vilket bildtexten längre ner på sidan förklarar vara författarens ålder vid bildens tillkomst. Schreibkunstspiegel är full av den här sortens klurigheter. På titelsidan finns ett kronogram som anger året 1644, ett kronogram på A2r anger 1648 och på den andra titelsidan ett som anger 1649. Räknemästaren Möller var uppenbart mycket förtjust i siffergåtor av det här slaget. Även på hans epitafium i Katarinakyrkan i Lübeck är levnadsåren skrivna i formen av en magisk kvadrat.

I de olika utgåvorna av Möllers böcker ska det enligt uppgift finnas sammanlagt fem olika porträtt av honom (Kühl 2000, s. 132). I ett av Ekströmsamlingens tre exemplar av Schreibkunstspiegel finns alltså det porträtt av Diricksen som vi tittat på ovan, men i ett av de andra exemplaren hittar vi i stället ett porträtt tecknat av konstnären Frans Hals (1582-1666) från Haarlem och skuret av kopparstickaren Lukas Kilian (1579-1637) från Augsburg. (Den senare har även porträtterat såväl Gustav II Adolf som drottning Kristina; porträttet av drottningen i 1646 års Bibel, den så kallade Kristinabibeln, är till exempel hans verk.) En magisk kvadrat daterar detta porträtt till 1629 och bilden framställdes troligen i samband med utgivningen av Möllers första skrivbok: Kunst- und nütlizch Vorschrifftenbüchleinn … (1629).

Lukas Kilians kopparstick i Ekström Oct 00145.

Der Bibliothek der Franckeschen Stiftungen i Halle har digitaliserat ett exemplar av den andra av Möllers två sena skrivböcker Schreib-Stüblein, och där finner vi en variant av Diricksens porträtt. Denna bok är tryck i ett annat format än Schreibkunstspiegel, stor oktav, så det är naturligt att det här behövdes en annan gravyr.

Det är kanske sant, som det har påpekats, att det i Möllers arbeten inte finns några lyckliga uttalanden, men samtidigt så är Schreibkunstspiegel ett verk som nästan svämmar över av fantasirikedom och skaparglädje. Varje sida är till bredden fylld av ornament, fyndigheter och små detaljer att fördjupa sig i. Här finns också hyllningsdikter tillägnade Möller, skrivna av bland andra Johannes Rist och Georg Philipp Harsdörffer, samt en rad inlevelsefulla brevmallar. Det är en verklig fröjd att bläddra i dessa så vackra och innehållsrika böcker. Överallt finns någonting nytt att upptäcka och det går nästan att känna den förtjusning som Möller måste ha upplevt då han planlade och arbetade med underlagen till sina verk. Jag vill gärna tro att han under dessa stunder var mycket lycklig.

 

 

Litteratur: Kühl, Jürgen. ”Arnold Möller (1581-1655): Leben und Wirken eines lübecker Schreib- und Rechenmeisters der Barockzeit”, i Der Wagen: ein lübeckisches Jahrbuch (2000), s. 110-137.

Seminarium om europeiska skrivböcker

I slutet av förra veckan, den 18 april, höll professor Marc Smith, från Ecolé nationale des chartes i Paris, ett seminarium här på biblioteket betitlat ”Script, languages and nations: European writing books, 16th-19th c.”. Seminariet var samarrangerat av Historia med utbildningsvetenskaplig inriktning och Avdelningen för arkiv och specialsamlingar (Umeå universitetsbibliotek).

Professor Marc Smith från École nationale des chartes.

Detta seminarium skedde i samband med att professor Smith besökte Umeå för att under ett par intensiva dagar detaljstudera de franska skrivböckerna i Ekströmsamlingen. I första hand undersökte han de materiella aspekterna hos dessa enskilda exemplar, såsom t.ex. papperets vattenstämplar, för att klargöra deras tillkomsthistoria.

Smith arbetar för närvarande på en bibliografisk katalog och historik över franska skrivmanualer i en europeisk kontext, någonting som hittills har saknats. Katalogen är tänkt att publiceras både som en elektronisk databas och som en tryckt volym. I arbetet med denna sammanställning har Smith tidigare besökt bland annat The Newberry Library, Colombia University Library och The Houghton Library, vilka liksom Umeå universitetsbibliotek har betydande samlingar med äldre skrivböcker.

En sammanfattning av innehållet i Smiths mycket intressanta föredrag lyder som följer:

Scripts, languages and nations: European writing books, 16th-19th c.
In the early modern period, the basics of handwriting were taught by schoolmasters, but more expert and especially professional hands required proper instruction by a master in the art of writing. Writing masters mainly produced models with pen and ink for their own pupils, but many, in collaboration with engravers, also published copybooks containing instructions and calligraphic models, both as publicity and as a means of self-instruction. Thousands of editions are preserved, offering abundant material for the study of handwriting, teaching methods, and social and institutional parameters. Central political institutions played a defining role in the development of scripts, and these, together with the languages for which they were used, carried a strong sense of national identity — albeit counterbalanced by international trends and the wide circulation of models.

På plattformen för Umeå UB:s digitala samlingar kan du titta närmare på ett urval skrivmanualer ur Ekströmsamlingen.

Jag tillhör Thomasz Hardegen och Ludwig Schleich skrev mig

I den betydande boksamling som John Ekström (1858-1924), teckningsläraren vid Norra Real, byggde upp så återfinns ett stort antal äldre så kallade skrivböcker. Detta var en särskild genre under 1500-, 1600- och 1700-talet där professionella mästare i skrivkonsten visade upp och spred resultatet av sina färdigheter. Verken var tänkta att kunna användas som förlagor för den som själv ville lära sig skriva vackert och effektivt, samtidigt som de också fungerade som marknadsföring av skrivmästarens tjänster.

Visuellt sett är dessa skrivböcker enastående vackra. I Umeå UB:s digitala samlingar kan du finna ett flertal sådana kalligrafiböcker ur Ekströmsamlingen. Klicka dig gärna in där och bläddra i de digitaliserade versionerna.

Böckerna kännetecknas i regel av ett avlångt format och de innehåller vanligen inga eller bara ett fåtal sidor med tryckt text. I stället domineras de av tryckta planschsidor med illustrationer, efter 1500-talet nästan alltid utfört med djuptryck, som återger de snirklande och svepande penndrag som utförts av mästarens hand.

Dessa verk erbjuder ofta magnifika uppvisningar i konsten att i en enda obruten rörelse, utan att i onödan lyfta pennan från papperet, skapa en överdådig barockornamentik. Det är inte ovanligt att olika figurer och djur, även de skapade genom en enda oavbruten linje, framträder på sidorna. Detta är skrift som bild snarare än som språkmedium.

När man ser dessa reproduktioner av skriften och dess överflödande utsmyckningar, så är det lätt att börja undra om skrivmästarna verkligen kunde skriva på det här sättet. I skrivböckerna handlar det ju om en tryckt återgivning där den handskrivna förlagan i en noggrann process har överförts till en tryckplåt, men såg det ut på samma sätt då mästaren skrev med sin skurna gåspenna?

John Ekströms samlande kring skriv- och teckningskonsten hade, som tur är, ambitionen att vara, med hans egna ord, ”systematiskt för alla tider, så långt omständigheterna medgivit”. Samlingen inkluderar därför inte bara tryckta böcker, utan däri ingår bland annat även ett flertal handskrifter som utgör konkreta exempel på hand- och skönskrift från olika tidsperioder. Ett av dessa exempel är ett bokband där sammanlagt 18 handskrivna blad har bundits samman. Detta är den första sidan:

Texten lyder: ”Thomasᴣ Hardegen dem gehore ich. M Ludwig Schleich schreibe mich, zu guter schreiberey gar befürderlich”. Det talande subjektet är här handskriften själv och den berättar alltså för oss att den tillhör en person vid namn Thomasz Hardegen och att den har skrivits av en Ludwig Schleich. Den senare, Schleich, kan antas ha varit en lärare i skrivkonsten som i så fall kan ha skrivit dessa sidor som övningsförlagor till den förre, Hardegen. Jag har tyvärr inte kunnat hitta någon ytterligare information kring vilka dessa båda personer var. Kanske någon som läser detta kan lyckas bättre?

På nedre delen av sidan finns i alla fall en årsangivelse skriven med romerska siffror. Kan du uttyda året?

För dagens läsare är detta verkligen allt annat än lätt att tolka, men där står i alla fall MDLxxxviij, dvs. 1588. På de efterföljande bladen följer sedan en rad kalligrafiska exempel. Det som omedelbart slår en är den färgrikedom som här visas upp.

I de tryckta skrivböckerna så handlar det om en monokrom återgivelse av ett handskrivet original. Svart bläck som tryckts på papper. I handskriften så möter vi däremot även färger som grönt, rött och gult. På somliga ställen har bläcket bleknat något med tiden, men det är fortfarande en anslående färgprakt i jämförelse med de tryckta böckerna.

Hur hamnade denna handskrift i John Ekströms ägo? Exakt hur det gick till vet vi inte, men i en bokkatalog, Codices manu scripti saeculorum IX. ad XIX. Incunabula xylographica et typographica annorum MCCCCL ad M D, utgiven 1921 av det tyska antikvariatet Joseph Baer & Co, så hittar vi i alla fall ett tydligt spår. Som post 87 återfinner vi här: ”Schleich, L., Thomasᴣ Hardegen / dem gehore ich. M Lud/wig Schleich schreibe mich …”.

Ur Codices manu scripti saeculorum IX ad XIX, 1921. Källa: Google Books.

Objektet beskrivs som en sehr schöne Original-Schreibvorlagen och anges vara av betydelse för historieskrivningen om den tyska 1500-talskalligrafin. Vi vet inte om Ekström köpte handskriften direkt från det tyska antikvariatet eller om det fanns mellanhänder, men vi kan vara säkra på att detta var en katalogbeskrivning som skulle ha väckt hans intresse. (Även ytterligare en handskrift från samma katalog återfinns i Ekströms boksamling.)

Firma Joseph Baer & Co, på Hochstrasse 6 i Frankfurt am Main, var en affärsverksamhet med anor. Katalogen där vi återfinner den handskrift som vi här har tittat på bär det respektingivande löpnumret 675. Antikvariatet hade grundats av Joseph Baer (1767-1851) så tidigt som på 1780-talet. Firman drevs sedan vidare av hans söner, Bernhard Joseph (1799-1864), Hermann Joseph (1801-1881) och Leopold Joseph (1805-1861). Antikvariatet växte till ett av de mest betydande i hela Europa.

Simon Leopold Baer (1845-1919), Leopold Josephs son, blev den tredje generation i familjen Baer som drev antikvariatet och vid tiden då Ekströms handskrift erbjöds till försäljning så hade i sin tur dennes son, Leopold Alfred Baer (1880-1948), gått in i verksamheten. 1930-talets händelseutveckling innebar emellertid slutet för det traditionsrika antikvariatet i Frankfurt. Familjen Baer var en judisk släkt och efter nazisternas maktövertagande måste Leopold Alfred lämna Tyskland och gå i exil.

Den kalligrafiska 1500-talshandskriften, skriven av Ludwig Schleich för Thomasz Hardegen, utgör alltså en nod som pekar vidare till såväl berättelsen om en boksamlande teckningslärare i Stockholm på 1920-talet som till den om en tysk bokhandlare som på 1930-talet tvingas fly undan nazisterna.

På liknande sätt är det ofta med specialsamlingarnas artefakter och det är bland annat detta som gör dem så spännande att hantera och studera. Varje enskilt exemplar bär på sin egen unika historia, som nästan alltid leder vidare till en annan historia, som leder till ytterligare en historia, och så vidare.

* * *

Handskriften har digitaliserats av Umeå universitetsbibliotek och kan läsas här: Thomasz Hardegen dem gehore ich. M. Ludwig Schleich schriebe mich, zu guter schreiberey gar befürderlich MDLxxxviij

Konsten att skriva vackert

I vår säkerhetsmonter i bibliotekets entré visas just nu ett litet urval av en speciell sorts böcker. Boktryckarkonstens genombrott i Europa innebar inte att handskriften försvann. Expanderande verksamhetsområden som till exempel handel och juridik ställde krav på en god och effektiv handstil och från omkring mitten av 1500-talet så framträdde i detta sammanhang en helt ny genre av böcker, så kallade skrivböcker eller skrivförlagor.

I dessa verk instruerade och exemplifierade så kallade skrivmästare om sätt att skriva snabbt, läsligt och vackert. Här kunde lärare i skrivkonsten, genom boktryckarkonsten, på ett helt nytt sätt undervisa många personer samtidigt på distans, och detta på samma gång som de marknadsförde sig själva och sina tjänster.

Denna typ av böcker är udda i många bemärkelser. De ser inte riktigt ut som vi är vana att böcker ska se ut. För det första har de ofta det lite säregna avlånga format som syns hos alla de verk som här visas. Det är också böcker som består mer av bilder än tryckt text. Det är en hybridgenre där tryckkonst och handskrift möts: böckerna består till största delen av tryckta bilder föreställande handskriven text.

Det här var bruksböcker, de skulle användas på ett handfast sätt, och därför är de idag ovanliga. De bevarande exemplaren av enskilda titlar av skrivböcker skiljer sig ofta åt på olika sätt. Planschbladens ordning och antal kan till exempel variera. Ofta är dessa böcker inte heller sammansatta på vanligt sätt, det vill säga bundna i vikta ark, utan istället hopsydda som lösa blad, något som hänger ihop med att planschbladen (vanligen med gravyrer) trycktes på annat sätt än tryckt text.

Umeå universitetsbibliotek äger en omfattande och viktig samling av sådana skrivböcker. De ingår i Ekströmsamlingen. Teckningsläraren John Ekström (1858-1924) byggde upp en stor boksamling koncentrerad kring två mycket specifika ämnen, tecknings- och skrivundervisning, och i dag finns alltså denna unika samling här i Umeå.

Nedan följer lite utförligare information om just de fyra böcker som visas i denna utställning. Bläddra gärna i de digitaliserade versionerna. Det är vackra böcker, eller hur? För den som vill veta mer om dessa och andra böcker i Ekströmsamlingen rekommenderas Ove Hagelins utförliga katalog ”The art of writing and drawing : a selection of one hundred books from the Ekström Collection”.

○   ○   ○

Opera di frate Vespasiano Amphiareo da Ferrara dell’ord. minore conventvale …

Vespasiano Amphiareo da Ferrara (ca1500-1553)

Venetia, 1564.

48 blad, med 85 träsnitt.

Åtminstone femton upplagor av Amphiareos skrivbok, hans enda, publicerades under 1500-talet, den första år 1548. Den innehåller, förutom de många vackra bilderna på olika bokstavsformer, också instruktioner för hur en penna skulle skäras till samt recept på bläck. Vespasiano Amphiareo tillhörde Franciskanerorden och var verksam som skrivmästare i Venedig. Han härstammade från den adliga släkten Albertacci som dog ut med honom.

I Ekströmsamlingen finns ytterligare en upplaga av denna bok, med tryckåret 1596 på titelbladet (visas på bilden ovan), och denna finns digitaliserad i vår RARA-samling. Lägg märke till teckningen på den sista sidan.

Johann Neudörffers des eltern Gründliche Fundamental: und circularische Austheilung und Aufreissung der alten romanischen Versalien.

Neudörffer, Johann (1497-1563)

Nürnberg, [1660?]

13 planschblad. Kopparstick.

Johann Neudörffer d.ä., från Nürnberg, var sin tids mest betydande och inflytelserika skrivmästare. Just detta arbete är tryckt och utgivet postumt, av Johann Hofmann, omkring hundra år efter Neudörffers död. Två bokstäver på varje plåt från A till Z. Varje bokstav är omgiven av utsirad bård av blommor, fåglar, djur och andra figurer vars respektive namn börjar på någon av bokstäverna på sidan. Till varje sida finns också två ordspråk.

Denna bok finns digitaliserad i vår RARA-samling.

Gründliche Anweisung zur Schreib-Kunst sammt Etlichen Alphabethen sowohl der Current- und Cantzley- als auch Fractur und Lateinischen Schriften Denen Lehrbegierigen zum Beste verfertigt

Paritius, Georg Heinrich (1675-1725)

Verlegt von Joh. Christoph Weigeln in Nürnberg Anno 1709, 1709

14 planschblad. Kopparstick.

Georg Heinrich Paritius var en skrivmästare från Regensburg. Det arbete som visas här, Gründliche Anweisung, publicerades första gången av Christoph Weigel 1703, följd av en latinsk upplaga samma år. Weigel, förläggare från Nürnberg, gav ut ett flertal skrivböcker under tidigt 1700-tal.

Denna bok finns digitaliserad i vår RARA-samling.

Anvisning til skrifkonsten

Fougt, Henric (1720-1782)

Stockholm, 1753

9 planschblad. Kopparstick.

Henric Fougt var lärjunge till Linné för vilken han också disputerade år 1745. Anonymt publicerade han 1753 denna lilla handbok i skrivkonsten för unga människor. Den trycktes på Kungliga Tryckeriet av Peter Momma med vars dotter Fougt gifte sig 1761. Senare skulle Fougt överta titeln som Kungl. boktryckare och, efter hans död 1782, så var det hustrun Elsa Fougt som under tre decennier drev verksamheten. Henric Fougt är i dag bland annat känd för att han var den som introducerade typsnittet antikva i Sverige – mindre känt är att han föddes i Lövånger, knappa tio mil norr om Umeå.

Denna bok finns digitaliserad i vår RARA-samling.